Berghs betraktelser

Ur abstract till artikeln "Does Globalization Reduce Personal Violence? The Impact of International Trade on Cross-National Homicide Rates"

Supporters of the doux commerce (gentle commerce) thesis argue that increasing international trade decreases all types of violence, including homicide, by providing individuals with a rational interest in engaging peacefully with others, offering opportunities for cross border commerce and travel, and encouraging greater understanding of diverse cultures. By contrast, detractors argue that as globalization increases, inequality and poverty separate the economic well-being of highly industrialized core nations from that of developing peripheral nations and as this gap intensifies, it leads to crime increases. [...] We assemble a homicide database of 2145 observations over five decades, control for a wide range of alternative explanations, and test for an interaction between globalization and GDP. Consistent with the doux-commerce argument, we find that rising globalization has resulted in lower cross-national homicide rates during the past half century and that these declines are greatest for low GDP-high inequality countries.

Det roligaste (ok, bortsett från att handel tycks bidra till en mindre mordbenägen värld...) är att artikeln är publicerad i Social Forces, en 100 år gammal sociologi-tidskrift som inte direkt är känd för att sjunga den globala kapitalismens lov.

Social Forces publishes articles of interest to a general social science audience and emphasizes cutting-edge sociological inquiry as well as explores realms the discipline shares with psychology, anthropology, political science, history, and economics.

Källa: LaFree, Gary, och Bo Jiang. "Does Globalization Reduce Personal Violence? The Impact of International Trade on Cross-National Homicide Rates". Social Forces 102, nr 1 (01 september 2023): 353–76. https://doi.org/10.1093/sf/soac123

Subdisciplinen finansiell ekonomi är en av de delar av nationalekonomi som jag har minst koll på, men då och då kollar jag upp forskningsläget i vissa nyckelfrågor. En sådan är huruvida fonder med aktiva placeringsstrategier avkastar bättre även när deras högre avgifter beaktas. Svaret tycks vara ett stabilt nej. Så här sammanfattas forskningsläget i ett nytt working paper:

despite abundant evidence that index funds outperform active funds after fees (Fama and French, 2010), most retail investors prefer actively managed funds over low-cost index funds (Beshears et al., 2018). The preference for active investment strategies is a costly mistake: French (2008) estimates that a typical active investor could increase his annual return by 67 basis points by adopting a passive investment strategy

Intressant nog tycks det vara lätt att minska misstaget:

In our main experiment, we first elicit beliefs about the returns to active investing. We then generate exogenous variation in beliefs by providing treated respondents with information about index funds historically outperforming active funds. Treated respondents are 17.8 percentage points more likely to believe that index funds will outperform active funds in the future. Four months after the experiment, we collect administrative data on portfolio allocations. Treated respondents increase the index fund shares of their portfolios by 4.4 percentage points (37.7%) relative to the control group.

Bara genom att berätta för investerare att indexfonder avkastar bättre kan man alltså förändra deras beteende. Det reser onekligen frågan om varför aktivt förvaltade fonder alls finns kvar - den frågan tål att tänkas på!

Källa: Haaland, Ingar, och Ole-Andreas Elvik Naess. "Misperceived Returns to Active Investing". SSRN Scholarly Paper. Rochester, NY, 2023. https://doi.org/10.2139/ssrn.4352369.

Se även CNBC

I ett nytt NBER-paper ("Zero-Sum Thinking and the Roots of U.S. Political Divides") undersöks uppkomsten och effekterna av nollsummetänkande, definierat som tron att en individs eller grupps vinst tenderar att komma på andras bekostnad. Studien bygger på en survey med ett representativt urval av 20,400 amerikanska invånare. Fyra olika frågor ställs för att fånga nollsummetänkandet:

Det visar sig dock att nollsummetänkande i en dimension korrelerar högt med dito i andra dimensioner (enda avvikelsen är att främlingsfientlighet också tycks spela roll när frågan rör etniska grupper).

Svaren fördelas som följer:

Den rent deskriptiva analysen är intressant. I USA är nollsummetänkande vanligare hos demokrater och i städer:

Intressant är även den u-formade associationen till inkomst och utbildning:

Personer med nollsummetänkande tenderar också att vara mer förtjusta i offentlig omfördelning, bekymra sig mer om rasism, vara mer positiva till affirmative action, men också vara mer främlingsfientliga. Nollsummetänkande skiljer sig inom USAs partier mer än det gör mellan dem. Demokrater som stödde Trump var i hög utsträckning nollsummetänkande demokrater,

Intressant nog verkar sambandet mellan nollsummetänkande och dessa politiska åsikter inte ändras särskilt mycket när det kontrolleras för var man står på den politiska skalan, utbildning eller andra faktorer. Genom att studera en snarlik fråga i World Values Survey visas att detta gäller även globalt:

I papprets mest spekulativa del undersöks vad som förklarar nollsummetänkande, och hypotesen lanseras att hög ekonomisk tillväxt under uppväxten gör människor mindre benägna till nollsummetänkande. Tesen har visst empiriskt stöd:

Om det stämmer att ekonomisk tillväxt under uppväxten påverkar graden av nollsummetänkande, som i sin tur spelar roll för människors syn på omfördelningspolitik, invandringspolitik med mera, har det naturligtvis en rad intressanta implikationer... Men först ska det nog bankas lite till på dessa resulat för att kolla hur robusta de är!

Uppdatering: Niclas B skrev nyligen om relaterad forskning som tyder på att nollsummeattityden i allmänhet innebär lägre livstillfredsställelse både på lands- och individnivå.

I länder med större inkomstskillnader är människor mer benägna att tycka att inkomstskillnader är rättvisa:

the more unequal a society, the more likely its citizens are to explain success in meritocratic terms

Studiens data:

International Social Survey Programme, covering 49,383 citizens in 23 countries, over a 25-year period (from 1987 to 2012)

Källa: Mijs, Jonathan J B. "The paradox of inequality: income inequality and belief in meritocracy go hand in hand". Socio-Economic Review 19, nr 1 (01 januari 2021): 7–35. https://doi.org/10.1093/ser/mwy051

Devine och Valgarðsson, "Stability and Change in Political Trust", kommande i EJPR

Empirically, we study within-individual stability of political trust using six panel studies that cover five countries between 1965 and 2020. Our results consistently point to trust being stable in the long term, with potential for short-term volatility in response to changing political contexts, and for substantial changes between people’s formative years and their adulthood. Even over a period of 19 years, most people’s responses to trust questions are remarkably similar between surveys and significant life events such as unemployment and going to University do not significantly influence trust. Changes in the political environment, like incumbent government turnover, have larger effects but these appear to return to equilibrium in a few years. The exception to this general finding is individuals who are first surveyed when they are under the age of 18, who appear much more likely to change their trust levels in subsequent waves.