Visar poster taggade samhalle:

Sex recensioner av Två filter

Det har redan publicerats sex recensioner av Två filter. Samtliga är positiva, men alla har publicerats av socialliberala ledarskribenter (dit jag även räknar Sakine Madon). Det är förvisso i linje med bokens budskap att de som inte håller med om budskapet i boken kan förväntas ignorera den, men det vore likväl intressant att se reaktioner lite längre från mittfåran.
En sammanställning av texterna hittills:
Sebastian Sundel i UNT, Evelyn Schreiber i DN (citat ur dessa finns här)
Ola Nordebo i VK:
Värst är det när de två filtren – negativismen och ideologismen – förstärker varandra. Andreas Bergh nämner två "sorgliga exempel" på frågor där det skett på senare år: debatten om ekonomi och tillväxt och debatten om migrationen.
Alltför många debatterar redan med skyttegravsjargong. Söker hyllningar och klick i lättfiskade vatten. Låter egna Facebook- och Twitter-flöden bli alltings facit. Blinkar till likasinnade och föraktar motståndare. När den dryga tvärsäkerheten ger snabbast respons, växer frestelsen.
Susanne Nyström i Katrineholmskuriren:
Journalistik ska visa på oegentligheter. Problemet är när den negativa bilden sätter tonen för samhällsdebatten och omvandlas till alarmism. Då uppstår bilden av att all utveckling är på väg åt fel håll, vilket dels inte är sant, dels skapar oro, eftersom det bara är problem som ringas in.
Bawar Ismail i i DT:
Berghs bok rekommenderas varmt för den som vill förstå hur våra mänskliga beteenden på många sätt påverkar våra sätt att bilda åsikter om saker och ting. Men boken utforskar även hur internet har påverkat samhällsdebatten. Med nätets intåg i våra liv har traditionella medier utmanats av alternativa medier och en helt ny ton i politiska samtal. Syftet med boken är glasklar. Bergh vill ha en mer konstruktiv samhällsdebatt. Alarmister som svartmålar allt och alla bidrar inte med något gott. Bergh menar att sådant helt kan förblinda oss inför de verkliga problem som finns.
Det är ovanligt - och efterlängtat - med en bok som saknar en tydlig "åsiktsposition". Här ges ris och ros åt olika ideologiska läger. Både välfärdsstatens och marknadsekonomins styrkor lyfts fram. Bergh refererar till såväl liberalen Johan Norberg som nationalekonomen Tino Sanandaji. I den infekterade migrationsdebatten är de varandras motståndare, men här får relevanta saker som de uttryckt stå i centrum.

Uppdatering, feb 2018
Sofia Nerbrand i Opulens:
Det är faktiskt inte helt enkelt eller tacksamt att vara framtidsoptimist och tro andra människor om gott. Framför allt inte i dessa tider då olyckor, terrorister, gängkriminalitet, mässlingsutbrott, Trump, Karolinska sjukhuset och arbetslösa invandrare dominerar såväl nyhetsflödet som den politiska diskussionen. Då faller det lätt lite platt att lyfta fram att 80 procent av alla ettåringar på jorden är vaccinerade mot mässlingen nuförtiden.
Peter J. Olsson i Svensk Tidskrift:
Andreas Bergh har skrivit en insiktsfull och tankeväckande bok som innehåller mycket som är värt att begrunda. Det kanske inte uppfyller det han själv sa vid boklanseringen ungefär att man tror vid varje bok att man uttömt ämnet fullödigt. Det har han inte, men det gör boken ännu användbarare. För den väcker tankar, energiska bejakande huvudnickningar, men också invändningar. Och frågor.

Arbetarvänster och medelklassvänster om Stockholm

En tidstypisk dust mellan arbetarvänster och medelklassvänster om Stockholm:
Mustafa Can i Svenskan
I denna livstilsbesatta miljö väljer de bohemchica en Marc Jacobsväska i canvas för att disciplinera konsumtionsbegäret. De går på kundaliniyoga till frukost och bebissamba till lunch och inhandlar haricot vertsen och jordiga morötter för det tredubbla priset på Bondens marknad istället för på Coop innan de återvänder till sina 20-talstreor med mjölkvitt furugolv och 3,20 i takhöjd.[...] Nu drabbas jag av en alltmer förlamande ångest och undrar vad fan jag gör i denna homogena enklav som bättre skulle tjäna som socialantropologisk temapark för utstuderad coolness och förljugen spontanitet – en plats där folk tar selfies med utvisningshotade flyktingar för att öka på sitt humankapital.
Jonna Sima svarar
Men det finns en raljant och föraktfull ton hos Can som jag dessvärre känner igen. Vanligtvis hörs den annars hos Sverigedemokratiska företrädare. I deras begreppsvärld har Södermalm blivit ett skällsord som symboliserar allt de ogillar: cyklande vegetarianer som tycker hbtq-frågor, klimat och mångkultur är viktigt, ungefär. [...] Mustafa Can skriver om hur "denna homogena enklav" som han bor i är "en plats där folk tar selfies med utvisningshotade flyktingar för att öka på sitt humankapital." Det vänder sig nästan i magen när jag läser den cynismen.  Att misstänkliggöra människors avsikter och anklaga andra för dubbelmoral känns faktiskt bara slappt och populistiskt. För vad är alternativet tänker han. Att inte bry sig? Det låter inte som en stad någon drömmer om att leva i, allra minst pacifisten och rättvisekämpen Per Anders Fogelström.

