Visar poster taggade inkomstfordelning:

Economic freedom och tillgång till välfärdstjänster

En ny artikel:
Soysa, Indra de, and Krishna Chaitanya Vadlamannati. "Free Market Capitalism and Societal Inequities: Assessing the Effects of Economic Freedom on Income Inequality and the Equity of Access to Opportunity, 1990–2017." International Political Science Review 44, no. 4 (September 1, 2023): 471–91.
Ur abstract:

We assess the issue by examining the effects of an Index of Economic Freedom on income inequality measured by the standardized GINI and measures of the equity of access to quality schooling, health, and justice covering 128 developing countries during the 1990–2017 period. Our results show that, even if economic freedom is associated with higher income inequality, it also associates robustly with access to opportunity. Our results are robust to alternative models, sample size, and testing methods, including instrumental variables...

Om meritokrati och inkomstskillnader

I länder med större inkomstskillnader är människor mer benägna att tycka att inkomstskillnader är rättvisa:
the more unequal a society, the more likely its citizens are to explain success in meritocratic terms
Studiens data:
International Social Survey Programme, covering 49,383 citizens in 23 countries, over a 25-year period (from 1987 to 2012)
Källa: Mijs, Jonathan J B. "The paradox of inequality: income inequality and belief in meritocracy go hand in hand". Socio-Economic Review 19, nr 1 (01 januari 2021): 7–35. https://doi.org/10.1093/ser/mwy051

Om utvecklingen av global ojämlikhet.

Under politikerveckan i Visby deltog jag i en paneldebatt med Oxfam om global och nationell ojämlikhet. Jag fick intrycket att jag var en av få - möjligen den enda! - som inte fann utvecklingen alarmerande. I world inequality report 2022 fann jag nyss denna figur som imponerande väl sammanfattar utvecklingen under 200 år:
I korthet:
  • Ojämlikheten mellan länder har varit på väg nedåt sedan 1980 och är nu tillbaka där den var runt år 1900.
  • Samtidigt har ojämlikheten inom länder ökat, men de senaste 10-20 åren har den ökningen stannat av - på en nivå som fortfarande är lägre än den var runt 1900.
  • Samtidigt har världen som helhet blivit oerhört mycket rikare och den absoluta fattigdomen har minskat kraftigt (vilket inte syns i figuren men rimligen bör vägas in när utvecklingen värderas).

Måttet i fråga är kvoten mellan den rikaste tiondelens inkomster och den fattigaste halvans inkomster. Jag har inte stött på just det måttet tidigare, men tycker spontant att det är ganska bra. Hursomhelst är de som valt det, och som står bakom rapporten, inte direkt några nyliberala högerspöken:
Lucas Chancel, Thomas Piketty, Emmanuel Saez & Gabriel Zucman

Har alla fått det bättre när inkomsterna ökat? Kommentar till Katalys på DN-debatt

För en vecka sedan skrev Markus Kallifatides, Stefan Sjöberg och Daniel Suhonen på DN-debatt om inkomstutveckling och fördelning i Sverige. Rubriken var:
Ur artikeln:
Av den totala ökningen i disponibel inkomst från 1991 till 2020 har de ­rikaste 10 procenten fått nästan 34 procent, medan de fattigaste 10 procenten erhållit knappt 2 procent. Det kan se ut som att alla fått det bättre, bara väldigt olika mycket. Det är sannolikt detta som debattörer syftar på när de hävdar att alla fått det bättre. Seriösa samhällsforskare behöver dock skilja mellan pengars nominella och reala värde. [min fetning]

Min kommentar:
Självklart ska seriösa forskare skilja nominella och reala inkomster. Men det är inte seriöst av författarna att på detta sätt antyda att bilden av att alla fått det bättre beror på att någon inte förmår skilja mellan nominella och reala inkomster.

Nedan visas den statistik över inkomstutvecklingen som författarna (i mina ögon helt korrekt) antar är den som åsyftas för att visa att alla fått det bättre: disponibel inkomst efter skatt och transfereringar per konsumtionsenhet, hämtad från SCB. Denna föll under 90-talskrisen men har sedan dess ökat i alla decilgrupper.
Notera att statistiken visar "Medelvärden i tusentals kronor i 2021 års priser", vilket betyder att serien har korrigerats för inflation och visar det reala värdet.

