Berghs betraktelser

I nya avsnittet av Bergh & Wernberg diskuterar vi synteser och den typ av "Big picture economics" som ofta förekommer i populärvetenskap typ flygplatsböcker.

Avsnittet handlar ffa om hur det kan göras på ett vettigt sätt, men inleds men en kritisk granskning av den här kurvan:

Bilden ovan är från World Inequality Report 2018 och den återges i boken "Restarting the Future: How to Fix the Intangible Economy" (där den är figur 1.3).

Den uppmärksamme läsaren känner igen den som en variant av elefantgrafen, som den brukade kallas för några år sedan.

I Restarting the Future används kurvan som stöd för tesen att den senaste tidens ekonomiska utveckling har varit en besvikelse för USAs och västeuropas medelklass. Det är högst diskutabelt om det är en rimlig beskrivning. Grafen är i vilket fall som helst synnerligen lurig:

Jag har bloggat om elefantgrafen tidigare. Johan Norberg har gjort en kärnfull videokommentar.

Vilken graf vore bättra att visa i en bok som ska diskutera global ekonomisk utveckling? Det dryftar vi i podavsnittet, som finns där poddar finns - exempelvis på Spotify.

The Economist har en trevlig artikel om att global BNP i PPP-dollar har reviderats upp. Orsaken är att International Comparison Programme har dokumenterat att priser på många produkter i många länder är lägre än förra gången de kollade. Intressant nog är den extra köpkraften inte jämnt fördelad, och artikeln nämner särskilt ökningar i Indien, Kina, Ryssland och Ukraina.

Artikeln är värd att läsa av många anledningar. En är att den innehåller en enkel förklaring av vad PPP-dollar är.

Artikeln preciserar dock inte vad jag antar är en omedelbar konsekvens av de reviderade siffrorna: att den absoluta fattigdomen har sjunkit med mer än vad tidigare data angett, och att den globala ojämlikheten mellan länder har minskat (detta borde vara fallet eftersom lägre priser i Kina och Indien betyder högre köpkraft för många fattiga).

Efter lite letande kan jag bekräfta konsekvenserna för global ojämlikhet. I ett blogginlägg från Världsbanken hittade jag följande:

Andelen av den globala befolkningen som lever i ekonomier där den genomsnittliga BNP per capita ligger under det globala genomsnittet minskade från 75 procent 2017 till 56 procent 2021. [översatt]

Det är en rejäl minskning på bara 4 år! Dessutom står det följande i blogginlägget:

Gini-koefficienten mellan länder för PPP-baserad BNP per capita förbättrades under åren, från 0,486 år 2011, till 0,466 år 2017, till 0,458 år 2021. [översatt]

Blogginlägget har till och med Lorenz-kurvor:

Artikeln i The Economist nämner inte heller varför vissa priser har fallit på ett sätt som ökar köpkraften för de fattiga. Faktum är att utvecklingen bara är att vänta till följd av marknadskrafterna: Fler fattiga gör det viktigare att producera billigt och att uppfinna och producera billiga substitutvaror. Konsumtionsmönster varierar således både inom och mellan länder, vilket gör att det behövs detaljerade pris och konsumtionsdata för att göra köpkraftsjämförelser. Artikeln berör detta indirekt:

Lustigt nog illustrerar allt detta att jag och Therese Nilsson var rätt ute när vi i Southern Economic Journal år 2014 konstaterade att ojämlikhet i köpkraft sannolikt är lägre än inkomstojämlikhet just för att lägre priser i länder med hög fattigdom i viss grad motverkar fattigdomen.

De reviderade uppgifterna från Världsbanken visar att detta inte bara är en teoretisk möjlighet, det är en viktig trend som påverkar global köpkraft och fattigdom.

Se vidare

Bergh, Andreas, & Therese Nilsson. "When More Poor Means Less Poverty: On Income Inequality and Purchasing Power". Southern Economic Journal 81: 232–46.

Tidigare data från Världsbanken har indikerat att minskningen av absolut fattigdom i världen avstannade och reverserades under pandemin:

Jag har dock inte sett hur dessa siffror påverkas av köpkraftsuppdateringen som gjordes i maj 2024. Det ska bli spännande. Och visst är man nyfiken på att se hur Oxfam kommenterar dessa nya siffror?

En ny artikel:

Soysa, Indra de, and Krishna Chaitanya Vadlamannati. "Free Market Capitalism and Societal Inequities: Assessing the Effects of Economic Freedom on Income Inequality and the Equity of Access to Opportunity, 1990–2017." International Political Science Review 44, no. 4 (September 1, 2023): 471–91.

Ur abstract:

We assess the issue by examining the effects of an Index of Economic Freedom on income inequality measured by the standardized GINI and measures of the equity of access to quality schooling, health, and justice covering 128 developing countries during the 1990–2017 period. Our results show that, even if economic freedom is associated with higher income inequality, it also associates robustly with access to opportunity. Our results are robust to alternative models, sample size, and testing methods, including instrumental variables...

I länder med större inkomstskillnader är människor mer benägna att tycka att inkomstskillnader är rättvisa:

the more unequal a society, the more likely its citizens are to explain success in meritocratic terms

Studiens data:

International Social Survey Programme, covering 49,383 citizens in 23 countries, over a 25-year period (from 1987 to 2012)

Källa: Mijs, Jonathan J B. "The paradox of inequality: income inequality and belief in meritocracy go hand in hand". Socio-Economic Review 19, nr 1 (01 januari 2021): 7–35. https://doi.org/10.1093/ser/mwy051

• Ojämlikheten mellan länder har varit på väg nedåt sedan 1980 och är nu tillbaka där den var runt år 1900.
• Samtidigt har ojämlikheten inom länder ökat, men de senaste 10-20 åren har den ökningen stannat av - på en nivå som fortfarande är lägre än den var runt 1900.
• Samtidigt har världen som helhet blivit oerhört mycket rikare och den absoluta fattigdomen har minskat kraftigt (vilket inte syns i figuren men rimligen bör vägas in när utvecklingen värderas).