Visar poster taggade rapporter:

Om invandring, foodtrucks och poängen med konkurrens



Nu har rapporten "Varför tjänar vi inte (mer) på invandringen?" presenterats även i Malmö. Budskapet är i flera avseenden lätt att knyta till Malmö. I grunden är mitt budskap att en ekonomi måste tillåtas att växa fram underifrån, som ett resultat av enskilda aktörers vilja att försörja sig på det de tror att de kan tillföra. Många politiker och tjänstemän har istället ett top-down perspektiv, som skapar onödiga hinder.
Ett exempel är denna artikel i Sydsvenskan om foodtrucks som i värsta fall är illustrativ för hur gatukontoret i Malmö ser på sin uppgift:
Det är ett intressant argument Jan-Olof för fram. Varför skulle man inte kunna sälja kaffe utanför Espresso House? Argumentet tycks vara att Espresso House inte skulle gå runt om så vore fallet. Om det är korrekt (vilket kan diskuteras) beror det ju på att kunderna väljer bort Espresso House till förmån för ambulerande kaffeförsäljare. Varför bör det då vara gatukontorets uppgift att hämma en konkurrens som leder till att kundernas preferenser tillfredsställs?
Mer troligt är att ambulerande kaffeförsäljare är tämligen långt ifrån ett perfekt substitut till kaffe på Espresso House, Waynes Coffee och liknande kedjor, och att olika konsumenter vid olika tillfällen kan efterfråga båda typer av kaffe.
Det fiffiga med konkurrens är att vi inte behöver veta vad som är korrekt: Det kommer att visa sig när människor provar sig fram. Om många efterfrågar ambulerande kaffe, kommer det att märkas och fler kaffeförsäljare kommer att dyka upp. Går det dåligt, lär de se sig om efter något annat sätt att försörja sig.
Huruvida existerande kaffekedjor låter icke-kunder nyttja deras toaletter är naturligtvis upp till dem. När man betalar 40 kronor för en kaffe, är det ju till stora delar värmen, fåtöljen och toaletten man betalar för. Således är kanske detta vad Jan-Olof borde ha svarat:
Vi ska ha så många foodtrucks som det finns kundunderlag för. Jag har ingen aning om hur många det är, men om det visar sig vara många, kanske vi från kommunens sida får öka antalet offentliga toaletter.
Presentationen i sin helhet:

Uppdaterad: Rädda Social Rapport!

Social Rapport 2010 är intressant läsning, bl a för att den analyserar fattigdom över tid. När jag upptäckte den blev jag glad eftersom årtalet i titeln antydde att detta är en återkommande publikation. Så visade sig också vara fallet: 2010 års rapport var den femte (förra kom 2006). Men 2014 kom det ingen, och jag blev orolig. Sålunda mailade jag:
Hej!
När kommer nästa social rapport?
Är innehållet i dessa standardiserat på något sätt, dvs kommer nästa rapport att följa upp 2010 års kapitel om långvarig fattigdom?
mvh
andreas bergh
Svaret:
Enligt information på vår hemsida har uppgiften att publicera rapporter i ämnet övergått till Folkhälsomyndigheten, se http://www.socialstyrelsen.se/publikationer2010/2010-3-11
När jag mailade Folkhälsomyndigheten fick jag dock ett nedslående svar:
Jag är mycket ledsen men vår myndighet har aldrig fått uppdraget att arbeta vidare med uppgiften. Jag förstår nu att det står något annat på Socialstyrelsens hemsida och det är verkligen olyckligt. Vi ska naturligtvis se till att denna information korrigeras så snabbt som möjligt.
Det ser således ut som om ansvaret för publikationen fallit mellan stolarna i omorganiserandet av myndighetsstrukturen. Jag sätter nu mitt hopp till att det blir en folkstorm, alt att jag känner någon i regeringen som kan styra upp saken.


Uppdatering 14 dec:
Mina kontakter i den statliga byråkratin har grävt lite i frågan, och tydligen är det så att alla resurser som gällde folkhälsorapportering och social rapportering har flyttats över till Folkhälsomyndigheten i samband med myndighetsövergången. Folkhälsomyndigheten har i sin tur endast tagit tag i folkhälsorapporteringsdelen.
Det ser således mörkt ut för rapporten och för de delar av rapporten som jag fann mest intressanta. Kanske inte helt förvånande...

Hur utvecklas mängden information och desinformation på nätet och i andra media?

