Visar poster taggade gigekonomin:

DN-kolumn om papperslösa och några funderingar om moraliska mellanhänder

Förra veckan hade jag en DN-kolumn om migration, arbetsmarknad och papperslösa. Ett utdrag:
Oavsett om papperslösas rätt till sjukvård och skolgång för barnen betraktas som ett utslag av orimlig naivitet eller ett minimum av medmänsklighet, är det inget som ger en inkomst som går att leva på. Många papperslösa vill därför arbeta för att försörja sig, och deras utsatta situation gör dem beredda att acceptera löner och villkor som få svenska medborgare ens skulle överväga.

Många svenskar har dock etiska invändningar antingen mot att använda illegal arbetskraft eller mot att använda personer i utsatt ställning som billig arbetskraft. Men eftersom de papperslösa finns här och behöver försörja sig, har det uppstått en marknad för mellanhänder med rymligare samvete. Mot ett påslag på priset tar de på sig hela eller delar av den moraliska klandervärdheten och gör det möjligt för den övre medelklassen att köpa städtjänster i (tillräckligt) god tro. Minns hur Andersson försvarade sig med att hon upprepade gånger hade frågat städföretaget om kollektivavtal fanns – och fått jakande svar.

Utgångspunkten för texten är Magdalena Anderssons knixiga situation då en efterlyst svartjobbare städade hennes hem. Ett syfte med DN-texten är att undersöka hur dylika situationer uppstår. Tesen jag lutar åt är alltså följande argumentation:
  1. Diverse egenheter i migrationspolitiken och dess implementering gör att det finns papperslösa i Sverige som vill vara här men är utsatta och vill/behöver jobba för sin försörjning.
  2. Svenskar har av lite olika skäl ofta etiska invändningar mot att dra nytta av papperslösas vilja att arbeta, men...
  3. ...det finns undantag: De moraliska mellanhänderna. Dessa företag erbjuder en verksamhet som är tillräckligt ordnad och dyr för att vara acceptabel för folkflertalet, men via ett eller flera lager av mellanhänder är det ofta billig papperslös arbetskraft som gör åtminstone delar av det faktiska jobbet.

En fundering är om gigekonomin kanske kan förstås som en typ av konkurrens på marknaden för moraliska mellanhänder: Mellanhänderna tar en mindre andel, men kunden kommer också närmare den som faktiskt utför arbetet, vilket gör att maktasymmetrier blir mer påtagliga. Fenomenet är (skulle jag gissa) mer etiskt accepterat än att anlita svarta städare, men mindre accepterat än "köra och hämta sin pizza själv", som det brukar heta när den medelklassens foodora-lathet kritiseras.

Tolkningen styrks av att de flesta gigtjänster numera erbjuder möjlighet att ge dricks åt giggaren (vilket någon dock kanske skulle hävda stärker maktasymmetrin ytterligare).

Oavsedda konsekvenser 7: Foodoras matkurirer i Kanada får rätt att ses som anställda och bilda fackförening - varpå företaget lämnar landet.


Februari 2020: Goda nyheter för det så kallade prekariatet och gigarbetare i Kanada kablas ut: Foodoras matkurirer måste betraktas som anställda och har rätt att bilda fackföreningar!
The Ontario Labour Relations Board has ruled that Foodora couriers are dependent contractors of the food-delivery company, clearing a hurdle towards potential unionization and setting a major precedent for other workers in the gig economy
April 2020: Foodora meddelar att de lämnar Kanada. De säger emellertid inte rakt ut att det beror på domen ovan - från The Toronto Star:
App-based food-delivery giant Foodora is shuttering its Canadian operations, citing the "highly competitive and saturated Canadian environment" in an email sent to couriers Monday.
Många som stred för arbetarnas villkor är dock minst sagt förvånade och besvikna:
Foodora, the popular meal delivery app, is declaring bankruptcy and leaving the Canadian market next month. This, even while the demand for meal deliveries has arguably never been higher. The timing of the announcement is raising eyebrows with labour activists, as Foodora’s couriers have only recently won the right to unionize from Ontario’s labour relations board.

