Lite ny forskning om kontakthypotesen

Sharon Barnhardts jobmarket paper, "Near and Dear? Evaluating the Impact of Neighbor Diversity on InterReligious Attitudes" undersöker ett intressant fall i Indien:
I exploit a natural experiment in a large Indian city in which Hindus and Muslims were randomly assigned units in a public housing complex with physically distinct "clusters" of four units. The lottery generates exogenous variation in the degree of religious diversity across clusters within the complex.
Resultaten:
Greater exposure to Muslims (the minority group) improves Hindus' explicit attitudes about Muslims by 0.25 to 0.40 standard deviations, depending on the measure, and increases their willingness to live with Muslims. Paralleling this, I observe significant reductions in implicit bias against Muslims (0.20 to 0.57 standard deviations) among Hindu children

En annan studie, "Interaction , prejudice and performance . Evidence from South Africa" (Burns et al) med randomiserad kontext ger också en del upplyftande resultat:
We exploit random assignment of roommates in double rooms at University of Cape Town to investigate whether interaction with a person of a different race affects inter-ethnic attitudes, cooperative behavior and academic performance.
Resultaten:
living with a roommate of a different race significantly reduces white students’prejudice towards blacks[...]. The reduction in stereotypes is accompanied by a more general tendency to cooperate, as measured in a prisoner’s dilemma game and by participation in volunteering activities. Finally, we show important effects of the policy on academic outcomes: blacks who share the room with non-black students significantly improve their GPA, pass more exams and have a higher probability to continue university. The positive effect on performance among black students is not driven by the ability of the roommate and is stronger the lower the degree of prejudice of the roommate. [min markering av sista meningen]

En tredje randomiserad studie (Scacco & Warren i APSR) visar inte på några positiva effekter av blandade grupper, men däremot på negativa effekter av homogena grupper.
Kontexten:
an education-based, randomized field experiment—the Urban Youth Vocational Training program (UYVT)—with 849 randomly sampled Christian and Muslim young men in riot-prone Kaduna, Nigeria.
Resultaten:
After sixteen weeks of positive intergroup social contact, we find no changes in prejudice, but heterogeneous-class subjects discriminate significantly less against out-group members than subjects in homogeneous classes. We trace this finding to increased discrimination by homogeneous-class subjects

När det gäller kontakthypotesen generellt, finns en ofta citerad survey av Pettigrew och Tropp’s (2006) som drog följande slutsats:
With 713 independent samples from 515 studies, the meta-analysis finds that intergroup contact typically reduces intergroup prejudice. Multiple tests indicate that this finding appears not to result from either participant selection or publication biases, and the more rigorous studies yield larger mean effects.
En uppföljning (publicerad i somras) av denna översikt, som fokuserade på randomiserade studier bekräftade bilden:
Building on Pettigrew and Tropp’s (2006) influential meta-analysis, we assemble all intergroup contact studies that feature random assignment and delayed outcome measures, of which there are 27 in total, nearly two-thirds of which were published following the original review. We find the evidence from this updated dataset to be consistent with Pettigrew and Tropp's (2006) conclusion that contact "typically reduces prejudice."

En kommentar till Gudmundsons "Där mångkultur övergår i splittring"

