Göteborg - Staden som blev en räknesnurra

Efter det stora inlägget om kommunala bolag hörde ingen mindre än Jan Jörnmark av sig och uppmärksammade mig på hans skrift Göteborg - berättelsen om staden som blev en räknesnurra. Här kan man bland mycket annat läsa följande:
Det som hände kring bolaget Lynx Promotions och upphandlingen av tjänster till Friidrotts-VM är faktiskt värt att uppmärksamma idag, trots att det snart gått 23 år. [...] Lynx hade skapats av privata entreprenörer för att sälja olika former av leksaker och promotion-artiklar i samband med VM i friidrott som avhölls i staden 1995. [...]. I ett obegripligt avtal tog det kommunala bolaget hela risken för ett samägt bolag, samtidigt som de privata entreprenörer som startat det också lyfte mycket höga löner i det kommunalt finansierade bolaget. Under 1996 kunde de kommunala förlusterna för VM-maskoten summeras till minst tio miljoner. Till det kom en hel serie lika märkliga upphandlingar av elektronik, videoväggar och mikrofoner till arenan. Priserna som hade betalats – med hjälp av en konsult som hade knytningar till det säljande bolaget – låg till och med över butikspriserna för motsvarande produkter. Stora internationella leverantörer som Panasonic valdes däremot bort.
Under 1996 och 1997 fick nu Framtiden [det kommunala bostadsbolaget] ta på sig både Lynx och Scandinaviums övriga dåliga affärer, vilket orsakade bostadsbolaget förluster i häradet 50 miljoner. Det som var uppenbart under de två åren var att förlustarrangemangen fortsatte, både därför att det blev allt dyrare att locka till sig arrangemang och därför att publikutfallet ständigt hamnade under prognoserna i samband med stortävlingarna.

Stora inlägget om kommunala bolag

Kommunala bolag har diskuterats länge. Nationalekonomer har pekat på potentiella problem m snedvriden konkurrens, statsvetare på dito rörande demokrati och ansvarsutkrävande, företagsekonomer på oklarheter i bolagsstyrningen. Ändå blir bolagen bara fler:
Det är svårt att peka ut någon enskild förklaring till ökningen. Bolagisering under tidigt 1990-tal var ofta ett första steg i en tänkt privatisering av kommunal verksamhet. Denna kom sedan av sig efter att många kommuner gick från blått till rött styre efter valet 94.

Det är också värt att påminna om sociologiprofessorn Hans L Zetterberg som redan år 2000 i DN drev tesen att bolagen användes för att kommunpolitiker ville ge partivänner ytterligare ekonomiska fördelar i form av styrelseposter.

Vad bör kommunpolitiker göra i bolagen? Det är faktiskt oklart, även på pappret. Å ena sidan finns en stark tradition av representativ demokrati, vilket talar för att de bör vara lojala med partiet/väljarna eller sitt omdöme (beroende på hur det politiska uppdraget tolkas). Å andra sidan säger aktiebolagslagen att styrelsen ska främja bolagets intressen.
I en ny artikel av mig och Gissur Erlingsson artikeln undersöks svar från 648 kommunpolitiker i 30 kommuner. Det råder delade meningar bland kommunpolitiker rörande om kommunens eller bolagets intressen är viktigast: (hybrider är svarande som sitter i både fullmäktige och i bolagsstyrelse)
Metod: Slumpmässigt stratifierat urval, enkätfråga:
Förutom spänningen mellan bolaget och kommunen undersöker vi hur stor roll det egna partiet spelar. Intressant nog är politiker som sitter i både en bolagsstyrelse och i fullmäktige är mer benägna att se sig som partirepresentanter:
Det kanske mest intressanta är att rödgröna politiker är mycket mer benägna än övriga att se sig som partirepresentanter (här är skillnaden mellan rödgröna och övriga statistiskt signifikant, övriga skillnader mer osäkra)
Spelar detta roll? Bortsett från att oklarheten om politikernas roll kan anses problematisk i sig, pekar vi i artikeln på en risk: När det saknas tydliga normer för hur man bör bete sig, ökar risken att man kan bete sig lite hursomhelst. I en tidigare studie visar vi att kommuner med många bolag, och där många dessutom sitter på dubbla stolar, snabbt får en komplicerad struktur som försvårar ansvarsutkrävande. Så här visualiseras exvis Göteborg:
Och i en ny studie, ännu work in progress, visar vi att invånare i kommuner med fler bolag inte är mer nöjda med kommunal service, men kommuner med många bolag har högre kommunalskatt och uppfattas ha högre korruption. Kausaliteten går här sannolikt åt båda hållen: bolagen kan bidra till problem, men problematiska kommuner kan vara mer benägna att skapa många bolag. Problemen tycks uppstå först i kommuner med mer än 10 bolag.

