Visar poster taggade basinkomst:

En kommentar till Dahlman vs Rehbinder och den liberala debatten kring medborgarlön

Timbros webtidning Smedjan ska publicera en rad essäer om medborgarlön/basinkomst. Först ut är Caspian Rehbinder vars artikel fått svar av (bland andra) Carolin Dahlman i Kristianstadsbladet, där ytterligare en debattvända mellan de två publicerats.
Det finns tecken på att de två talar förbi varandra. Så här skriver Rehbinder i sitt svar:
Jag föreslår på Smedjan att utforma bidrag så att det lönar sig bättre att gå från bidrag till arbete
I Dahlmans svar på detta står det:
Jag är övertygad om att mänskligt lidande minskas om man stärker människor att söka egen försörjning via studier och arbete
Ett annat exempel är rubriken på slutreplikerna, som föredömligt korrekt sammanfattar debatten:
"Ge inte byråkrater mer makt", menar Rehbinder. "Om de arbetar för skattebetalarna har de rätt att ställa krav", svarar Dahlman
Dessa två hållningar är ingalunda oförenliga. Självklart har skattebetalarna rätt att ställa krav - vad Rehbinder argumenterar för (som jag tolkar honom) är att det kan vara klokt att ställa lite mindre krav. Bland annat hänvisar han till forskning som visar att kontanter utan krav har bättre konsekvenser för bidragsmottagarna.
På detta svarar Dahlman:
Att kravlöst dela ut bidrag skapar sannolikt tvärtom en känsla av meningslöshet [avses hos mottagaren eller hos den som delar ut?]. Den som är utsatt ska därför pushas till att försörja sig själv, inte uppmuntras till passivitet. [Det håller R sannolikt med om - se citatet ovan] Tanken att den som får utan att lyfta ett finger skulle motiveras till att ta ett arbete med liknande lön är ologiskt [onekligen - vilket sannolikt är en av anledningarna till att R vill att det ska löna sig bättre att gå från bidrag till arbete].
På det hela taget tycker jag inte Dahlman gör Rehbinders argumentation rättvisa.
I den övriga debatten kring Rehbinders artikel har jag noterat att två argument från liberaler i vid bemärkelse återkommer:
1. Medborgarlön är att ta från de arbetande och ge till dem som ej arbetar, vilket är moraliskt fel.
Så kan man absolut se det - men med den synen blir det mesta som dagens välfärdsstat gör moraliskt fel. Även den hållningen är fullt tänkbar som normativ position. Men en liberal som tycker att skatt är stöld skulle mycket väl kunna tycka att en basinkomst är mindre dålig är nuvarande välfärdsstat.
Argumentet att skatt är stöld är helt enkelt inte relevant när frågan som diskuteras är om nuvarande välfärdsstat ska reformeras i riktning mot basinkomst eller ej.
2. Det bör ställas krav på dem som tar emot bidrag. Jag har stött på argumentet många olika varianter, inklusive att det skulle vara nyttigt för bidragstagarna att tvingas gå upp tidigt på morgonen för att inställa sig på något kommunalt jobbcenter eller liknande. Ytterst är det en empirisk fråga om kraven har önskvärda effekter, och den frågan lämnar jag därhän för tillfället.
Ideologiskt är det emellertid tveksamt varför liberaler finner krav så viktiga. Om ofrihet kan skapas av tvånget att betala skatt och av offentliga regleringar, kommer en värld med skattefinansierade och villkorade bidrag att vara en mer ofri värld än en värld med skattefinansierade och mindre villkorade bidrag, förutsatt att skatterna är lika höga i båda fallen.
Annorlunda uttryckt:
Om man som liberal vill ha låga skatter och anser att folk bestämmer bäst över sina egna liv, varför skulle liberaler föredra höga villkorade bidrag framför låga bidrag med färre villkor, givet att skattenivån är densamma?

Diskussion om basinkomst på Institutet för framtidsstudier

Igår var jag en av två discussants på Phillippe van Parijs, som talade om medborgarlön/basinkomst på Institutet för framtidsstudier. Tillsammans med Yannick Vanderborght har han nyss släpp en bok i ämnet som jag kan rekommendera till alla som vill ha en seriös genomgång av argumenten och debatten (filosofiskt, politiskt och ekonomiskt).
Seminariet kan ses på youtube (och filmades av UR). Min kommentar börjar vid 1h 10min.
Mina slides finns på slideshare.

