Visar poster taggade kommuner:

Om riskerna med kommunal tillväxtpolitik och en viss typ av konsulter

I senaste Ekonomisk Debatt skriver jag och Gissur Erlingsson om riskerna med kommunal tillväxtpolitik. Vi konstaterar att åtgärder ofta motiveras med att de är tillväxtfrämjande, utan att det preciseras på vilket sätt: Är det produktivitet, totala inkomster, inkomster per capita eller något annat som ska får att växa?
Vi konstaterar också att åtgärder som vidtas inom den lokala tillväxtpolitiken i olika kommuner kan vara komplementära (när åtgärder i en kommun underlättar även för andra kommuner) eller substitut (när kommunerna konkurrerar med varandra i ett nollsummespel).
Dessutom påpekar vi att en del så kallad platsmarknadsföring i kommunerna sker genom att kommunala bolag ägnar sig åt sponsring av exempelvis idrottslag, och det det är oklart både vad kommunerna gör och vad de får göra på det området.
Vi skrev även en Perspektiv-artikel i Dagens Samhälle, med rubriken
Kommunal marknadsföring blir lätt skatteslöseri
På denna artikel svarade "platsstrategen och Heart Directorn" Michael Nilsson:
I en marknadsekonomi är det knappast den enskilda kommunens uppgift att skapa samhällsekonomiska vinster för Sverige som helhet, och dessutom är det fel att framställa kommunala ambitioner som konkurrens om en ändlig resurs. Kanske beror det på att artikelförfattarna bara räknar befolkningens huvuden och inte ser till deras hjärtan. [...] Smarta kommuner inser att tillväxt inte bara handlar om att inspirera till inflyttning utan att också stävja utflyttning.
Han avslutar:
Som platsstrateg har jag bidragit till att skapa goda strategiska förutsättningar för kommunal tillväxt från Hudiksvall i norr till Malmö i söder. I Söderhamn vände vi en negativ befolkningstrend som pågått i 21 år. I Danmark fick jag en inbjudan att som ensam svensk delta i den nationella varumärkesprocessen, Branding Danmark (danskarna gillar konsulter som kan visa resultat).
Det är utmärkt om kommuner siktar på att ha korta handläggningstider, smarta trafiklösningar, kvalitet i välfärden och nolltolerans mot korruption. Däremot är det problematiskt om kommuner lägger mycket resurser på att slåss om en begränsad resurs, såsom uppmärksamhet på sociala medier, flyttströmmar eller utlokalisering av statliga verk. [...] Vad smarta kommuner faktiskt bör inse är att tillväxt ytterst är en fråga om produktivitet: att göra rätt saker på rätt sätt. Det främjas bland annat av faktorerna vi nämnde ovan, och konkurrens i dessa dimensioner är inte ett nollsummespel.
Nu till det riktigt intressanta: Jag har skrivit om detta tidigare (med ett fokus på kommunernas strävan efter befolkningstillväxt) och även då fått svar från samma person. Då skrev han:
Bergh förordar att kommuner ägnar sig åt SOVA, det vill säga Skola, Omsorg, Vård och Allmän skötsel. Själv ser jag mest fördelar med att kommuner skapar egen tillväxt
Denna syn på kommuner som fokuserar på kärnverksamheterna är problematisk, för att inte säga hånfull mot de kommuner som fokuserar på just vad de ska fokusera på: välfärd för kommuninvånarna.

Frågan som journalister måste våga ställa om kommunala bolag!

Expressen ställer flera berättigade frågor på temat varför Göteborg stads parkeringsbolag behöver en ledarskapscoach som flygs in från USA:
En av konsulterna är den amerikanska ledarskapscoachen Maria Nemeth, som GT tidigare i veckan kunde avslöja fått flygresor, första klass-biljetter och hotellnätter betalade för både sig själv och sin sambo, tillika assistent. I strid med både stadens centrala avtal och resepolicy.
[...] När GT ställer frågor om hennes [Maria Nemeths] relation till Parkeringsbolagets vd Maria Stenström avslutar hon intervjun och går in i kontorsbyggnaden.
Tyvärr är journalister dåliga på att ställa den mest fundamentala frågan, förmodligen för att man helt enkelt inte tänker på det:
Varför måste Göteborg alls ha ett parkeringsbolag?
Det finns redan en omfattande kommunal förvaltning med demokratisk struktur för att hantera kommunala angelägenheter. Kommunala bolag är en hybrid mellan denna demokratiska förvaltning och det privata näringslivet, med den egenheten att varken politikens eller marknadens kontrollmekanismer kan förväntas fungera väl.

