Prisjämförelse av elsparkcyklar

kreditkoll.nu finns en sammanställning av priserna för elscootrar (uppdaterad senast 6 nov 2019, så inte helt aktuell)
  • Lime (limegrön): Startpris 10 kr + 3 kr/min
  • Voi (röd): Startpris 10 kr + 1-3 kr/min (minuttaxa beroende på dag)
  • Tier (Grön): Startpris 10 kr + 2,25 kr/min
  • Moow (Blå): Startpris 10 kr + 1,50 kr/min (tillagd 2019-05-13)
  • Circ (Orange): Startpris 10 kr + 3 kr/min (tillagd 2019-07-01)
  • Ozon (Blå): Startpris 10 kr + 3 kr/min (tillagd 2019-07-31)
  • Aimo (Vit): Startpris 0 kr + 2 kr/min (tillagd 2019-08-05)
  • Vosh (Gul): Startpris 10 kr + 1,90 kr/min (tillagd 2019-08-14)
  • Bird (Svart/vit): Startpris 10 kr + 3 kr/min (tillagd 2019-08-29)
  • Wind (Gul): Startpris 10 kr + 3kr/min (tillagd november 2019)
  • Glyde (gul): Startpris 5 kr + 1,80 kr/min (försvunnit)
Det vore intressant med en liknande sammanställning av vad man kan tjäna som laddare. Men följande lärde jag mig på sajten:
Hos Voi är ersättningen beroende på hur länge scootern stått ute utan laddat batteri, hur lätt det är att hämta den, och vilken tid den hämtas. Ersättningen kan variera mellan 30 - 100 kr per laddad elscooter.


USA har högre BNP per sysselsatt - men också längre årsarbetstid

Vid jämförelser av BNP (eller BNP/capita, BNP/sysselsatt eller snittinkomst) mellan olika länder, är det lätt att glömma bort att alla dessa mått beror både på produktivitet och arbetstid. USA ser ofta ut att vara ett rikt land, men ligger också relativt högt när det gäller hur många timmar varje sysselsatt arbetar under ett år.
Jag roade mig därför med att jämföra hur BNP per sysselsatt skiljer sig åt mellan OECD-länderna och räkna ut hur detta skulle förändras om alla länder hade samma årsarbetstid som USA (data från OECD, genomsnitt för 2015-2018):
Rangordningen av länder blir någorlunda liknande, men vissa länder - i synnerhet rika länder i Europa - har lägre BNP för att de har kortare arbetstid - men är minst lika produktiva som USA. Det syns särskilt tydligt på Sverige, Danmark och Tyskland, där den oreangea stapeln (vid USA arbetstid) är betydligt längre än den blåa.
Varför är då årsarbetstiden kortare i vissa länder?
Det beror naturligtvis på flera faktorer - kultur eller preferenser om man så vill. Men det finns också ett tydligt mönster: Länder med högre BNP per arbetad timma unnar sig att ha kortare arbetstid. Fritid är med andra ord en normal vara som de flesta vill ha mer av när de blir mer effektiva.

Om Adam Smith och dygder (Hanleys tolkning)

Det är relativt välkänt att det finns en mindre känd bok av Adam Smith, (dvs en bok som inte är Wealth of Nations), nämligen Theory of Moral Sentiments (TMS).
Mindre känt - eller rättare sagt, något jag själv nyss lärde mig - är att Smith vid en revidering också gjorde ett tillägg till TMS.
Nedanstående är från en recension av Ryan Patrick Hanleys "Adam Smith and the Character of Virtue":
In March, 1788, Adam Smith told his publisher that he was preparing a new edition of his Theory of Moral Sentiments (TMS), which would include significant revisions to his account of duty, and of the history of philosophy. A year later Smith wrote his publisher again, with an apology for taking so long about his revisions and an excuse: he had decided to add, not just the revisions mentioned in 1788, but "a compleat new sixth part containing a practical system of Morality, under the title of the Character of Virtue."
[...]
In his new book, Adam Smith and the Character of Virtue, Hanley argues that the "practical system of Morality" in TMS VI amounts to no less than Smith's considered answer to the question of how classical and Christian virtues can be accommodated in modern, liberal society.
Vilken stora fråga är det Smith vill ta sig an? Jo det är tesen - hörd ofta än idag - att
our modern political and socio-economic world -- the world of capitalism ("commerce", for Smith) and liberal democracy -- leads to a sharp diminution in the attention people pay to virtue, that it breeds instead a shallow selfishness in which people care more about accumulating material goods than achieving either the courage and wisdom praised by Plato and Aristotle
Och Hanleys tolkning av Smith (enligt recencenten mycket övertygande) är:
Smith, [Hanley] claims, concedes nothing to those who would dismiss the virtues of Christendom, or of ancient Greece and Rome. On the contrary, in Part VI of TMS Smith celebrates these virtues, shows how they can be integrated with one another, and suggests that they remain achievable, and must remain an aspiration for us, even in modern commercial society
[...]
The new part VI of TMS thus recommends a way of living that incorporates classical and Christian ideals, suggesting that human beings in commercial society do not need to resign themselves to rampant consumerism, petty selfishness, or even a purely secular, mundane human goodness.

Catia Hultquist i DN om Macchiarinivisselblåsarna: Generella lärdomar

I DN har Catia Hultquist en lång artikel om visselblåsarna som varnade för Macchiarinis framfart. Eftersom jag höll på ganska länge med kommunal korruption slås jag av hur många likheter det finns med visselblåsare som varnar för kommunal korruption.
I Macchiarini-fallet finns många generella lärdomar om hur organisationer skulle kunna kan motverka oegentligheter - men också insikter om varför det ofta är svårt.