Två radioprogram om basinkomst

2014: Jag, Cecilia Paulsson, Roland Paulsen m fl i OBS om basinkomst.
1 maj 2016: Jag, Katerin Mendez och Anne-Marie Pålsson i Filosofiska rummet om basinkomst.
I båda programmen intar jag mellanpositionen: Jag avvisar inte principen om en universell lägstanivå, men jag avvisar de flesta förespråkaes idé om vilka nivåer som är realistiska.
Mer om ämnet här (2006!), . (2010, med intressant kommentarstråd) här (2013),
samt slides till mitt föredrag p åABF förra våren, "Är det dags att införa basinkomst?"

Två läsvärda texter om basinkomst

Intressant nog har två liberaler nyligen publicerat positiva texter om basinkomst, sannolikt med anledning av försöksverksamheten som stundar i Finland.
Isobel Hadley-Kamptz skriver på kit.se:
Men i Sverige har det blivit en extrem vänsterhippieuppfattning att förorda basinkomst och Miljöpartiet har regelbundet hånats för sitt ställningstagande i frågan. Basinkomsten har framställts som lika verklighetsfrånvänd som andra gamla mp-linjer om att förbjuda ränta eller värna om elallergiker. [...] Väldigt långt från batikfärgerna i ABF-huset argumenterar den kamrerlike centerpartistiske finske statsministern Juha Sipilä stillsamt för att en basinkomst kommer att öka drivkrafterna att arbeta och minska byråkratin, effektivisera och spara pengar åt staten. Andra motiv är att anpassa välfärdssystemen efter en ny arbetsmarknad och en ny ekonomi.
Adam Cwejman argumenterar i Milton Friedmans anda:
Fördelen med basinkomst, om den utformas på det sätt som Friedman föreslog, är att man skapar en grundtrygghet samtidigt som systemet underlättar för människor att arbeta, i stället för ett omfattande bidragssystem. Dessutom kan de många bidragssystemen som i dag är behovsprövade och dyra att administrera ersättas. Dagens system leder till svinn, felaktiga beslut och fusk. Varför behålla en enorm offentlig byråkrati när alternativet är ett enkelt och förutsägbart system utan handläggningstider?
Dagens försörjningssystem är skadligt av flera skäl. Den som erhåller stöd kan varken äga kapital, lägenhet eller bil. Tryggheten som bidragssystemet skapar vilar på en falsk grund. Som bidragsmottagare måste du konstant utvärderas och prövas. Det handlar om en sorts offentlig livegenskap där du, månad efter månad, står med mössan i hand.

Min artikel i Arena om medborgarlön och tiggande finns nu tillgänglig på nätet.

Min artikel i Arena om medborgarlön och tiggande finns nu tillgänglig på nätet. Det är bra timing, ty diskussionen om tältlägret på industritomten i Malmö har gjort frågorna aktuella. Här är essensen av artikeln:
Även när uppehållsrätt saknas ska bistånd ges för att avhjälpa en akut nödsituation. Socialtjänstlagen ger alltså tiggare i Sverige – inte bara svenska medborgare – rätt till åtminstone någon form av stöd från kommunen. [...] Grundfrågan är vilket stöd vi är beredda att ge via skattsedeln till människor som inte kan försörja sig och som inte är svenska medborgare, men som likväl befinner sig i landet för att tigga och leta arbete. Svenska kommuner har länge trevande sökt svar på den frågan. [...] Kanske enas vi i ett första skede om att tillgång till vatten, bajamajor och någonstans att tälta är vad det offentliga erbjuder alla i Sverige, oavsett hur aktivt man söker arbete. Högre nivåer är tänkbara, men den övre gränsen sätts inte bara av vad som är normativt önskvärt, utan också av vad som är ekonomiskt möjligt i en värld med betydande rörlighet över nationsgränser. Den som vill införa en basinkomst som inte är knuten till medborgarskapet måste således ställa in sig på att den realistiska nivån är väldigt låg.