Eftersom det tydligen är möjligt att missförstå nedanstående som att jag hävdar att sysselsättningsgapet

"ensamt besvarar frågan vem som är bäst och sämst på integration." - det hävdar jag inte. Den lexikaliska definitionen av integration är bred, och det kan således mätas på många olika sätt. När man syftar på arbetsmarknadsgapet mellan inrikes och utrikes födda, menar jag emellertid att det faktum att Sverige på den punkten hör till de sämsta länderna inom OECD, är mycket problematiskt. Vad jag argumenterar för nedan, är att den som vill fokusera på nivån snarare än gapet relativt inrikes födda, drar in något som inte handlar särskilt mycket om integration, och drar fokus från en av Sveriges största utmaningar i modern tid (min subjektiva åsikt). Dessutom finns nog risken att många uppfattar det som ett försök att blanda bort korten.

Då och då dyker argumentet upp att Sverige inte alls är särskilt dåligt när det gäller integration och hur utlandsfödda klarar sig på den svenska arbetsmarknaden. Här är en ledare av Alex Voronov, här ett inlägg av Josefin Edström på Saco-bloggen, och - senast - ett inslag i podden Pengar och Politik, med Arena Idés chefsekonom Sandro Scocco och Arenas chefredaktör Mikael Feldbaum, med rubriken "Den absurda myten om svensk integration", som beskrivs så är:

Är Sverige sämst på integration? Mikael spårar bilden till ett diagram hos OECD och en studie av ekonomen Andreas Bergh. Båda jämför sysselsättningsgapet mellan infödd och utlandsfödd befolkning. Resultatet gör att det blir jätteroligt för flyktingar att bo i Grekland eftersom grekiska infödda har låg sysselsättning och därmed gapet mot invandrarnas sysselsättning blir lägst.

Det finns två huvudpunkter som återkommer i argumentationen:

Medan den senare punkten främst rör frågan om vad problemet beror på, ifrågasätter den första punkten i vilken utsträckning det alls finns något problem. Kanske ska vi fokusera på utlandsföddas faktiska sysselsättningsnivå och vara hyfsat nöjda med att Sverige då klarar sig något bättre än genomsnittet för EU eller OECD?

Ett viktigt motargument är att den faktiska sysselsättningsnivån för utlandsfödda bara beror delvis på hur landets lyckas med arbetsmarknadsintegrationen av invandrare. Den beror också på hur väl landets institutioner fungerar i största allmänhet.

Annorlunda uttryckt: En rad faktorer avgör hur väl arbetsmarknaden i allmänhet fungerar i ett land. I länder med välfungerande samhällsinstitutioner och gott företagsklimat kan vi förvänta oss hög sysselsättning och låg arbetslöshet för samtliga grupper. Om det givet den genomsnittliga nivån finns stora skillnader beroende på födelseland kan dessa relativa skillnader användas som mått på integrationsproblem.

Ett sätt att fundera kring huruvida detta är rimligt eller inte, är att tänka sig två länder, A och B, med sysselsättning enligt följande:

Land A har förvisso högre sysselsättning bland utrikes födda än Land B, men det tycks också vara så att Land A har någon form av problem som skapar en stor klyfta beroende på födelseland. Land B har däremot problem med låg sysselsättning i allmänhet.

Till saken hör dessutom det är ett tydligt empiriskt mönster att länder med hög sysselsättning för inrikes födda i genomsnitt också har hög sysselsättning för utrikes födda, just för att de har en allmänt sett mer välfungerande arbetsmarknad. Diagrammet nedan illustrerar detta med OECD-data över sysselsättningsgrad 2010, och vi ser att i många länder har utlandsfödda betydligt lägre sysselsättning än vad man skulle förvänta sig utifrån inrikes föddas sysselsättning:

Det finns emellertid ytterligare ett skäl till varför det är mindre lämpligt att lägga särskilt mycket vikt vid att utrikes födda i Sverige har en sysselsättningsgrad som i nivå står sig väl mot andra länders. Skälet är att de flesta andra länder saknar en välfärdsstat av svenskt snitt.

Den svenska modellen med skattefinansierad välfärd bygger på hög sysselsättning (för både kvinnor och män), annars uppstår underskott som på sikt underminerar välfärdsstaten. I det avseendet är det en mindre relevant jämförelse att Sverige klarar sig bättre än mer familjedominerade välfärdsstater som Turkiet, Grekland och Spanien.

Slutsats: Visst kan det vara vettigt att studera den faktiska sysselsättningen för utrikes födda, och inte bara fokusera på arbetsmarknadsgapet. Men Sveriges problem på området är definitivt inte en "absurd myt".

Uppdatering 17 dec

Även Joakim Ruist skrev om detta igår - intressant och mycket kompletterande info, men som tur var inte identiskt