Källor och bakgrund till DN-kolumn om invandrare och brottslighet

Numera är jag kolumnist i DN istället för Svenska dagbladet. Omväxling förnöjer, och det är trevligt att ha fler tecken till sitt förfogande (5000 mot tidigare 2600-3000). Ämnet i första kolumnen är en ofta åberopad Brå-rapport från 2005 om invandrares brottslighet, vad den visar och inte visar.
Ur texten:
Att rapporten har förekommit så flitigt i debatten hänger nog samman med att den påståtts visa att invandrares överrepresentation i brottsstatistiken kvarstår även efter att statistiken standardiserats med avseende på socioekonomiska faktorer. Det skulle i så fall betyda att invandrares brottslighet inte kan bortförklaras av att de har det sämre ställt, ekonomiskt och socialt. Den tolkningen är dock felaktig.
Som exempel på hur brå-rapporten används, kan noteras en tweet från Krister Thelin:
@tavadsomhelst Räcker att läsa rapporten från 2005. Överrepresentationen består efter rensning. Är hela poängen med rapporten.
— Krister Thelin (@KristerThelin) January 17, 2017
Jag tycker att Thelin gör en svår fråga lite väl enkel här. Ett huvudbudskap i min text är att de variabler man inkluderar vid en statistisk rensning för socioekonomiska faktorer knappast fångar allt eller ens det mesta som ingår i den socioekonomiska ställningen.
En annan poäng är att det i många fall är direkt fel att rensa för socioekonomiska faktorer. Forskning som gör det är dock ändå intressant, då den ger vägledning om hur brottslighet kan minskas.
Jerzy Sarnecki har nyligen sammanfattat relevant forskning i en Fores-rapport. Artikeln av Hällsten, Sarnecki och Szulkin som nämns är
Hallsten, M. et al. 2013. “Crime as a Price of Inequality?: The Gap in Registered Crime between Childhood Immigrants, Children of Immigrants and Children of Native Swedes." British Journal of Criminology 53(3): 456–81. (finns i gratisversion här)
Ur abstract:
For males, we are able to explain between half and three-quarters of the gap in crime by reference to parental socio-economic resources and neighbourhood segregation. For females, we can explain even more, sometimes the entire gap. In addition, we tentatively examine the role of co-nationality or culture by comparing the crime rates of randomly chosen pairs of individuals originating from the same country. We find only a small correlation in the crime of individuals who share the same origin, indicating that culture is unlikely to be a strong cause of crime among immigrants.
Slutligen: Här är en av många artiklar om människors oförmåga att värdera låga sannolikheter.


Uppdatering:
Det finns även intressant ny forskning på Danmark av Alois Stutzer om hur rätten att få rösta tycks minska invandrares brottslighet. Ur abstract:
We investigate how the right to vote in local elections affects immigrants’ compliance with the law. In our study for Denmark, we exploit an institutional regulation that grants foreigners local voting rights after three years of stay. Relying on register data, we find causal evidence that the first possibility to vote considerably reduces the number of legal offenses of non-Western male immigrants in the time after elections.
Notera dock att resultatet gäller trafikförseelser - alla andra brott är nämligen så sällsynta att statistiken inte ger någon vägledning om effekten.

