Visar poster taggade globalisering:

Norberg om hur sammansättningseffekter påverkar elefantgrafen

Johan Norberg har släppt en rapport, med bl a en bra förklaring av hur den omtalade elefantkurvan ser särskilt dramatisk ut pga sammansättningseffekter. Jag har kortat lite i hans redan korta förklaring (men det är ändå en bit kvar tills det går att förklara detta under en hisstur)
Ur rapporten (OBS: kortad bearbetning, inte direktcitat):
De har beskrivits som globaliseringens förlorare, vilkas förluster sägs förklara varför de har röstat för Brexit och Trump. Det är en förförisk slutsats – men felaktig. Om man anger en viss inkomstgrupps position vid två olika tidpunkter missar man nämligen att sammansättningen av den gruppen förändras under tiden. En granskning av dessa grupper avslöjar tre stora problem med detta populära diagram.
1) [...] Statistik för stora fattiga länder som Kongo, Ryssland och Vietnam saknades för 1988. När flera hundra miljoner relativt fattiga läggs till 2008, som inte fanns med 1988, drar det ned hela inkomstkurvan.
2) Befolkningen växte snabbare i fattiga länder än i rika vilket gör att allt fler av inkomstgrupperna befolkas av relativt fattigare. Dessa förändringar gör till exempel att den fattigaste tiondelen amerikaner flyttade från den 70–75:e percentilen till den 75–80:e percentilen under denna period. Deras gamla plats övertogs av de rikaste kineserna. Båda grupperna rörde sig uppåt, men i diagrammet ser det ut som att inkomsten hölls tillbaka, eftersom de rikaste kineserna tjänade betydligt mindre än de fattigaste amerikanerna gjorde.
3) Det finns några relativt rika ekonomier som stagnerade eller till och med gick tillbaka under denna tid, som Japan och många före detta kommuniststater. [...] Vad som hände där är naturligtvis viktigt – men det är inte där den västerländska medelklassen bor. Japanernas stagnation förklarar inte varför amerikanerna röstade på Trump.
Hur stor skillnad gör dessa punkter? (citat ur rapporten)
Om vi endast mäter de länder som vi har uppgifter från både 1988 och 2008, håller befolkningarna konstanta och rensar ut Japan och tidigare kommuniststater ur statistiken ökar 80/90-gruppens inkomstökning från nästan ingenting till cirka 45 procent. Det är fortfarande en lägre inkomstökning än för både de många fattigare grupperna och de få rikare och kan naturligtvis kännas som en relativ förlust när vi ser hur snabbt det gått på annat håll, men det är långt ifrån stagnation.
I Corletts replikation av elefantkurvan (som Johan citerar) visas hur kurvan ser ut när länder eller befolkning hålls konstant:
Det mest intressanta är dock den enorma effekten av att exkludera Kina:
This [excluding China] produces remarkably even growth across the globe – when holding population constant – and demonstrates just how large an impact China’s phenomenal growth has on the elephant curve.
Min tentativa slutsats: Ska man förstå varför Trump valdes, är elefantkurvan nog inte alls så användbar som ofta påstås när den åberopas.

Är en snabb dubblering av lönen för textilarbetare i utvecklingsländer självklart önskvärd?

Idag har jag en kolumn i DN med anledning av Sasja Besliks ofta åberopade beräkning att en prishöjning med tre kronor per skjorta är tillräcklig för att dubblera lönen för textilarbetarna som tillverkar skjortan. Min huvudpoäng är att förklara varför en snabb dubblering av lönen när man jobbar för ett specifikt företag inte självklart är en bra idé:
En dubblering av lönerna skulle således kraftigt öka antalet sökande per plats, och konkurrensen om de åtråvärda fabriksjobben skulle bli stenhård. Arbetarnas förhandlingsposition skulle försämras rejält, och att säga att rekryteringsprocessen skulle få problem med korruption och konflikter är ett kraftigt understatement. Andra arbetsgivare i landet skulle sannolikt få svårt att hänga med i löneutvecklingen, och därmed få svårt att behålla sin personal.
Bakrgunden är att fabrikslönerna, trots att de är låga jämfört med löner i rika länder, är tillräckligt höga för att uppfattas som bättre än de alternativ som finns i landet där fabriken ligger. Detta har många ekonomer skrivit om. Paul Krugmans artikel från 1997 är ett exempel.
2013 kommenterade Krugman sin artikel och konstaterade att det nu är läge att börja arbeta för högre löner:
Given this reality, can we demand that Bangladesh provide better conditions for its workers? If we do this for Bangladesh, and only for Bangladesh, it could backfire: the business could move to China or Cambodia. But if we demand higher standards for all countries — modestly higher standards, so that we’re not talking about driving the business back to advanced countries — we can achieve an improvement in workers’ lives (and fewer horrible workers’ deaths), without undermining the export industries these countries so desperately need.
Powell and Skarbek (2006) artikel i Journal of Labor Research, "Sweatshops and third world living standards: Are the jobs worth the sweat?" är värd att läsa, och där finns bl a detta diagram:
Notera att denna statistik är gammal, data kommer från Mandle (2003) (som förefaller vara en riktigt bra och nyanserad bok om globalisering och fattigdom, men jag har inte läst den). Och utvecklingen går numera snabbt i många av de aktuella länderna. I Kina har lönerna stigit rejält de mellan 2011 och 2016:
Chinese factory workers are now getting paid more than ever: Average hourly wages hit $3.60 last year, spiking 64 percent from 2011, according to market research firm Euromonitor
Slutligen rekommenderar jag detta Ted-talk av Leslie T Chang, som själv har Kinesisk bakgrund och använt denna för att på djupet undersöka och ge röst åt Kinas fabriksarbetare. Innehållsmässigt är det ett av de bästa Ted-talk jag sett.



Johanna Möllerström i Svenska dagbladet om vinsterna av öppnare gränser:

Johanna Möllerström skriver i Svenskan idag om vinsterna av öppnare gränser:
Det är alltså vare sig märkligt eller förvånande om människor från ett rikt land bryr sig mer om sina landsmän än om dem från fattigare länder. Vad blir då konsekvensen för frågan om öppnare gränser, som i slutändan handlar om att väga ökad välfärd för världens fattiga mot en eventuellt något minskad välfärd för invånarna i det egna, rika, landet? Dani Rodik vid Harvard University, en känd nationalekonom, ställer sig den frågan. Han kommer fram till att en genomsnittlig person i till exempel Sverige måste bry sig mer än fem gånger så mycket om andra människor i Sverige, jämfört med människor i till exempel Syrien för att det ska gå att försvara åsikten att gränserna inte bör vara mer öppna än vad de är nu.
Här är en presentation av Dani Rodrik där han resonerar kring frågan.
Kontentan är att även om man utgår från att vissa svenskars löner pressas nedåt av ökad invandring, så vinner invandrarna väldigt mycket mer. I likhet med många andra ekonomer landar alltså även Rodrik i att ökad invandring till rika länder är ett effektivt sätt att minska de globala klyftorna.
I presentationen hittade jag också en aktuell graf över den globala inkomstfördelningen:


Om globaliseringens effekter

Den 11 mars talade jag om globalisering och fattigdom för Lunds politiska och ekonomiska förening (lupef). Här kommer sent omsider presentationen:



Bergh, A., and T, Nilsson. 2014. Is Globalization Reducing Absolute Poverty?, World Development, 62, 42-61.
Bergh, A., T. Nilsson and I. Mirkina. 2014. Globalization and institutional quality: A panel data analysis. Oxford Development Studies.
Bergh, A., and Nilsson, T. 2010. Good for living? On the relation between globalization and life expectancy. World Development, 38, 1191-1204.
Bergh, A., and Nilsson, T. 2010. Do liberalization and globalization increase income inequality? European Journal of Political Economy, 26, 488-505.

Så vad har vi lärt oss av dessa studier? En minisammanfattning följer:
Bästa nyheten: Ökad globalisering i fattiga länder tenderar följas av minskad absolut fattigdom. Effekten drivs av liberalare handelspolitik (sänkta tullar och handelshinder) och av informationsflöden (bl a internet och telefoni). Effekten går endast till en mindre del genom ökad tillväxt, vilket tyder på att globalisering är pro-poor i dessa länder. Såvitt det går att komma åt med IV-skattningar (baserade på McDonaldsnärvaro och globalisering grannländer) tycks effekten vara kausal (även om korrelationen är intressant även utan en kausal tolkning).

Givet detta resultat är det kanske mindre förvånande att globalisering också är förknippad med ökad förväntad livslängd, både i rika och fattiga länder.

Det finns tendenser till att ökad globalisering - ffa handelsflöden - leder till ökad inkomstspridning inom länder, men detta gäller främst i rika länder. Våra estimat tyder exempelvis på att en fjärdedel av den ökade giniojämlikheten i Sverige sedan 1980 kan förklaras av ökad globalisering.

Det finns dock smolk i glädjebägaren: Ökad globalisering tycks följas av ökad institutionell kvalitet - men bara i rika länder. I fattiga länder - i synnerhet sådana som har gott om naturresurser - följs ökade handelsflöden av ökad korruption. Här är kausaliteten inte självklar (och vi hittade aldrig bra instrument). Men oavsett vad som är hönan och vad som är ägget är det illavarslande att många fattiga länder befinner sig i ett läge med ökande korruption och ökande handel med värdefulla naturresurser.

Ur Wired: om det tuffa jobbet att moderera sociala medier

Tidskriften Wired lyckas fortfarande då och då publicera riktigt bra artiklar som överraskar läsaren genom att påpeka något som händer just nu. Ett exempel är den här artikeln om hur många som jobbar med att moderera sociala medier.
So companies like Facebook and Twitter rely on an army of workers employed to soak up the worst of humanity in order to protect the rest of us. And there are legions of them—a vast, invisible pool of human labor. Hemanshu Nigam, the former chief security officer of MySpace who now runs online safety consultancy SSP Blue, estimates that the number of content moderators scrubbing the world’s social media sites, mobile apps, and cloud storage services runs to “well over 100,000"—that is, about twice the total head count of Google and nearly 14 times that of Facebook.
Modereringen är dessutom ofta jobb som utlokaliseras:
This work is increasingly done in the Philippines. A former US colony, the Philippines has maintained close cultural ties to the United States, which content moderation companies say helps Filipinos determine what Americans find offensive.