Vad bör en student som vill bli en idealisk nationalekonom läsa?

En student mailade mig och bad om boktips:
"Mitt mål är att bli en nationalekonom av typen Keynes ansåg idealisk: "mathematician, historian, statesman, philosopher", och mitt intresseområde är följaktligen ganska stort".
En sådan fråga får jag inte varje dag (i själva verket är detta nog första gången sedan jag började undervisa). Efter lite funderande slår det mig att jag gillar korta böcker som förklarar mycket, till skillnad från tjocka böcker där författaren snöat in på en fix idé som ska förklara allt eller nästan alls.
Således kan jag med gott samvete rekommendera exempelvis dessa tre:
Samtidigt tycker jag nog inte att man ska kasta sig över tegelstenar som Why Nations Fail - av Daron Acemoglu & James A Robinson eller Kapitalet i tjugoförsta århundradet av Thomas Piketty. De tenderar att vara lite förföriska i insäljandet av författarens favoritidé. Men säker är jag inte...

Sacos makrokonferens i Sandhamn

Har nyss deltagit i Sacos konferens Makro 2017, där jag också talade under rubriken "Var går gränsen för välfärdssamhället?". Min presentation finns på slideshare.
Det var en stundom riktigt intressant tillställning. Här följer några noteringar från konferensen (som alltid gäller att jag kan ha tolkat in mer eller något annat än vad talaren själv avsåg):
Hans Timmer från världsbanken påpekade att i de flesta länder minskar fackanslutningsgraden och facken har svårt att finna sin roll när arbetarna får det allt bättre. Han jämförde med hur Världsbanken får mindre att göra i takt med att fattigdomen minskar. Ett oväntat perspektivt och en oväntad parallell. Timmer konstaterade att i många länder tror folk att frihandel leder till färre jobb. I publiken på konferensen trodde 2/3 att handel ger fler jobb. Timmer konstaterade att båda uppfattningar är fel: Handel påverkar inte antalet jobb, utan vad man jobbar med.
Lena Sellgren från Business Sweden tycker att Sverige borde ha en internationaliseringsstrategi, snarare än en exportstrategi. Klokt.
Nicklas Lundblad påminde om ett lysande EO Wilson-citat
The real problem of humanity is the following: we have paleolithic emotions; medieval institutions; and god-like technology
Hur viktig var amerikansk skattefinansiering för Internets framväxt?
Simon förordade artificiell intelligens för att hjälpa oss att sålla i informationsöverflödet - runt 1970.
Wikipedia har skattats till 100 miljoner arbetstimmar - som inte alls syns i BNP.
Ali Esbati är sig lik.
Det fördes också - såklart - många diskussioner om penningpolitiken. Alla (?) var överens om att minusränta under en högkonjunktur är minst sagt underligt. Göran Hjelm instämde i att penningpolitiken försvagat kronan och därmed försenat strukturomvandlingen av den svenska exportsektorn. Och Hans Lindblad sade vad jag annars brukar behöva säga:
Vad är problemet med en stark krona? Det betyder ju att vi blivit rikare!
Någon burgare blev det inte under denna konferens, men Sandhamns värdshus visade sig ha en anständig ryggbiff.
Bonusinfo: På sista båten in till stan var jag en av totalt två passagerare.

Källor och bakgrund till DN-kolumn om invandrare och brottslighet

Numera är jag kolumnist i DN istället för Svenska dagbladet. Omväxling förnöjer, och det är trevligt att ha fler tecken till sitt förfogande (5000 mot tidigare 2600-3000). Ämnet i första kolumnen är en ofta åberopad Brå-rapport från 2005 om invandrares brottslighet, vad den visar och inte visar.
Ur texten:
Att rapporten har förekommit så flitigt i debatten hänger nog samman med att den påståtts visa att invandrares överrepresentation i brottsstatistiken kvarstår även efter att statistiken standardiserats med avseende på socioekonomiska faktorer. Det skulle i så fall betyda att invandrares brottslighet inte kan bortförklaras av att de har det sämre ställt, ekonomiskt och socialt. Den tolkningen är dock felaktig.
Som exempel på hur brå-rapporten används, kan noteras en tweet från Krister Thelin:
@tavadsomhelst Räcker att läsa rapporten från 2005. Överrepresentationen består efter rensning. Är hela poängen med rapporten.
— Krister Thelin (@KristerThelin) January 17, 2017
Jag tycker att Thelin gör en svår fråga lite väl enkel här. Ett huvudbudskap i min text är att de variabler man inkluderar vid en statistisk rensning för socioekonomiska faktorer knappast fångar allt eller ens det mesta som ingår i den socioekonomiska ställningen.
En annan poäng är att det i många fall är direkt fel att rensa för socioekonomiska faktorer. Forskning som gör det är dock ändå intressant, då den ger vägledning om hur brottslighet kan minskas.
Jerzy Sarnecki har nyligen sammanfattat relevant forskning i en Fores-rapport. Artikeln av Hällsten, Sarnecki och Szulkin som nämns är
Hallsten, M. et al. 2013. “Crime as a Price of Inequality?: The Gap in Registered Crime between Childhood Immigrants, Children of Immigrants and Children of Native Swedes." British Journal of Criminology 53(3): 456–81. (finns i gratisversion här)
Ur abstract:
For males, we are able to explain between half and three-quarters of the gap in crime by reference to parental socio-economic resources and neighbourhood segregation. For females, we can explain even more, sometimes the entire gap. In addition, we tentatively examine the role of co-nationality or culture by comparing the crime rates of randomly chosen pairs of individuals originating from the same country. We find only a small correlation in the crime of individuals who share the same origin, indicating that culture is unlikely to be a strong cause of crime among immigrants.
Slutligen: Här är en av många artiklar om människors oförmåga att värdera låga sannolikheter.


