Visar poster taggade inkomstfordelning:

Vill vi veta inkomstutvecklingen för människor eller bara för deciler?

Bilden nedan visar inkomstutvecklingen i Sverige under perioden 1991 till 2013. Bilder som denna visas ofta när tillväxtens fördelning ska illustreras.
(Grafen gjord utifrån dessa SCB-data)
Det brukar sägas att decilgrupp 1, dvs de 10 procent av befolkningen med lägst inkomster, förvisso har fått det bättre, men att mycket större ökningar tillfallit medelklassen och störst ökning har de 10 procent rikaste fått.
Jag brukar - om jag ges möjlighet - påpeka att detta är missvisande. Det är nämligen mycket få av dem som tillhörde den lägsta decilen i början av perioden (i detta fall 1991) som är kvar där i slutet (här 2013). På motsvarande sätt är det otroligt att alla som tjänade bäst 1991 ligger kvar i toppen 2014.
Poängen är enkel: Vill vi veta hur människors inkomster utvecklas, måste vi ta fram statistik över människors inkomster (och inte för statistiska grupper vars sammansättning ändras över tiden).
Mitt möjligen mest pedagogiska framställning av detta budskap kablades faktiskt ut i public service TV som även hjälpte mig illustrera det hela med en youtube-film (2 272 visningar!).
Likväl upplever jag att genomslaget varit begränsat. (Och för att vara tydlig: Jag menar inte att en forskare ska räkna ut detta en gång, utan att SCB ska rapportera detta lika regelbundet som man räknar ut Ginikoefficienten med tre decimaler - och lite händer faktiskt!)
MEN: Via Smedjan och Emanuel Örtengren ser jag nu att ekonomen David Splinter för USA under perioden 1980-2014 har visat hur annorlunda utvecklingen ser ut när man följer faktiska människors inkomstutveckling.
Cross-section mönstret i USA ser ut ungefär som det svenska, med skillnaden att det ser ut om de enda som fått ökade inkomster i USA är de rikaste. Orsakerna till den påstådda inkomststagnationen för USAs medelklass har diskuterats MYCKET, men som framgår av grafen nedan ser fördelningen helt annorlunda ut när man följer individer.
Kommentar
Den alterte läsaren kanske noterar att statistik som följer individer så gott som alltid kommer att visa störst procentuella inkomstökningar för dem som har lägst inkomster. Många med låga inkomster är ju unga som med tiden blir mer produktiva och får högre lön. Det stämmer: När man följer inkomstutvecklingen över längre tidsperioder är världen så djäklig att de flesta får det avsevärt bättre, och störst relativa ökningar får låginkomsttagare.
Samtidigt bör noteras att figurer som bygger på gruppjämförelser nästan alltid kommer att visa att inkomstutvecklingen är sämst för den grupp som är längst ned, eftersom denna ständigt fylls på av nya ungdomar och ofta även av invandrare.
Riktigt illa ser det ut för länder som tar emot många flyktinginvandrare med låg produktivitet som initialt får låga inkomster och därmed drar ned genomsnittet för decil 1. Om det senare går bättre för invandrarna riskerar detta göra att klyftorna ökar ännu mer, även om det skulle vara så att allas inkomster faktiskt ökar.

Om migration och global ojämlikhet

Nyligen publicerades en intressant artikel i The Economic Journal. Författaren påpekar att global migration i de flesta fall minskar den globala ojämlikheten, men det gäller inte migrationen till de allra rikaste länderna, eftersom migranter till dessa länder får löner som i ett globalt perspektiv är mycket höga.
Abstract:
The Gulf Cooperation Council (GCC) countries accept massive numbers of migrants from poor countries and pay wages that dramatically improve over outside options but are meagre by the standards of natives. As such they do dramatically more per capita to reduce global inequality than do the ‘fortress welfare states’ of the Organisation for Economic Cooperation and Development (OECD) countries. If OECD countries were to imitate the GCC it would reduce global inequality by more than full equalisation within the OECD would. Such examples suggest a philosophically disturbing trade‐off between openness to global inequality‐reducing migration and internal equality.
Källa: Glen Weyl, E. 2018. “The Openness-Equality Trade-off in Global Redistribution." The Economic Journal 128(612): F1–36. http://doi.wiley.com/10.1111/ecoj.12469 (October 16, 2018).

Om idévärlden i SVT, procedurrättvisa och polarisering

I kväll kl 20.00 sänds ett avsnitt av idévärlden i SVT (som redan nu kan ses på SVT play) där jag försvarar idén om procedurrättvisa och argumenterar för att inkomstklyftor kan vara både försvarbara och rättvisa. Intressant nog kablades först ut en annan variant av min tes, nämligen att
Nationalekonomen Andreas Bergh tycker att vi istället för att motverka inkomstklyftor bör öka ojämlikheten i samhället. Det stimulerar ekonomin vilket leder till ökat välstånd för alla.
Intressant nog tycker jag inte så, och det är inte heller vad jag argumenterar för i den lilla film man får göra i samband med programmet. Argumentet - som brukar kallas trickle down - tas upp av programledaren under intervjun och jag får tillfälle att förklara att jag inte är särskilt förtjust i det. Efter påpekande ändrades dock beskrivningen föredömligt av SVT:
Nationalekonomen Andreas Bergh argumenterar för att stora inkomstklyftor kan vara både rättvisa och försvarbara.
I diskussionen efteråt öppnar filosofidoktorn Katharina Berndt Rasmussen med att kritisera idén om absolut äganderätt, vilket var lite synd eftersom den inte förkommer i min tes eller är något jag är beredd att försvara. Framför allt är det synd att debatten (även i public service TV) tycks följa polariseringens logik så att ena positionen är att skatt är stöld och andra positionen är att världens högsta marginalskatter är försvarbara eftersom de minskar ginikoefficienten för årlig disponibel inkomst.
Studion är i vilket fall som helst mycket mysig!