https://arbetet.se/2017/08/30/cynismen-gor-att-det-vander-sig-i-magen/

Mattias Svensson om Heberleins nya bok.

Även Mattias Svensson har skrivit om Heberleins nya bok. Ett utdrag som inte tyder på att Heberlein gjort någon jätteinsats:
Det andra problemet är de tendentiösa beskrivningarna. Tillvaron för papperslösa beskrivs exempelvis som att de har "i det närmaste samma rättigheter" som infödda. Man kan tycka att de papperslösa ska kallas illegala och att polisen ska lägga mer resurser på att avvisa dem från landet, men att hävda att de lever med i stort sett samma rättigheter som svenskar är helt enkelt falskt. De saknar tillgång till socialförsäkringar, den vita arbetsmarknaden och hela rättssamhället. Blir de påkörda av en bil gör de bättre i att halta därifrån än att påkalla polisens uppmärksamhet. Sak samma om de blir rånade, lurade eller våldtagna. Ger de sig tillkänna åker de ut.
Papperslösa och asylsökande kontrasteras mot en MS-sjuk kvinna som dött på en toalett, dagen efter att hon fått avslag på sin ansökan om utökad personlig assistans. Denna tragiska anekdot är allt läsaren får veta om den assistansersättning som är det mest utbyggda välfärdssystemet under 1990- och 2000-talet, och som trots besparingar efter konstaterat fusk på senare år fortfarande har betydligt mer resurser än i våra grannländer. Det är inte heller en rättvisande beskrivning.

Ann Heberlein, den svenska tilliten och en olycksalig rubrik i Forskning och Framsteg

Isobel Hadley-Kamptz har skrivit Ann Heberleins bok "Den banala godheten" i Expressen. Följande stycke fångade mitt intresse:
I kapitlet om tillit påstår till exempel Heberlein att tilliten minskar i Sverige, och hänvisar till SOM-institutet. I den rapport från SOM-institutet som refereras (som givits fel årtal, men sådant händer) påstås dock motsatsen: "Över tid har mycket lite hänt. Stabiliteten är stor /.../Andelen höglitare i SOM-undersökningen 2014 är den högsta som uppmätts (61 procent)."
Som jag skrivit många gånger tidigare (exempelvis här) har Isobel rätt om vad SOM-mätningarna säger om tilliten (det är mellanmänsklig tillit saken gäller, dvs människors tendens att lita på folk i allmänhet). Bortfallsproblematiken kan såklart diskuteras - men då Heberlein väljer att hänvisa till SOM-institutets mätningar, och ändå skriver motsatsen, blev jag nyfiken på vad som förklarar detta fel: Heberlein skriver såklart inte medvetet motsatsen till vad som faktiskt står i den källa hon anger.
En ledtråd ges av Heberlein själv på facebook (varför alltfler samhällsdebattörer väljer att föra debatten i en sluten, kommersiell tjänst är en fråga att fundera kring i ett senare skede):
Här finns en hel del att kommentera:
1.Det är oklart om Heberlein läst SOM-institutets rapporter eller bara läst om dem i Forskning och Framsteg.
2.Generellt sett är det INTE så att det som står i fotnoter är mindre viktigt, eller att IHK bitit sig fast i någon oväsentlig liten detalj. Tillitens utveckling över tid är en central fråga.
3.Varken hora eller kuvad som H hänvisar till är en tvärsnittsundersökning och beskriver således läget när undersökningen gjordes, men kan inte säga huruvida tilliten ökar eller minskar över tid. Undersökningarna från Aftonbladet och Ipsos handlar om annat.
4.Forskning och Framsteg har tidigare skrivit om tillit under den felaktiga rubriken "Sveriges unika tillit sjunker" på basis av ett diagram med data från World Values Survey där y-axeln brutits på ett lite lurigt sätt:

Den som själv plockar fram data från WVS får följande bild:

SOM-mätningarna som H. alltså hänvisar till, och som till skillnad från WVS mäter årligen, ger följande bild:
Uppdatering: