Berghs betraktelser

Det talas mycket om att olika nyhetskällor har en politisk bias åt ena eller andra hållet - men det är svårt att veta med säkerhet och ännu svårare att följa detta över tiden. The Economist har emellertid nyligen gjort en intressant och grundlig analys. Genom analys av anföranden i Kongressen hittas fraser som mer ofta används av demokrater resp republikaner:

We took all speeches in Congress in 2009-22 and broke them up into two-word phrases. We then filtered this list to terms used by large shares of one party’s lawmakers, but rarely by the other’s. The result was a collection of 428 phrases that reliably distinguish Democratic and Republican speeches, such as "unborn baby" versus "reproductive care" or "illegal alien" versus "undocumented immigrant"

Sedan undersöks olika nyhetsskällors språkbruk för att se vilka partiers språk det liknar:

we collected 242,000 articles from news websites in 2016-22, and transcripts of 397,000 prime-time tv segments from 2009-22. We calculated an ideological score for each one by comparing the frequencies of terms on our list. For example, a story in which 0.1% of distinct phrases are Republican and 0.05% are Democratic has a conservative slant of 0.05 percentage points

Resultatet är både tydligt och nedslående. Så sent som 2017 kunde man välja Washington Post, New York Times eller CNN och få en balanserad nyhetsrapportering. Det går inte längre:

Lustigt nog var 2017 det år då jag började prenumerera (elektroniskt) på New York Times, eftersom jag varje gång jag varit i USA och läst den på hotellet hade imponerats av dess höga kvalitet. Ganska snabbt började den kännas allt mindre nyanserad, och det har skrivits en del om hur tidningen har ändrat karaktär och varför (exempel: Bari Weiss abskedsbrev .htm).

En kvantitativ analys av det slag som The Economist nu gjort gör det svårare att avfärda debatten som subjektiv/cherrypicking/anekdotisk.

Nu är frågan: Vem gör motsvarande analys för Sverige?

Sysselsättningen för utrikes födda har ökat rejält efter pandemin. En omdiskuterad fråga är vad detta beror på, och en rimlig gissning har varit att det delvis förklaras av sammansättningseffekter: Pga minskat inflöde är det färre av de utrikesfödda som är nyanlända (och fler som har längre vistelsetid i Sverige).

Nu har frågan undersökts av Konjunkturinstitutet, och de har ett konkret svar:

Sammansättningseffekter förklarar mellan 27 och 45 procent av uppgången för utrikes födda från 2019 till 2023, beroende på vilka antaganden som görs för personer som saknar utbildningsinformation

Under samma period, 2019-2023, bromsades uppgången för inrikes födda något av ålderssammansättningseffekter.

Således: Sammansättningseffekter finns och har spelat roll för att gapet i sysselsättning mellan inrikes och utrikes födda har minskat. Men minst hälften av sysselsättningsökningen för utrikes födda beror på något annat.

I rapporten visas också att sysselsättningsgraden för utrikes födda har ökat mest i den sämst betalda jobbkvintilen, medan den för inrikes födda har ökat mest i den bäst betalda:

I slutet av rapporten diskuteras fyra tänkbara orsaker till förbättringen för utrikes födda 2019-2023:

Slutligen en metodnot: Rapporten använder registerdata från LISA, inte AKU. Om detta skriver författarna:

I det officiella sysselsättningsmåttet från AKU klassificeras en individ som sysselsatt om denna arbetat minst en timme under mätveckan. Då LISA är på årsbasis och inte innehåller information om arbetad tid, används årsarbetsinkomster för att klassificera en individ som sysselsatt. Mer specifikt klassificeras en individ som sysselsatt på årsbasis om dennes årsarbetsinkomst överstiger ett halvt prisbasbelopp justerat för löneutvecklingen sedan 2006. Detta sysselsättningsmått ger något lägre sysselsättningsgrad än i AKU och en starkare uppgång för utrikes födda än i AKU. Samvariationen mellan serierna över tid är dock hög.

Denna gång försöker jag förklara för Jocke varför jag ånyo ändrat mig i regeringsfrågan:

Subdisciplinen finansiell ekonomi är en av de delar av nationalekonomi som jag har minst koll på, men då och då kollar jag upp forskningsläget i vissa nyckelfrågor. En sådan är huruvida fonder med aktiva placeringsstrategier avkastar bättre även när deras högre avgifter beaktas. Svaret tycks vara ett stabilt nej. Så här sammanfattas forskningsläget i ett nytt working paper:

despite abundant evidence that index funds outperform active funds after fees (Fama and French, 2010), most retail investors prefer actively managed funds over low-cost index funds (Beshears et al., 2018). The preference for active investment strategies is a costly mistake: French (2008) estimates that a typical active investor could increase his annual return by 67 basis points by adopting a passive investment strategy

Intressant nog tycks det vara lätt att minska misstaget:

In our main experiment, we first elicit beliefs about the returns to active investing. We then generate exogenous variation in beliefs by providing treated respondents with information about index funds historically outperforming active funds. Treated respondents are 17.8 percentage points more likely to believe that index funds will outperform active funds in the future. Four months after the experiment, we collect administrative data on portfolio allocations. Treated respondents increase the index fund shares of their portfolios by 4.4 percentage points (37.7%) relative to the control group.

Bara genom att berätta för investerare att indexfonder avkastar bättre kan man alltså förändra deras beteende. Det reser onekligen frågan om varför aktivt förvaltade fonder alls finns kvar - den frågan tål att tänkas på!

Källa: Haaland, Ingar, och Ole-Andreas Elvik Naess. "Misperceived Returns to Active Investing". SSRN Scholarly Paper. Rochester, NY, 2023. https://doi.org/10.2139/ssrn.4352369.

Se även CNBC

En ny artikel:

Soysa, Indra de, and Krishna Chaitanya Vadlamannati. "Free Market Capitalism and Societal Inequities: Assessing the Effects of Economic Freedom on Income Inequality and the Equity of Access to Opportunity, 1990–2017." International Political Science Review 44, no. 4 (September 1, 2023): 471–91.

Ur abstract:

We assess the issue by examining the effects of an Index of Economic Freedom on income inequality measured by the standardized GINI and measures of the equity of access to quality schooling, health, and justice covering 128 developing countries during the 1990–2017 period. Our results show that, even if economic freedom is associated with higher income inequality, it also associates robustly with access to opportunity. Our results are robust to alternative models, sample size, and testing methods, including instrumental variables...