Visar poster taggade uppsatstips:

Är socialdemokratins nedgång en följd av industrisamhällets nedgång?

Under semestern blev jag nyfiken på om det gjorts kvantitativ forskning på vad som förklarar socialdemokratins nedgång i olika länder. Hittade snabbt Pontusson (1995) i World Politics, som gör exakt detta. Min hypotes var att socialdemokratins nedgång helt enkelt följer industrisamhällets nedgång, och att det därför ser ganska mörkt ut för socialdemokratin i samtliga länder. Pontussons resultat tycks bekräfta detta.
Ur abstract:
Using a number of different quantitative measures, this article demonstrates that variations in the degree of social democratic decline in nine European countries can be viewed in large measure as a product of two structural economicchanges: (1) the shift to smaller units of production; and (2) the growth of private nonindustrial employment.
Artikeln är dock gammal både vad gäller data och metod. Endast 9 länder studeras, data går bara till 1990 (artikeln publicerades 1995), och bevisen är mest korrelationer:
Någon nyare liknande studie lyckades jag inte hitta, men det borde rimligen finnas. Det vore intressant att se om resultatet står sig när fler år och länder läggs till (om inte annat är detta kanske ett bra uppsatsämne för en pol.kand-student!).
Nedgången har definitivt inte brutits (bild från @crehbinder som sammanställt data från valresultat sedan 1967))
EUobserver orkade bara jämföra 2000 med 2017:



Uppdatering: @crehbinder tipsar även om att Anders Lidström har gjort en studie med av variation inom Sverige 1973-2014. Hans slutsatser:
Fem strukturförändringar visar sig sammantaget kunna förklara 75 procent av variationen i nedgång. Det gäller den minskade industrisysselsättningen, ökande utbildningsnivån, ett stigande ekonomiskt välstånd, urbaniseringen samt minskningen av det sociala tryck som tidigare gynnat partiet i dess styrkefästen.

Hur illa måste det gå för att barn ska bli fattigare än sina föräldrar? Några räkneexempel

Med anledning av McKinsey-rapporten och DN-kolumnen jag skrev om här, har jag gjort ett enkelt räkneexempel för att få ett hum om frågan: Hur illa måste det gå i ekonomin för att barn ska bli fattigare än sina föräldrar?
Exemplet bygger på följande förutsättningar: Föräldern börjar jobba vid 20 års ålder, tjänar då 216 000 om året (18000 /mån), får barn vid 25, barnet börjar jobba vid 20 och tjänar då drygt 277000 om året pga allmän produktivitetstillväxt.
Lönen för en individ stiger alltså dels pga allmän produktivitetstillväxt i samhället och dels pga att individen blir äldre och klokare med tiden.
Produktivitetstillväxt pga teknologi: 1% årligen
Produktivitetstillväxt pga ålder och erfarenhet: 1% årligen.
Föräldern slutar jobba vid 65 års ålder och har då en slutlön på drygt 520 000. Om barnet får uppleva samma tillväxttakt som föräldern, och också slutar jobba vid 65 är hennes slutlön 675 000 och hon har totalt tjänat 20,6 miljoner under sin karriär, vilket kan jämföras med förälderns 16,1 Mkr.
I figurerna nedan är den blå kurvan förälderns inkomst, och den oreanga är barnets.
Om barnet har rejäl otur inträffar en ekonomisk kris när hen är 40, dvs när föräldern går i pension. Krisen gör att både den allmänna tillväxten och hennes ålderseffekten upphör under 10 års tid. Det betyder att förälderns karriär var krisfri medan barnet drabbades av en 10 år lång stagnation. Likväl kommer barnet efter stagnationen att tjäna mer som 50-åring än vad föräldern gjorde vid 50, och barnets livsinkomst kommer att vara drygt 2 miljoner kronor högre.
En kris likt den ovan är osannolik i att den gäller både allmän produktivitetsutveckling i samhället och individens egen utveckling. Kriser som innebär att inkomsterna stagnerar i genomsnitt behöver inte betyda att människor upphör att bli äldre, klokare och få löneökningar när så sker. Om krisen under en tioårsperiod sänker den allmänna produktivitetstillväxten till 0, medan den individuella är kvar på 1%, ser det såklart ännu bättre ut för barnet:
Hur illa måste det gå för att barnen verkligen ska bli fattigare än sina föräldrar? Det är såklart teoretiskt möjligt, men vi måste beakta att en kris som inträffar medan föräldern jobbar inte bara påverkar barnets inkomster. Ett sådant scenario uppstår exempelvis om det när barnet fyller 32 (och föräldern 57) inträffar något som gör att all tillväxt avstannar i minst 33 år. Då landar både barn och förälder på knappt 16 Miljoner i livsinkomst (något mer för föräldern).
Notera att trenden att barnafödandet sker allt senare i livet, ytterligare minskar sannolikheten att barn blir fattigare än sina föräldrar.
Notera också att karriärlöneeffekten modellerats lite väl enkelt, den är sannolikt större i början och mindre på slutet. Det finns m a o goda möjligheter att expandera analysen i en uppsats för den hugade!

Uppsatsidé: Hur påverkar flyktingmottagandet inkomstfördelningen?

Följande idé torde vara lämplig för en masteruppsats i nationalekonomi. Beroende på ambitionsnivå kan den möjligen anpassas nedåt till en kandidat och nog också till ett första papper i en avhandling.
  • Approximera den svenska inkomstfördelningen med en funktion.
  • Simulera och beräkna en Ginikoefficient för olika scenarier rörande antalet nyanlända och deras arbetsmarknadsutfall.
  • Skapa sociala indifferenskurvor under antagandet att vi vill minimera Gini och maximera mottagandet.
  • Vad är effekten på Gini av de senaste årens mottagande under antagande att det i någon bemärkelsen går ungefär som det gått hittills på arbetsmarknaden för dem?
  • Hur ser en känslighetsanalys ut?
  • Finns det omständigheter under vilka ett ökat mottagande faktiskt kommer att minska ojämlikheten i Sverige?
  • I en avhandling kan man också försöka säga något om effekterna i allmän jämvikt, dvs efter att inhemska löner anpassat sig, mest för att se om det finns skäl att tro att de effekterna är särskilt stora (oavsett åt vilket håll de går).

Vad förklarar regeringens pessimistiska arbetslöshetsprognos 2013?

Anders Sundell tweetade att regeringens prognos för arbetslöshetens utveckling tenderar att vara mycket optimistisk jämfört med den utveckling som faktiskt sker, vilket illustrerades av följande bild:
Prognosen 2013 sticker ut som den enda som faktiskt överskattade arbetslösheten jämfört med den faktiska utvecklingen. En tänkbar förklaring är att regeringar året före valåret gör en mer pessimistisk prognos i syfte att under valåret kunna berömma sig själv för att det går bättre än väntat. En alternativ förklaring är att detta var en engångsgrej kopplad till alliansens valstrategi att det enda som kunde rädda regeringen var om folk tror att det håller på att gå åt skogen med ekonomin (vilketr ju onekligen låter lite underligt såhär i efterhand, men det är en annan femma...).

Så hugade nek- och stv-studenter kan ju roa sig med att rota i äldre budgetproppar, och fundera kring hur prognosoptimism ska mätas. Betänk även att arbetslöshetsdefinitionen kan ha ändrats, så man får hålla tungan rätt i mun och leta upp mått som är jämförbara över tiden. En bonusanalys är om det kan finnas politiska motiv även till definitionsförändringarna!