Visar poster taggade akademi:

Bokkapitel och synteser

Bokkapitel har relativt lågt meritvärde för nationalekonomer. Sannolikt beror det på normen att forskningsbidrag ska publiceras i vetenskapliga tidskrifter, medan bokkapitel ofta har en forskningssammanfattande karaktär.

Själv tycker jag att det finns ett betydande värde också i synteser, sammanfattningar och tolkningar av litteraturen. I många fall är det först när dylika görs som det går att se mönster och tendenser i vad forskningen visar.

Här är mina senaste bokkapitel på internationella vetenskapliga förlag (jag är hyfsat nöjd med samtliga!).

Bergh, A. och Kärnä, A. 2024. Economic freedom and populism. In: Handbook of Research on Economic Freedom (ed. N. Berggren). Cheltenham: Edward Elgar Publishing. Forthcoming.

Bergh, A. 2022. An All Too Successful Reform? The 1997 Overhaul of the Swedish Budget Process. Chapter 11 i de La Porte, C. m fl. (red.) "Successful Public Policy: Lessons From the Nordic Countries." Oxford University Press. Länk.

Bergh, A., C. Bjornskov och K. Vallier. 2021. "Social and Legal Trust: The Case of Africa" i "Social Trust" (red: Kevin Vallier och Michael Weber), New York: Routledge. Länk till bok.

Bergh, A. 2021. "Poverty and New Welfare Economics." Kap 8 i "Economists and Poverty", Lundahl, Rauhut & Hatti (red.) Routledge. Länk.

Neoklassisk ekonomi och rational choice slår tillbaks?



Dan Ariely och Francesca Gino (och troligen många andra) är i trubbel, av det slag som involverar datamanipulation och avpubliceringar hos vetenskapliga tidskrifter. Se Data Colada för detaljer, men historien berättades också av ett israeliskt undersökande TV-program (ett Israeliskt Uppdrag Granskning vad jag förstår), transkriberat och översatt här.

Ur ett rational choice-perspektiv är detta inget att förvånas över: Om människor har möjlighet att fuska, har något att vinna på det och med viss sannolikhet kan undgå upptäckt, kommer vissa att falla för frestelsen. Och i många fall är det enkelt att exempelvis lägga till eller ta bort observationer i en datafil efter ett experiment eller en websurvey, och uppsidan i form av publikationer och anställningar vid fina universitet är betydande.

Detta är ju inte heller första gången som spektakulära resultat inom beteendeekonomi och socialpsykologi inte verkar hålla. Ibland är resultaten genuint skakiga (t.ex. powerposing), och var artiklarna rent bedrägeri (som i fallet Diederik Stapel, se wikipedia och NY-Times.

En norm inom beteendeekonomi och socialpsykologi har länge varit att bra papper är empiriska artiklar som visar att människor beter sig konstigt och irrationellt på sätt som mainstream ekonomisk teori inte kan förklara. Den neoklassiska nationalekonomins matematiska modeller har kritiserats för bristande verklighetsförankring.

Det ironiska är att forskare - även beteendeekonomer! - svarar på rationellt på incitament genom att fuska, vilket har inneburit att många av de mer spektakulära resultaten kring människors irrationalitet inte håller.

Kanske kommer den neoklassiska nationalekonomin nu att göra en oväntad (?) comeback?

Här är - tänker jag mig - en hyfsat typisk reaktion från en mainstream-ekonom:

Debatt, podd och data om akademisk frihet i Sverige

I senaste poddavsnittet av Bergh & Wernberg dryftar vi forskningens frihet, delvis inspirerade av att Debatt i Lund hade en debatt på just detta tema (som kan ses på youtube). I podden funderar vi bland annat kring huruvida det var bättre förr, och lutar åt att det nog inte var det. Men hur ska man veta?

Min kollega Niclas Berggren hjälpte oss på den punkten och bloggade snabbt utifrån data, som numera finns i V-dem databasen, och visade att den akademiska friheten utvecklats mycket gynnsamt i Sverige:

En fråga om neoliberalism

Jag har slutat irritera mig på att termen neoliberalism sällan (aldrig?) definieras annat än implicit genom att klistras på sådant som författaren själv ogillar. Det görs så gott som uteslutande av akademiker som i någon bemärkelse skriver ur ett vänsterperspektiv. Istället för att irriteras samlar jag på mig särskilt mustiga exempel på användandet (tyvärr glömde jag plåta framsidan på boken, men den handlar om städer) Ur "Vanishing New York" av J Moss.
Nu undrar jag dock om det finns ett motsvarande ord som akademiker som inte skriver ur ett vänsterperspektiv (vad kallar men dem? borgerliga? högerakademiker?) använder lite slappt som beteckning på sådant de ogillar? Är det möjligen postmodernism?

