Visar poster taggade migration:

Källor och bakgrund till DN-kolumn om invandrare och brottslighet

Numera är jag kolumnist i DN istället för Svenska dagbladet. Omväxling förnöjer, och det är trevligt att ha fler tecken till sitt förfogande (5000 mot tidigare 2600-3000). Ämnet i första kolumnen är en ofta åberopad Brå-rapport från 2005 om invandrares brottslighet, vad den visar och inte visar.
Ur texten:
Att rapporten har förekommit så flitigt i debatten hänger nog samman med att den påståtts visa att invandrares överrepresentation i brottsstatistiken kvarstår även efter att statistiken standardiserats med avseende på socioekonomiska faktorer. Det skulle i så fall betyda att invandrares brottslighet inte kan bortförklaras av att de har det sämre ställt, ekonomiskt och socialt. Den tolkningen är dock felaktig.
Som exempel på hur brå-rapporten används, kan noteras en tweet från Krister Thelin:
@tavadsomhelst Räcker att läsa rapporten från 2005. Överrepresentationen består efter rensning. Är hela poängen med rapporten.
— Krister Thelin (@KristerThelin) January 17, 2017
Jag tycker att Thelin gör en svår fråga lite väl enkel här. Ett huvudbudskap i min text är att de variabler man inkluderar vid en statistisk rensning för socioekonomiska faktorer knappast fångar allt eller ens det mesta som ingår i den socioekonomiska ställningen.
En annan poäng är att det i många fall är direkt fel att rensa för socioekonomiska faktorer. Forskning som gör det är dock ändå intressant, då den ger vägledning om hur brottslighet kan minskas.
Jerzy Sarnecki har nyligen sammanfattat relevant forskning i en Fores-rapport. Artikeln av Hällsten, Sarnecki och Szulkin som nämns är
Hallsten, M. et al. 2013. “Crime as a Price of Inequality?: The Gap in Registered Crime between Childhood Immigrants, Children of Immigrants and Children of Native Swedes." British Journal of Criminology 53(3): 456–81. (finns i gratisversion här)
Ur abstract:
For males, we are able to explain between half and three-quarters of the gap in crime by reference to parental socio-economic resources and neighbourhood segregation. For females, we can explain even more, sometimes the entire gap. In addition, we tentatively examine the role of co-nationality or culture by comparing the crime rates of randomly chosen pairs of individuals originating from the same country. We find only a small correlation in the crime of individuals who share the same origin, indicating that culture is unlikely to be a strong cause of crime among immigrants.
Slutligen: Här är en av många artiklar om människors oförmåga att värdera låga sannolikheter.


Uppdatering:
Det finns även intressant ny forskning på Danmark av Alois Stutzer om hur rätten att få rösta tycks minska invandrares brottslighet. Ur abstract:
We investigate how the right to vote in local elections affects immigrants’ compliance with the law. In our study for Denmark, we exploit an institutional regulation that grants foreigners local voting rights after three years of stay. Relying on register data, we find causal evidence that the first possibility to vote considerably reduces the number of legal offenses of non-Western male immigrants in the time after elections.
Notera dock att resultatet gäller trafikförseelser - alla andra brott är nämligen så sällsynta att statistiken inte ger någon vägledning om effekten.

