Om Elizabeth Andersson och Marx i The New Yorker

Här är en lång och hyfsat intressant text i The New Yorker om Elizabeth Andersson och hennes tankar om rättvisa och jämlikhet. Det finns många spår, men i öppningen noteras helt kort hennes attityd till Marx. Referenser till Marx är för många ett rött skynke, men det finnns vettiga och aktuella insikter i hans tänkande.
Anderssons syn på Marx överensstämmer väl med min:
Anderson thought that Marx’s economic arguments about the declining rate of profit and the labor theory of value fell apart under scrutiny. But she was stirred by his observational writings about the experience of work. Her summer at the bank drove home the fact that systemic behavior inside the workplace was part of the socioeconomic fabric, too: it mattered whether you were the person who got a clear check or a bounced check, whether a hierarchy made it easier or harder for you to excel and advance.

SCB beräknar inflation för olika konsumenttyper

"Alla har en personlig inflation" heter det i en ny publikation från SCB.
Där visas hur hushåll med olika konsumtionsbeteende möter olika inflation. Tre typfall får vi: En barnfamilj, ett festande singelhushåll och ett pensionärspar. De har av oklar anledning också getts årstidsnamn... Så här ser konsumtionsvikterna ut:
Dessa skillnader i konsumtionsbeteende gör att de tre typerna möter olika inflation, nästan en procentenhet skiljer mellan pensionärsparet och singeln, vars höga konsumtion av kläder driver upp inflationen.
Trots det gimmick-artade i framställningen är tilltaget berömvärt, då det visar att det ofta är missvisande att tala om "prisutvecklingen" eftersom olika varor och tjänster har olika prisutveckling, och ofta är dessa relativprisförändringar mer intressanta än hur KPI utvecklas - och säger mer om vad som händer i ekonomin.


Om universitetsholmens gymnasium, lokaljournalistik, Malmös webbsida, tillit och näringslivsutveckling - bland annat.

I Malmö utbildas många undersköterskor, elektriker och VVS-are på Universitetsholmens gymnasium som har yrkesprogram för el och energi, vård och omsorg, VVS och fastighet och ett introduktionsprogram för obehöriga (som naturligtvis är särskilt viktiga för ungdomar som riskerar hamna på glid).

Universitetsholmens gymnasium ligger dock inte på universitetsholmen (en konstgjord ö, precis bredvid centralstationen), då det temporärt utlokaliserats till ett industriområde på sorgenfri.

Skånska dagbladet rapporterar att det temporära nu ska bli permanent, då kommunens löfte om att gymaniset skulle få flytta tillbaks till centrum i nybyggda lokaler återkallas, bl a då den nya skolan blev dyrare än väntat:
– Vi förstår missnöjet från både lärare, fackförbund och företag i branschen men vi har svårt att tillgodose allas önskemål i detta. Vi visste inte från början hur dyr den nya skolan skulle bli. Att bygga specialanpassade lokaler till alla yrkesprogrammen blev en för hög kostnad. [säger Juan-Tadeo Espitia, ordf (s) i gymnasie- och vuxenutbildningsnämnden]
Två lärare intervjuas:
– Läget är avgörande när man söker till gymnasiet och det har de privata skolorna insett. Vi befarar att på sikt kommer det här leda till att skolan kan komma att läggas ner. Vi kommer att tappa både elever och personal.
Även fackförbunden och många företag har kämpat för att skolan skulle få flytta tillbaka till centrum men förgäves.

Juan-Tadeo Espitia (s) tycks tyvärr tondöv inför vad gymnasieungdomar uppfattar som centralt (och inför att löftet om återvändande naturligtvis ankrade förväntningarna):
Det går att cykla dit på cirka tio minuter från både centralstationen och Triangeln. Norra Sorgenfri är ett område i förvandling som håller på att byggas upp.
– Där byggs mycket bostäder och om 3-4 år när flera flyttat dit tror jag att allt kommer att kännas helt annorlunda. Jag tycker inte att Sorgenfri är ett område i Malmös utkant, fortsätter Juan-Tadeo Espitia [...] Vi måste hjälpas åt och för en skola med bra undervisning ska inte det geografiska spela någon större roll

Kommentarer:
  1. Skånska dagbladets artiklar (av Elisabeth Sandberg) är utmärkta, och finns både på webb och i dagens (18/8 2021) papperstidning.
  2. Sydsvenskan har i skrivande stund inget om detta (det är dock svårt att säga då de tycks ha avskaffat sökfunktionen!?, dock lyckades jag via google hitta en artikel om att den temporära utlokaliseringen: https://www.sydsvenskan.se/2020-01-07/malmo-far-ny-gymnasieskola--ytterligare-tre--planeras så den som läser Sydsvenskan kanske fortfarande tror att återflytten till centrum ligger stundar).
  3. Fallet illustrerar en viktig sanning om Sverige: Det är ofta i kommunerna de avgörande besluten fattas. Det kan produceras nationella integrationsplaner, regionala utvecklingsprogram och talas om att uppvärdera praktiska kunskaper - men till slut kokar väldigt mycket ned till konkreta beslut om vem och vad som ska få vara i vilken byggnad i staden.
  4. Vad händer med tilliten hos lärare och elever när kommunen agerar på detta vis?
  5. Enligt artikeln var Sverigedemokraterna enda parti med avvikande uppfattning. Kommentar överflödig.
  6. Om en nyfiken medborgare skulle vilja veta mer (kanske finns det argument som reportern missat? Hur stor kostnad rör det sig om?), vart vänder man sig?

    Eftersom det är en stor och aktuell nyhet, går jag till kommunens webbsida, och tittar under "Aktuellt och Nyheter". Det gav följande resultat:
  7. En sökning på "universitetsholmens gymnasium" gav inte heller någonting, oavsett om jag sorterar på relevans eller datum.


Om no go-zoner och elsparkcyklar - en kommentar till artikel i Sydsvenskan

I somras (21 juli) hade Sydsvenskan en artikel (skriven av Dusan Marinkovic) med rubriken "Förbjudet att parkera elsparkcykel i utsatta områden". Ingressen inleddes
"Elsparkcykelföretagen klassar Rosengård, Holma och Kroksbäck som no go–zoner."
Nyheten är att vissa utsatta områden i Malmö hör till de områden som är GPS-låsta i elsparkcykelföretagens appar. GPS-låsning innebär att appen med vilken cykeln hyrs känner av var du befinner dig och automatiskt sänker hastighet eller omöjliggör parkering i vissa områden.

Ur artikeln:
Det företag som funnits längst i Malmö är Voi. Enligt news desk managern Tobias Persson vill företaget kunna erbjuda sin tjänst till alla. På frågan om varför deras tjänst inte är tillgänglig för människor i utsatta områden skriver han såhär:
"Vi har tidigare haft verksamhet i både Rosengård och Holma men beslutat att stänga ner på grund av incidenter som skett vid upprepade tillfällen i dessa områden. Vi har haft medarbetare och tredjeparts-leverantörer som har blivit hotade, vilket har lett oss till beslutet stänga ner tjänsten i dessa områden [...]

Några kommentarer:
1. Det företag som funnits längst i Malmö är Lime, inte Voi (vilket hävdas i artikeln). Detta kan verifieras med en enkel sökning:

2. När fenomenet elsparkcyklar var nytt slogs jag av att det gick utmärkt att parkera och cykla i Rosengård - bland annat för att jag sedan tidigare konstaterat att Malmö Stads eget hyrcykelsystem inte placerade ett enda cykelställ i Rosengård.

Jag dokumenterade detta genom att ta en skärmbild på var kommunens hyrcykelställ finns (den röda cirkeln visar Rosengård, där det är helt tomt):

...och jämförde denna med var det fanns Lime:
Båda bilderna ovan kom för övrigt med i min seriebok, som ett av flera exempel på att man inte självklart bör förvänta sig att det offentliga värnar resurssvaga grupper mer eller bättre än marknaden. Jag vidhåller den poängen: Nog är det mer anmärkningsvärt att kommunen betraktar Rosengård som en "no go-zon" än att privata företag efter hot och incidenter lämnar området? Till stadens försvar ska dock sägas att systemet efter fem år expanderades till bl a Rosengård.

3. Artikeln verkar tyvärr sakna förklarande ambitioner. Betrakta exempelvis följande passage:
En tänkande läsare kan här lätt misstänka de som "kaosar" möjligen inte först har registrerat sig i företagets app, och att lösningen att "banna deras konto" därför inte är så självklar som Selma och Faisa tycks tro. Varken de eller något av företagen får några följdfrågor, vilket gör att denna eventuella lösning blir hängande i luften.

4. Användandet av begreppet "no go-zon" när det gäller GPS-låsning av elsparkcyklar är helt orimlig. Sydsvenskan borde stå över denna typ av effektsökande journalistik.

Ett lyckligt liv och ett gott liv är inte samma sak.

Lång intervju i DN med filosofen Erik Angner om pengar och lycka. Mycket kokar föga förvånande ned till att marginalnyttan av pengar är positiv men avtagande, men inte allt. Jag uppskattade särskilt diskussionen om skillnaden mellan ett lyckligt liv och ett gott liv:
Han tar ett exempel, som utgår från de många indikationer som finns på att vuxna med barn är mindre lyckliga än andra människor.
– Och det trodde vi kanske inte. Men plötsligt börjar jag oroa mig för saker som inte oroat mig tidigare, långsiktiga saker som klimatet och kortsiktiga som om lönen ska räcka. Jag sover inte bra när barnen är små och när de är tonåringar springer de ute på nätterna och gör mig orolig.
– Men jag vill kanske ändå ha barn, för jag vill vara förälder. Det kanske är viktigt för mig. Jag kanske vill vara en del av livets stora cykel och föra vidare sådant som jag lärt mig, fortsätter Erik Angner resonemanget.