Dan Ariely och Francesca Gino (och troligen många andra) är i trubbel, av det slag som involverar datamanipulation och avpubliceringar hos vetenskapliga tidskrifter. Se Data Colada för detaljer, men historien berättades också av ett israeliskt undersökande TV-program (ett Israeliskt Uppdrag Granskning vad jag förstår), transkriberat och översatt här.
Ur ett rational choice-perspektiv är detta inget att förvånas över: Om människor har möjlighet att fuska, har något att vinna på det och med viss sannolikhet kan undgå upptäckt, kommer vissa att falla för frestelsen. Och i många fall är det enkelt att exempelvis lägga till eller ta bort observationer i en datafil efter ett experiment eller en websurvey, och uppsidan i form av publikationer och anställningar vid fina universitet är betydande.
Detta är ju inte heller första gången som spektakulära resultat inom beteendeekonomi och socialpsykologi inte verkar hålla. Ibland är resultaten genuint skakiga (t.ex. powerposing), och var artiklarna rent bedrägeri (som i fallet Diederik Stapel, se wikipedia och NY-Times.
En norm inom beteendeekonomi och socialpsykologi har länge varit att bra papper är empiriska artiklar som visar att människor beter sig konstigt och irrationellt på sätt som mainstream ekonomisk teori inte kan förklara. Den neoklassiska nationalekonomins matematiska modeller har kritiserats för bristande verklighetsförankring.
Det ironiska är att forskare - även beteendeekonomer! - svarar på rationellt på incitament genom att fuska, vilket har inneburit att många av de mer spektakulära resultaten kring människors irrationalitet inte håller.
Kanske kommer den neoklassiska nationalekonomin nu att göra en oväntad (?) comeback?
Här är - tänker jag mig - en hyfsat typisk reaktion från en mainstream-ekonom:
