Affektiv partipolitisk polarisering i Sverige, USA och sju andra länder

Hittade nyss det helt nya pappret Cross-Country Trends in Affective Polarization av Levi Boxell, Matthew Gentzkow, och Jesse M. Shapiro.
Pappret mäter s k affektiv (politisk) polarisering genom att skapa ett mått på hur mycket människor ogillar andra partier än det man själv röstar på.
Resultatet:
We measure trends in affective polarization in nine OECD countries over the past four decades. The US experienced the largest increase in polarization over this period. Three countries experienced a smaller increase in polarization. Five countries experienced a decrease in polarization.
Resultatet illustreras enklast i denna bild:
Utvecklingen i USA är alltså inte representativ, snarare tycks USA vara extremen. I Sverige är den långsiktiga trenden fallande, men det syns en ökning från 02 till 06 och til 10, sannolikt driven av ogillandet av SD (och SDs ogillande av andra partier).

Jobbpolarisering är jobbuppgradering sedd genom ett negativitetsfilter

Efter att ha kikat närmare på artikeln jag nämnde igår, som alltså visar att sysselsättningen i bra jobb växer medan den minskar i dåliga jobb, blev jag lite fundersam kring det myckna talet om jobbpolarisering. Bland annat såg jag att finansdepartementet med anledning av långtidsutredningen bjuder in till ett seminarium med rubriken
Jobbpolarisering på svensk arbetsmarknad och effekter av vuxenutbildning
Det störde mig att samhällsdebatten förs i termer av jobbpolarisering medan forskningen talar om jobbuppgradering. Jag behövde dock inte läsa länge i Magnus Gustavssons bilaga till LU2019 "Jobbpolarisering på svensk arbetsmarknad" innan förklaringen blev uppenbar.
Gustavsson skriver:
Detta är [...] den vanligaste förekommande definitionen av "jobbpolarisering" - att både hög- och låglönejobb uppvisar en positiv sysselsättningsutveckling i jämförelse med mittenlönejobb.

Jobbpolarisering behöver således inte innebära att den totala sysselsättningen ökar i de högst och lägst betalda jobben, utan enbart att den utvecklas bättre (mindre negativt alternativt mer positivt) än sysselsättningen i mittenlönejobb.

Jobbpolarisering måste inte heller innebära att de lägst betalda jobben uppvisar en ökad sysselsättningsandel, utan enbart att de uppvisar en mindre negativ utveckling än mittenlönejobbens sysselsättningsandel.
Detta betyder alltså att siffrorna för Sverige som finns i Oesch & Piccitto (2019) kan beskrivas som polarisering eftersom det är i kvintil 2 (kvintil 3 för arbetstillfredsställelse) som sysselsättningen minskar mest.
Polarisering är dock ett dåligt sätt att beskriva utvecklingen på eftersom den större trend som pågår är att dåliga jobb försvinner och bra jobb skapas. Polariseringsbilden är också dålig eftersom den när den återges i debatten mycket lätt blir till en etablerad sanning att jobben i mellanskiktet försvinner medan sysselsättningen i låglöne- och höglönejobb ökar - vilket alltså är helt fel.

Annorlunda uttryckt: Jobbpolarisering är jobbuppgradering sedd genom ett negativitetsfilter.
Mer om filter här.
Uppdatering: Påpekandet att det rör sig om jobbuppgradering har gjorts förr, men det är svårt att ändra vissa tankemönster när de väl fått spridning. Bilden nedan är ur en Arena-rapport av Michael Tåhlin, professor i sociologi vid Institutet för social forskning (SOFI), Stockholms universitet. De skrev även en DN-debatt med den intressanta rubriken "Myt om jobbpolarisering ­göder växande populism"

Uppdatering 2:
Det är slående hur annorlunda utvecklingen ter sig när den beskrivs i form av sysselsättningsandelar snarare än faktiskt sysselsättning. Digrammet högst upp ovan beskriver alltå hur sysselsättningen ändrats, från bra till olika yrken, medan de som talar om polarisering brukar visa sysselsättningsandel.
Enkelt uttryckt: Även om de sämsta jobben blivit färre, har de ökat sin andel av sysselsättningen eftersom de halvdåliga jobben minskat ännu snabbare. Och hux flux kan man visa på kraftig polarisering (bild ur Gustavssons bilaga):
Uppdatering 3
Det är ganska lätt att hitta exempel på att debatten kring forskningen om jobbpolarisering hamnar snett. Här är exempelvis en artikel om att finska konduktörer känner sig hotade:
- Det är främst arbeten i mellanskiktet som försvinner säger Mika Maliranta, forskningschef på Etla.
[Rubrik] Hög- och låglönejobb överlever
De yrken som väntas överleva är jobb i båda ändarna av inkomstskalan.
- Låglönebranchen har lyckats hålla kvar en stor del av jobben och löneutvecklingen har varit bättre än inom många andra yrkesgrupper säger, Maliranta.
Men i Finland ökar inte ens låglönejobben sin relativa andel, påpekar Gustavsson mha OECD-statistik:
Den enda märkbara skillnaden mellan de nordiska länderna i figur 2.3 är att Finland, till skillnad från övriga länder, inte har någon tydlig ökning av andel anställda i jobb med Lägst löner. [Gustavsson, s. 18]
Anders Eld skrev i arbetet.se underrubriken
Låglönejobben de enda som ökar [vilket dock sannolikt syftar på USA] Statistik visar att merparten av arbetstillfällena som försvann kan räknas till mellanskiktet på den amerikanska löneskalan. Men sedan ekonomin har slagit i botten är det inte dessa jobb som kommit igen, utan den ökade sysselsättningen står att finna i en helt annan del av arbetsmarknaden. Det är notoriska låglönesektorer som handeln, restaurangbranschen och omsorgen som nyanställer.

