Berghs betraktelser

Tack vare Ohlininstitutet och de duktiga filmmakarna BOOA har jag nu sjösatt ett litet experiment: Korta youtube-filmer som nyanserar samhällsdebatten i olika frågor.

Hittills har filmerna tagit upp följande:

Varför gör jag detta? Svaret är att jag vill testa om det går att få nyansering i videoformat att funka. Kommer folk att titta? Kan tittare ta till sig budskap som inte är entydigt för eller emot en viss åsikt?

Hittills är jag försiktigt positiv: De första filmerna har snabbt nått över 2000 visningar, och vi har fått positiv feedback.

Men det har varit särskilt intressant att se reaktioner på filmen om vinster i skolan. I filmen problematiseras argumentet 'Man får ju göra vinst på pennor och kollegieblock - varför ska man då inte få göra vinst på att driva skola'.

Någon har reagerat på att argumentet och dumt - och missar att filmens syfte är att problematisera argumentet.

Andra konstaterar att jag kritiserar ett argument för vinster i välfärden - och drar slutsatsen att jag är emot vinster (trots att jag i slutet av filmen säger att det beror på hur vinsterna har uppstått).

Dessa reaktioner är lärorika. Jag tror att det är ett vanligt misstag i samhällsdebatten att debattörer som gillar X argumenterar som om alla argument för X är bra argument. Som om X blir mer övertygande ju fler argument för X som läggs fram.

Det är en villfarelse. Ett enda kraftfullt argument för X väger tyngre än 10 svaga argument för X.

Således ska kritik av dåliga argument för X inte tolkas som kritik av X. Det kan till och med vara så att X får en starkare ställning genom att dåliga argument för X kritiseras.

Det gäller oavsett om X är basinkomst eller vinster i välfärden - eller något annat.

Experimentet med nyansering kommer att pågå ett tag till. I nästa film diskuteras idén om bilfria städer (!).

I Smedjan drar jag en lans för utbudspolitik (!), som jag menar är vad Sverige behöver just nu:

När priser ökar på grund av protektionism och höga energipriser är det således oroväckande av helt andra skäl än när priser ökar för att lönebildningen fungerar dåligt. Det finns inget universalmedel mot inflation. Olika typer av inflation föranleder olika slags åtgärder. [...] Svensk ekonomi behöver investeringar och skattesänkningar, inte åtstramning som skadar köpkraften, skriver Andreas Bergh.

Artikeln tillkom efter att jag för några veckor sedan faktiskt lade några minuter på att tänka ut en liknelse som beskriver varför det är tokigt att bekämpa dagens inflation med åtgärder som minskar köpkraften:

I stället höjs nu röster för att inflationen ska betvingas genom åtstramningar som håller tillbaka människors köpkraft. Sådan inflationsbekämpning är tyvärr som att bekämpa vargangrepp genom att skjuta fåren: det kan möjligen uppfattas som handlingskraftigt, men bara av den som glömt bort vad som var problemet från första början.

Ett intressant stycke i artikel (enligt mig själv...) rör kvalitetsjusteringen på hemelektronik. Källa - och rekommenderad läsning för den nyfikne - är denna fördjupningsbilaga till Penningpolitisk rapport februari 2020. Här finns bl a nedanstående diagram:

Liberalernas partiledare Johan Pehrsson har varit på arbetsplatsturné och testat att baka pizza på en pizzeria. Det är lätt att förstå varför: Bra bilder, bra oneliners för de egna leden - som denna:

"Det är ett fantastiskt exempel på när arbete och eget ansvar gör att integrationen fungerar riktigt bra"

Somar Al Naher i Aftonbladet är inte imponerad. Hon hatar pizzasamhället.

Ur Al Nahers text

Min far arbetade på en pizzeria. [...] I Sverige gällde det att snabbt försörja familjen så han gick en kockutbildning. När ingen restaurang ville anställa honom började han arbeta på, och så småningom driva, en pizzeria. [...] hans kropp har tagit stryk, de repetitiva handrörelserna som trycker ner och snurrar degen nöter på handlederna. Nu väntar han på operation. Och mjölet, detta förrädiska ämne, förstör lungorna. Efter tio år tvingades far baka sin sista pizza efter att en läkare konstaterat att han utvecklat mjöldammlunga, "bageriastma" som det också kallas.

Kan vurmandet för eget ansvar och arbete som väg till integration kombineras med oro arbetsvillkor av den typ som riskerar leda till mjöldammlunga? Självklart. I själva verket ter det sig helt orimligt att Johan Pehrssons liberaler inte skulle bry sig om arbetsskador av den typ som Al Nahers pappa drabbades av. Ungefär lika orimligt är det att tolka Al Naher som att hon inte vill ha några pizzerior alls i Sverige.

Att den som är ny på arbetsmarknaden under några år försörjer sig som pizzabagare behöver inte vara problematiskt - tvärtom. Oavsett om det gäller svenskfödda ungdomar eller nyanlända invandrare fyller den här typen av jobb en viktig funktion: Man kan jobba där utan att kunna svenska, utan någon särskild utbildning, under perioder då man funderar på vad man vill göra i livet och när prio ett är att få en egen inkomst.

Men om en stel arbetsmarknad, dåliga utbildningsmöjligheter och bristande social mobilitet leder till att en liten del av befolkningen arbetar hela sitt vuxna liv i yrken med hälsofarliga arbetsvillkor, har vi problem.

Jag inbillar mig att både Johan Pehrsson och Somar Al Naher håller med.

Det är bl a av detta skäl som jag tjatar om att fattigdom, inkomstspridning och liknande måste undersökas dynamiskt eller longitudiellt, senast i Svd:s adventskalender.

Det är långvarig fattigdom, långvarig arbetslöshet, långvarigt påfrestande arbetsvillkor som är det stora problemet.

Är intervjuad i anrika tidningen Lundagård, som har en samtalsserie med politiskt engagerade forskare (vilket jag tycker är en utmärkt idé, och ett fenomen värt att diskutera).

Ur intervjun:

I samtalet framträder Andreas Bergh som en person med professionella och etiska principer. Han engagerar sig gärna offentligt, men avvisar och kritiserar sådant som han uppfattar som fördummande. Sådant som följer ur snabba medielogiker eller opinionsbildning utan intellektuell grund. I synnerhet kritiserar han forskare som själva dras ner i träsket.

– Det finns en tendens att också akademiker dras ner i debattnivå och fångas av en twitterdebattslogik.

• Anne Kaun, professor i medie- och kommunikationsvetenskap, Södertörns högskola
• Niklas Selberg, docent i juridik, Lunds universitet
• Joakim Wernberg, lektor i Teknik och samhälle vid Lunds universitet och forskningsledare vid Entreprenörskapsforum
• Andreas Bergh, docent i nationalekonomi och temaledare på Inspa vid Lunds universitet