Bakgrund till DN-kolumn om Ystadfamiljen, JobbMalmö och Harrisburgolyckan

Min senaste DN-kolumn diskuterar en viktig poäng med externa konsulter, omorganisationer och chefer som inte sitter för länge. Detta görs utifrån tre exempel: Ystadfamiljen, JobbMalmö och Harrisburgolyckan.
De tre episoderna skiljer sig rejält från varandra, men det finns nyckelord i beskrivningarna som vittnar om gemensamma drag: Omorganisation. Nytillträdd. Nytt arbetsskift. I samtliga tre fall pågår något problematiskt som upptäcks och åtgärdas först när nya ögon ser situationen i nytt ljus.
Bakgrund
Om Ystadfamiljen i SVT:
Myndigheten [Skatteverket] upptäcker då att pappan fått sjukersättning i närmare tio års tid. [...] Föräldrarna har vid det tillfället två skolpliktiga barn, men lyckas få Ystads kommun att bedöma barnen som "varaktigt vistandes utomlands". Den svenska skolplikten upphör alltså.[...] Skolchefen som började undersöka familjen, vill dock inte lägga någon skuld på sina föregångare [...]

Om Harrisburgolyckan finns det massor skrivet, men på sid 19 i den officiella rapporten kan man läsa följande:
It is Brian Mehler, who has just come in to relieve Bill Zewe as shift supervisor, who gets credit for the day's first major correct move [...] For whatever reason and by whatever route, Mehler has arrived at exactly the right decision just 20 minutes after coming on the scene fresh from the outside.
Det fel som upptäcktes var att en kontrollampan indikerade att en spänning var på som skulle stänga ventilen, men ventilen hade fastnat och lampan sade alltså inget om ventilens faktiska läge, bara att den borde vara stängd. I kommentarsfältet på DN har jag fått lära mig att detta sätt att koppla på numera kallas "Harrisburgkoppling", och (såklart) bör undvikas.
Rapporten är f ö mycket intressantare läsning än vad väntar sig: U.S. Department of Energy Office of Scientific and Technical Information. 1979. Three Mile Island: a report to the commissioners and to the public. Volume I. United States. doi:10.2172/5395798.

Om JobbMalmö:
2012 skulle Malmö Stad omorganisera sina arbetsmarknadsinsatser. Istället uppdagades hur anhöriga till chefer och politiker hade en gräddfil till jobbinsatser, snedvriden konkurrens och uppblåst statistik. Här är Sydsvenskans granskning. I denna artikel berättas följande:
Den 11 oktober lyfte sektionschefen på en annan avdelning på JobbMalmö, Lars Ekström, frågan med Saida Sokolovic [...] Nu hände saker. Saida Sokolovic kontaktade Ronny Hansson som i sin tur skrev ett upprört mejl till Lars Ekströms chef, Monika Herstedt. Ronny Hansson skrev att Saida Sokolovic fått "kränkande frågor om hennes privatliv och hennes relation till några nämnda medarbetare".

Penningpolitik är omfördelningspolitik

Henrik Mitelman i Dagens Industri:
Alla länders regeringar spenderar som aldrig förr och lånar en massa pengar för att – i praktiken – dela ut bidrag till privatpersoner och företag. Detta görs genom att regeringarna ber sina skuldkontor eller finansdepartement (i Sverige Riksgälden) att låna pengar genom att trycka skuldsedlar, statsobligationer, som sedan säljs. I vanliga fall skulle räntan på dessa lån skjuta i höjden eftersom smarta långivare inte har lust att finansiera excesser. Men i dagens värld köps statsobligationerna framför allt upp av den egna centralbanken. [...]
det som egentligen sker är att vi sänker värdet på världens pengar när det blir så mycket fler av dem. Köpkraften globalt ökar inte av att alla bara skapar mer pengar. I stället urholkas pengarnas värde, men inte heller det sker på det traditionella viset. För historiskt skulle ju ett land, som ägnar sig åt sedeltryckande, få en svagare valuta och därmed se en rejäl uppgång i de priser som konsumenterna möter i affären, det vill säga en klassisk inflationsbrasa. Denna gång blir det inte så, dels för att valutan inte kollapsar, dels för att internet, globalisering, robotisering och en del andra trender effektivt dämpar både varu- och tjänstepriser.
Jag själv, i Omnis expertpanel
Även penningpolitiska stimulanser är en omfördelning från alla som får lön i svenska kronor till de som får del av satsningarna.
När jag var med i podden Teknikveckan ställde Peter Esse den smarta frågan "När alla länder behöver pengar till krispaket - vem lånar de då av?" och jag svarade ungefär samma sak.
I grunden är detta naturligtvis inget nytt. Så här skrev ekonomen Richard E Wagner (1986):
In any event, it is the distributional consequences of alternative monetary institutions and their processes of monetary expansion that will be the primary element in explaining the choice and persistence of particular institutions. Consider, for instance, a distributionally neutral increase in the stock of fiat money. Such an increase would be one in which each person’s nominal money balance increased by the same percentage. In these days of computerization it would be relatively easy to implement this approach to monetary expansion. [...] Monetary expansion, therefore, would take place in such a way that distributes the new money in proportion to existing money. But monetary expansion does not take place in this manner. If it did it would correspond to a model of counterfeiting in which everyone counterfeited at the same rate and, hence, there would be no gain to counterfeiting. The gain to counterfeiting depends on its distributional effect.
(Från Wagner, Richard E. 1986. "Central Banking and the Fed." CatoJournal, vol.6, No. 2(FalI 1986) 6(2): 519–43.)

