Berghs betraktelser

Visar poster taggade kronika:

Vad säger fallet Kallinge om kommunala bolag?

Permalänk

I en ny kolumn skriver jag om fallet Kallinge i Blekinge, där PFAS-kemikalier från försvarets brandsläckningsskum förgiftade dricksvattnet.
När ett fasansfullt misstag som detta uppdagas, skulle man kunna tänka sig att kommunen och kommuninvånarna tillsammans vänder sig till Försvarsmakten för att utkräva kompensation för att kommunens grundvatten har förgiftats med brandsläckningsskum. Ett annat fullt rimligt alternativ vore kanske att kommunen och Försvarsmakten tillsammans tog strid mot det amerikanska bolag som tillverkat skummet. Inget av detta hände. Istället inleddes en lång juridisk process i vilken drabbade kommuninvånare stämde sitt eget kommunala vattenbolag, Ronneby Miljöteknik
, , ,

Under strecket i SvD: Den envisa idén om moraliskt förfall

Permalänk


Den 26 augusti skrev jag en understreckare om den envisa idén om moraliskt förfall. Merparten av min text är en sammanfattning av denna Nature-artikel (av Mastroianni & Gilbert) men på slutet gör jag lite egna funderingar.

Några kommentarer:
  1. Visst är det ett kraftigt underbetyg åt samhälls- och beteendevetenskapernas tidskrifter att en artikel som denna publiceras i Nature? Hade den kommit in i AER? APSR? Tillåt mig tvivla. ASR? Kanske, men förmodligen inte.
  2. Artikeln är bra inte främst pga data de själva tar fram, utan pga mönstret de hittar i en lång rad andra studier. Den enskilt mest intressanta studien är nog i Psychological Bulletin och visar att andelen som samarbetar i Fångens dilemma har ökat med 10 procentenheter sedan 1950-talet. Dessa data är från USA, ett land som ofta sägs vara ett land där socialt kapital och tillit långsiktigt anses trenda nedåt!
  3. Så här skriver jag på slutet av artikeln:
Inom den kritiska samhällsforskningen som ska belysa och förklara problem i vår samtid, är beskrivningar av olika typer av moraliskt förfall en stapelvara. När det tas för givet att moralen försämras blir samhällsanalys ofta till en tävling om att hitta den mest trovärdiga förklaringen. Beroende på akademisk skolbildning och politisk ideologi lyfts olika syndabockar fram: Är det månne kvinnans frigörelse som skapar moraliskt förfall? Sekulariseringen? Feminismen? Kapitalismen? Nyliberalismen? Invandringen?
I efterhand är det obegripligt hur jag kunde glömma att nämna New Public Management i uppräkningen av syndabockar. Och sociala medier naturligtvis!
  1. Vissa har ifrågasatt slutsatsen i Mastroiannis och Gilberts artikel) genom att hänvisa till den senaste tidens svenska brottsutveckling. Den trenden är onekligen oroande, men artikeln jag skriver om bygger på uppemot 100 undersökningar i 60 olika länder under flera decennier, och på många olika indikatorer på moral. Mönstret som beskrivs i artikeln är fullt förenligt med ökande gängskjutningar. Jag är inte ens säker på att våldstrenden i Sverige de senaste åren är ett tecken på fallande allmän moral: Kanske har moralen förbättrats hos 80 eller 90 procent av svenskarna, samtidigt som den försämras hos kriminella gäng?
  2. Astral Codex Ten är inte övertygad och har ett läsvärt kritiskt blogginlägg här. Jag tycker dock inte att kritiken är förödande, delvis går den ut på att (för) många olika aspekter av moral blandas i samma papper - men det är samtidigt pappret styrka.
  3. Avslutningsmeningen är den jag är mest nöjd med:
kanske är detta den mest radikala och provocerande tanke som går att tänka om vår samtid: Att människor är lika goda, ärliga, och hjälpsamma nu som de var förr, och att samhället som vi skapar långsamt utvecklas till det bättre.


