Visar poster taggade valstand:

Om BNP (per capita) och invandring

Diagrammet nedan visar utvecklingen av BNP och BNP per capita i Sverige från 2015 års ekonomiska vårproposition (2014/15:100) (intressant nog tycks motsvarande diagram inte finnas med i senare budgetar, inkl den som kom idag).
Regeringen yvas över den goda BNP-utvecklingen, andra påpekar att BNP per capita tycks stå nästan stilla. Vilket mått är då mest relevant? För att fundera över svaret på den frågan, gör följande enkla tankeexperiment:
Antag att landet A består av två invånare, som båda producerar och tjänar 200 kronor. BNP är således 400 kronor, och BNP per capita är 200. Nästa år har deras inkomster ökat till 220, men det har också dykt upp en tredje invånare, som invandrat, och som tjänar mindre: 100 kronor.
Fördelningen (200, 200) har således förändrats till (220, 220, 100).
Bör landet och dess finansminister nu vara stolt över den höga tillväxten (ökningen av BNP från 400 till 540 är en ökning med 35%!) eller bekymrad över att BNP per capita fallit från 200 till 180, dvs med 10%?
Svaret är rimligen varken det ena eller det andra. Både BNP och BNP per capita är helt enkelt dåliga välståndsmått för länder med hög invandring.
Vilket mått vore mer relevant? Pja, varför inte beräkna BNP per född i landet, som i exemplet ökat från 200 till 220, dvs med 10%. Då undviks att invandring automatiskt anses öka eller minska välståndet. Istället spelar det roll hur invandringen hanteras. Om landet gravt missköter sin migrationspolitik blir de som fötts där mindre produktiva och detta kommer att synas i statistiken. Om det går bättre, kan migration bidra till att de som fötts i landet blir mer produktiva, och då ökar BNP per född.
Måttet säger naturligtvis inte allt, men det säger mer än BNP och BNP per capita. Det kombineras lämpligen med ett mått på inkomstspridningen (vissa lär finna det problematiskt att denna ökat), liksom det kan vara av intresse att beakta vad den invandrade vunnit på utvecklingen (inkomsten 100 kan ju vara betydligt högre än vad hen tjänade i sitt hemland).

Om sambandet mellan ekonomisk frihet och att ha kontroll över sitt liv

Ur abstract till artikeln "Free to choose? Economic freedom, relative income, and life control perceptions" av Hans Pitlik och Martin Rode i The International Journal of Wellbeing
living in a country with high overall economic freedom is a major determinant of feeling in control of one’s own life. The effect is similar for individuals in high- and low-income countries, while the impact of democracy is negligible in both cases. Interacting relative income with economic freedom, we find that, contrary to conventional wisdom, it is by far the lower income groups that derive the biggest gain of perceived life control from living in a country with comparatively high economic freedom.

Krönika om jämlik hälsa

I går söndag hade jag en krönika i Svd om Kommissionen för Jämlik Hälsa. Statistiken som fick mig att skriva krönikan fanns i Dagens Samhälle nummer 14 2016 (paywall):
En poäng jag försöker göra i krönikan är att denna typ av kurvor är missvisande eftersom gruppernas sammansättning ändras kraftigt över tiden. Efter att en kommentar skriven till Dagens Samhälle refuserats utan skäl (!) valde jag att skriva i SvD istället. Notera dock att statistiken endast gäller födda i Sverige, så den mest uppenbara sammansättningseffektfelkällan - invandringen - är inte med. Problem kring sammansättningseffekter när man visar på ojämlikhet över tiden på just detta sätt dryftades också när Heckman gästade Econtalk, vilket är ett utmärkt avsnitt på många sätt.
Som ytterligare bakgrund/källa till krönikan finns en läsvärd artikel av Nicholas Eberstadt i wall street journal. Eberstadt använde sig av The Human Mortality Database som har mycket data för den som vill gräva ned sig i detta. Det skulle vara intressant att se hur Gini för förväntad livslängd utvecklats år för år i Sverige sedan 1980. Det faktum att det fallit drastiskt sedan 1700-talet beror ju till stor del på minskad spädsbarnsdödlighet, och det kan mycket väl vara så att klyftorna ökar på ett problematiskt sätt just nu.
Även relaterat är ett sex år gammalt blogginlägg där jag visade jag hur klyssklyftor i subjektiv hälsa utvecklats (mha ULF-data).
Relaterat är även detta inlägg om ökad ojämlikhet i livslängd i USA.

Ökad ojämlikhet i livslängd i USA - några funderingar maa Chetty et al (2016) i JAMA.

Som framgår av exempelvis den bok jag skrivit tillsammans Therese Nilsson och Daniel Waldenström, Blir vi sjuka av inkomstskillnader?, (snart i internationell version på Edward Elgar), är studier som påvisar ett negativt samband mellan inkomstspridning och hälsa ofta gjorda i USA. Men även där finns undantag. New York är ett sådant. Så här skriver New York Times maa av en ny forskningsstudie:
New York is a city with some of the worst income inequality in the country [...] But when it comes to inequality of life spans, it’s one of the best. Impoverished New Yorkers tend to live far longer than their counterparts in other American cities. [...] the research found that New York was, in many ways, a model city for factors that seem to predict where poor people live longer. It is a wealthy, highly educated city with a high tax base. The local government spends a lot on social services for low-income residents. It has low rates of smoking and has many immigrants, who tend to be healthier than native-born Americans.
Den bakomliggande forskningen kommer från denna artikel (i J. of the Am. Medical Ass, men med en viss Raj Chetty som första författare...) i vars abstract följande resultat är intressant:
geographic differences in life expectancy for individuals in the lowest income quartile were significantly correlated with health behaviors such as smoking (r = −0.69, P < .001), but were not significantly correlated with access to medical care, physical environmental factors, income inequality, or labor market conditions.
Övriga resultat i abstract:
First, higher income was associated with greater longevity throughout the income distribution.
Kommentar: Föga förvånande för den som kan forskningslitteraturen. Likväl stöter man ofta på missuppfattningen att ökad inkomst inte är särskilt viktigt för människors hälsa i rika länder, och att det är effektivare folkhälsopolitik att exempelvis minska ojämlikheten.
Second, inequality in life expectancy increased over time. Between 2001 and 2014, life expectancy increased by 2.34 years for men and 2.91 years for women in the top 5% of the income distribution, but by only 0.32 years for men and 0.04 years for women in the bottom 5% (P < .001 for the differences for both sexes).
Kommentar: Det finns en diskussion kring hur oroväckande den ökande amerikanska ojämlikheten är, där vissa antytt att inkomststatistiken inte ger hela bilden eftersom fattigas köpkraft stärks av låga prisökningar. Ökad ojämlikhet i förväntad livslängd är en signal som är svår att vifta bort, både metodmässigt och normativt. Bonuskommentar: Varför diskuterar vi inte detta mått mer i Sverige? Finns det ens någon som räknar ut och regelbundet rapporterar ojämlikhet i förväntad livslängd?
Third, life expectancy for low-income individuals varied substantially across local areas.
Kommentar: Det är alltså här NYC är ett gott exempel.