Den 26 augusti skrev jag en understreckare om den envisa idén om moraliskt förfall. Merparten av min text är en sammanfattning av denna Nature-artikel (av Mastroianni & Gilbert) men på slutet gör jag lite egna funderingar.

Några kommentarer:
  1. Visst är det ett kraftigt underbetyg åt samhälls- och beteendevetenskapernas tidskrifter att en artikel som denna publiceras i Nature? Hade den kommit in i AER? APSR? Tillåt mig tvivla. ASR? Kanske, men förmodligen inte.
  2. Artikeln är bra inte främst pga data de själva tar fram, utan pga mönstret de hittar i en lång rad andra studier. Den enskilt mest intressanta studien är nog i Psychological Bulletin och visar att andelen som samarbetar i Fångens dilemma har ökat med 10 procentenheter sedan 1950-talet. Dessa data är från USA, ett land som ofta sägs vara ett land där socialt kapital och tillit långsiktigt anses trenda nedåt!
  3. Så här skriver jag på slutet av artikeln:
Inom den kritiska samhällsforskningen som ska belysa och förklara problem i vår samtid, är beskrivningar av olika typer av moraliskt förfall en stapelvara. När det tas för givet att moralen försämras blir samhällsanalys ofta till en tävling om att hitta den mest trovärdiga förklaringen. Beroende på akademisk skolbildning och politisk ideologi lyfts olika syndabockar fram: Är det månne kvinnans frigörelse som skapar moraliskt förfall? Sekulariseringen? Feminismen? Kapitalismen? Nyliberalismen? Invandringen?
I efterhand är det obegripligt hur jag kunde glömma att nämna New Public Management i uppräkningen av syndabockar. Och sociala medier naturligtvis!
  1. Vissa har ifrågasatt slutsatsen i Mastroiannis och Gilberts artikel) genom att hänvisa till den senaste tidens svenska brottsutveckling. Den trenden är onekligen oroande, men artikeln jag skriver om bygger på uppemot 100 undersökningar i 60 olika länder under flera decennier, och på många olika indikatorer på moral. Mönstret som beskrivs i artikeln är fullt förenligt med ökande gängskjutningar. Jag är inte ens säker på att våldstrenden i Sverige de senaste åren är ett tecken på fallande allmän moral: Kanske har moralen förbättrats hos 80 eller 90 procent av svenskarna, samtidigt som den försämras hos kriminella gäng?
  2. Astral Codex Ten är inte övertygad och har ett läsvärt kritiskt blogginlägg här. Jag tycker dock inte att kritiken är förödande, delvis går den ut på att (för) många olika aspekter av moral blandas i samma papper - men det är samtidigt pappret styrka.
  3. Avslutningsmeningen är den jag är mest nöjd med:
kanske är detta den mest radikala och provocerande tanke som går att tänka om vår samtid: Att människor är lika goda, ärliga, och hjälpsamma nu som de var förr, och att samhället som vi skapar långsamt utvecklas till det bättre.