I Kyklos: ännu en artikel som försöker undersöka effekten av sociala medier på välbefinnande: Online Networks and Subjective Well-Being

the use of SNS also has a positive impact on well-being because it increases the probability of face-to-face interactions. Yet, the net effect of the use of SNS for SWB remains negative.

Problemet med dessa studier är att det sker selektion i vilka som väljer att använda sociala medier. I detta papper försöker man hantera det med instrumentalvariabler:

Endogeneity in the use of SNS is then addressed in a Two-Stages Least Squares (TSLS) framework exploiting technological characteristics of the pre-existing voice telecommunication infrastructures that exogenously determined the availability of broadband for high-speed Internet

Detta instrument övertygar nog inte puritaner, men min motfråga är varför vi alls är intresserade av en så kallad kausal effekt i forskning som denna: I sociala mediers natur ligger ju att det är valfritt att använda dem.

Pappret visar att användande av sociala medier är korrelerat med lägre tillit, mer umgänge med vänner och lägre subjektivt välbefinnande. Det betyder inte att sociala medier orsakar detta, men för att undersöka den frågan skulle man behöva randomisera användandet, dvs i praktiken tvinga vissa att använda sociala medier mot sin vilja. Bortsett från de praktiska problemen, vilken intressant forskningsfråga skulle man då få svar på?

Däremot vore det intressant att veta effekten av att förhindra användande för någon som använder flitigt.