I lördags publicerades min senaste krönika i Svd, i vilken jag påpekar en underlighet i språkbruket kring den så kallade svenska modellen:

Det är dock något skumt med språkbruket kring den svenska modellen. Parterna på en marknad är vanligen de som står för utbud och de som står för efterfrågan. På arbetsmarknaden borde det vara alla som vill arbeta i utbyte mot lön, och alla som vill betala för arbetskraft. I den svenska debatten syftar dock arbetsmarknadens parter på fackföreningarna och arbetsgivarna, det vill säga sammanslutningar bestående huvudsakligen av personer som redan ingått någon form av avtal med varandra.

Nyanlända flyktinginvandrare som vill arbeta men som inte är med i facket erkänns alltså inte ens som en part på arbetsmarknaden. Vad är detta om inte en "teknik för att vidmakthålla ett socialt överläge", vilket är Nationalencyklopedins definition av härskarteknik? Wikipedias förklaring träffar minst lika rätt: "Härskarteknik syftar på olika sociala manipulationer varmed en grupp eller person behåller sin position (i en synlig eller osynlig hierarki) gentemot människor ur andra grupper".

F ö är detta första krönikan med den nytagna bildbylinen: