Visar poster taggade rapporter:

Faktisk och demografiskt förväntad arbetslöshet i svenska kommuner

Arbetsförmedlingen har gett ut en intressant rapport om svenska kommuners arbetslöshet: Den varierar kraftigt från kommun till kommun, men delvis beror detta på att olika kommuner har olika förutsättningar i form av olika befolkningssammansättning.

I rapporten räknas ut en demografiskt förväntad arbetslöshet på basis av kön, ålder, födelseregion, utbildningsnivå och tid i Sverige baserat på senaste invandringsår. Denna jämförs sedan med den faktiska arbetslösheten. Om den senare är lägre, klarar sig kommunen bra givet sina demografiska förutsättningar. Vad det beror på är svårt att säga, det kan vara lokalpolitik, näringslivsstruktur, kulturella faktorer och vad som helst som inte ryms i kön, ålder, födelseregion, utbildningsnivå och tid i Sverige.

De kommuner som har lägst arbetslöshet jämfört med vad den demografiskt förväntade är följande:
Kommunnamn

Faktisk arbetslöshetsnivå
Demografiskt förväntad arbetslöshetsnivå
Förväntningsfel
Gnosjö

6,9
11,0
-4,1
Gällivare

4,4
8,1
-3,7
Kiruna

4,7
8,3
-3,6
Tranemo

5,4
8,8
-3,3
Vansbro

5,0
8,3
-3,3
Sorsele

5,0
8,1
-3,1
Nykvarn

4,3
7,4
-3,1
Östhammar

4,7
7,7
-3,0
De kommuner som har högst arbetslöshet jämfört med vad den demografiskt förväntade är följande (störst skillnad längst ned i tabellen):
Lessebo
0761
15,6
12,6
3,0
Landskrona
1282
12,8
9,8
3,0
Ljusnarsberg
1864
12,4
9,3
3,0
Bengtsfors
1460
12,8
9,7
3,1
Trollhättan
1488
12,4
9,3
3,1
Storfors
1760
11,4
8,2
3,2
Flen
0482
14,6
11,4
3,2
Eskilstuna
0484
14,6
11,3
3,3
Perstorp
1275
15,3
11,8
3,5
Åmål
1492
13,3
9,7
3,5
Ronneby
1081
13,8
10,1
3,6
Malmö
1280
15,6
10,5
5,1


FNs rapport om mänsklig utveckling 2019: Stora framsteg, ökande och minskande klyftor

Texten nedan är skriven som en nyhetsnotis om den senaste utgåvan av FNs Human Development Index. Jag beskriver vad index mäter, vad som lyfts fram i rapporten och har gjort en nyhetsvärdering ur svenskt perspektiv. Jämför gärna med rapporteringen i Radions P1, som ensidigt betonar ökade klyftor vilket resulterar i en obalanserad både av rapporten och av utvecklingen i världen, och dessutom ger en ganska vag bild av vad som faktiskt ingår i måttet.


FN släpper årligen statistik över förväntad livslängd, utbildning och inkomster i världens länder. Statistiken vägs samman till ett mått på mänsklig utveckling, det så kallade Human Development Index. Generellt sett ökar måttet och Syrien är det enda land i världen för vilket FN rapporterar en försämring jämfört med 1990. Skillnaderna i utvecklingstakt är dock stora. I årets rapport visas att ökningen av förväntad livslängd vid födseln har varit störst i de minst utvecklade länderna. Den förväntade återstående livslängden vid 70 års ålder har också ökat - men där är det de mest utvecklade länderna som haft den största förbättringen.

I rapporten studeras också tillgången till informations- och kommunikationsteknik. I utvecklade länder har invånarna nu i genomsnitt mer än ett mobilabonnemang per person och i dessa länder ökar även tillgången till bredband snabbast. Samtidigt har klyftorna när det gäller mobiltelefoni minskat, och efter en kraftig ökning den senaste tioårsperioden har nu en majoritet av invånarna också i de minst utvecklade länderna ett mobilabonnemang.

