Visar poster taggade reformer:

Odd Eiken i Smedjan om tanken med friskolereformen på 1990-talet

I Timbro-tidskriften Smedjan skriver Odd Eiken under rubriken "Friskolereformen - så tänkte vi". Eiken var statssekreterare på utbildningsdepartementet 1991-1994, och det är en utmärkt idé att låta någon som Eiken reflektera över målen med en reform när den infördes och utfallet när den varit på plats ett bra tag.

Om skolpengens storlek skriver exempelvis Eiken så här:
Valet föll istället på en rörlig elevpeng definierad utifrån kommunens egna kostnader för motsvarande elev. Utredningen som fick uppdraget kom fram till att 75 procent av kommunens genomsnittskostnad per elev var en nivå som skulle ta hänsyn till kommunens skyldighet att hålla "överkapacitet" och samtidigt medge att elevavgifterna i friskolorna blev överkomliga för de flesta. Vid den här tiden var inte ambitionen att avskaffa alla elevavgifter i friskolor, utan bara att göra dem överkomliga. Efter förhandlingar inom regeringen höjdes skolpengens nivå till 85 procent för att sedan av nästa socialdemokratiska regering höjas till 100 procent i kombination med ett strikt förbud mot elevavgifter av något slag.
Tanken att skolpengens storlek tydligt bör understiga 100% för att kommunen behöver hålla viss överkapacitet är alltså inte något nytt påfund i syfte att sätta dit friskolorna, vilket det stundom kan låta som i dagens debatt.

Tyvärr utvecklar Eiken inte frågan om varför det var viktigt att hålla nere elevavgifterna. Kanske beror det på att det är uppenbart: Det rådde stor enighet om att undvika en situation där friskolor selekterade elever på basis av föräldrarnas betalningsförmåga. Inte minst bland borgerliga var det ett vanligt argument för friskolereformen att valfriheten skulle komma alla till del.

Annorlunda uttryckt: Det är synd att Eiken inte skriver rakt ut att det vid reformens skapande ansågs viktigt att undvika att friskolorna idkade gräddskumning. Då hade det nämligen blivit tydligt att reformen i detta avseende inte fungerar som avsett.

Om detta hade framgått explicit av Eikens artikel hade vi dessutom kunnat dra en viktig lärdom genom att ställa frågan: Hur kommer det sig att en reform som designades i syfte att undvika gräddskumning ändå i praktiken tillåter just detta?

Jag lutar åt följande svar: Reformens konstruktion stängde möjligheten för friskolor att gräddskumma via prismekanismen (genom att starkt begränsa friskolors möjlighet att ta ut elevavgifter). Men när prismekanismen sätts ur spel kan selektion ske genom köer och kontakter, och detta har reformen i praktiken tillåtit.

Det faktum att selektion kan ske med köer när prismekanismen satts ur spel är för övrigt välkänt i Sverige genom utvecklingen på bostadsmarknaden efter hyresregleringens införande 1942. Men jag har inte hittat något som tyder på att denna möjlighet förutsågs och diskuterades på 1990-talet.

Relaterat:
  1. Jag skrev om fenomenet gräddskumning i DN för ett drygt år sedan.
  1. Det är fullt möjligt att undvika både priser och köer som selektionsmekanism genom att istället använda algoritmer. Snacka med min kollega Tommy Andersson, eller med Dany Kessel.
  2. Det är lärorikt att söka i arkiven för att påminna sig om hur debatten gick på 90-talet. Här är ett exempel på hur moderater argumenterade:


Ny forskning om reformer

Min kollega Niclas Berggren har bloggat om två nya papper om liberaliserande reformer (här och här). Nyckelmeningar ur abstract:
these reforms have medium run benefits thus they are electorally more successfully when introduced at the beginning of a new term of office. Liberalizing reforms shortly before elections are costly to incumbents.
the paper documents a robustly positive relationship between leaders’ educational attainment and faster liberal reforms, regardless of regime type. The effects are more salient for leaders who majored in economics, social science, and natural science.
För 10 år sedan höll jag på mycket med detta fält, och resultaten är ingalunda förvånande, utan tvärtom teoretiskt högt rimliga. Den nyfikne kan exempelvis nosa upp den här boken:

Om skattesystemet och Timbuktu

När jag var redaktör för Ekonomisk debatt publicerade vi en artikel med rubrikfrågan "Finns det en anhopning av skattebetalare vid brytpunkten för statlig inkomstskatt?" av Spencer Bastani och Håkan Selin (pdf). Svaret på rubrikfrågan var enkelt uttryckt: Inte för anställda, men för egenföretagare syns en tydlig anhopning.
Föga förvånande är egenföretagare inte så sugna på att ta ut förvärvsinkomst till drygt 50 procents marginalskatt, så misstänkt många har en taxerad förvärvsinkomst som ligger precis på gränsen vid statlig inkomstskatt (under denna gräns är marginalskatten drygt 30%).

Figuren nedan talar ett tydligt språk.
Jag gillade artikeln, men det blev ingen större folkstorm när den kom ut. Nu har det emellertid visat sig att en av dem som skatteplanerar genom bolag är Timbuktu, och då skrivs det en hel del. Denna ledare i Sydsvenskan kommenterar vettigt (och citerar både mig och Gunnar Myrdal...) Även p1 sände nyligen ett reportage om skattesystemet. När det gäller hur (delar av) en större skattereform skulle kunna se ut, vill jag påminna om denna artikel jag skrev i DN för några år sedan.

Krönika om reformer med och utan hullingar

I dagens SVD skriver jag om reformer med hullingar och Anders Borgs senkomna insikter om alliansens misstag.
Slutklämmen:
när dammet lagt sig tyder mycket på att regeringen Bildt liberaliserade Sverige mer på tre år än vad Reinfeldts regeringar gjorde på åtta.
Detta påstående kan faktiskt stärkas med data. Kikar vi på Fraser-institutets index för ekonomisk frihet, ökade denna rejält mellan 1990 och 1995, men knappt alls under alliansen (även om data bara går tom 2012 än så länge, och årliga data saknas före år 2000. Intressant är även att all time high för ekonomisk frihet i Sverige kom 2003, efter 9 års socialdemokratiskt maktinnehav.
Anders Borgs frispråkiga efterklokhet på World Economic Forum är intressant läsning:
Cutting unemployment benefits from 80% to 75% of a claimant’s previous income can be implemented in the magic first 100 days in office. Implementing stricter work search requirements for the unemployed would require the buy-in of bureaucrats on the ground. Any reforms that require extensive and complex legislative work are more likely to get stuck at committee phase. Any measures that rely on a cultural change among staff are more likely to fail. Any reforms that rely on local government for implementation risk getting bogged down in local politics or simply failing. Any strategies based on the idea that unions and other interest group will be constructive are more likely to fail.
När det gäller forskning om politisk förändring finns mycket samlat i denna presentation av Lars Niklasson.
Mer bakgrund finns i boken Reform (red Erlingsson och Santesson).