Jesper Strömbäcks rapport "Demokratin och det förändrade medielandskapet" har fått mycket press. Det finns mycket att säga om den, men jag fastnade för en formulering i ingressen av nyhetsartikel i Dagens Samhälle: "Mängden desinformation kan ha ökat mer än mängden information".
Artikeln tycks korrekt återge rapporten, vari man kan läsa följande:
Samtidigt är talet om informationssamhället förledande av åtminstone två skäl. Det första handlar om att ordet information lätt tolkas som att det handlar om sanningsenlig och korrekt information, men det är inte bara mängden korrekt information som har ökat. Även mängden desinformation – information som är falsk eller vilseledande, t.ex. genom att den är malplacerad, fragmenterad eller irrelevant i det sammanhang den används – har ökat. [14] Mängden desinformation kan till och med ha ökat mer än mängden information.[15]
Not 15 listar två källor:

Mohammed, S. N. (2012). The (Dis)information Age. The Persistence of Ignorance. New York: Peter Lang.
Postman, N. (1987). Underhållning till döds. Stockholm: Prisma.

Om Postman och hans bok (som kom i orginalutgåva 1985) kan man läsa på wikipedia (men inte i Nationalencyklopedin...) att han framför allt ogillade TV men gillade böcker:
Postman argues that television confounds serious issues by demeaning and undermining political discourse and by turning real, complex issues into superficial images ... He states that 19th century America was the pinnacle of rational argument, an Age of Reason, in which the dominant communication medium was the printed word.
Oavsett om wikipedia ska betraktas som information eller inte, gör jag det djärva antagandet att en bok från 1985 inte innehåller särskilt mycket empiri kring utveckling av kvoten mellan information och desinformation på webben.
När det gäller Mohammed (2012) tycks så inte heller vara fallet: Om den har övertygande data borde det framgå av säljtexten. I denna hittar jag inget sådant, men däremot följande:
This book encourages a more rational and even skeptical approach to the claims of the information revolution and demonstrates that, despite a wealth of information, ignorance persists and even thrives.
Så långt svårt att inte hålla med. Men texten blir mer informativ:
"users of global media such as the World Wide Web and Facebook [sic!] tend to cluster locally around their own communities of interest and even around traditional communities of geography, nationalism, and heritage. Thus new media technologies may contribute to ignorance about various «others» and, in this and many other ways, contribute to the persistence of ignorance."
Här återkommer alltså formuleringen "may contribute". Den för snarast tankarna till kvällspressens rubriker på formen "vanlig trötthet kan vara dödlig sjukdom". Påtalandet av den teoretiska möjligheten att det förhåller sig på ett visst sätt är något annat än att försöka slå fast hur något faktiskt (eller sannolikt) är.

Utan att vara expert på Internets framväxt ter det sig i mina ögon otroligt att ett nätverk som växer fram organiskt med användargenererat innehåll skulle skapa mer desinformation än information, givet att de flesta har en preferens (om än svag) för information över desinformation. Däremot kan man såklart tänka sig att vissa har ett intresse av att sprida desinformation för att kunna tjäna pengar på denna. Den mekanismen torde dock gälla alla medier.

Under det rimliga antagandet* att den som vill publicera desinformation har högre betalningsvilja för att publicera än vad den som vill publicera information har, bör andelen desinformation i ett medium vara högre ju dyrare det är att publicera. Till exempel bör andelen böcker med desinformation ha varit högre på den tiden böcker var dyrare att publicera.

(*Antagandet är rimligt eftersom publicerandet av information är en kollektiv nyttighet, medan publicerandet av desinformation i regel är ett led i en strategi för att tjäna pengar på människors villfarelser)

Hypotesen är svår att testa isolerat, eftersom forskningen gör framsteg samtidigt som publiceringskostnaderna faller. Men både publiceringskostnadsargumentet och forskningens framsteg talar för att andelen information bör ha ökat över tiden.

I brist på annan forsklning (som rimligen borde finnas) gjorde jag en websökning på två nyckelfraser:

Googleträffar på "global warming is a myth"
2004..2005: 118 000
2008..2009: 585 000
2013..2014: 151 000

Googleträffar på "global warming is happening"
2013..2014: 234 000
2008..2009: 237 000
2004..2005: 232 000

Söker man (med hjälp av google) i böcker erhålls istället följande utveckling:

Med dessa simpla försök till empiri vill jag egentligen bara säga att det är hög tid att någon tar sig an frågan hur kvoten information/desinformation faktiskt har utvecklats över tiden och i olika medier.
Varningar på basis av hur det "kan vara" har vi tillräckligt av.
– Jag skulle till och med vilja säga att det är missvisande att kalla vår tids samhälle för ett informationssamhälle - det bör snarare kallas för ett desinformationssamhälle, säger han och fortsätter:
– Desinformation betyder en av tre saker; det kan vara falsk information, det kan vara missledande information det kan vara irrelevant information och och den här typen av information har ökat.
Uppdatering 2: Dryftade saken med Jesper på twitter: