Ny forskning om effekten av att flytta från ett utsatt område

Jag har två gånger ägnat min DN-kolumn åt det omdiskuterade sambandet mellan å ena sidan fattigdom, utsatta bostadsområden och segregation och å andra sidan brottslighet (och andra utfall), först här, sedan här.
Nu finns en ny amerikansk studie av Eric Chyn i AER som utnyttjar ett naturligt experiment för att undersöka vad som händer när man får möjlighet att flytta ifrån ett problematiskt bostadsområde. Så här lyder abstract:
I study public housing demolitions in Chicago, which forced low-income households to relocate to less disadvantaged neighborhoods using housing vouchers. Specifically, I compare young adult outcomes of displaced children to their peers who lived in nearby public housing that was not demolished. Displaced children are more likely to be employed and earn more in young adulthood. I also find that displaced children have fewer violent crime arrests. Children displaced at young ages have lower high school dropout rates.
Författaren menar att det var så gott som slumpmässigt vilka hus som rivdes, vilket gör att de kvarboende kan användas som kontrollgrupp gentemot vilken effekten av att få flytta kan utvärderas.
Resultaten i abstract låter upplyftande, men när man läser artikeln framgår att effekterna är inte jättestora, och dessutom att resultaten rörande brottslighet är inte helt rättvisande beskrivna i abstract.
Först, storleken: så här beskrivs det i artikeln:
Relative to their non-displaced peers, girls are 6.6 percentage points (13 percent) more likely to be employed and have $806 (18 percent) higher annual earnings. The corresponding effects for boys are less precisely estimated, although the estimates for all outcomes are positive.
samt
children displaced at young ages (age 7 to 12) are 5.1 percentage points (8 percent) less likely to drop out from high school
När det gäller effekterna på brottlighet står det:
youth who relocated have 14 percent fewer arrests for violent crimes
Men också
displaced children have more arrests for property crimes than their non-displaced peers. Interestingly, Kling, Ludwig, and Katz (2005) also observed an increase in property crime for boys whose household moved to a low-poverty neighborhood through the MTO program.
När det gäller effekten på brottslighet, finns en bias av att de flesta flyttar till betydligt rikare områden, där polisen kanske inte är lika aktiv:
the relocation effects on arrests may be biased upward due to a higher probability of arrest in less disadvantaged neighborhoods
Det faktum att författarna trots denna bias hittar att de som flyttades arresterades oftare för egendomsbrott (jämfört med dem som var kvar), är intressant. Kan det möjligen tyda på att viss brottslighet beror på individen och inte på bostadsområdet? Eller beror brottslighet faktiskt på bostadsområdet i den bemärkelsen att mer stjäls där det finns mer att stjäla? Artikeln erbjuder tyvärr inte mycket diskussion kring hur detta resultat ska tolkas.
Källor:
Chyn, Eric. 2018. "Moved to Opportunity: The Long-Run Effects of Public Housing Demolition on Children."American Economic Review, 108 (10): 3028-56.
Kling, Jeffrey R., Jens Ludwig, and Lawrence F. Katz. 2005. "Neighborhood Effects on Crime for Female and Male Youth: Evidence from a Randomized Housing Voucher Experiment." Quarterly Journal of Economics 120 (1): 87–130.

Andel försörjda av olika bidrag 1970-2017

Serien "Antalet helårsekvivalenter i åldrarna 20-64 som försörjdes med sociala ersättningar och bidrag" är intressant att följa. SCBs statistik har dock ett brott 1990, som dock inte inte att jämförelser över tid är intressanta.
Så här såg det ut 1970-2014 (detta är versionen som finns i senaste utgåvan av min bok Den kapitalistiska välfärdsstaten).
Så här ser den senaste statistiken från SCB ut:
Trenden från 1970 till 1990-talskrisens bottenår 1993 var onekligen problematisk. Det är värt att påminna om att det då rådde bred samsyn kring att trenden måste brytas genom att göra arbete mer lönsamt relativt de olika ersättningarna. Det är värt att påminna om detta eftersom som det stundom antyds att ersättningarna sänktes enbart av ideologiska skäl.
Efter 1990-talskrisen har emellertid utvecklingen vänt. Värt att notera är dock att arbetsmarknadsåtgärderna åter expanderat och därmed "döljer" en del av arbetslösheten. Det kan nog vara bra givet att åtgärderna är produktiva och meningsfulla, men det onekligen kan diskuteras om så är fallet...

Om migration och global ojämlikhet

Nyligen publicerades en intressant artikel i The Economic Journal. Författaren påpekar att global migration i de flesta fall minskar den globala ojämlikheten, men det gäller inte migrationen till de allra rikaste länderna, eftersom migranter till dessa länder får löner som i ett globalt perspektiv är mycket höga.
Abstract:
The Gulf Cooperation Council (GCC) countries accept massive numbers of migrants from poor countries and pay wages that dramatically improve over outside options but are meagre by the standards of natives. As such they do dramatically more per capita to reduce global inequality than do the ‘fortress welfare states’ of the Organisation for Economic Cooperation and Development (OECD) countries. If OECD countries were to imitate the GCC it would reduce global inequality by more than full equalisation within the OECD would. Such examples suggest a philosophically disturbing trade‐off between openness to global inequality‐reducing migration and internal equality.
Källa: Glen Weyl, E. 2018. “The Openness-Equality Trade-off in Global Redistribution." The Economic Journal 128(612): F1–36. http://doi.wiley.com/10.1111/ecoj.12469 (October 16, 2018).

Om Amu Chuas bok Political Tribes på sydsvenskans kultursida

12 oktober hade jag en text om Amu Chuas bok Political Tribes på sydsvenskans kultursida. Jag upptäckte boken (tror jag...) via Ezra Kleins podcast och skaffade den genast. Jag tror att min text är en av de första på svenska om, men jag anar att det kommer fler.
Några utdrag ur min recension:
Istället för en välfungerande nationell demokrati där alla diskuterar miljöpolitik och pensionssystemets utformning, leder [USAs] demokratiseringsförsök[] till en maktkamp där människor sluter sig samman och röstar för att stötta den grupp de identifierar sig med [...] Många kan instämma i Chuas vassa kritik av USA:s agerande i Vietnam och Irak. Men Chua är lika kritisk mot den amerikanska liberala vänstereliten [...] Under paroller som "Vi är de 99 procenten" gör de anspråk på att tala för en stor majoritet av amerikaner, men enligt Chua är rörelsen snarast föraktfull mot de värderingar som många vanliga amerikaner har. [...] Om Chua har rätt har den liberalt sinnade eliten delvis sig själv att skylla. Medan den träter inom sig kring huruvida skulden för Sverigedemokraternas framgångar ska läggas på främlingsfientlighet, på materiella faktorer såsom nedskärningar och inkomstklyftor eller på identitetspolitik och överdriven politisk korrekthet, pekar Chua på möjligheten att det är kombinationen av många upplevda hot som gjort att grupptänkandet vunnit framgångar.
Det är särskilt intressant att läsa vad andra skrivit om Chua. Ur The Guardians recension:
it’s when Chua attempts to expand her argument into the ever more complex world of identity politics that the book begins to lose its way [...] It’s partly because Chua tries to shoehorn international relations, domestic strife and campus activism into one overarching category of tribal impulses. But it’s also because that while she’s adept enough at diagnosing tribal behaviour, she doesn’t seem to have a clear idea about what to do about it beyond acknowledging its existence.
En bok jag inte läst än är Liliana Masons "Uncivil agreement: Understanding Political Polarisation" (den sammanfattades dock sannolikt väldigt när hon var gäst i Econtalk).
Här är en text om den boken:
People are often members of multiple, cross-cutting groups, and we each have multiple social identities. Thus you might be a Democrat, a member of the church, Hispanic etc. What Mason argues is that these social identities are increasingly overlapping and aligning. Social identities are becoming more homogenous and each political party is becoming in turn increasingly socially homogenous or socially sorted. There is an alignment of partisan, religious, racial and ideological identities and there are less cross-cutting identities.

Nu blir webben bildfattigare

Jag använder ofta The Browser och har stundom funnit det (med marginal) värt några dollar i månaden (2,50$ kostade när jag började, numera är det 5 vilket är på gränsen...). Numera ser sajten betydligt tristare ut, och det finns en förklaring:
One big change is that we have stopped using pictures on the website. The reason for this is prudence. It is often impossible to tell, without exhaustive research, the ultimate source of a picture and the rights attaching to it. The rise of automated image-recognition technology means that violations of copyright are far more likely to be detected and far more likely to be punished. This is a good thing; we do not wish to violate the copyright of others, however inadvertently; nor do we wish to be punished for doing so. The only safe course for us is to cease using pictures.
Tänker man så på The browser finns sannolikt liknande tankar på andra håll. Oro för att oavsiktligt råka bryta mot lagen gör alltså webben bildfattigare och tristare i detta nu.