FNs index toppas av Norge, med Sverige på en åttonde plats. I rapporten nämns Sverige bland annat som exempel på att skattefinansierad allmän sjukvård inte är någon garant för att socioekonomiska skillnader i hälsa utjämnas. Svenskar med låg socioekonomisk status har nämligen betydligt högre risk att drabbas av hjärtinfarkt, lungcancer och diabetes typ 2.

För att bekämpa ojämlikheten måste sociala normer och institutioner förändras, vilket försvåras av att dessa i många fall är djupt historiskt rotade, enligt rapporten.
Läs hela rapporten här som pdf.


SNS-rapporten om RUT-avdraget och integrationen: Vad visar den egentligen?

Johanna Rickne har skrivit en intressant SNS-rapport som med hjälp av registerdata undersöker vilka som jobbar i företag berättigar till RUT-avdrag. Rapporten åberopas ofta som stöd för åsikten att RUT-avdraget inte främjar integrationen på det sätt som (eventuellt) förespeglades.
I sammanfattningen av rapporten står dock:
Majoriteten av de som är sysselsatta i rutsubventionerade företag, både som anställda och egenföretagare, är kvinnor. En stor andel av dem är utrikes födda och de allra flesta, över 98 procent, har svenskt personnummer.
Däremot konstateras också:
Däremot har bara 3,0–3,3 procent av kvinnorna flyktingbakgrund
Jag kanske minns diskussionen om RUT-avdraget felaktigt, men jag undrar om jobb för just flyktinginvandrare var ett centralt argument när RUT-avdraget infördes: Avdraget trädde ikraft 1 juli 2007. Integration och sysselsättning bland utlandsfödda diskuterades, men detta var långt före flyktingdebatten.
Enligt rapporten utgörs RUT-företagens anställda av invandrarkvinnor i mycket större utsträckning än lokalvård, hemtjänst, restaurang och privat sektor:

Ett annat argument som bygger på rapporten är att RUT-företagens anställda inte utmärker sig jämfört med restaurangbranschen, hemtjänsten och andra lokalvårdsföretag:
Rutnischade företag rekryterar till relativt stor del från svaga grupper på arbetsmarknaden, men utmärker sig inte i termer av att sysselsätta personer i ekonomiskt utanförskap, om man jämför med närliggande branscher
Inte heller detta faktum beskriver självklart ett misslyckande. Om RUT-sektorn har växt, torde efterfrågan på denna typ arbetskraft ha ökat även om andelarna inte skiljer sig nämnvärt. Det kontrafaktiska scenariot är svårt att veta, men det ter sig osannolikt att hela den sysselsättning som skapats inom RUT-företag annars skulle ha tillkommit inom lokalvård, hemtjänst och restaurang.
Någon uppgift om hur mycket branschen växt hittar jag inte i rapporten (bara att användandet av RUT-avdrag sexdubblades mellan 2008 och 20015, men det är ju lätt att mångdubblas från låga nivåer så det säger inte så mycket). Siffror från Almega tyder dock på en stark ökning av sysselsättningen i RUT-företag:
Som jag läser rapporten visar den att branschen utmärker sig genom att ha avsevärt högre andel invandrarkvinnor än jämförbara branscher, samtidigt som sysselsättningen har ökat på ett sätt som sannolikt inte skulle ha skett annars.

