Dagens Svd-krönika handlar om hur man vet att goda gärningar ger gott resultat. Allmän inspiration kom från Stefan Schuberts blogginlägg om effektiv altruism-rörelsen.
Kritik mot ice-bucket challenge finns det gott om. Två mycket läsvärda texter är denna och denna, (båda skrivna av William MacAskill) som påpekar bland annat att ökat givande för ett ändamål tenderar att betyda minskat givande till andra ändamål, och denna alternativkostnad är problematisk när det gäller just ALS, som är dyrt att bromsa (40 000 £/QALY!) och svårt att forska kring.

När det gäller argumenten kring att ge eller inte ge pengar till tiggare, vill jag tipsa om tre texter:

First of all, you are likely to give your money to the beggars who already get the most from other givers. Depending on their location, their looks, and what they say, different beggars have different degrees of success in how much money they attract. Like everyone else, you are statistically likely to give the most money to the ones with the locations, looks, and tricks that prompt people to give.

Derek Thompson på The Atlantic:
The homeless often need something more than money. They need money and direction. For most homeless people, direction means a job and a roof. A 1999 study from HUD polled homeless people about what they needed most: 42% said help finding a job; 38% said finding housing; 30% said paying rent or utilities; 13% said training or medical care.
Ekonomen Tyler Cowen är (som så ofta) kortast och krassast i sin analys:
Perhaps the presence of many beggars causes many potential donors to ignore beggars altogether. In that case giving to beggars will encourage too much entry into the activity […] In short, you wish to give to the relatively inelastic factors. This usually rules out beggars, who respond to incentives rather quickly. If you are going to give, pick the poor person who is expecting it least.

Samtliga texter oven får mothugg i kommentarsfälten, som (faktiskt!) också är värda att läsa.

Det finns en och annan artikel om privatpersoner som gett tiggare jobb, i form av trädgårdsarbete och måleri och källarstädning. Det konstiga är att detta inte sker i större skala, inom delningsekonomin eller bemanningsindustrin. Däremot tycks www.rentabum.com ha registrerats av någon med en liknande idé.

Slutligen, en illustration på hur främmande tanken att ge tiggare jobb är: Ekonomen Lars Calmfors skrev en hel krönika under rubriken "Tiggeri, ekonomi och moral" utan att ens antyda möjligheten att en anställning är skulle kunna lösa både det moraliska och det ekonomiska problemet. Efter att en ekonomkollega vädrat denna radikala idé, skrev dock Calmfors en krönika till:
På sätt och vis är det förvånande att inte privata entreprenörer försökt organisera uthyrning av fattiga EU-migranter från Rumänien och övriga Östeuropa för att utföra olika arbetsuppgifter. Ett grundproblem är förstås att migranterna ofta saknar utbildning.