Länder med terminsavgifter har inte färre som läser vidare eller högre social snedrekrytering

För drygt 10 år sedan forskade jag en del om vad som förklarar hur många som läser vidare till högre studier. Det blev två vetenskapliga artiklar och ett kapitel i en svensk antologi som Ratio gav ut. Den senare kan vara lite svår att hitta och finns inte elektroniskt, så jag delar härmed det jag tror är samma version som i boken (med reservation för korrfel och sista minuten-ändringar) som pdf på google drive.
Det mest intressanta i kapitlet är nog denna tabell:
Kategori
(enl Usher & Cervenan 2005)
Länder
Andel som läser vidare*
Rekryteringsjämlikhet**
Avgiftsfria
Finland, Belgien, Sverige
67%
0,51
Påstått avgiftsfria, i praktiken vissa avgifter
Tyskland, Frankrike, Irland
49%
0,54
Avgifter, låga
Italien, Österrike, Holland
54%
0,51
Avgifter, medium
Australien, Nya Zeeland,Storbritannien, Kanada
63%
0,55 (exkl Nya Zeeland där data saknas)
Avgifter, höga
USA
73%
0,57


* Oviktat genomsnitt av gross enrollment från WDI. Siffrorna ser höga ut eftersom WDI för varje år använder det totala antalet registrerade studenter oavsett ålder. I Sverige används ofta måttet nettoenrollering, exempelvis för målsättningen att 50 procent av en årskull ska läsa vidare.
** Detta är kvoten mellan andelen män i åldern 45–64 som har universitetsexamen och andelen av studenterna vars fader har universitetsexamen. Värden lägre än 1 indikerar således att studenter vars fader har universitetsexamen är överrepresenterade bland dem som studerar.

Notera också följande slutsatser:
  • Rika länder har fler som läser vidare, och oavsett graden av skattefinansiering är BNP/capita den variabel som bäst förklarar enrollering i multivariat analys.
  • Avgifter påverkar däremot vem som läser var, när lärosätena fritt får sätta avgifter. Både sortering och signallering spelar roll.
  • Den sociala snedrekryteringen gör att subventioner till högre utbildning får en anmärkningsvärd fördelningsprofil jämfört med subventioner till grundskola.
  • På lång sikt kan den sociala snedrekrytering sannolikt minskas via andra faktorer, såsom grundskola och allmän inkomstutjämning.

Notera framför allt följande:
Jag pysslade med detta 2004-2006, och har sedan dess främst forskat om annat. Det kan mycket väl finnas nya studier och nya data som ändrar bilden - säg till i så fall!

Källor:
Bergh , Andreas. 2007. "Skattefinansierad högre utbildning: Håller de fördelningspåolitiska argumenten?" i Den fria akademin, N. Karlson (red.). Stockholm: Ratio.
Bergh, A., & Fink, G. (2008). Higher education policy, enrollment and Income Inequality. Social Science Quarterly, 89, 217–235.
Bergh, A., & Fink, G. (2009). Higher education, elite institutions and inequality. European Economic Review, 53(3), 376–384.
Usher, A., & Cervenan, A. (2005). Global Higher Education Rankings - Affordability and Accessibility in Comparative Perspective. Toronto, ON: Educational Policy Institute.
WDI. 2003. "World Development Indicators." The World Bank.

Om tillit och ojämlikhet

Talade nyligen på en Fafo-konferens i Oslo. Fafo är en forskningsstiftelse stödd av bl a norska LO. Min presentation filmades och kan ses på youtube.
Några andra funderingar:
  • Mycket hög nivå på diskussionen, trots att det inte var primärt akademisk konferens, och trots att ämnet är politisk kontroversiellt. Tänk om svenska LO inte hade gjort misstaget att lägga ned den svenska motsvarigheten Fief (fackföreningarnas institut för ekonomisk forskning)
  • En norsk hotellfrukost är mycket lik en svensk. Dock saknades bacon och erbjöds brunost samt nutella på tub. Ett nettominus, får jag nog säga.
  • På gatorna i Oslo står elbilar på laddning.
  • Funderade på att beställa pizza till hotellet. Medium 220, Large 298. Norska. Gick till Burger King, som inte har morötter som alternativ till pommes. Däremot erbjuds hamburgare i baguetteformat.
Min presentation sammanfattar vad vi vet om sambandet mellan allmän tillit och ojämlikhet. Slides finns på slideshare och kan ses här: