Visar poster taggade paper:

Ny forskning om effekten av att flytta från ett utsatt område

Jag har två gånger ägnat min DN-kolumn åt det omdiskuterade sambandet mellan å ena sidan fattigdom, utsatta bostadsområden och segregation och å andra sidan brottslighet (och andra utfall), först här, sedan här.
Nu finns en ny amerikansk studie av Eric Chyn i AER som utnyttjar ett naturligt experiment för att undersöka vad som händer när man får möjlighet att flytta ifrån ett problematiskt bostadsområde. Så här lyder abstract:
I study public housing demolitions in Chicago, which forced low-income households to relocate to less disadvantaged neighborhoods using housing vouchers. Specifically, I compare young adult outcomes of displaced children to their peers who lived in nearby public housing that was not demolished. Displaced children are more likely to be employed and earn more in young adulthood. I also find that displaced children have fewer violent crime arrests. Children displaced at young ages have lower high school dropout rates.
Författaren menar att det var så gott som slumpmässigt vilka hus som rivdes, vilket gör att de kvarboende kan användas som kontrollgrupp gentemot vilken effekten av att få flytta kan utvärderas.
Resultaten i abstract låter upplyftande, men när man läser artikeln framgår att effekterna är inte jättestora, och dessutom att resultaten rörande brottslighet är inte helt rättvisande beskrivna i abstract.
Först, storleken: så här beskrivs det i artikeln:
Relative to their non-displaced peers, girls are 6.6 percentage points (13 percent) more likely to be employed and have $806 (18 percent) higher annual earnings. The corresponding effects for boys are less precisely estimated, although the estimates for all outcomes are positive.
samt
children displaced at young ages (age 7 to 12) are 5.1 percentage points (8 percent) less likely to drop out from high school
När det gäller effekterna på brottlighet står det:
youth who relocated have 14 percent fewer arrests for violent crimes
Men också
displaced children have more arrests for property crimes than their non-displaced peers. Interestingly, Kling, Ludwig, and Katz (2005) also observed an increase in property crime for boys whose household moved to a low-poverty neighborhood through the MTO program.
När det gäller effekten på brottslighet, finns en bias av att de flesta flyttar till betydligt rikare områden, där polisen kanske inte är lika aktiv:
the relocation effects on arrests may be biased upward due to a higher probability of arrest in less disadvantaged neighborhoods
Det faktum att författarna trots denna bias hittar att de som flyttades arresterades oftare för egendomsbrott (jämfört med dem som var kvar), är intressant. Kan det möjligen tyda på att viss brottslighet beror på individen och inte på bostadsområdet? Eller beror brottslighet faktiskt på bostadsområdet i den bemärkelsen att mer stjäls där det finns mer att stjäla? Artikeln erbjuder tyvärr inte mycket diskussion kring hur detta resultat ska tolkas.
Källor:
Chyn, Eric. 2018. "Moved to Opportunity: The Long-Run Effects of Public Housing Demolition on Children."American Economic Review, 108 (10): 3028-56.
Kling, Jeffrey R., Jens Ludwig, and Lawrence F. Katz. 2005. "Neighborhood Effects on Crime for Female and Male Youth: Evidence from a Randomized Housing Voucher Experiment." Quarterly Journal of Economics 120 (1): 87–130.

Om migration och global ojämlikhet

Nyligen publicerades en intressant artikel i The Economic Journal. Författaren påpekar att global migration i de flesta fall minskar den globala ojämlikheten, men det gäller inte migrationen till de allra rikaste länderna, eftersom migranter till dessa länder får löner som i ett globalt perspektiv är mycket höga.
Abstract:
The Gulf Cooperation Council (GCC) countries accept massive numbers of migrants from poor countries and pay wages that dramatically improve over outside options but are meagre by the standards of natives. As such they do dramatically more per capita to reduce global inequality than do the ‘fortress welfare states’ of the Organisation for Economic Cooperation and Development (OECD) countries. If OECD countries were to imitate the GCC it would reduce global inequality by more than full equalisation within the OECD would. Such examples suggest a philosophically disturbing trade‐off between openness to global inequality‐reducing migration and internal equality.
Källa: Glen Weyl, E. 2018. “The Openness-Equality Trade-off in Global Redistribution." The Economic Journal 128(612): F1–36. http://doi.wiley.com/10.1111/ecoj.12469 (October 16, 2018).