,

Text #2 med anledning av dokumentären "statsministerns städerska"

Permalänk



Skulle Sverige bli ett sämre land om vi tillät fler att vara här lagligt och försörja sig på exempelvis städjobb? Den frågan ställer jag i en krönika i tidningen näringslivet, och jag resonerar kring svaret bland annat så här:
Den mest omedelbara effekten skulle vara att människor i Chilos situation inte längre behöver vara rädda för polis och andra myndighetspersoner. Det skulle stärka deras förhandlingsposition, och det skulle ge dem fler seriösa arbetsgivare att välja mellan. Den sektor som bevisligen redan finns och skapar värde i ekonomin skulle bli vit, generera skatteintäkter och de oseriösa aktörer som inte drar sig för att utnyttja papperslösa som arbetskraft, skulle få välbehövlig konkurrens från mer seriösa aktörer.
Något jag bara snuddar vid i texten är hur städare och annan lågkvalificerad invandrad arbetskraft påverkar löner och skatteintäkter. I korthet beror det på om den nya arbetskraften är komplement eller substitut till den arbetskraft som redan finns i Sverige. En iiten miniforskningsöversikt av denna fråga gjorde jag i detta blogginlägg.

Detta är f ö den andra text jag skrivit med anledning av den utmärkta Spotify.dokumentären Wstatsministerns städerska". Den första publicerades i Svenska Dagbladet 15 juni, och fokuserade på hyckleriet om denna typ av jobb i Sverige:
Enligt retoriken från fackföreningar, från arbetarrörelsen och numera även från delar av svensk borgerlighet accepterar vi inte att människor från andra länder kommer till Sverige som billig arbetskraft i städbranschen. Magdalena Andersson själv säger nästan exakt så i dokumentären.

I praktisk handling gör vi ändå just det. Även offentlig sektor. Även Magdalena Andersson. Inte direkt, men genom vad vi skulle kunna kalla moraliska mellanhänder: Vi anlitar företag som i sin tur lägger ut jobbet på andra, mindre nogräknade aktörer. Men detta förfarande är ett villkor för att de ska kunna hålla låga priser. Och det är med dessa låga priser som företagen vinner städuppdrag från kommuner, regioner och statliga myndigheter. Här finns ett svenskt hyckleri som dokumentären skickligt blottlägger.
, ,

DN-kolumn om svensk politisk kulturs förfall

Permalänk

Min senaste DN-kolumn genererade oväntat mycket positiv feedback. Tre kommentarer kan göras maa frågor/feedback som jag fått:

1. Varför nämner jag just m, kd och sd?
Svar: De är konservativa partier som gör en poäng av att värna svensk kultur, vilket gör deras beteende intressant/ironiskt. Men kultur är naturligtvis en funktion av allas agerande, och skulden ligger inte bara hos dessa.

2. Är samsyn och konsensus alltid något positivt?
Svar: Nej. Men att kunna kompromissa utifrån tydliga och stora åsiktsskillnader (vilket ofta varit fallet i svensk politik) är något annat än åsiktskorridorer, konflikträdsla och tävlan om att vara mest upprörd över sådant som alla ogillar.

3. Vad tycker m om texten?
Svar: Ingen aning. Men flera har hört av sig med uppskattning och berättat att det finns personer inom partiet som inte gillar dess agerande rörande exvis misstroendevotum och friare hyressättning i nyproduktion.

Det var det hela. Vill någon ha mer gnäll om att det var bättre förr, kan jag (helt oironiskt) rekommendera Torbjörn Elenskys fundering kring kultursidornas förfall i Respons.


,

Krönika om arbetsplats och att arbeta hemifrån i Tidningen Näringslivet

Permalänk

Historiskt sett kan hävdas att såväl kontoret som fabriken är strukturer vars uppgång sammanfaller med industrialiseringen. Hemarbete var normen i jordbrukssamhället, men också inom många hantverksyrken innan ångmaskiner, elmotorer och löpande band radikalt förändrade arbetslivet. Även intellektuella, forskare och författare satt ofta bokstavligt talat på sin kammare och skrev. Nu är många tillbaks exakt där. Var kontorsarbetsplatsen bara en historisk parentes?
Äldre →

Låna gärna idéer och texter. Ange gärna källa.


Tema: Binary (mod) från Fabthemes | Bloggplattform: Postach.io

Bergh

Bergh

Bergh betraktelser - kanske Sveriges äldsta nationalekonomiblogg?

Senaste

Taggar