Jag hann inte titta särskilt länge på Idévärlden om kapitalismen med Kajsa Ekis Ekman innan jag hade material för betydligt mer än ett blogginlägg. Med reservation för att Johanna Möllerström eller Mattias Svensson redan gjort samma poänger som jag, vill jag skriva några ord om vad KEE uppfattar som kärnan i kapitalismen och hur hon definierar begreppet. Är man inte överens om vad man diskuterar, är det svårt att få en givande debatt.
När programledaren frågar: Vad är det mest stötande med kapitalismen? svarar KEE att det beror på vem man är, och som andra exempel säger hon att
"om man är en person i ett fattigt land som blir bombat för att det ska tvingas in i den kapitalistiska världsordningen så är det ju det".
Det är inte hennes bästa argument, och således inte något man ska hänga upp sig på, men det illustrerar att hennes uppfattning om vad kapitalism är gör den ganska lätt att kritisera.
Så, för tydlighets skull: Kapitalism definieras som privat ägande och allokering av resurser genom fria marknader. Bombningar är således synnerligen svårförenliga med kapitalism.
När hon får frågan om Sverige inte är ett ganska bra land på grund av kapitalismen, utvecklar hon vad hon menar med begreppet genom en motfråga "Varför är det då så viktigt med vinst, för det är ju det som är kärnan i kapitalismen"? , varefter hon förtydligar:
"Kärnan är inte allmän frihet, marknad eller valfrihet, utan att det sitter någon där uppe som tjänar på dig och mig."
Detta är intressant. Få som förespråkar kapitalism skulle säga att det är just detta som är kärnan. Rent lexikaliskt är det alltså privat ägande som är kärnan, och när ekonomer studerar olika ekonomiska system är det ofta just den privata äganderätten som står i fokus. När den väl finns på plats, kommer annat som förknippas med kapitalism mer eller mindre av sig själv: marknader, marknadspriser och vinst.
För KEE tycks emellertid fenomenet att rikedom koncentreras till en elit vara centralt i kapitalismen. På frågan om inte vinst är en viktig drivkraft för innovationer svarar KEE:
"Men är det verkligen så att det är när en person ska tjäna allt som vi får nya innovationer? [...] Varför är det så viktigt att rikedomen ska ackumuleras och hamna hos en liten elit? Är det inte så att det hindrar alla oss andra från att skapa och utveckla oss själva?"
Rent definitionsmässigt är svaret alltså att det inte alls är viktigt att rikedomen ackumuleras hos en liten elit. Man kan gilla kapitalism och ändå se många problem med koncentration av inkomsterna till eliten. (Det kan t o m vara ett skäl att gilla kapitalismen, men vi återkommer till det...)
KEEs syn på kapitalismen skulle såklart vara försvarlig om det i praktiken tenderar bli så att ekonomier med privat ägande, vinst och marknader karakteriseras av påtagligt hög grad av inkomstkoncentration till eliten. Samtalet mellan KEE och programledaren Eric Schüldt tycks förutsätta att så är fallet. Men hur ser verkligheten ut?
Jämförs kapitalistiska samhällssystem med andra, kan konstateras att socialistiska ekonomier också kännetecknats av att välståndet koncentreras till en liten elit. Samma mönster återfinns (föga förvånande) i kleptokratier. Det empiriska mönstret kan illustreras på en rad olika sätt, exempelvis med hjälp av Fraserinstitutets index för ekonomisk frihet och World Wealth & Income database.
Om kapitalism tolkas som ett system där privat ägande skyddas av en rättsstat, är indexmåttet på "legal system and property rights" en bra indikator. Som mått på inkomstkoncentration till eliten torde andelen av totala inkomsterna som tillfaller den procent med högst inkomster fungera (ett mått som blivit poppis inte minst sedan en viss Piketty gav ut en tegelsten i ämnet). Diagrammet nedan visar hur sambandet såg ut 2000.
Bland länder som det finns data för, syns alltså inget samband alls mellan kapitalism och inkomstkoncentration till den översta procenten. Hade det inte varit för USA hade det snarare synts ett negativt samband, så att starkare rättsstat och privat äganderätt korrelerar med lägre toppinkomstkoncentration. Notera att det finns en viss systematik i vilka länder som inte har data: Kleptokratier och diktaturer är svåra att få bra inkomstfördelningsstatistik från, men eftersom dessa ofta har en rik elit och dåligt fungerande privata äganderätter, stärker de knappast KEEs världsbild.
Sambandet ser ungefär likadant ut när det gäller andra typer av ekonomisk frihet (inflation, frihandel, regleringar). På en punkt har emellertid KEE rätt: Om kapitalism tolkas som frånvaro av stor offentlig sektor, stämmer det att kapitalistiska länder har högre toppinkomstkoncentration:
Den som ogillar när inkomster koncentreras till en liten elit kanske inte ska rikta sin ilska mot den privata äganderätten, utan fundera på hur den bäst kombineras med en omfördelande välfärdsstat?

NB:
Data på toppinkomstandelar finns för ganska få länder. I stort sett samma samband gäller dock om Gini-koefficienter används.
NB 2:
En intressant illustration av hur privat äganderätt samvarierar med inkomstfördelningen i ett land är det positiva samband som finns mellan just äganderätt (samma mått som ovan) och inkomstandelen för de 10% med lägst inkomst (från World Development Indicators): I länder med bättre fungerande privat äganderätt har de fattigaste en högre andel av inkomsterna.