Diskussionen om märket fortsätter. Här är en debattduell på sajten arbetsmarknadsnytt:
Ska den konkurrensutsatta sektorns villkor även i framtiden styra lönebildningen eller bör större hänsyn tas till utvecklingen på hemmamarknaderna? Vi bad två av Sveriges ledande ekonomer – Lars Calmfors och Mats Kinnwall – att debattera industrinormens betydelse och framtid.
Kinnwalls motargument mot Calmfors är följande:
Argumentet för att en stor konkurrensutsatt sektor är till gagn för samhällsekonomin är inte att Sverige ska bygga stora bytesbalansöverskott. Argumentet är i stället att den konkurrensutsatta sektorn är den mest produktiva delen av ekonomin.
Notera först bestämd form singular: Detta är inte ett av argumenten, det är argumentet. (Med konkurrensutsatt avses rimligen internationellt konkurrensutsatt.)
Detta är synnerligen upplysande, ty påståendet är tekniskt sett korrekt. Men produktivitet är en konstig målfunktion. Målet är rimligen välfärd (nytta på nationalekonomiska). I en perfekt värld där allting marknadsprissätts är det ganska oproblematiskt att sträva efter produktivitet, men i praktiken är produktivitet synnerligen svårmätt, inte minst när det gäller välfärdsstjänster. Många av dessa ser lågproduktiva ut i statistiken, men värdet kan ändå vara högt om det ger konsumenterna hög nytta på marginalen. Jag tycker därför att Kinnwalls motargument inte håller.
/link/diskussionen-om-market-fortsatter-har-ar-en-debattduell-pa-sajten-arbetsmarknad