Visar poster taggade nationalekonomi:

Roland Paulsen och hotet mot samhällsekonomin.

En missuppfattning som dyker upp då och då är att det kapitalistiska systemet (eller dagens samhälle eller samhällsekonomin) i någon bemärkelse bygger på att människor konsumerar saker de egentligen inte behöver. Var kommer denna uppfattning i från?
Som exempel kan nämnas en passus ur en artikel av Roland Paulsen på DN-kultur nyligen:
Vad varje liberal ledarskribent kommer lära oss är ju att införskaffandet av råsaftscentrifuger och robotdammsugare är att betrakta som medmänskliga handlingar. Ju fler som handlar desto större blir "kakan", ekonomin "får skjuts" och det bästa vi vet, fler jobb, genereras (om vi har tur).
Verkligen? Jag tycker alltså att Roland har rätt när han kritiserar idén om att konsumtion är en välgärning för att ekonomin stimuleras och jobb skapas. Men detta är en Keynesiansk idé som på allvar drivs av ganska få. Bankekonomer och socialdemokrater kan ibland påminna en smula om den argumentation Roland karikerar. Däremot har jag aldrig sett den hos liberala ledarskribenter. Den har faktiskt ofta kritiserats av liberaler, av nationalekonomer (utom Keynesianser) och - naturligtvis - av den konsumtionskritiska miljörörelsen.
Fortsättningen av Rolands artikel är minst lika besynnerlig:
Att föreställa sig att fördelningen inte skulle behöva gå omvägen via ytterligare en omgång tv-apparater och surfplattor är naivt, för att inte säga farligt. Då hotas hela samhällsekonomin!
Det är varken naivt eller farligt att föreställa sig detta. Den offentliga omfördelningen i Sverige går inte via tv-apparater och surfplattor, utan via socialförsäkringar och offentlig konsumtion, dvs vård, skola och omsorg. Visst köps också en hel del tv-apparater och surfplattor (både offentligt och privat), men det är inget hot mot samhällsekonomin om människor skulle sluta efterfråga tv-apparater och surfplattor. Det skulle frigöra resurser som konsumenter och producenter kan lägga på något annat.

Två sätt att förbättra villkoren i taxibranschen

Ekot har granskat taxibranschen, och det visar sig att taxiförare har dåligt betalt och jobbar många timmar:
I radion (jag hittar inte detta i texten på SRs hemsida) menade en fackrepresentant att vi har för många bilar, att man borde räkna ut hur många bilar som behövs och reglera marknaden. Det kan man såklart göra. Effekten blir minskad tillgänglighet, ökade priser, lägre sysselsättning - men också bättre marginaler för de företag som får finnas kvar på marknaden.
Betyder det också högre löner och bättre villkor? Ja, om de förare som finns kvar på marknaden lyckas förhandla till sig åtminstone en del av den förbättrade marginalen borde det bli utfallet. Intressant nog menade fackrepresentanten även att fördelningen av intäkterna redan i dag är skev till förarnas nackdel. Om det stämmer finns en risk att förbättrade marginaler pga en kvantitetsreglering främst hamnar i kapitalägarnas ficka.

Vad är då alternativet?
En nyckelfråga är varför förarna fortsätter trots de dåliga villkoren. Just den ställer faktiskt Ekot (åtminstone till en förare):
Varför söker du dig inte och försöker få ett annat jobb?
- Varje dag försöker jag och letar efter annat jobb och skickar ansökningar. När jag sitter i bilen känns det som att jag sitter i fängelset. Jag vill bara bli av med det här jobbet, men jag har inget val. Jag vill inte sitta i något stort hus med en fin bil, jag vill bara ha ett normalt liv med familjen.
Villkoren kan således vara dåliga för att förarna upplever att de inte har några bättre alternativ. Det stämmer sannolikt. Om taxiförarna hade fler alternativ att välja på, skulle deras förhandlingssituation stärkas.

Idag finns dock inte särskilt många alternativa sysselsättningar för taxiförare. Taxibranschen är en sektor där utbildningskraven är relativt låga, där perfekta språkkunskaper inte är ett måste, och där kraven på förarna faktiskt minskat över tiden genom bättre och billigare GPS-system. Enligt Ekots granskning är det också en sektor där kollektivavtal ofta saknas:
Sådana jobb är sällsynta i Sverige. Ett alternativt sätt att förbättra taxiförarnas situation är faktiskt att tillåta fler enkla jobb.

Trots att det är politiskt kontroversiellt, tycks detta vara vad som händer just nu: Uber rekryterar förare. Kraven för deras enklaste variant:
  • Minst 21 år
  • privat körkort
  • privat bilförsäkring.
  • En vanlig personbil med 5 dörrar som är tillverkad 2005 eller senare