Policyrekommendationer? Pja, ett minimum torde vara att utreda och förtydliga vilken roll politiker i bolagsstyrelser ska ha och vems intressen de ska representera. Mer drastisk är tanken att vi slutar upp med denna hybrid mellan politik och marknad. Ska kommuner göra det, återför till förvaltningen. Ska kommunen inte göra det, privatisera. Fler tänkbara slutsatser mellan dessa extremer är såklart tänkbara.


Fler lästips:

Om tillkomsten av "The Compensation Hypothesis Revisited and Reversed" och två bonus-skatterplots

Kanske kan det kallas det kombinatorisk innovation, men jag erkänner villigt att det finns ett betydande mått av lathet i vissa av mina forskningsartiklar, där det enda jag gör är att pussla ihop andras forskning så att ett mönster blir tydligt, ett mönster som alldeles för få verkar se. Här är det senaste exemplet:

För jättelänge sedan sade någon statsvetare sade att jag borde titta på Katzenstein (1985). Det kunde vara relevant för min forskning om välfärdsstaten. Jag hade aldrig hört talas om killen. Tesen visade sig, lite tillspetsat, gå ut på att exponering mot globala marknader gör länders ekonomi så volatil att de måste utveckla välfärdsstater för att skydda sig.

Det verkade skumt, så jag lade tesen på minnet. Varje gång jag snubblat över forskning som testat någon del i teorin, sparade jag den i en särskild mapp.

Sedan var det bara att vispa ihop det hela till en liten not, som visar att om något är det tvärtom: Ekonomisk öppenhet gör inte länder mer volatila och kan t o m vara särskilt viktigt för länder med stora välfärdsstater. Artikeln är open access i Scandinavian Political Studies.

Abstract:
This note describes how research on the link between economic openness and government size has changed over time. Early interpretations suggested that countries develop welfare states to compensate for volatility caused by economic openness (the compensation hypothesis). Recent findings have cast doubts on this interpretation. For example, more open economies are on average not more volatile, and economic openness does not unambiguously increase the social security demands from voters. Some recent studies suggest that economic openness is particularly beneficial for countries with high taxes and high‐income equality. A re‐interpretation of the compensation hypothesis is thus possible: Through trade, the citizens in large welfare states enjoy some of the benefits associated with cheap labour and high wage dispersion despite their domestic economy being characterized by high real wages, high taxes and a compressed wage distribution.
Min vän och danske kollega Christian Bjørnskov skrev om artikeln på Punditokraterna, och var vänlig nog att boosta den med två punktdiagram som på landsnivå illustrerar avsaknaden av samband, först mellan offentlig konsumtion och handelsvolym...
...samt mellan handelsvolym och volatilitet:

Krönika om giggarna på Arbetsmarknadsnytt

Skriver på Arbetsmarknadsnytt under rubriken Låt Giggarna gigga:
Är det självklart att detta [fasta anställningar] är att föredra, ens för de anställda? Inte nödvändigtvis. Det ekonomiska utrymmet för matleveranser begränsas både av kundernas betalningsvilja och av restaurangernas marginaler. För att fasta anställningar med acceptabla löner ska fungera ekonomiskt krävs att matkurirernas produktivitet är tillräckligt hög. I klartext betyder detta att de mer eller mindre ständigt måste vara sysselsatta med att leverera mat, och endast den som cyklar fort nog kommer att efterfrågas av plattformarna. Hux flux har ett enkelt extraknäck för vem som helst som kan cykla förvandlats till ett kvalificerat jobb för starka, snabba och vältränade. Hux flux har ett enkelt extraknäck för vem som helst som kan cykla förvandlats till ett kvalificerat jobb för starka, snabba och vältränade.

Den som har en reguljär anställning förväntas använda arbetstiden åt att jobba för sin arbetsgivare, och arbetsgivaren kan förväntas vilja kontrollera att så också sker. Om gig-ekonomin tvingas använda sig av reguljära anställningar försvinner därför mycket av vad giggarna själva enligt forskningen uppfattar som gig-ekonomins fördelar: den höga graden av autonomi och möjlighet att styra över var, när och hur mycket man arbetar.