Visar poster taggade statistik:

När var den svenska välfärdsstaten som mest generös?

Det finns en bild av att den svenska välfärdsstaten peakade 1980 och att 1980-talet var inledningen på en era av nyliberalism. Stämmer det?
Det är svårt att mäta välfärdsstatens generositet. Skatter som andel av BNP innehåller och påverkas av en massa andra faktorer. OECD har ett mått på sociala utgifter som andel av BNP som är bättre, men som fortfarande är känsligt för demografi: Om det finns många äldre kommer sociala utgifter att bli högre, men inte på grund av generositet.
Alternativet är att studera regelverken, exempelvis ersättningsnivåer men även detta kan leda fel om inte ersättningstak, kvalifikationsperioder och tidsgränser beaktas. Som tur är finns då Comparative Welfare Entitlements Project (CWEP) som innehåller detaljerad information om struktur och nivå på socialförsäkringsförmåner i 33 länder sedan 1970-talet. Ett tag saknade projektet anslag så att tidsserien tog slut en bit in på 00-talet, men nu har den uppdateras fram till 2019.

Nedan visas Sveriges generositet relativt 1980 för det totala måttet samt för delarna arbetslöshetsförsäkring, sjukförsäkring och pensioner. Tack vare Scruggs och c:o kan frågan få ett tydligt svar: 1988 och 1989 var den svenska välfärdsstaten som mest generös, åtminstone med detta mått.

Källa: Scruggs, L. A., & Ramalho Tafoya, G. (2022). Fifty years of welfare state generosity. Social Policy & Administration, 56(5), 791–807.

Regeringen höjer skatten

Från Swedbank kommer en analys av hur politiska åtgärder i budgeten påverkar skattetrycket. Det är en intressant tidsserie, som visar att det är ovanligt med borgerliga regeringar som påverkar skattekvoten uppåt, men det har vi alltså nu.
Ur rapporten:
Regeringens och Sverigedemokraternas två första budgetpropositioner har däremot innehållit åtgärder som sammantaget leder till ökade ett ökat skattetryck, allt annat lika. Huvudskälet är att den tillfälligt sänkta arbetsgivaravgiften togs bort under 2023, vilket ökar skattetrycket med cirka 0,3 procent av BNP.
Notera att det som visas i diagrammet är effekten av politiskt beslutade regelförändringar enligt regeringen, dvs finansdepartementet.

OBS: Skattekvoten kan mycket väl komma att falla framöver, och det lär regeringen i så fall framhålla. Hur går det ihop? Svaret är att på grund av vinstbeskattning och allmän progressivitet i skattesystemet, tenderar skatteintäkter som andel av BNP alltid att falla när det är lågkonjunktur (och stiga när det är högkonjunktur).

Således: Om skattekvoten skulle falla något under 2023 är det likväl så att den skulle ha fallit mer om det inte vore för regeringens åtgärder.

Kvalitetsjusteringen av priserna för hemelektronik har dragit ned svensk KPI-inflation sedan 2000.

Här är ett intressant diagram ur PENNINGPOLITISK RAPPORT FEBRUARI 2020.

Ur rapporten:
Det görs nästan alltid någon form av kvalitetsjustering när ett prisindex beräknas. Ett konsumentprisindex syftar till att mäta "rena" prisförändringar och inte förändringar i priser som beror på att kvaliteten på en produkt förändras. Justeringar görs framför allt i samband med att produkter vars priser mäts ersätts med nya. I Sverige sker detta antingen i samband med att SCB uppdaterar konsumtionskorgen i KPI vid årsskiftet eller löpande under
året om en produkt vars pris mäts utgår ur sortimentet eller inte längre är representativ. Kvalitetsjusteringsmetoder är inte fullt ut harmoniserade mellan länder
SCB kvalitetsjusterar alltså på ett sätt som gör att hemelektronik i Sverige antas ha fallit mycket mer än i anrda EU-länder.
Nu kanske någon tänker att detta är ännu ett skäl till att det inte var motiverat att sänka räntan så mycket som Riksbanken gjorde. Formuleringarna om detta i rapporten är intressanta, och rapporten avslutas med följande ord:
Resultaten i denna fördjupning innebär inte att Riksbanken borde ha ett annat inflationsmål eller borde ha bedrivit en annan penningpolitik under 2000-talet. Den mycket expansiva penningpolitiken de senaste åren ska till exempel ses mot bakgrund av att ränteläget i omvärlden blivit väldigt lågt och att förtroendet för inflationsmålet försvagades 2010–2015. Den förda penningpolitiken har varit nödvändig för att återupprätta förtroendet för inflationsmålet.
I flera sammanhang är det dock viktigt att kunna jämföra den ekonomiska utvecklingen med omvärlden. Därför är det angeläget att det sker ytterligare internationell samordning mellan statistikmyndigheter för att harmonisera mätmetoder inom prisstatistiken.

Om utvecklingen av global ojämlikhet.

Under politikerveckan i Visby deltog jag i en paneldebatt med Oxfam om global och nationell ojämlikhet. Jag fick intrycket att jag var en av få - möjligen den enda! - som inte fann utvecklingen alarmerande. I world inequality report 2022 fann jag nyss denna figur som imponerande väl sammanfattar utvecklingen under 200 år:
I korthet:
  • Ojämlikheten mellan länder har varit på väg nedåt sedan 1980 och är nu tillbaka där den var runt år 1900.
  • Samtidigt har ojämlikheten inom länder ökat, men de senaste 10-20 åren har den ökningen stannat av - på en nivå som fortfarande är lägre än den var runt 1900.
  • Samtidigt har världen som helhet blivit oerhört mycket rikare och den absoluta fattigdomen har minskat kraftigt (vilket inte syns i figuren men rimligen bör vägas in när utvecklingen värderas).

Måttet i fråga är kvoten mellan den rikaste tiondelens inkomster och den fattigaste halvans inkomster. Jag har inte stött på just det måttet tidigare, men tycker spontant att det är ganska bra. Hursomhelst är de som valt det, och som står bakom rapporten, inte direkt några nyliberala högerspöken:
Lucas Chancel, Thomas Piketty, Emmanuel Saez & Gabriel Zucman

Långtidsarbetslöshet i Sverige

Att hitta statistik över långtidsarbetslöshet på SCB.se är inte det lättaste. Som tur är har Folkhälsomyndigheten bearbetat data och gjort informativa figurer. Definitionen de använder för långtidsarbetslös är arbetslös mer än 12 månader.
Fyra saker är slående:
  1. Långtidsarbetslösheten är anmärkningsvärt låg även bland människor med bara gymnasial utbildning, och ännu lägre bland dem med post-gymnasial utbildning.
  2. Långtidsarbetslösheten bland personer med förgymnasial utbildning är fyra gånger så hög som för bättre utbildade.
  3. Gapet i långtidsarbetslöshet mellan låg och högutbildade ökar kraftigt över tiden. Så sent som 2006 var skillnaden ganska liten.
  4. Något har hänt med statistiken, som gör att tidsserien tar slut 2020. RAMS verkar ha ersatts av BAS.