I senaste Ekonomisk Debatt skriver jag om Irene Wennemos bok "Det gemensamma". Jag är ganska positiv:
Wennemo är påläst. Boken är välskriven, detaljerad och generellt sett inte politisk på ett sätt som tynger framställningen. Visst kan man ana att Wennemo är positivt inställd till välfärdsstaten och kollektivavtalen. Det scenario där kollektivavtalens dominans minskar beskrivs exempelvis på ett ställe som en tänkbar konsekvens av att "fel väg väljs" (s 254). Det hindrar dock inte att boken är behagligt fri från tendenser till att beskriva historien på ett för socialdemokratin eller arbetarrörelsen fördelaktigt sätt. Om något är det tvärtom: På mer än ett ställe påpekas att olika delar av den svenska modellen ursprungligen kommer från liberala eller borgerliga regeringar. Det är nog nyttigt för både socialdemokratiska och borgerliga politiker att påminnas om.
...men inte helt okritisk:
Ska boken kritiseras på någon punkt måste det bli avsaknaden av röd tråd och tydligt huvudbudskap. Den låter sig inte summeras i några få tydliga teser, vare sig normativa eller deskriptiva. Samtidigt är det också behagligt att
läsa en bok som radar upp intressanta fakta utan att tala om för läsaren vilka slutsatser som ska dras. Boken kan därför rekommenderas till alla som är intresserade av den svenska välfärdsstaten.