Det är således ingen slump att det dyker upp den här typen av affärer i kommunala bolag. Jag och några forskarkollegor skriver mer om detta i en nyutkommen artikel i Public Integrity.
Ur abstract:
The market-inspired reforms of New Public Management have been particularly pronounced in Swedish local government. Notably, municipally owned enterprises (MOEs) have rapidly grown in numbers. Principal-agent theory gives rise to the hypothesis that the massive introduction of MOEs has impacted negatively on the conditions for accountability in Swedish local government.

Kommunala lobbyister: En varning

Helsingborg blir nu första kommun som har en heltidsanställd lobbyist i Stockholm, i varje fall enligt lobbyisten själv, Cecilia Eklund. Källa: SVT:
Tjänsten är unik. Ingen annan kommun har någon lobbyist i Stockholm, enligt Eklund.
Vilka frågor ska du arbeta med?
– En tunnel mellan Helsingborg och Helsingör är en extra prioriterad fråga, men det handlar också om att få extra infrastruktursatsningar, och att få nationell närvaro under vår stadsmässa år 2022, säger Cecilia Eklund.
SVT bad mig kommentera, och jag fann det lämpligt att varna för att situationen är ett socialt dilemma:
– På kort sikt kan det finnas fördelar, ja. Kommunerna upplever att de får information snabbare och kan påverka beslut till fördel för den egna regionen. Problemen uppstår om alla kommuner gör likadant. Då finns det inte längre någon vinnare, alla blir i stället förlorare, säger han.
– Det vore mer gynnsamt om kommunerna tävlade med varandra i att vara bäst på välfärd eller företagsklimat, inte i att lobba bäst i Stockholm eller Bryssel.
På samma tema I Sveriges Radio: Kommuner tar ekonomiska risker i kampen att synas:
Enligt en enkät som Ekot har gjort har en tredjedel av alla svenska kommuner tagit ekonomiska risker vid olika typer av event under 2019.
Matmässor och idrottstävlingar är exempel på satsningar som kommuner gör både för höja platsens värde för de som bor där och för att locka besökare. Vissa typer av event skattar kommuner så högt att de är beredda att ta den ekonomiska risken om eventet skulle överskrida sin budget. [...] En av dessa kommuner är Partille kommun som sedan två år tillbaka är ekonomisk garant för P3 Guld. Daniel Claesson är evenemangschef på Partille Arena.
– Om man räknar hem hur många gånger Partille nämns under dagarna kring P3 Guld arrangeras i stora dagliga media så är det ju fler gånger under den perioden än det gör under hela året. Så det är klart att vill man sprida att Partille finns så är det bra ur en marknadsföringssynpunkt.
Även här får jag ett litet pratminus:
– Även om det är ganska billigt i kronor räknat, så kan det vara en hög kostnad i form av att vi inte lägger energi och uppmärksamhet på skola vård och omsorg för det är det som kommunerna borde lägga mest kraft på och det är det de borde tävla om att vara bäst på, säger Andreas Bergh.
Lämpligt nog har jag tillsammans med statsvetaren Gissur Erlingsson nyss färdigställt en artikel om fenomenet kommuner som marknadsför sig på olika sätt. Artikeln kommer i Ekonomisk Debatt senare i år.

Uppdatering:
Christian Bjørnskov tipsade mig om Christopher Snowdons IEA papper "Sock Puppets: How the government lobbies itself and why". Han föreslår bland annat
Urgent action should be taken, including banning government departments from using taxpayer’s money to engage in advertising campaigns

