Visar poster taggade banking:

Bedrövlig journalistik om banker i Plånboken

Efter att ha läst denna krönika av Fredrik Segerfeldt lyssnade jag på radioinslaget i fråga, "Bankernas avgifter irriterar konsumenter". Det introduceras med denna text:
Hos storbankerna får vi ingen ränta på sparkapitalet. Ändå måste vi betala för bastjänster som kort, överföringar och inväxling av kontanter, trots att bankerna gör miljardvinster. Detta är något som irriterar många konsumenter. Christer Trägårdh från Swedbank medverkar.
Inslaget är långt, men bygger genomgående på det ett enkelt budskap: Eftersom bankerna går med stora vinster borde de kunna vara lite hyggliga och sänka avgifterna. Det är jättedyrt att gå till banken och betala en räkning i kassan.
Jan Bertoft från Sveriges konsumenter menar att konsumenterna har förståelse för att bankerna måste täcka sina kostnader, men efterlyser en "rimlighet och logik i det här [bankernas avgifter]". Han tycker det är "uppseendeväckande" att bankerna med sina avgifter vill styra kunderna bort från kassaärenden till Internetbank och mobiltjänster.
Åhå.
Själv tycker jag att det är uppseendeväckande att en Generalsekreterare för Sveriges konsumenter av någon anledning låtsas att han inte förstår att bankerna vill maximera sin vinst och att detta förklarar avgiftssättningen.
Det konstiga är naturligtvis inte att bankerna vill tjäna pengar, utan att de kan tjäna så mycket pengar samtidigt som deras kunder tycks vara synnerligen missnöjda. Kombinationen av stora vinster och missnöjda kunder är en varningssignal som ofta förklaras av bristande konkurrens. Det perspektivet lyser med sin frånvaro i inslaget, och det var detta Segerfeldt påpekade i sin krönika.
Det finns dock ännu en uppseendeväckande aspekt av den här historien, nämligen att Plånboken inte ens efteråt tycks förstå kritiken. Så här såg det ut på twitter:
Såvitt jag förstår, tror de att Segerfeldt är arg för att bankerna fick kritik, och försvarar sig med att Swedbank fick komma till tals i hela 7 minuter. Men problemet i inslaget är inte att bankerna kritiseras, utan att kritiken är på tok för ytlig. Det är bristande konkurrens, inte bristande välvilja hos bankerna, som är grundproblemet.

Funderingar om banker (maa Johan Grip på DN-debatt)

Uppsaladoktoranden Johan GripDN-debatt:
I 85 procent av alla bankkriser sedan 1970 hade bankerna, i OECD-länder, klarat av att täcka allvarliga förluster om de hade haft minst 13 procent eget kapital. I det kommande regelverket Basel III krävs det att en bank endast har 3 procent i eget kapital. Det är inte bankernas uppgift att sätta allmänintresset framför sitt eget vinstintresse, utan det är upp till våra tillsynsmyndigheter och politiker att värna skattebetalarnas intressen.
Artikeln tycks vara delvis inspirerad av denna bok om banker:
The Bankers' New Clothes: What's Wrong with Banking and What to Do about It Updated Edition (PUP) av Anat Admati & Martin Hellwig som sammanfattas i WJS såhär:
Banks should raise more capital, carry less debt—and never need a bailout again
Nyckelordet här är "need" - självfallet är det önskvärt om banken aldrig kommer att behöva bailouts. Men om banker misstänker att de likväl skulle få en, om det trots allt skulle hända, är det grundläggande incitamentsproblemet inte löst, och bankerna lär fortsätta att ta på sig för mycket risk. Det talar för att ökade kapitaltäckningskrav bör kombineras med en trovärdig utfästelse om att inte rädda banker som inte klarar sig med sina egna marginaler.
Kruxet är att en sådan utfästelse knappas kan vara trovärdig för banker som är så stora att de är systembärande (too big to fail-problematiken). Hur löser man det? En variant är att inte tillåta banker att växa sig så stora. Det ter sig som ett ganska långtgående ingrepp i den fria konkurrensen - men paradoxalt nog kanske det är vad som krävs för att konkurrens mellan banker ska fungera...