Visar poster taggade delningsekonomi:

Ny DN-kolumn om skoputsare, gig-ekonomin och arbetsmarknaden för nyanlända (källor och bakgrund)

I dagens DN-kolumn diskuterar jag utifrån Peter Santessons inlägg tidigare i höstas, om att låglönevägen aldrig har varit en realistisk väg till etablering och integration i Sverige, vilket han illustrerar med frånvaron av ambulerande skoputsare.
Ur kolumnen:
"Lusten att konsumera den tjänsten på en svensk gågata förblir kompakt obefintlig", konstaterade Santesson sannolikt helt korrekt. Men kanske säger det mer om vilken typ av skor vi har nuförtiden, och hur ineffektivt det är att putsa skor medan ägaren har dem på sig, än vad det säger om låglönejobb generellt.
Medan Santesson avfärdar skoputsarmodellen uttrycker många andra en oro för att skoputsarjobb – i en vidare bemärkelse – är på framväxt genom den så kallade gigekonomin.
Kolumnen länkar till en rad källor, inklusive förvärvsfrekvens beroende på utbildning:
och den låga förekomsten av så kallat enkla jobb i Sverige:
Det finns även en McKinsey-rapport från 2016 redovisar resultat från en survey i USA och Europa (n=8000). Enligt denna undersökning är det 70% inom gig-ekonomin som föredrar giggandet framför en vanlig anställning, medan 30 procent hellre skulle ha ett vanligt jobb. Rapporten tyder också på att gig-inkomster oftast används som komplement till andra inkomster, men för 44 är det den primära inkomstkällan.
Men detta var alltså 2016, och McKinsey-rapporter är inte alltid den mest trovärdiga källan.

EU-rapportering om kriminella gäng som pysslar med droghandel och rekryterar bland nyanlända finns i åtminstone två rapporter, men den ena hänvisar till den andra (som är EU Drug Markets Report 2019).
En annan relaterad tanke är om gängvåldet skulle minska genom att lättare droger legaliserades, vilket är svårt att veta. Här är en nyhetsartikel om att experterna är oense om detta.,

Mest intressant är dock att läsa Peter Santessons blogginlägg från 2012 om flyktingpolitikens dilemma. När det gäller låglönelösningen ställer han fyra frågor:
  1. Vad kan man egentligen förvänta sig att den marknadsmässiga lönen är för vuxna nyanlända med kort skolgång i tredje världen och bristfällig läs- och skrivkunnighet?
  2. Hur ska man förmå människor att ta synnerligen lågavlönade jobb?
  3. Låglönelinjen skulle förändra hela samhället, inte bara villkoren för de nyanlända. Hur skulle den kunna vinna folkligt stöd?
  4. Var skulle dessa jobb uppstå?
Ang den sista frågan: Peter skriver så här:
Jobb med synnerligen låga löner har i dag trängs undan av automater, lunchbufféer, tillvänjning vid gör-det-själv osv. Vi har också ett kulturellt motstånd mot att köpa tjänster i relationer som inte känns jämlika.
Det är sant. Men gigekonomin växer ändå. Ur min dn-kolumn:
Den digitala lösningen innebär dock oftast att den som betalar inte behöver interagera särskilt mycket med den som utför jobbet. När mjukvaran separerar nyttjandet av tjänsten från utförandet blir det helt enkelt lättare för många att köpa tjänster som bygger på billig arbetskraft.
Ang fråga 3: Det är sant att låglönejobb förändrar hela samhället. Möjligen avsåg Peter främst försämringar, men det finns också förbättringar. Många gillar och använder den nya tekniken. Gigekonomin tycks växa för att den knyter samman efterfrågan från en köpstark och teknikbenägen övre medelklass med ett utbud av arbetskraft. Villkoren för gigjobbarna kritiseras på kultursidor och av fackföreningar, men det finns också försvarare (jag syftar inte bara på mig själv...). Denna debatt är i sig ett tecken på att sektorn är en realitet.
Ang fråga 2 och 1: Lönerna är uppenbarligen tillräckliga för att några ska uppfatta gigandet som det minst dåliga alternativet. Förhoppningsvis får vi snart se statistik på löner och inkomster från sektorn.

Det intressanta är att när tekniken kanaliserar utbud och efterfrågan växer dessa jobb fram trots svenska lönenivåer, bidragsnivåer, och skatteregler. Det verkar alltså inte behöva några särskilda insatser för att få folk att ta jobben. Snarare bär den tekniska utvecklingen med sig en styrka som kan användas, både för att modernisera skattelagstiftning och andra regelverk i syfte att främja sektorns tillväxt och samtidigt göra detsamma med skyddsnäten för att stärka arbetstagarens situation.

Tanken att goda villkor för företagande kan gå hand i hand med goda villkor för arbetare borde inte vara främmande i en svensk kontext.

Krönika om Airbnb

Källor:
Fakta om Airbnb:s uppkomst är hämtade från Botsman & Rogers (2011) som är en läsvärd introduktion till delningsekonomin.
Här är skatteverkets information om beskattning av intäkter från andrahandsuthyrning.
I övrigt är det ingen faktaspäckad krönika. Det återstår att se om jag får rätt i mina prediktioner:
  • Bostadsrättsföreningars hållning gentemot Airbnb-uthyrning kommer att vara efterfrågad information, som mäklare därför kommer att tillhandahålla.
  • En tillåtande hållning kommer att göra lägenheter mer lättsålda (dvs öka värdet).
Jag avslutar dock krönikan med att öppna för att jag kanske har fel på den andra punkten:
Med tanke på dessa tjänsters popularitet gissar jag att en tillåtande hållning mot korttidsuthyrningar kommer att öka lägenhetspriset på samma sätt som ett avklarat stambyte eller en snabb internetuppkoppling. Det är en gissning, inte en prognos. Jag kanske underskattar människors betalningsvilja för att slippa okända som inte hälsar i trappuppgången.
Uppdatering 24 sept: Även min IFN-kollega Martin Ljunge skriver om Airbnb - i Expressen:
Studenter utnyttjar sällan sina bostäder året runt. De har längre och kortare lov, och de är ibland bortresta på helger för att besöka familj och vänner. Många studenter använder inte sina lägenheter under sommaren då efterfrågan på tillfälligt boende är som högst. Alla skulle kunna vinna på att utnyttja denna resurs bättre.