Statistikern David Spiegelhalter om alkoholstudien i The Lancet

I Medium skriver statistikern David Spiegelhalter om studien i The Lancet som nyligen gav upphov till rubriker om att alkohol ökar risken för hälsoproblem (monotont, dvs det är inte så att lite alkohol är säkert eller t om nyttigt som stundom hävdats). Han noterar flera intressanta aspekter, som att
In spite of the Lancet’s own guidelines for meta-analyses saying "For risk changes or effect sizes, give absolute values rather than relative changes" the paper did not report any absolute risks, meaning that readers couldn’t tell how dangerous drinking alcohol really was for them.
Regeln finns till för att undvika att en riskökning från exempelvis 0,0001 till 0,0002 beskrivs som att risken ökade 100 procent (vilket är korrekt, men döljer det faktum att det även efter dubbleringen rör sig om en mycket låg risk).
Spiegelhalter fortsätter genom att ge beröm till The Lancets pressavdelning (!):
Fortunately this extraordinarily lax review process was countered by the Lancet press office who asked for absolute risk estimates from the authors. This is truly excellent practice for which the press office deserve sincere congratulations. Especially as they also headed the press release with “Peer-reviewed / Observational study / People", an example of the new Science Media Centre/Academy of Medical Sciences guidelines for headlining press releases.
Pressavdelningen har alltså i pressmeddelandet understrukit att det rör sig om en observationsstudie (till skillnad från ett randomiserat kontrollerat experiment). Den säger alltså att människor som dricker mer har vissa hälsoproblem i större utsträckning, men visar inte att dessa orsakats av alkoholkonsumtionen. Studien undersöker 23 hälsoutfall som anses "alcohol-attributable", men det betyder inte att den identifierar orsakseffekter. Ett exempel: Även om det anses belagt att alkohol orsakar cancer är det fullt möjligt att patienter när de får ett cancerbesked ökar (eller minskar) sitt drickande pga detta.
Hur stor är då effekten, oavsett om det är en orsakseffekt eller inte? I press releasen ges ett illustrativt exempel:
comparing no drinks with one drink a day the risk of developing one of the 23 alcohol-related health problems was 0.5% higher — meaning 914 in 100,000 15–95 year olds would develop a condition in one year if they did not drink, but 918 people in 100,000 who drank one alcoholic drink a day would develop an alcohol-related health problem in a year.
Det är med andra ord ingen stor riskökning.

Om pengar och välbefinnande: Inte lyckligare, men mer nöjd med livet.

Justin Wolfers skriver i NYTimes:
Many previous analyses [...] have documented that people with higher incomes tend to report higher levels of life satisfaction. The relationship between income and satisfaction is remarkably similar across dozens of countries, suggesting that findings about Sweden likely apply to the United States. Those earlier studies merely documented a correlation. What’s new here is the evidence that higher income is causing higher life satisfaction.
Det nya är ett nytt working paper från Erik Lindqvist, Robert Östling och David Cesarini som identifierar den kausala effekten genom att studera lotterivinnare. Identifikationen av en orsakseffekt är övertygande:
our data allow us classify players into groups within which we know the prize amount won is randomly assigned. Our estimates are based entirely on comparisons of players who are in the same group but were awarded prizes of different magnitudes
Det är inte heller så att effekten klingar av:
We find no evidence that the effect varies by years-since-win, suggesting a limited role for hedonic adaptation over the time horizon we analyze. Our results suggest improved financial circumstances is the key mechanism behind the increase in life satisfaction.
Intressant är dock att dessa resultat gäller Overall Life Satisfaction, mätt med följande fråga:
Overall Life Satisfaction (Overall LS, for short), is derived from the answer to the question “Taking all things together in your life, how satisfied would you say that you are with your life these days?"
När istället lycka analyseras, är effekten fortfarande positiv, men mindre och inte signifikant skild från noll. Lycka mäts med frågan:
"All things considered, how happy would you say that you are?"
Illustration av resultaten:

Social tillit och rättsstatens kvalitet korrelerar med både färre miserabla och fler lyckliga

I artikeln How Do Institutions Affect Happiness and Misery? A Tale of Two Tails (av Christian Bjørnskov and Tsai Ming-Chang i Comparative sociology från 2015) undersöks fördelningen av lycka och lidande i olika typer av länder. Deras huvudresultat är att länder med hög kvalitet på rättsstaten och hög social tillit tenderar att ha både fler lyckliga och färre miserabla, till skillnad från landsegenskaper som demokrati, religiositet och valdeltagande.
Abstract:
We generalize the discussion of the relevant determinants of happiness by asking the question if the same factors, more specifically the same institutional factors, affect happiness and misery. Focusing on five formal and informal factors and applying a combined approach to estimating happiness in four categories – misery, moderately dissatisfied, moderately satisfied, and happy – allows us to estimate if factors shift or skew the distribution of subjective wellbeing. We find that legal quality and social trust shift the distribution, i.e. a smaller proportion of people in misery and a larger proportion of people with happiness; in contrast, democracy, religiosity, and voter turnout affect a certain tail of the distribution of wellbeing rather than influence both the happy and the unhappy at the same time.