Uppdatering:
Det finns även intressant ny forskning på Danmark av Alois Stutzer om hur rätten att få rösta tycks minska invandrares brottslighet. Ur abstract:
We investigate how the right to vote in local elections affects immigrants’ compliance with the law. In our study for Denmark, we exploit an institutional regulation that grants foreigners local voting rights after three years of stay. Relying on register data, we find causal evidence that the first possibility to vote considerably reduces the number of legal offenses of non-Western male immigrants in the time after elections.
Notera dock att resultatet gäller trafikförseelser - alla andra brott är nämligen så sällsynta att statistiken inte ger någon vägledning om effekten.

Lång, läsvärd essä av Björn Östbring - två randanmärkningar

Statsvetaren Björn Östbring har skrivit en lång essä om socialdemokratin och flyktingkrisen, som förtjänar att läsas och kommenteras. Själv satte jag mig med tangentbordet i högsta hugg, men landade likväl endast i två funderingar. Den första rör den omtalade omsvängningen, som jag tror var mindre än den framställs som:
[citat från Dagens Nyheters Viktor Barth-Kron] Partiet [s] har nu bestämt att det finns en motsättning mellan stor asylinvandring och önskvärd ordning, reda och välfärd i Sverige. Så tyckte man inte förut. 2014, när antalet asylsökande var betydligt större än nu, ansåg man att stor asylinvandring både var en moralisk skyldighet och en ekonomisk vinst.
Sett i ett längre perspektiv, har s svängt i retorik, men inte i praktik. Partiet har i handling inte agerat som om flyktinginvandring är både "en moralisk skyldighet och en ekonomisk vinst", då skulle mottagandet ha varit högre under lång tid. Partiets analytiker är inte dummare än att de under lång tid sett en motsättning med delar av den svenska modellens - och valt att slå vakt den senare. Det som hände hösten 2015 var att retoriken också ändrades till att ligga mer i linje med politiken. Kanske var osaken att kontrasten annars skulle blivit för stor, kanske pga SDs framgångar.
Detta är hursomhelst inte vad texten främst handlar om. Den handlar om en kärnfråga, nämligen välfärdsstaters rätt att exkludera. Det finns inte mycket att invända, men slutklämmen får mig att fundera:
Flyktingmottagande är såklart något kvalitativt annat än den hjälp som ges i närområdet. Det ena är att ge chansen för människor att bygga upp ett nytt liv, det andra är att omedelbart rädda liv och göra flyktingläger drägliga. Men hur det har kommit sig att ståndpunkten att det är bättre att hjälpa ett fåtal mycket framför att hjälpa ett flertal uppnå det basala länge utgjort den moraliskt självklara positionen – det är lite av ett mysterium.
Jag tror inte det är Björns avsikt, men detta kan väl tolkas som ett försvar av den klassiskt liberala positionen att låta (många) flyktingar komma, men ge dessa begränsade välfärdsrättigheter?

36 kolumner i Svenska Dagbladet - några personliga favoriter

36 kolumner i Svenska Dagbladet hann det bli innan jag valde att sluta. Här finns de samlade, och det är såklart kul att gå tillbaka och se vilka som står sig och vilka som redan ter sig märkta av tiden. Några funderingar kring texter som jag tycker står sig hyfsat:
  • Svenska kommuner är en outsinlig källa till inspiration för ledarskribenter och kolumnister. Jag är själv kluven, ty det är svårt att vara politiker och ibland allt för lätt att göra sig lustig över politiken. Men det finns avarter som måste uppmärksammas. Svenska kommuner behöver INTE ha kontor i amerikanska delstater, vilket politiker i Luleå tycks tro. Ej heller behöver man spela in popsånger eller ge bort dammsugare.
  • Filmen Äta, sova, dö tolkades av de flesta som en kritik av hårda tag mot arbetslösa. Jag såg en kritik av turordningsreglerna i lagen om anställningsskydd. (Det ena utesluter ju inte det andra - filmen är sevärd!)
  • Jag tror aldrig att jag varit krönikör någonstans utan att ha skrivit en text om pensioner och de oreanga kuverten. Så även denna gång, om att pensionsmyndigheten inte berättar hur viktig ekonomisk tillväxt är för din pension. En prognos är att jag kommer att skriva mer om detta i framtiden.
  • Mest förtjust är jag nog i mina två texter om metadebatt. Efter att ha läst Jonathan Haidt var jag nedslagen av den forskning som visar att även intellektuella och högutbildade är dåliga usla på att ta till sig fakta ch rationella argument. Mer optimistisk var jag när jag konstaterade att det i allt större utsträckning är läsarna som avgör debattnivån framöver:
"Läsares klickande, delande och gillande i sociala medier spelar en allt större roll för vilka texter som läses och sprids. Således är det i allt högre utsträckning kritiska läsares förmåga att göra rimlighetsbedömningar och att skilja på sakförhållanden och normativa frågor som avgör nivån på samhällsdebatten. Dessutom vore det naturligtvis bra om rättelser av artiklar sprids och delas i lika stor utsträckning som artiklar med spektakulära men felaktiga uppgifter.
Är det en ouppnåelig utopi? Kanske. Men alternativet är en samhällsdebatt som domineras av välformulerade debattörer som förvisso är säkra på vad de tycker, men som inte har lika bra koll på hur verkligheten faktiskt ser ut. Så vill vi väl inte ha det?"
Fortsättning följer!