Den 30 december publicerade Per Gudmundson en text i Svenska Dagbladet, "Där mångkultur övergår i splittring", som till stor del bygger på länderjämförande forskning. Det är kända studier som många nationalekonomer känner till, i synnerhet om man som jag själv pysslar med institutionell ekonomi. Så långt allt väl, men texten förtjänar ändå några kommentarer.
Det viktigaste att komma ihåg är nog att variationen mellan länder är stor, och det finns således gott om utrymme att avvika från de samband som exempelvis beskrivs i Alesinas med fleras studie av 190 länder i artikeln Fractionalization som Gudmundson refererar till. I en översiktsartikel i Journal of Economic Literature blickar Alesina själv (tillsammans med La Ferrara) över hela fältet, och beskriver sin slutsats på detta sätt:
So, is diversity "good" or "bad"? Fragmented societies are often more prone to poor policy management and pose more politico-economic challenges than homogenous ones; it is easy to find rather voluminous evidence on this point. However, to the extent that not all diverse societies are a failure but in fact some work much better than others, and in fact rather well, it is important to understand why and how.
De påpekar (och modellerar) att effekten av mångfald beror på bl a två motverkande effekter: En är att komplementariteter (att olika människor är bra på olika saker) kan ge ökad produktivitet, en annan är att preferensheterogeneitet kan göra det svårare att enas om vad som ska skattefinansieras. Om detta skriver de:
We verify the consistency of this theory using repeated cross-sectional data on countries and localities in the United States and we find that, while ceteris paribus increases in ethnic diversity are associated with lower growth rates, the interaction between diversity and the income level of the community under study is positive. This suggests that ethnic diversity can be beneficial (or at least less detrimental) at higher levels of development. One potential explanation for this effect is that the productivity benefits of skill complementarities are realized only when the production process is sufficiently diversified, as in advanced economies. Another— possibly complementary—explanation is that richer societies have developed institutional features that allow them to better cope with the conflict element intrinsic in diversity and isolate or moderate its negative effects. From the micro to the macro level, in fact, the importance of adequate "rules of the game" to manage diversity is stressed by all disciplines.
Enkelt uttryckt: Etnisk mångfald måste inte vara skadligt för ekonomin, och kan t o m gynna densamma. Rika, komplexa ekonomier med stabila institutioner (som Sverige!) har relativt goda förutsättningar att göra något gott av mångfalden.
Borde Gudmundson ha påpekat detta? Det beror såklart vad han vill åstadkommma och vad han vill ha sagt. Tyvärr tycker jag inte att han är särskilt tydlig med detta. Detta är hans slutkläm:
Men Sverige tuffar på, utan konsekvensanalys. Enligt SCB ska vi bli 11 miljoner invånare i Sverige 2027.
I sin kontext är detta snudd på insinuant, även om det är sakligt korrekt. Innan dess har ett annat påstående gjorts, nämligen
Samtidens oförmåga att diskutera migrationens konsekvenser har också lett till att vi i dag saknar både begreppsapparat och analysverktyg för att förstå samhällsutvecklingen.
Detta tycker jag är helt felaktigt. Det finns både begrepp, analysverktyg och en rad forskningsresultat som går djupare i de frågor som G. skriver om, och som är nyare än de studier han refererar till. Jag har här sammanställt ny evidens om kontakthypotesen (tesen att kontakt mellan olika grupper minskar fördomarna och främjar samarbete), och blev själv förvånad över hur randomiserade studier ofta visar att kontakthypotesen stämmer.

I detta inlägg vill jag dock nämna två studier som båda tyder på att det spelar roll hur offentliga personer som Gudmundson diskuterar mångkultur och invandring.
Först, en spännande ny studie som visar både på nedsidan av mänskligt grupptänkande, och på hur denna kan brytas av människors rationella intresse av att samarbeta med utgruppen: "Negative Shocks and Mass Persecutions: Evidence from the Black Death" av Noel D. Johnson m fl. (Länk här, nyare version här):
Ur abstract (från den nyare versionen)
We study the Black Death pogroms to shed light on the factors determining when a minority group will face persecution. [...] . We compile city-level data on Black Death mortality and Jewish persecutions.
Resultaten:
At an aggregate level, scapegoating increases the probability of a persecution. However, cities which experienced higher plague mortality rates were less likely to persecute. Furthermore, for a given mortality shock, persecutions were less likely in cities where Jews played an important economic role and more likely in cities where people were more inclined to believe conspiracy theories that blamed the Jews for the plague.
Slutligen publicerades nyligen en studie i APSR som visar att Trumps retorik kring Araber och Muslimer tycks ha lett till att dessa grupper drar sig undan från offentligheten. Bland annat visas att
Shared locations on Twitter dropped approximately 10 to 20% among users with Arabic-sounding names after major campaign and election events
NB: Jag menar inte att G. vill starta pogromer eller att han låter som Trump. Men det finns alltså en hel del stöd för tesen att svaret på frågan om huruvida mångkultur övergår till splittring, till betydande del beror på hur inflytelserika debattörer och makthavare talar om de utgrupper som gör att mångkulturen ökar. I detta avseende tycker jag att Gudmundsons texter skulle kunna vara bättre.