Om kulturella skillnader i socialt lärande

Läser just nu The secret of our success (Henrich) och Humankind (Bregman). En tes i båda är att det är viktigare (för både individer och populationer) att kunna lära sig av andra (s k socialt lärande, att härma det som visat sig fungera bättre) än att själv vara smart/individuell smarthet.
Intressant nog tycks graden av socialt lärande variera mellan samhällen/kulturer. I Henrichs bok fann jag en referens till detta papper, vari i följande kan läsas:
While initially social learning was seen as informationally ‘parasitic’ [4], with social learners ‘scrounging’ information produced at some cost by asocial learners, recent models have revealed a range of conditions under which social learning can theoretically enhance the fitness of both individuals and populations [5–10]. [...]
several lines of circumstantial evidence suggest that human social learning is cross-culturally variable, with people in the West less likely to copy others than people from East Asia [24]. [...]
we provide the first direct cross-cultural East–West comparison of the adaptiveness of human social learning, with no participant-deception and with a challenging task with no intuitively obvious solution. [...] All participants completed a computer-based task to design a virtual arrowhead which is then used on a series of hunting trip [...] After participants have chosen whether to modify their arrowhead or not via asocial or social learning, they click a HUNT button to see how many calories their arrowhead yields out of 1000. [...]

Participants [sammanfattat, ej citerat]: Seventy-six British participants, 70 recent Chinese immigrants to the UK, The Hong Kong sample comprised 73 participants, The Chinese mainland sample comprised 73 participants from Chao Zhou Normal University in Chao Zhou, a relatively small city of 2.6 million inhabitants in the same province (Guangdong) as Hong Kong

Resultaten är tydliga: Kineser och kvinnor är mer benägna till social lärande. Den kulturella effekten är betydligt större än könseffekten. Ur pappret:
Despite their Chinese heritage, HK and CI participants were comparable to UK participants in their copying frequencies. We suggest that CI and HK participants have recently undergone a shift from Eastern ‘high social learning’ to Western ‘high asocial learning’ due to the increasing Westernization of China. Ur pappret:
The effect of sex was roughly half that of culture (table 1). The odds of a female participant copying in Season 1 was e0.36 = 1.43 (95% CI[1.01, 2.01]) times that of a male participant, and in Season 2 was e0.34 = 1.40 (95% CI[0.96, 2.06]) times that of a male participant. [...]
Intressant nog betedde sig Kinesiska migranter i UK inte som Kineserna i Kina, vilket får författarna att fundera:
Despite their Chinese heritage, HK and CI participants were comparable to UK participants in their copying frequencies. We suggest that CI and HK participants have recently undergone a shift from Eastern ‘high social learning’ to Western ‘high asocial learning’ due to the increasing Westernization of China
Min fundering: På populationsnivå torde det finnas en kontextberoende optimal mix av socialt och asocialt lärande. Det är alltså inte självklart att högre socialt lärande alltid är att föredra. Men poängen som jag tror att både Henrich och i viss utsträckning även Bregman vill göra är att om det bara finns några enstaka 'asociala smartingar' är det socialt lärande som gör susen på populationsnivå.
Källa: Mesoudi, Alex, Lei Chang, Keelin Murray, and Hui Jing Lu. 2014. "Higher Frequency of Social Learning in China than in the West Shows Cultural Variation in the Dynamics of Cultural Evolution." Proceedings of the Royal Society B: Biological Sciences 282(1798). /pmc/articles/PMC4262178/?report=abstract (July 30, 2020).

Sommaravsnitt av Bergh & Wernberg

Poddandet med Joakim Wernberg har fortsatt under sommaren, möjligen med något mer lättsamma ämnen under etiketten sommarsnack.
I avsnitt 20 frågar Joakim ut mig om hur jag till slut lyckades inträda i det nästan helt papperslösa kontoret.
Skriva ut eller läsa på skärm? Pappersbok eller ebok? I detta sommaravsnitt diskuteras övergången till det papperslösa kontoret, något Bergh hittills lyckats bättre med än Wernberg. Vi tipsar om några verktyg vi gillar, och irriterar oss lite på Windows.
Tidigare sommaravsnitt:
I avsnitt 19 diskuterar vi hur svårt det är att fånga idéer i en text, hur hur man kan göra för att trots allt lyckas.
I avsnitt 18 är temat bloggandets och de långa texternas återkomst.
Sommaren inleddes med en livepodd (avsnitt 17) som dessutom finns i videoformat! Ämnet: feltänkt kring pandemin.

DN om försäljningen av SMHIs tjänst sjöfartsservice

Några nyckelcitat ur DNs artikel om SMHIs tjänst sjöfartsservice: Visst känns mönstret igen?
  • Sjöfart har de senaste fem åren gett SMHI intäkter på mellan 43 och 49 miljoner per år, en kassako för SMHI:s affärsverksamhet.
  • Men nu har verksamheten hastigt lagts ner. Från den första juli har ett nystartat privat företag, Gale Force, tagit över
  • Verksamheten avvecklades mycket snabbt utan en oberoende värdering.
  • SMHI bjöd inte ut Sjöfart öppet så att utomstående kunde lägga bud på verksamheten.