Visar poster taggade kronika:

Kolumn i Dagens Nyheter om McKinsey-rapporten Poorer than their parents

Ny kolumn i Dagens Nyheter om den ofta åberopade McKinsey-rapporten Poorer than their parents. Problemet med denna rapport är att den tycks vara skriven i syfte att bli missförstådd av någon som vet hur man med korrekta formuleringar ger läsaren ett helt felaktigt intryck.
Titeln är synnerligen suggestiv: Finns det något tydligare tecken på att ett lands ekonomi gått i baklås än att en hel generation växer upp och finner sig vara fattigare än sina föräldrar? Men ingenstans i rapporten visas att detta är ett faktum, det som sägs är att det finns en risk att så blir fallet. Det lurigaste med rapporten är emellertid att den faktiskt inte handlar om hur individers eller hushålls inkomster har utvecklats. Den handlar om befolkningssegment. Det är ingen semantisk fråga. Inkomsterna för en grupp, exempelvis unga mellan 16 och 24 år, kan stagnera eller till och med falla även om alla individer i gruppen får ökade inkomster. Skälet är att gruppens sammansättning förändras. De som fyller 25 år lämnar gruppen, som istället fylls på med nya 16-åringar.
Resultaten i rapporten återges i regel mer eller mindre alarmistiskt. SVT:s utrikeskommentator Erika Bjerström skriver
McKinsey-rapporten "Poorer than your parents" innehåller chockerande siffror som att 60-70 procent av alla britter är fattigare än sina föräldrar.
Jag har letat länge i rapporten efter dessa siffror, och min bästa gissning är att Bjerström fått syn på följande diagram, där siffrorna 60 och 70 procent förekommer för just Storbritannien:
Detta diagram visar dock inte alls vad Bjerström påstår. Det visar att 60 procent av brittiska hushåll befann sig i inkomstsegment som under perioden 2005-2014 hade ingen eller negativ inkomstutveckling mellan dessa år (räknat på disponibel inkomst, dvs inklusive effekten av skatter och bidrag). Bjerströms feltolkning är nog den grövsta jag hittat, men många andra feltolkar. Så här står det exempelvis hos World Economic Forum:
Poorer than their parents. What's gone wrong for this generation? [...] A report by the McKinsey [...] found that between 2005 and 2014, the real income of up to 70% of households in advanced economies flattened or fell.
Formuleringen "Poorer than their parents. What's gone wrong for this generation?" visar att man tar det som ett visat faktum att en generation blivit (eller kommer att bli) fattigare än sina föräldrar, men McKinsey rapporten gör alltså ingen generationsanalys. Mening två visar att man inte förstått att analysen bygger på inkomstsegment. Det faktum att 70% av hushållen befinner sig i inkomstsegment med stagnerande genomsnittlig inkomst betyder alltså INTE att 70% av hushållen har stagnerande inkomster.
Ett tredje exempel på feltolkning illustrerar vilken typ av analys som felaktigt bekräftas finns på http://www.alt-right.se/2016/10/17/fattigare-an-vara-foraldrar/
Tidigare i somras publicerade McKinsey en rapport som bekräftade vad de flesta av oss nog redan insett: Vi kommer att få det sämre än våra föräldrar. Om vi inte redan har det så.
Nog med missförstånd. Vad betyder det som faktiskt visas i rapporten? Det är tyvärr synnerligen svårtolkat, just eftersom analysen bygger på inkomstsegment. Det hade onekligen varit intressant att undersöka den fråga som de flesta tycks tro att författarna undersökt, men då hade man behövt följa individer eller hushåll över åtminstone två generationer. På ett ställe förtydligar rapportförfattarna att de inte studerat hur individer har det - men lägger omedelbart till en mening som förvirrar:
We did not conduct a longitudinal study to examine intergenerational changes in income level or social mobility. The numbers of people or households that we report are thus based on income or population segments rather than on individuals. Nonetheless, the overall trend is striking, given the hundreds of millions of people in segments with flat or falling income.
Notera dock att alla diagram och figurer i rapporten är helt korrekt etiketterade - exempelvis så här:
Till sist, lite information om den brittiska ekonomin. Den som använder McKinsey-rapporten för att hävda att den knackiga ekonomin förklarar Brexit, bör nog också kika på de vanliga indikatorerna, som utvecklats bra. Som framgår av figuren nedan är den av McKinsey studerade tidsperioden förmodligen den enda 10årsperiod då inkomsterna inte växt, vilket alltså beror på finanskrisen.
Inkomstklyftorna ökar inte, och 90/10 kvoten är faktiskt fallande:
Arbetslösheten i Storbritannien är nu den lägsta sedan 1975 (!) och sysselsättningen högsta som någonsin mätts.



Bakgrund - DN-kolumn om Googlememo och könsskillnader

Dagens kolumn i DN rör den omdiskuterade promemorian som fick James Damore sparkad från Google och den debatt detta skapade. DNs ingress:
En anställd på Google fick sparken för innehållet i en promemoria om könsskillnader. Men få tycktes intresserade av sakfrågan och desto fler av att hitta sätt att förlöjliga sina meningsmotståndare.
Här är den omdiskuterade promemorian.
Här är könsfördelningen på Google.
Här är en av de många meta-analyser (strikt sett är detta en meta-meta-analys: "review of 46 metaanalyses") som förekommit i diskussionen (se tabell 1 för sammanfattningen). Studien har sammanfattats i ett mycket populärt blogginlägg, men sammanfattningen kan kritiseras på ett antal punkter vilket Slatestarcodex gör bra.
Så kallade meta-studier är studier av studier, det vill säga översikter av hela forskningsfält. Medan enskilda studier kan visa på felaktiga resultat på grund av slump, slarv eller rent forskningsfusk ger metastudier en mer pålitlig bild av vilka mönster som faktiskt finns.
Här är en text i The Atlantic som visar att flera andra nyhetskällor ger en felaktig beskrivning av Damores promemoria. När jag började skriva min text var The Atlantic också en av syndarna, vilket man nu hedersamt noterar:
This week, headlines across a diverse array of media outlets proclaimed that at least one Google employee was so antagonistic to women that he circulated a 10-page “anti-diversity screed."
That is how Gizmodo characterized the now infamous internal memo when publishing it Saturday. Similar language was used in headlines at Fox News, CNN, ABC News, the BBC, NBC News, Time, Slate, Engadget, The Huffington Post, PBS, Fast Company, and beyond (including a fleeting appearance in a headline here at The Atlantic).
But love or hate the memo, [...] the many characterizations of the memo as “anti-diversity" are inaccurate.
På Wired verkar diskussionerna ha gått höga - deras artikel kom relativt sent, och hade först rubriken "James Damores Google Memo Gets Science All Wrong", vilket nu ändrats till "THE ACTUAL SCIENCE OF JAMES DAMORE’S GOOGLE MEMO".
Forskare har gett sig in i diskussionen på båda sidor. På Quora menar en evolutionär biolog att "the document is, overall, despicable trash", men på quillette ger fyra forskare Damore rätt i det mesta.
En av de bästa kommentarer jag sett - och jag har nu läst betydligt fler än jag borde - kommer från Sean Stevens och Jonathan Haidt. De får sista ordet:
In conclusion, based on the meta-analyses we reviewed above, Damore seems to be correct that there are “population level differences in distributions" of traits that are likely to be relevant for understanding gender gaps at Google and other tech firms. The differences are much larger and more consistent for traits related to interest and enjoyment, rather than ability. This distinction between interest and ability is important because it may address one of the main fears raised by Damore’s critics: that the memo itself will cause Google employees to assume that women are less qualified, or less “suited" for tech jobs, and will therefore lead to more bias against women in tech jobs. But the empirical evidence we have reviewed should have the opposite effect. Population differences in interest may be part of the explanation for why there are fewer women in the applicant pool, but the women who choose to enter the pool are just as capable as the larger number of men in the pool. This conclusion does not deny that various forms of bias, harassment, and discouragement exist and contribute to outcome disparities, nor does it imply that the differences in interest are biologically fixed and cannot be changed in future generations.
Googles agerande har också lett till en ganska rolig protestkampanj:

Kolumn i DN om Hylliebadet, sociala normer och Hernando de Soto

På Hylliebadet i Malmö ­sitter skyltar som uppmanar besökarna att ta av sig bad­kläderna innan de duschar. Det är intressant dels för att många skulle kunna uppfatta det som en självklarhet att inte duscha med kläder på, dels för att besökarna nästan undantagslöst struntar i uppmaningen. Det görs inte heller mycket för att upprätthålla den regel som beskrivs på skyltarna.
Hylliebadet exemplifierar därmed en situation där de formella nedskrivna reglerna säger en sak, medan de sociala normer som uppstått spontant bland människor säger en annan. Konsekvenserna av en sådan situation är värda att fundera på, både när situationen uppstår i en simhall och för samhället i stort.
Mer om priset till Hernando de Soto finns här.
Boktips av de Soto: The mystery of capital.