Om etnisk mångfald och stödet för välfärdsstaten

Det stormar lite bland (vissa) svenska nationalekonomer: Pettersson-Lidbom anklagar Dahlberg m fl för "oredlighet i forskning". Eftersom jag är synnerligen intresserad av forskningsfrågan - huruvida etnisk mångfald leder till minskat stöd för välfärdsstaten - har jag följt diskussionen med intresse.
För det första ska sägas att jag har svårt att se varför Pettersson-Lidbom tar till en storslägga av detta slag, och något forskningsfusk framkommer knappast i deras meningsutbyte (anklagelse, svar). På de flesta punkter tycker jag också att de anklagade svarar bra.
På en punkt håller jag dock inte med (och det som nu följer är således en rent akademisk kommentar. Det är också en kommentar kring vad jag ser som mest intressant i hela historien, nämligen själva forskningsfrågan)
Recap:
Genom att utnyttja slumpmässigheten i utplacerandet av flyktingar i Sverige, har författarna identifierat ett orsakssamband från ökad etnisk mångfald till minskat stöd för inkomstomfördelning. PPL menar att författarna mätt stödet för omfördelningspreferenser med flera olika frågor, och sedan bara analyserar den fråga där de hittar tydligast stöd för att etnisk mångfald leder till minskat stöd för omfördelning.
Författarna svarar:
Vad gäller de tre kvarvarande frågorna, "Minska de sociala bidragen?", "Öka det ekonomiska stödet till invandrare så att de kan bevara sin egen kultur?" och "Minska den offentliga sektorn?", så stämmer det att vi i tidiga utkast och konferenspresentationer redovisade resultat för alla dessa. Varför har vi i artikelversionen då bara kvar frågan om sociala bidrag?
Notera här att de faktiskt tar sig an kärnfrågan, och återger denna på ett rättvisande sätt. De fortsätter:
För det första tyckte vi att frågan om nivån på sociala bidrag (det vill säga om man bör "Minska de sociala bidragen?") var den fråga som var den bästa indikatorn på stödet för omfördelning från rika till fattiga. Formuleringen "sociala bidrag" är nära länkad till termen "socialbidrag" vilket är ett direkt mått på samhällets stöd till den som saknar egen försörjning.
Jag är inte helt övertygad. Formuleringen "sociala bidrag" är oklar och kan av de svarande tolkas som socialbidrag, alla transfereringar eller som hela den offentliga sektorn. Även om det tolkas om socialbidrag kvarstår invändningen att socialbidraget inte är någon stor del av den totala omfördelningen från rik till fattig. Författarna är inte omedvetna om dessa problem, och skriver:
Vi tyckte emellertid också att de andra två frågorna var intressanta. När det gäller storleken på offentliga sektorn ("Minska den offentliga sektorn?") tyckte vi det var intressant att undersöka om förändringar i viljan att omfördela från rika till fattiga spiller över på inställningen till offentliga sektorn. Offentliga sektorn omfattar emellertid, särskilt i ett land som Sverige, fler aspekter än omfördelning från rika till fattiga – t ex omfördelning över livscykeln, från individer utan barn till individer med barn, etcetera, och vi såg det därför som ett mått som var mer indirekt länkat till viljan till omfördelning från rika till fattiga.
Här skulle jag göra bedömningen att frågan om att "Minska den offentliga sektorn?" är att föredra, både för att den är tydligare, och för att det faktiskt är väldigt svårt att peka ut vad i den offentliga sektorn som omfördelar från "rik" till "fattig" och vad som inte gör det. (Det är f ö en fråga jag höll på att snöa in på fullständigt ett tag, se Bergh 2005a, b).
Nåväl, författarna skriver sedan:
De resultat vi fann i dessa tidiga utkast var: i) Inget tecken på att flyktinginvandringen hade lett till någon förändring i stödet för offentlig sektor. [...] Vi valde [...] att fokusera uppsatsen på måttet sociala bidrag, då vi ansåg detta mått vara mest relevant för vår frågeställning, medan de andra måtten inte tillförde någon för vår specifika forskningsfråga relevant information. Genom att fokusera på frågan om sociala bidrag kunde vi hålla uppsatsen mer kort och koncis.
Fair enough. Detta är naturligtvis inte forskningsfusk.
I kärnfrågan lär vi oss emellertid att ökad etnisk mångfald orsakar minskat stöd för omfördelning när det mäts genom att fråga om "sociala bidrag" men inte när det mäts genom att fråga om "den offentliga sektorn". Det är intressant, och skulle kunna tolkas som att stödet för den offentliga sektorn är mer robust än stödet för transfereringar, alternativt som en indikation på att "sociala bidrag" inte har samma positiva värdeladdning som "den offentliga sektorn".

Referenser:
Dahlberg Matz, Karin Edmark, Heléne Lundqvist (2012), “Ethnic Diversity and Preferences for Redistribution," Journal of Political Economy, 20(1): 41-76.
Bergh, Andreas. 2005. "On the Counterfactual Problem of Welfare State Research: How Can We Measure Redistribution?" European Sociological Review 21:345-357.
Bergh, Andreas. 2005. "On Inter- and Intra-Individual Redistribution of the Welfare State." Social Science Quarterly 86:984-995.