Dealing with media as a researcher

Today, I gave a talk on how one as a researcher should deal with media. I turned it into a 10 point list - here we go:
  1. Do interesting research.
  2. Have a blog. Write about your research, comment on common misunderstandings and stuff you find interesting. Link to your blog from your university page. (Here is an excellent example)
    When journalists search for information, they will see that you are the explaing kind, and they will see what your topics are.
  3. Write summaries of your research (on your blog or elsewhere).
    At IFN, working paper summaries in Swedish are mandated (example). I hate writing them, but having written them is wonderful.
  4. Occassionally reply when others get it wrong (here's an excellent example).
    Yes, you should bother. It is a virtue, and it is part of your job-description.

  5. When journalists call or email, answer, reply or get back to them.
    Be prepared to explain stuff about research questions, uncertainty, normative vs descriptive, causation vs causality. Yes, you should bother. It is a virtue, and it is part of your job-description.
  6. If you don't know or are not sure: Give pointers to other researchers who know more, when you know these exist. Or ask for time to check the literature for 15 minutes and then get back to the journalist.
    You are much more productive in searching and validating research. Journalists who are not willing to give you 15 minutes to find a serious answer, are not serious.
  7. Ask to check the text and how your are quoted before publications (again, if they won't let you, they are not serious) OR just accept that you will sometimes be misrepresented and let it go (easier later in your career)
  8. If it is radio/TV, remember that time flies and you will only be able to cover half of the most basic stuff. At best.
  9. If you are misrepresented, or if your position was too nuanced to be newsworthy, see 2.
  10. Remember that there is no reason to add a tenth point to your list just because 10 is a nice and even number. Content is what matters.

Två diagram ur den fördelningspolitiska redogörelsen

Kikade igenom den fördelningspolitiska redogörelsen som nyss släpptes. Ofta är det exakt samma diagram som alltid med ytterligare ett års data, men denna gång såg jag en bild jag inte sett förut (även om den säkert funnits någonstans...) Den är ganska intressant:
De ökade klyftorna sedan 1995 (mönstret lär vara detsamma för andra startår) beror på starkt ökade toppinkomster, (vilket i sin tur främst är kapitalinkomster), samt på eftersläpning i botten (bl a på grund av att socialbidrag/ek.bistånd skyddar köpkraft, inte relativ inkomst).
Exklusive kapitalinkomster har Ginikoefficienten faktiskt stått stilla i tio år.

Tänkbar slutsats: Den som gillar jämlikhet kan oroa sig lite mindre för brytpunkter, jobbskatteavdrag och värnskatt, och fundera desto mer på kapitalinkomsternas fördelning och hur man undviker långvarig fattigdom. I denna diskussion är ginikoefficienten inte det bästa måttet.
Dessutom fann jag följande synnerligen intressant, med tanke på att jag länge efterlyst just denna typ av analys:
Andelen personer som endast tillhör topprocenten det aktuella året, men inte något intilliggande år, har ökat över tid och utgjorde 2013 ca fyra tiondelar av topprocenten Dessa tillfälliga toppinkomsttagare återfanns i olika delar av inkomstfördelningen åren strax före och strax efter 2013. En klar majoritet tillhörde dock varje år den övre halvan av inkomstfördelningen. Personer 65 år eller äldre är kraftigt överrepresenterade bland de tillfälliga toppinkomsttagarna, och för många förklaras den tillfälliga inkomstökningen av att de har haft höga kapitalvinster et aktuella året (t.ex. pensionärer som säljer sina boenden och realiserar värdeökningar som ackumulerats under många år).

Om Elmbrant och Bregman på sydsvenskans kultursida

Jag läste Björn Elmbrants "Marknadens tyranni – och hur vi kan rädda demokratin." (Leopard förlag) och Rutger Bregmans "Utopia för realister" (översättning: Per Holmer. Natur & Kultur) och skrev om båda i Sydsvenskan.
Om Elmbrants bok:
En fördel med att skriva denna recension 2019 är att det engelska begreppet rant har börjat användas på svenska. Det betyder gormande, klagan, predikan, ordsvall. Elmbrant rantar i uppemot 300 sidor
Om Bregmans:
För Bregman är det slentrianmässiga klagandet på kapitalismen en enorm energitjuv för vänstern. Han konstaterar utan omsvep att kapitalismen gett ett enormt välstånd, och låter detta konstaterande leda till en diskussion om hur välståndet kan användas för radikala reformer.

En fråga om neoliberalism

Jag har slutat irritera mig på att termen neoliberalism sällan (aldrig?) definieras annat än implicit genom att klistras på sådant som författaren själv ogillar. Det görs så gott som uteslutande av akademiker som i någon bemärkelse skriver ur ett vänsterperspektiv. Istället för att irriteras samlar jag på mig särskilt mustiga exempel på användandet (tyvärr glömde jag plåta framsidan på boken, men den handlar om städer) Ur "Vanishing New York" av J Moss.
Nu undrar jag dock om det finns ett motsvarande ord som akademiker som inte skriver ur ett vänsterperspektiv (vad kallar men dem? borgerliga? högerakademiker?) använder lite slappt som beteckning på sådant de ogillar? Är det möjligen postmodernism?