DN-kolumn 2 - bakgrund

I min andra DN-kolumn kritiserar jag alla som försvarar frihandel med argumentet att frihandel skapar jobb. Det är dels inte sant, och dels inte önskvärt: Frihandel gör oss däremot rikare, vilket på marginalen gör att vi kan unna oss att jobba lite mindre.
Först, några exempel på retoriken jag kritiserar:
UD/Ann Linde: "FREE TRADE CREATES JOBS AND GOOD RELATIONS".
Christofer Fjellner: "det är med frihandel vi skapar jobb, tillväxt och får mer pengar till vår gemensamma välfärd."
I det här fallet är det rubriksättaren som syndar (vad gör man inte för att kunna sätta den rafflande rubriken "S-krönika: Frihandel ger jobb och tillväxt"...), medan artikelförfattaren Olle Ludvigsson, ledamot i EU-parlamentet (S) är betydligt mer nyanserad.
Det finns mycket dåligt på nätet, som antingen bara fokuserar på hur handel förstör jobb - eller bara talar om hur handel skapar jobb.
Men det finns också mycket som är bra och balanserat. Dit hör intressant nog detta briefing paper från Cato (som kom redan 1998 - detta är verkligen inte någon ny debatt)
Slutligen, här är en länk till Dani Rodrik's ganska nya inlägg i frågan (som jag alltså tror är lite väl pessimistiskt): Too late to compensate free trade's losers


Källor och bakgrund till DN-kolumn om invandrare och brottslighet

Numera är jag kolumnist i DN istället för Svenska dagbladet. Omväxling förnöjer, och det är trevligt att ha fler tecken till sitt förfogande (5000 mot tidigare 2600-3000). Ämnet i första kolumnen är en ofta åberopad Brå-rapport från 2005 om invandrares brottslighet, vad den visar och inte visar.
Ur texten:
Att rapporten har förekommit så flitigt i debatten hänger nog samman med att den påståtts visa att invandrares överrepresentation i brottsstatistiken kvarstår även efter att statistiken standardiserats med avseende på socioekonomiska faktorer. Det skulle i så fall betyda att invandrares brottslighet inte kan bortförklaras av att de har det sämre ställt, ekonomiskt och socialt. Den tolkningen är dock felaktig.
Som exempel på hur brå-rapporten används, kan noteras en tweet från Krister Thelin:
@tavadsomhelst Räcker att läsa rapporten från 2005. Överrepresentationen består efter rensning. Är hela poängen med rapporten.
— Krister Thelin (@KristerThelin) January 17, 2017
Jag tycker att Thelin gör en svår fråga lite väl enkel här. Ett huvudbudskap i min text är att de variabler man inkluderar vid en statistisk rensning för socioekonomiska faktorer knappast fångar allt eller ens det mesta som ingår i den socioekonomiska ställningen.
En annan poäng är att det i många fall är direkt fel att rensa för socioekonomiska faktorer. Forskning som gör det är dock ändå intressant, då den ger vägledning om hur brottslighet kan minskas.
Jerzy Sarnecki har nyligen sammanfattat relevant forskning i en Fores-rapport. Artikeln av Hällsten, Sarnecki och Szulkin som nämns är
Hallsten, M. et al. 2013. “Crime as a Price of Inequality?: The Gap in Registered Crime between Childhood Immigrants, Children of Immigrants and Children of Native Swedes." British Journal of Criminology 53(3): 456–81. (finns i gratisversion här)
Ur abstract:
For males, we are able to explain between half and three-quarters of the gap in crime by reference to parental socio-economic resources and neighbourhood segregation. For females, we can explain even more, sometimes the entire gap. In addition, we tentatively examine the role of co-nationality or culture by comparing the crime rates of randomly chosen pairs of individuals originating from the same country. We find only a small correlation in the crime of individuals who share the same origin, indicating that culture is unlikely to be a strong cause of crime among immigrants.
Slutligen: Här är en av många artiklar om människors oförmåga att värdera låga sannolikheter.


Uppdatering:
Det finns även intressant ny forskning på Danmark av Alois Stutzer om hur rätten att få rösta tycks minska invandrares brottslighet. Ur abstract:
We investigate how the right to vote in local elections affects immigrants’ compliance with the law. In our study for Denmark, we exploit an institutional regulation that grants foreigners local voting rights after three years of stay. Relying on register data, we find causal evidence that the first possibility to vote considerably reduces the number of legal offenses of non-Western male immigrants in the time after elections.
Notera dock att resultatet gäller trafikförseelser - alla andra brott är nämligen så sällsynta att statistiken inte ger någon vägledning om effekten.