Kommunerna, SKL, kärnverksamheten - och låglönejobben

Dagens DN-debatt av företrädare för sociala företags branschorganisation är inte upplyftande läsning. Det handlar om kommuner som agerar långt utanför sin kärnverksamhet och därmed gör det svårare för privata aktörer. Det är inget nytt problem - tvärtom hade jag fått intrycket att kommuner blivit något bättre på detta område. Likväl:
Det är omöjligt för både sociala ko­operativ och för traditionella småföretag att priskonkurrera med kommunala kaféer där kaffet kostar 10 kronor, med kommunala cykelverkstäder där snygga genomgångna cyklar kostar 500 kronor och så vidare. [...] När kommunerna leker näringsliv blir det också ett hån mot driftiga invandrare som efter att ha gått starta egetkurs vågar ta språnget att exempelvis öppna en egen cykelverkstad. På samma sätt riskerar kommunerna att slå ut det ideella föreningslivet med antikvariat och möbelförsäljning som påminner om Röda korset, Emmaus och andra.
En ny orsak sägs vara extratjänsterna:
Regeringen har påskyndat utvecklingen genom de subventionerade anställningsformerna Extratjänster, och dess efterföljare Introduktionsjobb. Här ser kommunpolitikerna möjlighet att få intäkter för människor som de annars skulle betalat försörjningsstöd för. Arbetsförmedlingens motkrav är att kommunen hittar sysselsättningar inom den kommunala apparaten. När exempelvis Uppsala kommun tackade ja till 700 människor i Extratjänster, kunde alla dessa svårligen placeras på kommunkansliet. I Uppsala påskyndade Extratjänsterna framväxten av cykelbutik, snickeri, handelsträdgård, loppis och annat i kommunal regi.
Särskilt intressant fann jag följande passus:
SKL har hejat på utvecklingen genom föreläsningar och informationsskriften "Kommunerna och arbetsmarknads­politiken [pdf]" där man visar hur kommunerna kan ta sig runt kommunallagen och konkurrenslagen och numera driva både bilverkstäder och restauranger.
I skriften står följande om konkurrens:
Konkurrenslagen (1993:20) är i princip tillämplig på offentlig näringsverksamhet. [...] Rättsläget får emellertid anses oklart, och det går inte att med säkerhet uttala sig om i vilken utsträckning konkurrenslagen omfattar sådan offentlig prissättning som inte ger full kostnadstäckning och som snedvrider konkurrensen på marknaden. [...] Den 1 januari 2010 infördes i konkurrenslagen en ny så kallad konfliktlösningsregel som syftar till att komma till rätta med konkurrenssnedvridningar som kan uppstå när offentliga aktörer bedriver säljverksamhet i konkurrens med privata aktörer. [...] Ett sådant förbud får inte meddelas om förfarandet är försvarbart från allmän synpunkt. [...] Verket har gjort uttalanden om att det inte kommer att prioritera frågor som kan upplevas ligga i ett gränsland och där förutsättningarna att vinna framgång är osäkra.
Allt detta är sannolikt helt korrekt, men det är svårt att tolka det på annat sätt än 'testa - ni kommer sannolikt undan med det'. Samtidigt ska sägas att SKL rekommenderar en dialog:
Det kan också vara lämpligt att höra med det lokala näringslivet hur man ser på kommunens planerade åtgärder för att bereda arbetslösas sysselsättning.
Hur har vi då hamnat här? Min tolkning är att detta i förlängningen är en konsekvens av kommunernas goda intentioner att hitta sysselsättning åt nyanlända och andra grupper med svårigheter på den ordinarie arbetsmarknaden, i kombination med oviljan att låta jobb med lägre löner växa fram i det privata näringslivet.
Den svenska hållningen tycks alltså vara att vi generellt inte ska använda nyanländas billiga arbetskraft för att sänka priset på cykelreparationer eller hämtning av grovsopor - fast det är okej om kommunen gör det. Enkla jobb - men i kommunal regi.

Malmö stad och elscootrarna

Etableringen av Lime, Voi och Tier i svenska städer utgör ett intressant exempel på hur kommuner hanterar innovationer och företagande och de konflikter detta kan föra med sig i praktiken. Sydsvenskan har skrivit en hel del, bl a här. Jag lär återkomma till hur en kommun bör hantera en situation som denna, men först vill jag få klarhet kring de "no-park zones" som nyligen införts på både Lime och Voi (och sannolikt även Tier). Dessa gör det omöjligt att parkera elscootern inom vissa områden, däribland nära Malmö C.
Jag frågade staden via Twitter, en tjänst som jag tidigare imponerats av för att den just svarar sakligt och relativt snabbt på frågor om kommunens agerande.
Denna gång dröjde svaret tre dagar, vilket är ovanligt länge men ändå ok:
Detta svarade inte staden på, men det kan ju bero på att svaret uppenbart är ja. Hursomhelst, efter lite efterforskningar undrar jag om svaret stämmer. Så här ser det ut i Limes app vid Malmö C (röda områden är där det inte går att parkera):
Det röda området runt börshuset täcker dock flera fasta ett fast cykelställ, som syns tydligt på google maps:
I Voi:s app är dessutom hela det stora cykelstället vid Anna Lindhs plats blockerat.
Det jag undrar (och nu åter frågat staden om) är om det är tillåtet att köpa en elscooter för privat bruk och parkera den i dessa cykelställ.
Om svaret är ja, är följdfrågan om staden avser att premiera ägande framför hyrande av dessa fordon.
Om svaret är nej, är frågan varför staden motverkar eldrivna sparkcyklar (som ju faktiskt tar mindre plats än en vanlig cykel).
Detta påminner mig f ö om en favoritscen ur Fargo (2014).

Uppdatering:
Fick svar till slut