Lång, läsvärd essä av Björn Östbring - två randanmärkningar

Statsvetaren Björn Östbring har skrivit en lång essä om socialdemokratin och flyktingkrisen, som förtjänar att läsas och kommenteras. Själv satte jag mig med tangentbordet i högsta hugg, men landade likväl endast i två funderingar. Den första rör den omtalade omsvängningen, som jag tror var mindre än den framställs som:
[citat från Dagens Nyheters Viktor Barth-Kron] Partiet [s] har nu bestämt att det finns en motsättning mellan stor asylinvandring och önskvärd ordning, reda och välfärd i Sverige. Så tyckte man inte förut. 2014, när antalet asylsökande var betydligt större än nu, ansåg man att stor asylinvandring både var en moralisk skyldighet och en ekonomisk vinst.
Sett i ett längre perspektiv, har s svängt i retorik, men inte i praktik. Partiet har i handling inte agerat som om flyktinginvandring är både "en moralisk skyldighet och en ekonomisk vinst", då skulle mottagandet ha varit högre under lång tid. Partiets analytiker är inte dummare än att de under lång tid sett en motsättning med delar av den svenska modellens - och valt att slå vakt den senare. Det som hände hösten 2015 var att retoriken också ändrades till att ligga mer i linje med politiken. Kanske var osaken att kontrasten annars skulle blivit för stor, kanske pga SDs framgångar.
Detta är hursomhelst inte vad texten främst handlar om. Den handlar om en kärnfråga, nämligen välfärdsstaters rätt att exkludera. Det finns inte mycket att invända, men slutklämmen får mig att fundera:
Flyktingmottagande är såklart något kvalitativt annat än den hjälp som ges i närområdet. Det ena är att ge chansen för människor att bygga upp ett nytt liv, det andra är att omedelbart rädda liv och göra flyktingläger drägliga. Men hur det har kommit sig att ståndpunkten att det är bättre att hjälpa ett fåtal mycket framför att hjälpa ett flertal uppnå det basala länge utgjort den moraliskt självklara positionen – det är lite av ett mysterium.
Jag tror inte det är Björns avsikt, men detta kan väl tolkas som ett försvar av den klassiskt liberala positionen att låta (många) flyktingar komma, men ge dessa begränsade välfärdsrättigheter?

36 kolumner i Svenska Dagbladet - några personliga favoriter

36 kolumner i Svenska Dagbladet hann det bli innan jag valde att sluta. Här finns de samlade, och det är såklart kul att gå tillbaka och se vilka som står sig och vilka som redan ter sig märkta av tiden. Några funderingar kring texter som jag tycker står sig hyfsat:
  • Svenska kommuner är en outsinlig källa till inspiration för ledarskribenter och kolumnister. Jag är själv kluven, ty det är svårt att vara politiker och ibland allt för lätt att göra sig lustig över politiken. Men det finns avarter som måste uppmärksammas. Svenska kommuner behöver INTE ha kontor i amerikanska delstater, vilket politiker i Luleå tycks tro. Ej heller behöver man spela in popsånger eller ge bort dammsugare.
  • Filmen Äta, sova, dö tolkades av de flesta som en kritik av hårda tag mot arbetslösa. Jag såg en kritik av turordningsreglerna i lagen om anställningsskydd. (Det ena utesluter ju inte det andra - filmen är sevärd!)
  • Jag tror aldrig att jag varit krönikör någonstans utan att ha skrivit en text om pensioner och de oreanga kuverten. Så även denna gång, om att pensionsmyndigheten inte berättar hur viktig ekonomisk tillväxt är för din pension. En prognos är att jag kommer att skriva mer om detta i framtiden.
  • Mest förtjust är jag nog i mina två texter om metadebatt. Efter att ha läst Jonathan Haidt var jag nedslagen av den forskning som visar att även intellektuella och högutbildade är dåliga usla på att ta till sig fakta ch rationella argument. Mer optimistisk var jag när jag konstaterade att det i allt större utsträckning är läsarna som avgör debattnivån framöver:
"Läsares klickande, delande och gillande i sociala medier spelar en allt större roll för vilka texter som läses och sprids. Således är det i allt högre utsträckning kritiska läsares förmåga att göra rimlighetsbedömningar och att skilja på sakförhållanden och normativa frågor som avgör nivån på samhällsdebatten. Dessutom vore det naturligtvis bra om rättelser av artiklar sprids och delas i lika stor utsträckning som artiklar med spektakulära men felaktiga uppgifter.
Är det en ouppnåelig utopi? Kanske. Men alternativet är en samhällsdebatt som domineras av välformulerade debattörer som förvisso är säkra på vad de tycker, men som inte har lika bra koll på hur verkligheten faktiskt ser ut. Så vill vi väl inte ha det?"
Fortsättning följer!