Årlig disponibel inkomst (tusental kronor) per konsumtionsenhet, 2021 års priser
Genomsnittet för den lägsta decilgruppen har ökat från 80 000 till 110 000 mellan 1991 och 2021. För den decil med högst inkomster är ökningen större, från 362 000 till 960 000.

Vad är då författarnas poäng? Som jag tolkar det menar de att det inte räcker att ange utvecklingen i fasta priser. De vill även subtrahera boendekostnaderna från den disponibla inkomsten. Det kan för all del vara intressant att göra - men Fredrik Kopsch har invänt mot detta:
Felet är så uppenbart att det måste vara avsiktligt. Att genomsnittshyror ökat beror framför allt på att hyrorna i nyproduktion ökat. Men den som bott i en och samma hyreslägenhet har, till följd av den svenska hyresregleringen, sett mycket modesta hyreshöjningar över lång tid.
Det är en rimlig invändning. Men lustigt nog räcker författarnas manöver med boendekostnader ändå inte för att de ska driva hem sin tes. Artikeln redovisar utfallet dels sedan 1978 dels sedan 2000. Under båda tidsperioderna har den fattigaste gruppen likväl fått det bättre, även om skillnaden i förbättring mellan decil 1 och 10 nu är ännu större. Om den senare perioden skriver de exempelvis:
Tittar vi på samma siffror för 2000-talet har den fattigaste femtedelens reella månadsinkomst mellan 2003 och 2021 ökat med enbart 1 037 kronor, medan den översta femtedelens ökat med 25 143 kronor.
Hur landar då författarna i slutsatsen att "[v]issa grupper i Sverige har sammantaget fått det sämre under de senaste decennierna"? Svaret är att de drar denna slutsats efter att också ha konstaterat att det sociala skyddets andel av bnp långsiktigt har minskat. Det stämmer (se exempelvis OECDs social spending indikator), men det är ju något helt annat än de reala disponibla inkomsterna.

Slutligen: Den som vill ifrågasätta påståendet att alla har fått det bättre de senaste decennierna behöver inte ge sig i kast med avancerade räkneövningar alls. "Alla" är ju en kategori som innefattar väldigt många... Statistik över genomsnittliga inkomster i decilgrupper vars sammansättning varierar från år till år kan se ut nästan hur som helst: Det är fullt möjligt att alla kurvor pekar lika brant uppåt samtidigt som det finns individer vars inkomster faller över tiden. De flesta människors inkomster ökar över tiden - men allas gör det givetvis inte.

Stora pensionsskillnader i det offentliga pensionssystemet beroende på hur premiepensionen utvecklas

Följande faktum diskuteras förvånansvärt lite: Skillnaden mellan hög och låg avkastning på premiepensionen motsvarar flera tusenlappar i månatlig pension, och beror mestadels (för att inte säga helt) på om individen haft tur eller otur med sina placeringsval i premiepensionssystemet.

Bland dem som började ta ut sin pension i början av 2021 var premiepensionen 1 600 kronor i månaden i genomsnitt. För hälften av pensionärerna låg premiepensionen inom intervallet 1 200 kronor till 2 200, för andra hälften var spridningen högre än så. Spridningen har ökat över tiden, enligt Pensionsmyndighetens statistik:
Diagrammet ovan är föredömligt informativt. Så här förklarar Pensionsmyndigheten vad det visar:
Lådornas övre och nedre gräns motsvarar 75:e respektive 25:e percentilen för månadsbeloppet. En percentil är en procent av observationerna ordnade i storleksordning från den minsta till den största, här den minsta till den högsta premiepensionen. Det horisontella strecket i lådan markerar medianen och punkten markerar medelvärdet. De vertikala strecken som utgår från lådorna bestäms av intervallet av månadsbeloppen mellan den 25:e och 75:e percentilen multiplicerat med 1,5. Det motsvarar ungefär 1:a respektive 99:e percentilen om observationerna är normalfördelade. Lådornas bredd motsvarar här andelen av observationer som respektive grupp utgör.

Det finns också en könsdimension:
Min kommentar: Det är välkänt att män är mer risktagande än kvinnor. Vanligen syns detta i att män är överrepresenterade både i väldigt bra och väldigt dåliga utfall. I pensionssystemet täcker emellertid garantipensionen upp för dåliga placeringar och sparandets långsiktiga natur gör att risktagande premieras. Det månatliga beloppet är mer än 1000 kr högre för män.