Om användandet av så kallade ekvivalensskalor i inkomstfördelningsstatistiken

En av mina käpphästar är att användandet av så kallade ekvivalensskalor (som korrigerar inkomster för hushållets storlek och sammansättning) gör det svårt att tolka inkomststatistiken. Här är två helt teoretiska exempel som kan användas för att diskutera om användandet av dessa skalor är lämpligt eller inte:
  1. Antag att en grupp enbarnsfamiljer upplever ökade totala inkomster pga ökade löner under en tioårsperiod. En konsekvens av detta är att allt fler anser sig ha råd att skaffa ytterligare ett barn. När inkomststatistiken korrigeras för försörjningsbörda ser det ut som om inkomsterna stagnerar. Är det rimligt?
  2. Antag att en grupp samboende upplever ökade totala inkomster pga ökade löner. Som en effekt av den högre lönen väljer en del att separera (de har bott ihop främst av ekonomiska skäl). När inkomststatistiken korrigeras för försörjningsbörda antas det vara dyrare att leva i ensamhushåll än att vara samboende, varför det ser det ut som om inkomsterna stagnerat. Är det rimligt?
Exemplena är hypotetiska, men dessa metodval spelar stor roll för vilken bild som ges av inkomstutveckling och ojämlikhet. Ett ökat antal ensamhushåll kan påverka inkomststatistiken också genom att sänka medianinkomsten. Ett exempel är denna studie av Stephen Rose om varför olika källor ger väldigt olika bilder av inkomstutvecklingen i USA:
Piketty and Saez use a tax filer as the unit of analysis and "create" tax records with estimated incomes for the 10 percent of people who don’t file a tax return. But tax-filing units have grown faster than population growth because fewer adults are marrying, and new Internal Revenue Service rules have led to more people filing as single adults (from 44 percent in 1979 to 56 percent in 2014). Because single filers tend to have much lower incomes than married filers, median incomes are much lower.
Kanske är det helt enkelt så att den bästa inkomstfördelningsstatistiken beskriver individers inkomster, utan att beakta om om de bor ensamma eller i hushåll med olika många barn?

Lite ny och gammal forskning om hur det går för utlandsfödda i etniska enklaver

Forskningen om hur det går för utlandsfödda som växer upp i etniska enklaver är spännande. Den ger inte någon entydig bild, men vissa mönster återkommer. I vissa avseenden går det sämre, men i andra avseenden går det bättre.
Här är några intressanta resultat från en studie av Emma Neuman:
The results show that second-generation immigrants raised in immigrant-dense neighbourhoods have a lower probability to continue to higher education, whereas, their earnings, unemployment and social assistance tendencies are unaffected. [...] Moreover, the social assistance and unemployment of non-Nordic second-generation immigrants appears to be negatively correlated with the neighbourhood share of co-ethnics and positively correlated with the neighbourhood proportion of other ethnic groups. Overall, we find that the results are very similar in the short- and long-run.
Nyligen kom också ett nytt wp av Özge Öner och Johan Klaesson med liknande resultat:
Using exogenously defined grid cells to delineate neighbourhoods we find robust empirical evidence that the employment rate of the respective immigrant group in the vicinity (as a measure of enclave quality) facilitates labour market integration of new immigrants.
The influence of the overall employment rate and the share of co-nationals in the neighbourhood tend to be positive, but less robust
Resultaten kommer från två specifika invandrargrupper:
We restrict our analysis to immigrants from the Balkans, arriving in Sweden in 1993 and 1994, and immigrants from the Middle East, arriving in 2005 and 2006
Resultaten ser ut så här: Sannolikheten att få det första jobbet är högre där fler i denna grupp är sysselsatta. Vissa tecken syns också på går bättre där det finns fler från samma invandrargrupp. Sysselsättningen i genomsnitt tycks inte spela någon roll.

Tidigare forskning (inte på svenska data) har haft svårt att hitta några negativa hälsoeffekter av etniska enklaver, och kanske t o m påvisat vissa positiva:
After controlling for confounding, enclave residence was associated with positive perception of general health with borderline significance (prevalence ratio = 1.06, 95% CI = 0.98, 1.15), but not with current smoking, hypertension, and diabetes. Ethnic enclave residence in urban areas may not produce a substantial impact on chronic health outcomes for Asian Americans beyond individual-level factors. [notera att detta dock är en ren observationsstudie]
Slutligen finns studien av Per-Anders Edin, Peter Fredriksson och Olof Åslund i QJE (på svenska data)
When sorting is taken into account, living in enclaves improves labor market outcomes for less skilled immigrants: the earnings gain associated with a standard deviation increase in ethnic concentration is 13 percent. Furthermore, the quality of the enclave seems to matter. Members of high-income ethnic groups gain more from living in an enclave than members of low-income ethnic groups.

Kultur sitter i länge, men är inte oföränderlig.

Emma Neuman gör intressant forskning om integration av invandrare. I artikeln "Source country culture and labor market assimilation of immigrant women in Sweden: evidence from longitudinal data" undersöks betydelsen av hemlandets kultur för kvinnors arbetsmarknadsdeltagande
Resultatet:
the labor force participation of immigrant women in Sweden is related to their source country culture, in the sense that women from countries where women's labor market participation is low (high) also have low (high) participation in the Swedish labor market. However, all immigrant women assimilate towards, but do not reach parity with, the participation rate of native women, and the difference between women from high- and low-participation countries diminishes with length of residence in Sweden
Generellt är jag nyfiken på kulturers persistens och föränderlighet, och detta resultat i likhet med många andra, tyder på att kultur är tämligen persistent men långt ifrån oföränderlig.