Lång, läsvärd essä av Björn Östbring - två randanmärkningar

Statsvetaren Björn Östbring har skrivit en lång essä om socialdemokratin och flyktingkrisen, som förtjänar att läsas och kommenteras. Själv satte jag mig med tangentbordet i högsta hugg, men landade likväl endast i två funderingar. Den första rör den omtalade omsvängningen, som jag tror var mindre än den framställs som:
[citat från Dagens Nyheters Viktor Barth-Kron] Partiet [s] har nu bestämt att det finns en motsättning mellan stor asylinvandring och önskvärd ordning, reda och välfärd i Sverige. Så tyckte man inte förut. 2014, när antalet asylsökande var betydligt större än nu, ansåg man att stor asylinvandring både var en moralisk skyldighet och en ekonomisk vinst.
Sett i ett längre perspektiv, har s svängt i retorik, men inte i praktik. Partiet har i handling inte agerat som om flyktinginvandring är både "en moralisk skyldighet och en ekonomisk vinst", då skulle mottagandet ha varit högre under lång tid. Partiets analytiker är inte dummare än att de under lång tid sett en motsättning med delar av den svenska modellens - och valt att slå vakt den senare. Det som hände hösten 2015 var att retoriken också ändrades till att ligga mer i linje med politiken. Kanske var osaken att kontrasten annars skulle blivit för stor, kanske pga SDs framgångar.
Detta är hursomhelst inte vad texten främst handlar om. Den handlar om en kärnfråga, nämligen välfärdsstaters rätt att exkludera. Det finns inte mycket att invända, men slutklämmen får mig att fundera:
Flyktingmottagande är såklart något kvalitativt annat än den hjälp som ges i närområdet. Det ena är att ge chansen för människor att bygga upp ett nytt liv, det andra är att omedelbart rädda liv och göra flyktingläger drägliga. Men hur det har kommit sig att ståndpunkten att det är bättre att hjälpa ett fåtal mycket framför att hjälpa ett flertal uppnå det basala länge utgjort den moraliskt självklara positionen – det är lite av ett mysterium.
Jag tror inte det är Björns avsikt, men detta kan väl tolkas som ett försvar av den klassiskt liberala positionen att låta (många) flyktingar komma, men ge dessa begränsade välfärdsrättigheter?

Migration kan göra ursprungsländerna mindre korrupta

Ett intressant nytt papper i Public Choice visar att emigration från ett korrupt land kan göra ursprungslandet mindre korrupt:
Using data from the Gallup Balkan Monitor survey and instrumental variable analysis, we find that having relatives abroad reduces the likelihood of bribing public officials, renders bribe-taking behavior by public officials less acceptable, and reduces the likelihood of being asked for bribes by public officials. [...] Overall, our findings support the conjecture that migration contributes to the transfer of norms and practices from destination to source countries
Källa: Ivlevs, A., & King, R. M. (2017). Does emigration reduce corruption? Public Choice, 171(3–4), 389–408. http://doi.org/10.1007/s11127-017-0442-z

Korrigering av diagram i bokkapitlet "Varför vinner vi inte mer på invandringen?" (Fores)

Idag diskuterades mitt kapitel i Fores-boken "Hela staden" på ett seminarium i Stockholm. Jag fick mothugg av Jonas Frycklund på Svenskt näringsliv, som menade att ett räknefel av mig på den registerbaserade arbetsmarknadsstatistiken ledde mig till omotiverad optimism rörande arbetsmarknadsgapet mellan svenkfödda och utomnordiska invandrare. Jonas menade också att min sammanfattning av studier kring invandringens effekt på de offentliga finanserna (jag skriver att effekten är negativ men relativt liten) motsägs av nyare studier såsom Ruist & Flood.
Det var uppfriskande!
Jonas har rätt i att etiketterna i Figur 2 i boken hamnat fel, och att detta gör att det står fel siffror i fotnot 22 som bygger på figuren. Jag beklagar detta och tackar för påpekandet. Det kan diskuteras om detta är ett räknefel, men det stämmer i vilket fall som helst inte att felet leder till omotiverad optimism. Den korrekta figuren visas nedan:
Gapet mellan svenskfödda och utomnordiska när det gäller förvärvsfrekven är betydande, men om något syns en viss minskning av gapet under tidsperioden. (Förbättringen tycks hålla i sig även med nyare data).
När det gäller nyare studier kring effekten av invandring på offentliga finanser stämmer det inte att jag inte refererar till Ruist och Flood. Möjligen missade Jonas detta eftersom referensen är till långtidsutredningen, SOU 2015:104 som de skrev på uppdrag av. Jag delar f ö helt Ruists summering i frågan:
Senaste halvåret har olika aktörer påstått alltifrån att flyktinginvandringen fullständigt ruinerar oss till att den är en vinstaffär. Båda påståendena är lika felaktiga, säger Joakim Ruist.
Slutligen kan tilläggas att huvudpoängen i kapitlet är att oavsett vad man tror om effekten hittills, borde diskussionen fokusera på hur det kan bli bättre framöver.

Vad är vi egentligen oeniga om rörande stöket på bibliotek och badhus?

I höstas läste jag den här texten av Paulina Neuding. Jag förbryllades av att den verkar sakna något som vanligen finns i texter på ledarsidan, nämligen en åsikt. Sista stycket är det som kommer närmast att uttala och argumentera för en åsikt:
I stället för allt det där fina – bibliotek som finns till för alla och är relevanta för fler – har västeråsarna fått se sin tillgång till biblioteken begränsas av stökiga gäng. Tysthetsnormen är i alla fall framgångsrikt utmanad.
Åsikten tycks alltså vara att det bör vara lugnt på biblioteken. Det håller jag ju med om. Ändå undrar jag: Är denna text endast en lovsång till de tysta biblioteken, eller missar jag något?
Nyligen läste jag en annan text av samma författare, denna gång om Hylliebadet i min hemstad Malmö. Samma förbryllade känsla infann sig: Krönikan består nästan uteslutande av deskriptiva utsagor om verkligheten, förvisso inte ointressanta sådana. Ett exempel:
När Hylliebadet öppnade sommaren för två år sedan bjöd kommunen på invigningsfest med shower och tal av kommunstyrelsens ordförande Katrin Stjernfeldt Jammeh (S). Men redan före invigningen hade Malmö begärt och fått tillstånd att sätta upp övervakningskameror. Det gjordes mot bakgrund av att stökiga ungdomsgäng, våld och hotfull stämning under flera år förpestade tillvaron för gäster och personal på badet Aq-va-kul.
Även i denna text är det dock svårt att hitta åsikt. Än en gång är det bara sista stycket som avviker en smula från den rena verklighetsbeskrivningen:
Badhus är som bibliotek – öppna, sårbara platser som traditionellt fungerat utan kameror, väktare och polisbeskydd. Kommunens flaggskepp Hylliebadet är som utlovat en "mötesplats för hela Malmö" – och är därför beroende av uniformerad personal, kameror och säkerhetstänkande. Sådant är tillståndet i Malmö.
Detta är alltså slutklämmen i texten. I den mån det uttrycks en åsikt i texten är den alltså att Hylliebadet är "beroende av uniformerad personal, kameror och säkerhetstänkande" för att (!) det är en mötesplats för hela Malmö.
Exakt vad detta betyder är dock svårt att säga, ty formuleringen "en mötesplats för hela Malmö" har Neuding lånat från Malmö stad, och hon skriver inte vad hon lägger i begreppet eller vad det är i denna egenskap hos Hylliebadet som gör att det krävs uniformerad personal.
En tänkbar läsning av Neudings texter aktualiserar dock ett antal intressanta frågor om migration, normer och mångkultur:
  • Vad beror biblioteks- och simhallsstöket på?
  • Vad ska man göra åt det?
  • I vilken utsträckning är det invandrare som bråkar?
  • Vilka eventuella slutsatser bör man dra rörande migrationspolitiken?
I dessa betydligt svårare och mer omstridda frågor, ges läsaren inte någon vägledning i Neudings texter. Ärligt talat är hon nog i gott sällskap. Kanske är det dags för alla opinionsbildare att ta tjuren vid hornen och sätta ned foten i ovanstående frågor?

(och om någon tycker att jag borde föregå med gott exempel: Det kommer!)