Berghs betraktelser

Denna debattartikel i DI är intressant och bör tas på allvar. Tyvärr kommer så nog inte att ske.

Penningpolitikens verktygslåda bör moderniseras. Det är ineffektivt att gå omvägen via privata banker för att stabilisera priserna. Omvägen leder till upptrissade bostadspriser, ekonomiska klyftor och ökad risk för finanskriser. Riksbanken bör i stället bygga upp sitt eget betalningssystem genom e-kronan. Penningpolitik kan då bedrivas direkt gentemot invånare, företag och offentlig sektor utan att berika bankerna som en sidoeffekt.

och

En statlig investeringsbank bör införas som investerar i infrastruktur, energisystem och klimatomställning. Statliga investeringsbanker finns redan i flertalet OECD-länder. Banken bör finansiera sig på marknaden, ha ett långsiktigt krav på att inte gå med förlust samt inte begränsas av finanspolitiska ramverk.

Författare är Lennart Erixon, professor i nationalekonomi, Stockholms universitet och Samuel Färdow Kazen, utredare, medlem i Positiva Pengar och International Movement for Monetary Reform

Här är ett intressant diagram ur PENNINGPOLITISK RAPPORT FEBRUARI 2020.

Ur rapporten:

Det görs nästan alltid någon form av kvalitetsjustering när ett prisindex beräknas. Ett konsumentprisindex syftar till att mäta "rena" prisförändringar och inte förändringar i priser som beror på att kvaliteten på en produkt förändras. Justeringar görs framför allt i samband med att produkter vars priser mäts ersätts med nya. I Sverige sker detta antingen i samband med att SCB uppdaterar konsumtionskorgen i KPI vid årsskiftet eller löpande under

året om en produkt vars pris mäts utgår ur sortimentet eller inte längre är representativ. Kvalitetsjusteringsmetoder är inte fullt ut harmoniserade mellan länder

SCB kvalitetsjusterar alltså på ett sätt som gör att hemelektronik i Sverige antas ha fallit mycket mer än i anrda EU-länder.

Nu kanske någon tänker att detta är ännu ett skäl till att det inte var motiverat att sänka räntan så mycket som Riksbanken gjorde. Formuleringarna om detta i rapporten är intressanta, och rapporten avslutas med följande ord:

Resultaten i denna fördjupning innebär inte att Riksbanken borde ha ett annat inflationsmål eller borde ha bedrivit en annan penningpolitik under 2000-talet. Den mycket expansiva penningpolitiken de senaste åren ska till exempel ses mot bakgrund av att ränteläget i omvärlden blivit väldigt lågt och att förtroendet för inflationsmålet försvagades 2010–2015. Den förda penningpolitiken har varit nödvändig för att återupprätta förtroendet för inflationsmålet.

I flera sammanhang är det dock viktigt att kunna jämföra den ekonomiska utvecklingen med omvärlden. Därför är det angeläget att det sker ytterligare internationell samordning mellan statistikmyndigheter för att harmonisera mätmetoder inom prisstatistiken.