Några citat ur artikeln illustrerar detta. Först, den farliga men förföriska enigheten inom gruppen:
– Forskningsteamet blev en sektliknande miljö i form av en inre grupp som fick ett väldigt starkt driv. [...] Det finns en positiv energi i en sådan drivkraft; man vill inte kliva ur den bubblan och man vill tro att det är sant. När man sedan kliver ur och ser nyktert på det, inser man hur sjukt det är. [citat från Karl-Henrik Grinnemo]

Så snart Oscar [Simonson] började väcka kritiska frågor efter försöken blev han dock bortkopplad från projektet.
Sedan, ledningens ovilja att ta i problemen:
De fyra bestämde sig ganska snart för att kontakta ledningen [...]
– Till vår stora förvåning verkade de inte alls intresserade av att höra vad vi hade att berätta. Istället fick vi höra saker som att "vi måste tänka på KI:s varumärke", eller, "Är det verkligen nödvändigt att gå vidare med det där?" , "Tänk på att ni kan få problem och råka illa ut". [...]
Parallellt började det spridas rykten om de fyra forskarna och läkarna. Att "de var galna", att det i själva verket handlade om bråk om forskningspengar och att de var avundsjuka på Macchiarini. [...] Så kom hoten uppifrån om att deras tjänster "kunde upphöra".
Sedan, de strukturella förändringar av incitament och lojaliteter, och betydelsen av granskande journalistik, som gör att skandalen inte kan gömmas:
Två avgörande saker hade dock hänt. Oscar hade fått ett löfte om ett nytt jobb och SVT:s avslöjande dokumentär om Macchiarini (som till stor del kom fram till samma saker som de fyra) skulle sändas inom kort. Även om de inte visste vilken vinkel dokumentären skulle ta gjorde det att känslan av att leva under konstant hot mattades av en aning för Oscars del.
Slutligen, bristen på tacksamhet gentemot visselblåsarna i organisationen även efter att det blivit uppenbart att de hade rätt:
I dag, många år senare, har gruppen fått motta utmärkelser och ett tydligt stöd från både läkarkåren och allmänheten. Han och Karl-Henrik har fått jobb på ett annat sjukhus "där man faktiskt pratar på morgonmötena". Det enda som är sig likt är Karolinska, menar Oscar.
I det här fallet tycks det ändå gått bra för visselblåsarna pga erkännande från det omgivande samhället. Det förklaras nog till stor del av just denna skandals spektakuläritet - visselblåsare går ofta ett tristare öde till mötes.
Det klassiska exemplet i Sverige är den så kallade fången på fyren (denna artikel av Lars Lindström i Expressen från 2010 beskriver också flera andra visselblåsarfall)
En av Sveriges mest kända "visslare" är Anders Ahlmark. Han var kartografen på sjöfartsverket som visade att en stor olycka med en rysk oljetanker 1977 i Södertäljeviken berodde på att verket glömt att markera grundet på sjökorten - och inte på lotsen som hade fått skulden.
Verket vägrade erkänna sitt misstag och försökte i stället få bort Anders Ahlmark från kartan. Han sattes i karantän, tvångsomskolades och tvångsförflyttades till en fyr på ett grund 12 mil sydost om Ölands södra udde.
En bra sak med den artikeln i Expressen är att det framgår att Ahlmark fick rätt i domstol:
Det tog sex år innan Ahlmark fick upprättelse: högsta domstolen gav honom rätt i grundfrågan och han fick ekonomisk kompensation.
Åter till Machiarini-affären. Oscar själv gör nämligen en helt korrekt analys, som blir bra slutord:
– Det största problemet var inte Macchiarini. Det var mörkläggningen. Som det är nu har man inte vidtagit några åtgärder som skyddar mot en ny Macchiarini-skandal.

DN-kolumn om dem vi kallar globaliseringens förlorare men som borde kallas vinnare

Skriver i DN om en fiktiv person som många skulle kalla en av globaliseringens förlorare - och argumenterar för att den etiketten - och diskursen - varken är korrekt eller lämplig. Några nyckelmeningar:
Bengt försörjde sig alltså inom svensk exportindustri i fyra decennier. [...] Trots sin låga utbildning var Bengts försörjning därmed tryggad under så gott som hela hans vuxna liv. [...] När personer i Bengts situation ständigt får höra att de är förlorare och konsekvent behandlas som förlorare, ökar risken att fler börjar känna sig och bete sig som förlorare.
Martina Jarminder i Skånska Dagbladet kommenterar
Jag har träffat Bengt, eller i alla fall hans motsvarighet. Vi kan kalla honom Gunnar. Gunnar gick på cv-kurs och datakunskap på arbetsförmedlingen. Där fick 63-årige Gunnar med pekfingervalsen göra datorövningar på mellanstadienivå och sitta av obligatoriska närvarotimmar. Gunnar kände sig inte heller som någon vinnare. Bergh ifrågasätter varför vi gör så mot folk i arbetslivets slutskede, vilket är en rimlig fråga. Varför ska vi som samhälle trycka ner Gunnar i skorna genom att tvinga honom att söka jobb som telefonförsäljare när han redan bidragit till samhället genom att börja betala skatt tidigt i livet?