Migration kan göra ursprungsländerna mindre korrupta

Ett intressant nytt papper i Public Choice visar att emigration från ett korrupt land kan göra ursprungslandet mindre korrupt:
Using data from the Gallup Balkan Monitor survey and instrumental variable analysis, we find that having relatives abroad reduces the likelihood of bribing public officials, renders bribe-taking behavior by public officials less acceptable, and reduces the likelihood of being asked for bribes by public officials. [...] Overall, our findings support the conjecture that migration contributes to the transfer of norms and practices from destination to source countries
Källa: Ivlevs, A., & King, R. M. (2017). Does emigration reduce corruption? Public Choice, 171(3–4), 389–408. http://doi.org/10.1007/s11127-017-0442-z

Min artikel om Roland Paulsens tre böcker - och hans svar

Idag publiceras min kritiska läsning av Roland Paulsens tre böcker i Ekonomisk Debatt: Pdf-länk till artikeln. De tre böckerna är alltså
  • Arbetssamhället – hur arbetet överlevde teknologin (2010)
  • Empty Labour: Subjectivity and Idleness at Work (2014)
  • Vi bara lyder – en berättelse om arbetsförmedlingen (2015)
Intressant nog publicerar tidskriften också Rolands svar i samma nummer, trots att det vanliga är att den apostroferade replikerar i följande nummer. Gissningsvis hänger det samman med att Roland tar till ord som "misskreditering" och "ärekränkning" i sitt svar till mig. Mitt syfte var dock varken det ena eller det andra. Tvärtom tycker jag att Rolands inlägg i debatten är så intressanta att de förtjänar en mer ingående diskussion än vad de fått hittills (vilket lett till ett antal blogginlägg under taggen #arbete).
En kort kommentar till Paulsens svar
Idealiskt sett borde det vara lätt att enas om hur arbetstiden utvecklats historiskt, för att med detta som utgångspunkt ha en diskussion kring vad som är en önskvärd utveckling. Tyvärr riskerar läsare av Rolands svar nog att bli förvirrade ty där finns ett ett diagram som visar att amerikaners arbetstid ökade mellan 1980 och 2000. Det framgår dock ej om kurvan visar årsarbetstid per amerikan, per amerikan i arbetsför ålder, per anställd eller något annat. Paulsen förklarar inte varför denna kurva skiljer sig från andra källor som förekommit i diskussionen. Ej heller diskuteras om amerikaner är representativa för utvecklingen i rika länder generellt.
I min artikel är jag kritisk mot just sådan avsaknad av tydliggörande diskussion kring hur utvecklingen beror på vad som mäts och hur. Den kritiken kvarstår således även efter Paulsens svar.
Går man till källan, visar det sig att populationen i diagrammet i Paulsens svar är löneanställda (amerikaner) i åldern 18-64 år. Svaret på frågan om "vi" arbetar mer än förr, beror alltså på om "vi" syftar på lönearbetande amerikaner i åldern 18-64, amerikaner i genomsnitt eller människor i (väst-)världen i genomsnitt. Skillnaderna är stora, och det är välkänt att amerikaner arbetar längre än Européer. Sedan 1980-talet (ungefär) har alltså arbetstiden i västvärlden genomsnitt minskat främst för att arbetslösheten ökat, och för att vi lever längre som pensionärer, och amerikaner som jobbar har t o m ökat sin arbetstid. Det kan verkligen diskuteras om detta är önskvärt och vad det beror på - och det ska jag försöka återkomma till.
Av en ren slump publicerades i ED nr 1-2017 en utmärkt artikel av Timo Boppart och Per Krusell som går igenom vad forskningen visar angående arbetstidens utveckling (timmar per capita) över tiden. Ur deras abstract:
Vi dokumenterar att arbetsutbudet och antalet arbetade timmar i ekonomin minskar i takt med att produktiviteten stiger: för varje procents produktivitetsökning minskar arbetsutbudet med ca 0,2 procent. Vår förklaring till detta fenomen är att våra hushåll har stabila, långsiktiga preferenser som kännetecknas av en starkare inkomst- än substitutionseffekt av löneökningar.
Jag har skrivit en längre (men likväl ganska kort) slutreplik som kommer i nästa nummer av Ekonomisk Debatt.