November 2021: En artikel publiceras i Critical Sociology som konstaterar att de som drabbades mest av att Foodora lämnade Kanada, var de med sämst ställning på arbetsmarknaden. Artikeln bygger på intervjuer med faktiska fd Foodora-giggare i Kanada. Här är ett exempel:
Some interviewees chose to work for Foodora because they had no better alternative. An example was Megan, a 51-year-old single mom with three children. With a lack of work experience for many years in addition to poor credit, working for Foodora was one of her only options after ending a long legal battle to divorce her ex-husband:
I started working in November for Foodora because I just wanted to look up online, like I knew I had already applied for over 300 jobs. So, when I was [staying] at my cousin’s house, I thought, ‘Okay, I have almost no resume, my reputation’s probably already been destroyed with all the companies that are in my field of study that I’ve been trained in and studied’. So, I just got to find a job that doesn’t do like interviews, stringent background checks and interviews and all that jazz.
Since Foodora exited, Megan has worked at various delivery companies as a gig worker and sub-contract courier, with even worse working conditions and lower wages.
De som hade giggandet som sidoinkomst klarade sig betydligt bättre:
Daniel was 29 years old and in the entertainment industry. He had started delivery work when he was a graduate student. He emphasized that he ‘never needed the money’ from delivery and said, ‘If I’m being honest, especially during the pandemic, it is purely just to get out of the house, like physical activity’. Sharing a similar love of biking, Bianca was a 33-year-old lab facility manager. She worked for Foodora as a side gig until it left, working from 2 to 4 hours a week. It was ‘the most fun’, and even a lucrative side job, allowing her to earn C$23 an hour.

Till sist: Författaren av artikeln i Critical Sociology trycker främst på en annan slutsats (förvisso fullt förenlig med min), nämligen att multinationella gig-företag är lika hemska som vanliga multinationella företag - så skulle jag i varje fall sammanfatta budskapet i artikelns abstract:
We know a great deal about global capital mobility in traditional industries, such as manufacturing, but very little about emerging capital mobility in the gig economy. Using the case of Canadian Foodora, a multinational platform that left Canada in 2020, I situate global capital mobility in the local labour market. Drawing upon interview data with former Foodora couriers and ethnographic data collected from a gig workers’ union, I investigate the social, economic and political subjectivities of gig workers activated by a global platform’s capital mobility. My findings reveal unexpected parallel effects caused by capital mobility in the gig economy and traditional industries. My research highlights how heterogeneity is salient for understanding divergent worker subjectivities. The economic and social impacts upon financially dependent gig workers and the emotional connections of devoted and organized gig workers challenge the dominant discourse that gig workers are simply part-timers and hence free from work commitments.
Källa: Lee, Y. (2021). After a Global Platform Leaves: Understanding the Heterogeneity of Gig Workers through Capital Mobility: Https://Doi.Org/10.1177/08969205211055912. https://doi.org/10.1177/08969205211055912

Hur teknikvänligt är Sverige egentligen?

Fyra elsparkcykelbolag överklagar Stockholms stads beslut om krav på polistillstånd
Striden mellan Stockholms stad och elsparkcykelbolagen trappas upp. Ytterligare en överklagan har nått förvaltningsrätten. Det innebär att alla stora aktörer utom Voi tar stadens beslut om nya regleringar till domstol.
Med tanke på att alla elsparkcykelföretag har mer eller mindre samma affärsidé väcks onekligen frågan varför alla företag utom Voi nu tar staden till domstol.
Den som följt historien vet att det finns ett mönster:
Flera bolag riktar hård kritik mot att beslutet [att minska antalet elsparkcykelbolag i Stockholm från sju till tre] kom så plötsligt, till skillnad från andra regleringar som aviserats långt i förväg. Processen beskrivs som "rättsosäker" och "icke-transparent". Men framför allt är det kriterierna för urvalet av bolag som får dem att se rött. Planen var att skicka ut ett gemensamt kritiskt uttalande – men det stoppades då Voi inte ville skriva under.
Just Voi verkar ha viktiga politiska kontakter i Stockholm (SvD 7 nov)
Elsparkcykelbolaget Vois policychef Tina Ghasemi Liljekvist för bolagets talan gentemot politikerna. Samtidigt styr hon över hur framtida kommunfullmäktige i Stockholm kan se ut efter valet, avslöjar SvD.
Gäller problemen bara elsparkcyklar? Tyvärrr inte. Många företag inom den så kallade gigekonomin tycks irritera staden rejält:
I september 2018 beslutade Stockholms stad att förbjuda delar av den populära återvinningsappen Tiptapp. Anledningen var att kommunen ansåg att renhållningslagstiftningen inte tillåter enskilda att hjälpa varandra med att köra återvinning till återvinningscentralen
Tre år senare kom ett glädjande klargörande:
Nu har Mark- och miljööverdomstolen gett Tiptapp rätt mot kommunen och slagit fast att det inte finns några hinder för en professionell aktör att skapa en digital mötesplats för hushåll att hitta varandra och erbjuda varandra tjänster i form av transport av avfall. Domen är slutlig och kan inte överklagas.
Båda citaten ovan kommer från Centrum för Rättvisa som berömvärt hjälpte Tiptapp att överklaga beslutet.
I analyser av det svenska företagsklimatet brukar både rättsstat, effektiv förvaltning och teknikvänlighet nämnas som styrkor. Fallen ovan är förhoppningsvis bara undantag från det mönstret.

