Berghs betraktelser

Den 26 augusti skrev jag en understreckare om den envisa idén om moraliskt förfall. Merparten av min text är en sammanfattning av denna Nature-artikel (av Mastroianni & Gilbert) men på slutet gör jag lite egna funderingar.

Några kommentarer:

Inom den kritiska samhällsforskningen som ska belysa och förklara problem i vår samtid, är beskrivningar av olika typer av moraliskt förfall en stapelvara. När det tas för givet att moralen försämras blir samhällsanalys ofta till en tävling om att hitta den mest trovärdiga förklaringen. Beroende på akademisk skolbildning och politisk ideologi lyfts olika syndabockar fram: Är det månne kvinnans frigörelse som skapar moraliskt förfall? Sekulariseringen? Feminismen? Kapitalismen? Nyliberalismen? Invandringen?

I efterhand är det obegripligt hur jag kunde glömma att nämna New Public Management i uppräkningen av syndabockar. Och sociala medier naturligtvis!

kanske är detta den mest radikala och provocerande tanke som går att tänka om vår samtid: Att människor är lika goda, ärliga, och hjälpsamma nu som de var förr, och att samhället som vi skapar långsamt utvecklas till det bättre.

Bokkapitel har relativt lågt meritvärde för nationalekonomer. Sannolikt beror det på normen att forskningsbidrag ska publiceras i vetenskapliga tidskrifter, medan bokkapitel ofta har en forskningssammanfattande karaktär.

Själv tycker jag att det finns ett betydande värde också i synteser, sammanfattningar och tolkningar av litteraturen. I många fall är det först när dylika görs som det går att se mönster och tendenser i vad forskningen visar.

Här är mina senaste bokkapitel på internationella vetenskapliga förlag (jag är hyfsat nöjd med samtliga!).

Bergh, A. och Kärnä, A. 2024. Economic freedom and populism. In: Handbook of Research on Economic Freedom (ed. N. Berggren). Cheltenham: Edward Elgar Publishing. Forthcoming.

Bergh, A. 2022. An All Too Successful Reform? The 1997 Overhaul of the Swedish Budget Process. Chapter 11 i de La Porte, C. m fl. (red.) "Successful Public Policy: Lessons From the Nordic Countries." Oxford University Press. Länk.

Bergh, A., C. Bjornskov och K. Vallier. 2021. "Social and Legal Trust: The Case of Africa" i "Social Trust" (red: Kevin Vallier och Michael Weber), New York: Routledge. Länk till bok.

Bergh, A. 2021. "Poverty and New Welfare Economics." Kap 8 i "Economists and Poverty", Lundahl, Rauhut & Hatti (red.) Routledge. Länk.

Karin Grundberg Wolodarski har en lång artikel om Sverige i DI-Weekend. Det är en intressant Sverigebild som tecknas.

Enligt Katarina Barrling hade vi mindervärdeskomplex för att vi industrialiserades sent:

"Industrialismen kommer sent till Sverige. Det skapade också ett mindervärdeskomplex", säger statsvetaren Katarina Barrling, som konstaterar att det också utmärkt nationsbygget.

Sedan blev vi stolta äver välfärdsmodellen:

Sverige går från mindervärdeskomplex till stolthet över en välfärdsmodell som gjort det gamla bondesamhället till ett ekonomiskt och utvecklingsmässigt framstående land. "Kallelsenationalism verkar vara vanligare bland stormakter. I Sveriges fall märks den i ambitionen att vara en ’humanitär stormakt’, idén att Sverige har ett kall, en mission, att vi är framstående och har en plikt att frälsa världen och vara ett föredöme", säger Katarina Barrling.

Nu är vi ett skatteparadis för rika:

Skatteexperten Staffan Andersson på advokatbyrån Bird&Bird beskriver Sverige som ett skatteparadis för rika. [...] Utöver ISK-kontot finns många gynnsamma skatteregler i landet.

"Du har reglerna för fåmansbolag för den som vill bedriva verksamhet i Sverige, där utdelning under vissa förutsättningar kan tas ut till 20 procents beskattning. Utöver det saknar vi i Sverige till skillnad mot många andra länder fastighetsskatt, förmögenhetsskatt, och arvs- och gåvoskatt", säger Staffan Andersson.

Andreas Cervenka citeras (naturligtvis) också på det temat. Men sedan får jag och Föreningens auktoriserade revisorer skatteansvarige Hans Peter Larsson nyansera den bilden. Vår numera bristande reformförmåga får jag också kommentera:

Det verkar som att Sverige har tappat förmågan att kompromissa över blockgränsen, vilket gör att en del av de reformer som genomfördes på 1990-talet inte har vårdats eller följts upp som de borde. Det gäller skattereformen, det gäller pensionsreformen och det gäller friskolorna", säger välfärdsforskaren Andreas Bergh, knuten till Lunds universitet och författare till boken Den kapitalistiska välfärdsstaten.

Det fortsätter på samma tema: Bilden av Sverige som superjämställt nyanseras, den extrema sekulariseringen likaså. Karin har talat med många experter, men inte bara dem som ständigt dyker upp i nyhetsflödet.

Jag gillar texten för att den inte har något enkelt budskap. Sverigebilden varierar beroende på vad som betonas.

Är intervjuad i anrika tidningen Lundagård, som har en samtalsserie med politiskt engagerade forskare (vilket jag tycker är en utmärkt idé, och ett fenomen värt att diskutera).

Ur intervjun:

I samtalet framträder Andreas Bergh som en person med professionella och etiska principer. Han engagerar sig gärna offentligt, men avvisar och kritiserar sådant som han uppfattar som fördummande. Sådant som följer ur snabba medielogiker eller opinionsbildning utan intellektuell grund. I synnerhet kritiserar han forskare som själva dras ner i träsket.

– Det finns en tendens att också akademiker dras ner i debattnivå och fångas av en twitterdebattslogik.

Filter har följt upp sin granskning av den svenska elbilen som aldrig blev av - Uniti. Två illustrativa nyckelcitat:

Samstämmiga uppgifter beskriver ett amatörmässigt utvecklingsarbete, bland annat beställde Uniti hem en billig indisk elbil som man plockade isär för att studera hur rena basfunktioner fungerade. De komponenter man sedan behövde till sin egen prototyp var massproducerade lågprisprodukter som beställdes från kinesiska webbshoppar – exempelvis var bromssystemet egentligen avsett för släpkärror.

samt

Både Energimyndigheten och Vinnova utverkade miljonbelopp för noggrant specificerade utvecklingsprojekt. Enligt de tidigare anställda utförde Uniti inget av projekten – istället gick pengarna rakt in i företagets kassa för att betala löpande kostnader. När det blev dags att redovisa vad pengarna använts till bad Horne några i personalen att skriva falska rapporter. Detta ledde till att en anställd slog larm till den myndigheterna, och efter en revision återkrävde Energimyndigheten och Vinnova de utbetalade beloppen. Tre år senare – då skulderna nedskrivits till en fjärdedel efter Unitis rekonstruktion – väntar de fortfarande på sina pengar.