Som framgår av exempelvis den bok jag skrivit tillsammans Therese Nilsson och Daniel Waldenström, Blir vi sjuka av inkomstskillnader?, (snart i internationell version på Edward Elgar), är studier som påvisar ett negativt samband mellan inkomstspridning och hälsa ofta gjorda i USA. Men även där finns undantag. New York är ett sådant. Så här skriver New York Times maa av en ny forskningsstudie:

New York is a city with some of the worst income inequality in the country [...] But when it comes to inequality of life spans, it’s one of the best. Impoverished New Yorkers tend to live far longer than their counterparts in other American cities. [...] the research found that New York was, in many ways, a model city for factors that seem to predict where poor people live longer. It is a wealthy, highly educated city with a high tax base. The local government spends a lot on social services for low-income residents. It has low rates of smoking and has many immigrants, who tend to be healthier than native-born Americans.

Den bakomliggande forskningen kommer från denna artikel (i J. of the Am. Medical Ass, men med en viss Raj Chetty som första författare...) i vars abstract följande resultat är intressant:

geographic differences in life expectancy for individuals in the lowest income quartile were significantly correlated with health behaviors such as smoking (r = −0.69, P < .001), but were not significantly correlated with access to medical care, physical environmental factors, income inequality, or labor market conditions.

First, higher income was associated with greater longevity throughout the income distribution.

Kommentar: Föga förvånande för den som kan forskningslitteraturen. Likväl stöter man ofta på missuppfattningen att ökad inkomst inte är särskilt viktigt för människors hälsa i rika länder, och att det är effektivare folkhälsopolitik att exempelvis minska ojämlikheten.

Second, inequality in life expectancy increased over time. Between 2001 and 2014, life expectancy increased by 2.34 years for men and 2.91 years for women in the top 5% of the income distribution, but by only 0.32 years for men and 0.04 years for women in the bottom 5% (P < .001 for the differences for both sexes).

Kommentar: Det finns en diskussion kring hur oroväckande den ökande amerikanska ojämlikheten är, där vissa antytt att inkomststatistiken inte ger hela bilden eftersom fattigas köpkraft stärks av låga prisökningar. Ökad ojämlikhet i förväntad livslängd är en signal som är svår att vifta bort, både metodmässigt och normativt. Bonuskommentar: Varför diskuterar vi inte detta mått mer i Sverige? Finns det ens någon som räknar ut och regelbundet rapporterar ojämlikhet i förväntad livslängd?

Third, life expectancy for low-income individuals varied substantially across local areas.

Kommentar: Det är alltså här NYC är ett gott exempel.