Same as ever

David Larsson Heidenblad skriver under strecket om Morgan Housels nya bok "Same as ever: A guide to what never changes"
den viktigaste frågan för att möta framtiden är ... vad kommer inte att förändras det närmaste decenniet? [...] människor kommer att fungera och agera på ungefär samma sätt som i dag. De kommer att drivas av rädsla och girighet, söka social samhörighet med och bekräftelse av andra. När vi föreställer oss framtiden är det således mänskliga beteenden vi bör fokusera på – inte specifika händelser eller tillstånd.
Detta är klokt och kan nog vara en förklaring till att effekter av ny teknik på kort sikt ofta överskattas.
Slutklämmen:
Housel förordar att man tar ett steg tillbaka och funderar över hållbarheten i det man väljer att ta in. Kommer det jag läser nu ha ett värde för mig om ett år? Om tio år? Svaret kommer förstås ofta att vara nej. Och det är inget fel med det: livet levs ju här och nu. Men för den som vill vara förberedd på framtiden och de överraskningar den kommer att föra med sig kan det vara klokt att se över balansen. Det finns många böcker ditt framtida jag kommer önska att det hade läst sommaren 2024!

Är bokmässan den nya Almedalen?

I år hoppar jag över politikerveckan i Visby. Däremot ser jag redan fram emot bokmässan i Göteborg. Jag noterar att Andreas Heinö tycks ha liknande känslor inför dessa olika evenemang: I senaste nyhetsbrevet skriver han om Almedalsveckan:
Hur är det möjligt att skapa ett så tråkigt program? [...] De aktörer som har resurser lägger dem på PR-byråer som fakturerar dyrt för att skapa friktionsfria paneler perfekt anpassade för årsrapporten snarare än seminariepubliken.
Bokmässan är som en tätare och intressantare Visbyvecka. Själv ska jag diskutera 90-talsreformerna, ett av mina favoritämnen!


Småstadsnostalgi från 1957

Är du nostalgisk kring 1950-talet? Redan då var människor - naturligtvis - nostalgiska kring det förflutna:
"the small town lost its economic and cultural base. . . . Everywhere, even in the most prosperous areas, the small town was undercut by the big changes in American life—the auto and the superhighway, the supermarket and the market center, the mail-order house, the radio and TV, with the growth of national advertising, and the mechanization of farming ... [the small town] turned its face directly to the centers of technology. It was the city and the suburb—the cluster-city complex—that became the focus of working and living, consuming and leisure"
Ur Max Lerners "The Decline of the Small Town." från 1957 (ett kapitel i hans bok "America as a Civilization" Simon & Schuster)
Idag talar vi mer om e-handel och mindre om postorder, mer om AI och robotar, och mindre om mekanisering. Men likheterna i denna och nutida samtidsskildringar är likväl slående.

Kalle Anka om Pengar

Ju mer jag jobbar med kunskapsspridning via tecknade serier, desto mer förtjust blir jag. Jag har under våren haft äran att hjälpa Egmont med lite grundläggande ekonomi. Lagom till skolstart kommer resultatet att finnas på tjänsten Serier i Undervisningen (https://serieriundervisningen.se/ ) som vänder sig till skolor, skolbibliotekarier, lärare och pedagoger som vill testa serier som läromedel.
Materialet är tänkt för mellanstadiet och är kostnadsfritt att använda. Det består av några klassiska Kalle Anka-serier där ekonomi förekommer mer eller mindre explicit som nyproducerade faktasidor, där jag står för texten.
Här är en liten förhandstitt:

Lägre priser i många länder ökar den globala köpkraften och minskar fattigdom och ojämlikhet

The Economist har en trevlig artikel om att global BNP i PPP-dollar har reviderats upp. Orsaken är att International Comparison Programme har dokumenterat att priser på många produkter i många länder är lägre än förra gången de kollade. Intressant nog är den extra köpkraften inte jämnt fördelad, och artikeln nämner särskilt ökningar i Indien, Kina, Ryssland och Ukraina.
Artikeln är värd att läsa av många anledningar. En är att den innehåller en enkel förklaring av vad PPP-dollar är.
Artikeln preciserar dock inte vad jag antar är en omedelbar konsekvens av de reviderade siffrorna: att den absoluta fattigdomen har sjunkit med mer än vad tidigare data angett, och att den globala ojämlikheten mellan länder har minskat (detta borde vara fallet eftersom lägre priser i Kina och Indien betyder högre köpkraft för många fattiga).
Efter lite letande kan jag bekräfta konsekvenserna för global ojämlikhet. I ett blogginlägg från Världsbanken hittade jag följande:
Andelen av den globala befolkningen som lever i ekonomier där den genomsnittliga BNP per capita ligger under det globala genomsnittet minskade från 75 procent 2017 till 56 procent 2021. [översatt]
Det är en rejäl minskning på bara 4 år! Dessutom står det följande i blogginlägget:
Gini-koefficienten mellan länder för PPP-baserad BNP per capita förbättrades under åren, från 0,486 år 2011, till 0,466 år 2017, till 0,458 år 2021. [översatt]
Blogginlägget har till och med Lorenz-kurvor:
Artikeln i The Economist nämner inte heller varför vissa priser har fallit på ett sätt som ökar köpkraften för de fattiga. Faktum är att utvecklingen bara är att vänta till följd av marknadskrafterna: Fler fattiga gör det viktigare att producera billigt och att uppfinna och producera billiga substitutvaror. Konsumtionsmönster varierar således både inom och mellan länder, vilket gör att det behövs detaljerade pris och konsumtionsdata för att göra köpkraftsjämförelser. Artikeln berör detta indirekt:
And often the same consumer need is met by different goods in different parts of the world. In rural Thailand, workers live on rice. In similar parts of Ethiopia, they live on teff. But "rice is hard to find in Ethiopia and teff is impossible to find in Thailand, so price comparisons are not possible," as Angus Deaton of Princeton University and Alan Heston of the University of Pennsylvania have pointed out.
Lustigt nog illustrerar allt detta att jag och Therese Nilsson var rätt ute när vi i Southern Economic Journal år 2014 konstaterade att ojämlikhet i köpkraft sannolikt är lägre än inkomstojämlikhet just för att lägre priser i länder med hög fattigdom i viss grad motverkar fattigdomen.
De reviderade uppgifterna från Världsbanken visar att detta inte bara är en teoretisk möjlighet, det är en viktig trend som påverkar global köpkraft och fattigdom.
Se vidare
Bergh, Andreas, & Therese Nilsson. "When More Poor Means Less Poverty: On Income Inequality and Purchasing Power". Southern Economic Journal 81: 232–46.
Tidigare data från Världsbanken har indikerat att minskningen av absolut fattigdom i världen avstannade och reverserades under pandemin:

Jag har dock inte sett hur dessa siffror påverkas av köpkraftsuppdateringen som gjordes i maj 2024. Det ska bli spännande. Och visst är man nyfiken på att se hur Oxfam kommenterar dessa nya siffror?