Gig-ekonomin och anställningsformen

En intressant aspekt av gig-ekonomin är anställningsformen. Initialt fick många företag kritik för att man endast är anställd när ett uppdrag utförs, och gissningsvis har detta bidragit till att ett företag som Foodora nu anställer en eller några månader i taget. Men för att detta ska vara ekonomiskt lönsamt måste företaget också se till att de anställds jobbar hårt när de är anställda och att bara de som är lämpade för jobbet - dvs cyklar snabbt nog - stannar kvar i företaget. Och den strategin ger naturligtvis också kritik. Frågan är då om inte den ursprungliga idén med giggande - endast betalt per uppdrag - i många fall är att föredrag? Lönen omräknad till heltid blir då väldigt låg, men det är också tydligt att detta inte är tänkt att vara ett heltidsjobb, och med de tillfälliga giggen kommer en flexibilitet som giggaren själv kan uppskatta (till skillnad från den press som många av Foodoras anställda cykelbud känner).

I det wallraffande som Breakit gjorde 2017, hamnade ju uber eats på 39 kr i timmen, men sades också vara mer behaglig såtillvida att man kunde ta det lugnt och göra något annat mellan uppdragen som kom relativt glest. Foodora, däremot, låg betydligt högre - men till priset av att buden mer eller mindre ständigt är i rörelse

Alternativt kan man göra som Matkurir 20 från Weidenstedt et al (2020):
Matkurir 20: I tried a lot to work in McDonalds and Max but many times I send my documents, then the personnel from Max or McDonalds didn’t respond. Because of that I work for Wolt and Foodora.
Ratio: So both Wolt and Foodora? How do you combine these jobs? Do you work with both every day?
Matkurir 20: Yes, every day I work 10 hours. 5 hours in Wolt and 5 hours in Foodora. Morning I work with Foodora and afternoon and night with Wolt.
Ratio: That means that you work 70 hours every week? More or less?
Matkurir 20: 70 I think yes.
Ratio: Because you work every day?
Matkurir 20: Yes
Forskarna förklarar:
Anledningen till att giggare 20 gör på det viset är att en anställning på Foodora visserligen innebär ett minimum av tio arbetstimmar per vecka dock utan garanti för möjligheten att jobba flera skift än så. Dessutom är det inte tillåtet att jobba mer än 35 timmar per vecka på Foodora (med vissa undantag). Wolt, där gig-arbetare inte är anställda och kan jobba så många timmar de vill, är därför ett bra komplement.

Matkurir 3

Matkurir 3 från Weidenstedt et al (2020)
It’s better as a part time job. You know, do not become a permanent employee, that’s important. Even I consider it a part time job even though I’m working 35 hours, probably. (…) As a part-time job, I would recommend it to my friends. Especially those, who, you know, have no work or are free (…) If someone has a degree in any field or if they know Swedish or if they have a valid driver’s license: Search another job. But if they don’t have a driver’s license, do not know Swedish and do not have a permanent residence in this country, and they are free or just studying, then foodora is better.