Är avslöjandena om skatteflykt ett tecken på orimliga skattesystem eller på ökade svårigheter att skattefinansiera välfärden?
Debatten om Uppdrag Gransknings avslöjande av vad vissa kallar skatteflykt och andra skatteplanering har gett upphov till en tämligen förutsägbar debatt. Vänstern ser exempel på hur snikna kapitalister undanhåller resurser som skulle behövas i välfärden, högern ser hur orimliga skattesystem jagar kapital bort från Sverige och andra länder med höga skatter.
Programmet ligger närmare vänsterns problembeskrivning, vilket inte minst syns på hemsidan:
Man kan lätt få intrycket att skatteflykt gör det allt svårare för staterna att få in skatter till välfärden, inte minst då det bara var ett drygt år sedan en liknande historia avslöjades genom de så kallade Panamadokumenten. Det kan därför vara värt att påminna om att OECD-ländernas stater får in mer skatteintäkter än någonsin, både realt per capita och som andel av BNP:
Betyder trenden ökade skatteintäkter att det ligger mer i högerns problembeskrivning? Nja, faktum är att de flesta skattesatser i västvärldens demokratier är på väg nedåt. Så här ser det exempelvis ut för den högsta marginalskatten på arbete:
Hur går då trenden ökade skatteintäkter och lägre skattesatser ihop? Den troliga förklaringen är att möjligheterna att sänka sina faktiska skattebetalningar genom skatteplanering var större förr, när skattesystemen på pappret var väldigt progressiva, och ofta dessutom synnerligen komplexa. Komplexitet i dessa sammanhang gynnar resursstarka - och deras skattejurister. Trenden sedan 1970-talet har varit att reformera skattesystemen i riktning mot lägre skattesatser, bredare skattebaser och minskad komplexitet. Till detta kommer en annan viktig trend, nämligen internationella avtal för att minska undanhållandet av skatt. Det fanns länge en oro att ny informations- och kommunikationsteknik skulle göra det lättare att flytta kapital och verksamheter utomlands, men samma teknik gör det också lättare att spåra och utbyta information.
2012 skrev Jesper Roine på ekonomistas om detta:
I augusti trädde ett nytt skatteavtal i kraft mellan Sverige och Schweiz. Enligt detta kommer Skatteverket få möjlighet att begära in information som i princip gör det möjligt att kontrollera att inkomster som ska beskattas i Sverige verkligen tagits upp till deklaration här. Avtalet är ett i raden av många nya eller ändrade avtal som slutits de senaste åren mellan Sverige och olika skatteparadis och avtalen har redan resulterat i en del så kallade självrättelser där personer plötsligt "insett" att de glömt att deklarera inkomster.
Jesper länkar också forskning som visar att att inflödet av nya pengar till olika skatteparadis är negativt relaterat till hur många avtal de tecknat:
Samtidigt är detta en jakt som i högsta grad pågår - ur Johannesen & Zucman
Rather than repatriating funds, our results suggest that tax evaders shifted deposits to havens not covered by a treaty with their home country.
Här gör PwC en bra sammanfattning av de starkaste internationella skattetrenderna just nu (2016). Bland annat kan man läsa:
Regeringar är mycket angelägna och kommer sannolikt att lägga stora resurser på att bekämpa aggressiv skatteplanering och få in ökade skatteintäkter till det egna landet. Detta ökar risken för dubbel beskattning av bolagens vinster. [...] Transparens och öppenhet är de nya nyckelorden. För företag blir det allt viktigare att tydligt kunna redovisa hur olika vinster beräknas och var de uppkommer.
Således: När avslöjanden om skatteplanering duggar tätt är det lätt att få intrycket att fenomenet ökar, men avslöjandena är sannolikt istället tecken på att allt mer upptäcks. Skattesystemen inom OECD kännetecknas de av minskad komplexitet och lägre skattesatser nu än förr, men skatteintäkterna ökar likväl. Skattejurister varnar företagen för risken att företagens vinster beskattas i mer än ett land.
comments powered by Disqus