Uppdatering: Mikael Witterblad på SNS påpekar att ekonomen Anders Forslund var inne på liknande tankar när han kommenterade rapporten:

Om invandring, foodtrucks och poängen med konkurrens



Nu har rapporten "Varför tjänar vi inte (mer) på invandringen?" presenterats även i Malmö. Budskapet är i flera avseenden lätt att knyta till Malmö. I grunden är mitt budskap att en ekonomi måste tillåtas att växa fram underifrån, som ett resultat av enskilda aktörers vilja att försörja sig på det de tror att de kan tillföra. Många politiker och tjänstemän har istället ett top-down perspektiv, som skapar onödiga hinder.
Ett exempel är denna artikel i Sydsvenskan om foodtrucks som i värsta fall är illustrativ för hur gatukontoret i Malmö ser på sin uppgift:
Det är ett intressant argument Jan-Olof för fram. Varför skulle man inte kunna sälja kaffe utanför Espresso House? Argumentet tycks vara att Espresso House inte skulle gå runt om så vore fallet. Om det är korrekt (vilket kan diskuteras) beror det ju på att kunderna väljer bort Espresso House till förmån för ambulerande kaffeförsäljare. Varför bör det då vara gatukontorets uppgift att hämma en konkurrens som leder till att kundernas preferenser tillfredsställs?
Mer troligt är att ambulerande kaffeförsäljare är tämligen långt ifrån ett perfekt substitut till kaffe på Espresso House, Waynes Coffee och liknande kedjor, och att olika konsumenter vid olika tillfällen kan efterfråga båda typer av kaffe.
Det fiffiga med konkurrens är att vi inte behöver veta vad som är korrekt: Det kommer att visa sig när människor provar sig fram. Om många efterfrågar ambulerande kaffe, kommer det att märkas och fler kaffeförsäljare kommer att dyka upp. Går det dåligt, lär de se sig om efter något annat sätt att försörja sig.
Huruvida existerande kaffekedjor låter icke-kunder nyttja deras toaletter är naturligtvis upp till dem. När man betalar 40 kronor för en kaffe, är det ju till stora delar värmen, fåtöljen och toaletten man betalar för. Således är kanske detta vad Jan-Olof borde ha svarat:
Vi ska ha så många foodtrucks som det finns kundunderlag för. Jag har ingen aning om hur många det är, men om det visar sig vara många, kanske vi från kommunens sida får öka antalet offentliga toaletter.
Presentationen i sin helhet:

Uppdaterad: Rädda Social Rapport!

Social Rapport 2010 är intressant läsning, bl a för att den analyserar fattigdom över tid. När jag upptäckte den blev jag glad eftersom årtalet i titeln antydde att detta är en återkommande publikation. Så visade sig också vara fallet: 2010 års rapport var den femte (förra kom 2006). Men 2014 kom det ingen, och jag blev orolig. Sålunda mailade jag:
Hej!
När kommer nästa social rapport?
Är innehållet i dessa standardiserat på något sätt, dvs kommer nästa rapport att följa upp 2010 års kapitel om långvarig fattigdom?
mvh
andreas bergh
Svaret:
Enligt information på vår hemsida har uppgiften att publicera rapporter i ämnet övergått till Folkhälsomyndigheten, se http://www.socialstyrelsen.se/publikationer2010/2010-3-11
När jag mailade Folkhälsomyndigheten fick jag dock ett nedslående svar:
Jag är mycket ledsen men vår myndighet har aldrig fått uppdraget att arbeta vidare med uppgiften. Jag förstår nu att det står något annat på Socialstyrelsens hemsida och det är verkligen olyckligt. Vi ska naturligtvis se till att denna information korrigeras så snabbt som möjligt.
Det ser således ut som om ansvaret för publikationen fallit mellan stolarna i omorganiserandet av myndighetsstrukturen. Jag sätter nu mitt hopp till att det blir en folkstorm, alt att jag känner någon i regeringen som kan styra upp saken.


Uppdatering 14 dec:
Mina kontakter i den statliga byråkratin har grävt lite i frågan, och tydligen är det så att alla resurser som gällde folkhälsorapportering och social rapportering har flyttats över till Folkhälsomyndigheten i samband med myndighetsövergången. Folkhälsomyndigheten har i sin tur endast tagit tag i folkhälsorapporteringsdelen.
Det ser således mörkt ut för rapporten och för de delar av rapporten som jag fann mest intressanta. Kanske inte helt förvånande...