Hur väl fungerar demokratin i Kenya?

Hur optimistisk ska man vara med anledning av det omstridda valet i Kenya? En domstol meddelade att valet måste göras om, och president Kenyatta meddelade, något oväntat, att han accepterar detta. Men det finns en liten twist, berättar The Economist:
In English, Mr Kenyatta accepted the decision gracefully, calling for peace and calm. But in Swahili, Kenya’s other national language, he denounced the six judges’ decision as the work of “whites" and “homosexuals".

Paul Blooms bok, "Against Empathy" driver en intressant tes. Ur NY Times review:

Paul Blooms bok, "Against Empathy" driver en intressant tes. Ur NY Times review:
Empathy, he argues, is “a poor moral guide" in almost all realms of life, whether it’s public policy, private charity or interpersonal relationships. “Empathy is biased, pushing us in the direction of parochialism and racism," he writes. Offended? He’s just warming up. “It is innumerate," he continues, “favoring the one over the many. It can spark violence; our empathy for those close to us is a powerful force for war and atrocity toward others."

https://www.nytimes.com/2016/12/06/books/review-against-empathy-paul-bloom.html

Arbetarvänster och medelklassvänster om Stockholm

En tidstypisk dust mellan arbetarvänster och medelklassvänster om Stockholm:
Mustafa Can i Svenskan
I denna livstilsbesatta miljö väljer de bohemchica en Marc Jacobsväska i canvas för att disciplinera konsumtionsbegäret. De går på kundaliniyoga till frukost och bebissamba till lunch och inhandlar haricot vertsen och jordiga morötter för det tredubbla priset på Bondens marknad istället för på Coop innan de återvänder till sina 20-talstreor med mjölkvitt furugolv och 3,20 i takhöjd.[...] Nu drabbas jag av en alltmer förlamande ångest och undrar vad fan jag gör i denna homogena enklav som bättre skulle tjäna som socialantropologisk temapark för utstuderad coolness och förljugen spontanitet – en plats där folk tar selfies med utvisningshotade flyktingar för att öka på sitt humankapital.
Jonna Sima svarar
Men det finns en raljant och föraktfull ton hos Can som jag dessvärre känner igen. Vanligtvis hörs den annars hos Sverigedemokratiska företrädare. I deras begreppsvärld har Södermalm blivit ett skällsord som symboliserar allt de ogillar: cyklande vegetarianer som tycker hbtq-frågor, klimat och mångkultur är viktigt, ungefär. [...] Mustafa Can skriver om hur "denna homogena enklav" som han bor i är "en plats där folk tar selfies med utvisningshotade flyktingar för att öka på sitt humankapital." Det vänder sig nästan i magen när jag läser den cynismen.  Att misstänkliggöra människors avsikter och anklaga andra för dubbelmoral känns faktiskt bara slappt och populistiskt. För vad är alternativet tänker han. Att inte bry sig? Det låter inte som en stad någon drömmer om att leva i, allra minst pacifisten och rättvisekämpen Per Anders Fogelström.

https://arbetet.se/2017/08/30/cynismen-gor-att-det-vander-sig-i-magen/

Hur informativa är nyckeltalen om svensk ekonomisk utveckling?

Finansdepartementet släpper regelbundet nya nyckeltal för den ekonomiska utvecklingen. Som alltid ger de upphov till en liten debatt om huruvida det ser bra eller dåligt ut för Sverige, och vad det i så fall beror på.
Men hur många av nyckeltalen är egentligen särskilt informativa om Sveriges ekonomiska utveckling? Jag laddade ned excelfilen och lade in mina funderingar i en kommentarskolumn. Av 19 nyckeltal är det kanske bara tre eller fyra (produktivitet, arbetslöshet, offentlig sektors finansiella sparande och kanske sysselsättning) som är någorlunda informativa, och även dessa tre är inte helt lätta att tolka (pga bl a de jag påpekar i kolumnen nedan).

Nyckeltal prognos augusti 2017 (kursiverat = jämförelse prognos april 2017)
Procentuell förändring om inte annat anges
Kommentar
Nyckeltal2016
BNP3,23,3Borde korrigera för befolkningens storlek
BNP, kalenderkorrigerad2,93,0Borde korrigera för befolkningens storlek
Hushållens konsumtion2,42,2Borde korrigera för befolkningens storlek
Offentlig konsumtion2,93,1Borde korrigera för befolkningens storlek
Fasta bruttoinvesteringar5,35,9Borde korrigera för befolkningens storlek
Lagerinvesteringar, bidrag till BNP-tillväxten0,10,1Föga informativ restpost
Nettoexport, bidrag till BNP-tillväxten0,00,0Hög export behöver inte betyda att en ekonomi går bra.
Arbetade timmar, kalenderkorrigerad1,71,7Borde korrigera för befolkningens storlek
Produktivitet, näringslivet 1,7
1,7
Förädlingsvärde per arbetad timme. I princip informativt, om än synnerligen svårmätt (bl a pga digitalisering)
Sysselsättningsgrad, % av befolkningen 15-74 år (akum 1h förrav)67,1
67,1
Informativt, men låg tröskel för att räknas som sysselsatt i AKU
Sysselsättning, 15-74 år1,51,5Borde korrigera för befolkningens storlek
Arbetslöshet, % av arbetskraften 15–74 år 6,9
6,9
Informativ, men kan manipuleras genom att minska arbetskraften. Varför inte också ha befolkningen i nämnaren?
KPI, årsgenomsnitt1,01,0Allt mer svårtolkat pga internationalisering och digitalisering
Offentliga sektorns finansiella sparande, % av BNP*0,90,9Informativt
Strukturellt finansiellt sparande offentlig sektor, % av BNP*1,01,0
Bygger på försök att korrigera för konjunkturcykler, vilket är svårt.
BNP-gap*-0,2-0,1
Bygger på försök att korrigera för konjunkturcykler, vilket är svårt.
BNP, euroområdet1,81,7Informativt, men inte om Sverige
BNP, omvärlden KIX-vägt medelvärde2,22,1Informativt, men inte om Sverige
Reporänta-0,5-0,5


Informativt - men om vad?

Hur bra är argumenten mot sänkta lägstalöner?

Det har under lång tid talats om sänkta lägstalöner som något svensk arbetsmarknad skulle må bra av. Nyligen lade allianspartierna ett förslag på hur detta ska åstadkommas. Det grundläggande argumentet har varit känt länge och framförts av många: Om lägstalönerna är relativt höga (jämfört med median- eller snittlönen) blir det svårt för människor med relativt låg produktivitet (pga exempelvis låg utbildning, oerfarenhet, bristande språkkunskaper eller mindre hälsoproblem) att hitta jobb, detta eftersom få arbetsgivare finner det lönsamt att anställa dessa till rådande lönenivåer.
Idén ogillas på vänsterkanten, inte minst av facken (även om undantag finns). Argumentationen har emellertid ofta halmgubbekaraktär, vilket betyder att motståndarna gör det lätt för sig genom att beskriva förslag som är lätta att kritisera, men som få om ens någon faktiskt står bakom.
Ett illustrativt exempel är nedanstående artikel (fotograferad ur Dagens Samhälle, finns på nätet). Notera att den är från i våras, så bättre argument kan ha kommit sedan dess. Marika Lindgren Åsbrink brukar vara klok och balanserad, och hennes ansats är god - att politiska konflikter ofta bygger på missförstånd. Senare i artikeln tycker jag dock att hon själv missförstår idén om sänka lägstalöner. Jag har markerat hur i artikeln nedan. 1. Först introduceras diskussionen helt korrekt som en diskussion om sänkta lägstalöner. Den som följt debatten vet att det som åsyftas för Sveriges del är ingångslöner och lägstanivåer i kollektivavtalen.
2. Det första argumentet är att reallönerna stått stilla i 40 år i USA för stora grupper. Det stämmer: det finns statistik som visar att det nästan bara är de allra rikaste som i USA har haft reallönetillväxt. Det är omdebatterat vad det beror på och hur det ska förklaras. Men varför är detta relevant? Den svenska diskussionen handlar alltså om hur ingångslöner ska förhålla sig till löner för erfaren personal, och hur lägstalönerna ska förhålla sig till median eller medellön. Har någon debattör föreslagit att USAs säregna fördelningsprofil i lönetillväxten är vad Sverige bör satsa på?
3. Nästa argument är ett antal europeiska länder har sett fallande reallöner de senaste åren. Det stämmer också, och det beror till stor del på finanskrisen. På vilket sätt är detta ett motargument i diskussionen om svenska lägstalöner?
4. Trump kommer in i diskussionen. Formuleringen "Exakt denna utveckling [bidrog till Trump]" syftar rimligen på utvecklingen i USA, men få tycker alltså att den är värd att ta efter.
5. Nu påstås att borgerliga och näringslivet förespråkar sänkta löner - trots att diskussionen bara något stycke tidigare beskrevs som en diskussion kring sänkta _lägstalöner_. Det är inte bara en nyansskillnad, vilket skribenten rimligen vet: Sänkta löner över hela fördelningen skulle mycket väl kunna åstadkommas utan att avståndet mellan lägstalöner och medianlöner ökar. Det är detta avstånd som av många (inkl undertecknad) anses vara för litet i Sverige idag. Mig veterligen har ingen i detta sammanhang förordat sänkta löner generellt.
6. Mot slutet framförs argumentet att människor inte accepterar att lämnas på efterkälken. Kanske vet skribenten helt enkelt inte att detta är en insikt som också är spridd i borgerliga kretsar. Risken att människor som har svårt att hitta sitt första jobb ska hamna på efterkälken är ett av de oftast framförda argumenten för att tillåta lägstalöner som är lägre relativt medianlönen.
I den här artikeln tycks faktiskt nästan alla argument vara av halmgubbekaraktär: halmgubben sänkta löner generellt och halmgubben stagnerande löner för alla utom de rikaste sablas ned rejält, men förslaget sänkta lägstalöner relativt medianlönen lämnas okommenterat.