Jobbpolarisering?

Kul ny artikel: Oesch, D., & Piccitto, G. (2019). The Polarization Myth: Occupational Upgrading in Germany, Spain, Sweden, and the UK, 1992–2015. Work and Occupations, 46(4), 441–469. https://doi.org/10.1177/0730888419860880
Ur abstract:
The consensus view in economics is that labor markets are polarizing as job creation takes place in high-skilled and low-skilled occupations, while jobs shrink in midskilled ones. The authors argue that ... polarization runs counter to all the trends that shaped the job structure over the past decades: skill-biased technological change, the international division of labor, and educational expansion.

The authors then show that the polarization thesis does not hold empirically. They use the European Labor Force Survey to analyze occupational change for Germany, Spain, Sweden, and the United Kingdom from 1992 to 2015 and define good and bad occupations with four alternative indicators of job quality: earnings, education, prestige, and job satisfaction. Job growth was by far strongest in occupations with high job quality and weakest in occupations with low job quality, regardless of the indicator used. The authors find clear-cut occupational upgrading for Germany, Spain, and Sweden. In the United Kingdom, the data support the polarization thesis when job quality is measured with earnings.
Måttet är absolut sysselsättningsförändring, och så här beskriver de resultaten:
Regardless of the indicator used, job growth was strongest, in all four countries, in the occupations of Quintile 5 where job quality is highest. The proportion of employment in these top-end occupations increased by roughly 10 percentage points—from 20% at the beginning of the 1990s to about 30% in 2015. In parallel, the employment share of the three bottom quintiles declined each by 3 to 5 percentage points.
Så här ser det ut för Sverige:

Employment change across job quality quintiles (in percentage points).

Hur man argumenterar så att människor faktiskt ändrar åsikt

Den här boken (som Magnus Westerstrand tipsade mig om) åker upp på läslistan, inte minst inför den uppdaterade engelska versionen av Två filter som jag nu ska börja jobba med.
Detta är Dawkins blurb om boken:
"This is a self-help book on how to argue effectively, conciliate, gently persuade. The authors admit to getting it wrong in their own past conversations. One by one, I recognize the same mistakes in me. The world would be a better place if everyone read this book."―Richard Dawkins, author of Science in the Soul and Outgrowing God
Jag kommer att tänka på hur Dawkins The God delusion mottogs... Wikipedia ger ett exempel:
Oxford theologian Alister McGrath (author of The Dawkins Delusion? and Dawkins' God) argues that Dawkins is ignorant of Christian theology, and therefore unable to engage religion and faith intelligently.[31] In reply, Dawkins asks: "Do you have to read up on leprechology before disbelieving in leprechauns?

Strindberg om filterbubblor och partister

Av Nils Gustafsson på twitter lärde jag mig att August Strindberg beskrev filterbubblor i En blå bok vol III
När nu människan läser sin tidning, så får han icke veta något nytt, utan bara det han vet förut; allt som kunde ge ett annat ljus på saken är utelämnat, ignorerat, kolorerat. I de andras tidningar står något helt annat, eller motsatsen, om man läser baklänges.

På samma sätt med böckerna. Var och en läser sina meningar tryckta; de andra böckerna läser han inte, och kommer på det sättet aldrig ur sin dykardräkt och sin luftblåsa.
Gladast blev jag nog över följande beskrivning av faktaresistens och konfirmationsbias:
Det finns mer bra här märker jag snabbt:
Deciderade partimän under upprörda tider, gå omkring som filosofiska system, uppgillrade med partiets åsikter. Från den ståndpunkten bedöma de människor, nationer, böcker, tidningar, till och med konstverk, teater och musik.

När du talar vid en socialist om en frånvarande människa, så blinkar han först och tänker på en sekund efter om den frånvarande är med eller mot, och straxt är hans omdöme färdigt:
– Det är en bov! Det är en bra karl!
Summariskt bara!
Här finns allt, både inskannat och OCR:at.