Visar poster taggade mikro:

Om korrelationer, överdoser, internet och mikroekonomisk teori.

Förutom felet att missta en korrelation för kausalitet, har jag nu på kort tid sett två exempel på hur ett seriöst försök till kausal identifikation avfärdas som en simpel korrelation.
Exempel 1: Reaktionerna på detta papper som visar på moral hazard-problem orsakade av Naloxone, ett preparat som räddar livet vid överdoser vid opiumpreparat:
Ur abstract:
We exploit the staggered timing of Naloxone access laws to estimate the total effects of these laws. We find that broadening Naloxone access led to more opioid-related emergency room visits and more opioid-related theft
En reaktion (från en forskare i annat fält)

Exempel 2: Denna studie om effekterna av snabbt internet på ungdomars inlärning

Vad vill jag säga?
Det är svårt att hitta kausala effekter, det återstår dock att se hur väl resultaten i dessa studier håller om andra forskare bankar på dem, och de finns ännu bara som working paper. Men båda studier har en övertygande identifikationsstrategi: i båda fallen inträffar en förändring vid olika tillfällen i tiden på olika platser geografiskt. Resultaten kan alltså inte kan avfärdas som 'bara en korrelation'.
Studierna har emellertid också en annan sak gemensamt: De identifierar oönskade effekter av något som i grunden är önskvärt (enligt de flestas värderingar åtminstone) och som har många tillskyndare. Det är därför föga förvånande att vissa reagerar snabbt genom att tänka att det nog bara är en korrelation - en form av motivated reasoning med andra ord.
Intressant nog finns det i båda fallen ett användbart verktyg att tillgå för den som vill kunna avgöra om resultaten i dessa studier är rimliga eller ej: Mikroekonomisk teori (eller om man så vill, rational choice)
I första studien: moral hazard:
Om det blir känt att det kommit ett preparat som kan tas som nässpray vid överdoser och är tämligen effektivt, är det knappast förvånande att beteendet förändras en smula, eftersom worst case scenario vid droganvändande uppfattas som avsevärt mindre farligt än tidigare.
I andra studien:
Om alternativkostnaden för att plugga är att man under pluggandet inte kan roa sig vid datorn, lär alternativkostnaden öka ju snabbare internetuppkoppling datorn har.
Det är således svårt att bli förvånad av att de effekter som identifieras i studierna finns. Men det faktum att effekterna finns betyder naturligtvis inte att bör avstå från att använda Naloxone eller bygga ut bredband.

Mikroekonomi i vardagslivet - del 1: Kreditkortsroulette

En betydande transaktionskostnad i västvärldens individualistiska samhällen är uppdelningen av restaurangnotor. Ju fler som äter, desto längre tid tar det att dela upp notan och betala - i synnerhet om varje person ska betala exakt sin andel. Effektiviseringen av att dela lika är tämligen marginell, och en större grupp får räkna med en betydande tidsåtgång i väntan på att allas kort ska dras, kvitton undertecknas och dricksprincip diskuteras (man kanske inte vill vara den som ger minst dricks i gruppen, alternativt vill man vara just den - men oavsett vilket, tar det tid att bestämma sig).
Lösningen: Kreditkortsroulette.
Alla som ätit lägger sitt kreditkort i en hög på bordet och kyparen ombeds dra ett kort i högen. Ägaren av kortet betalar hela beloppet (och tillämpar valfri dricksprincip).
Huvudsaklig fördel: Drastiskt minskad transaktionskostnad. Tidsvinsten för ett 8 personerssällskap kan lätt vara 15 minuter, dvs 8*15 min = 2 persontimmar. När skattejurister insisterar på att alla ska betala exakt sin del av notan, kan den extra tidsåtgången således vara värd flera tusen kronor. Då är kyparens och övriga restaurangbesökares tidsvinst ändå oräknad!
Bonusfördelar: Ett underhållande spänningsmoment tillkommer. Vinnaren får känna sig generös, alla andra är glada att slippa betala den gången. Statistikern räknar snabbt ut att de stora talens lag gör att vi asymptotiskt kan vänta oss att betala vår egen nota - vilket gör systemet rättvist.
Variant: Vill man ha ett inslag av fördelningspolitik kan man enas om att man ska lägga alla kort man har i högen. Eftersom det sannolikt är troligare att höginkomsttagare har både Visa och AmEx och Mastercard i plånboken, riskerar de att få betala aningen oftare.
Det finns en wikipedia-post om fenomenet, som dock är aningen oklar och dessutom berättar om en variant som knappast tillkommit för att minska transaktionskostnaderna:
A second version of the game is played where the waiter or waitress pulls one card at a time and the last card picked pays the bill.
Jag har introducerat systemet i (valda delar av) min bekantskapskrets, och kan intyga att det fungerar finfint. Restaurangpersonalen tycker i regel att det är helfestligt.

Hur mycket av konsumentöverskottet från Internet syns i BNP-statistiken?

Tyler Cowen skriver träffsäkert om att det förekommer mycket överdrifter kring hur mycket värde som skapas på Internet utan att synas i BNP:
Facebook and other internet services are part of a bundled package of market value, but that is very different from claiming they are not measured in gdp at all.
There is of course consumer surplus from the internet and Facebook, just as there is from Dunkin’ Donuts. Might that consumer surplus be especially high? Well, we don’t know, but don’t assume it will be.
Här håller jag inte fullt ut med. Kostnaden för ett netflix-abonnemang är jämförbar med en bio-biljett.Facebook har ingen avgift alls. Sett till vad man får, är det troligt att båda tjänster skapar mycket stort konsumentöverskott. Cowen har dock en annan poäng för varför detta värde sannolikt kommer att synas i BNP:
Let’s say Facebook is a profit maximizer. Insofar as Facebook is of value to consumers, the company can get away with putting a lot of ads on the site. These will spur additional market purchases, and so part of the value of the site is again captured in gdp.
Med andra ord: Ju mer användarna gillar en tjänst, desto mer kan företaget som levererar den tjäna på reklamintäkter (och på en premium-variant där användarna slipper reklam). Dessa intäkter syns i BNP.
Netflix har förvisso ingen reklam. Om jag har rätt har de sannolikt någon annan intäktskälla, eller så skulle de kunna tjäna mer än vad de gör.
Men vänta nu: Är det inte misstänkt många apple-produkter i House of Cards?
På den frågan svarar nätet klart ja: Fortune, MacRumours.