Visar poster taggade kronika:

Var ska folk jobba? I Kristianstadsbladet om bristen på folk - och debatt om MMT

Ny krönika i Kristianstadsbladet, kommenterar statsskuld, MMT, löften om fler poliser och arbetskrtaftsinvandring - med mera Ett utdrag:
Om vi vill kan Sverige skapa hur mycket svenska kronor som helst. Det skulle också vara fullt möjligt för Sverige att låna stora belopp och ändå ha avsevärt lägre statsskuld än de flesta andra EU-länder.
Men inget av detta ger oss fler poliser eller undersköterskor. Det är nämligen inte i första hand pengar som saknas i Sverige. Det är människor. I synnerhet människor i arbetsför ålder.
Likväl är det nog slutklämmen jag menar är viktigast:
Nästa gång någon säger att Sverige behöver fler poliser, sjuksköterskor eller ingenjörer, fråga inte hur det ska finansieras. Fråga vilken yrkesgrupp vi är beredda att minska!
Det är befriande att se och otroligt viktigt med en svensk nationalekonom som fokuserar på de reala, begränsade, resurserna!
Tyvärr fastnar moderna penningteoretiker ofta i diskussionen om huruvida staten lånar när den ger ut statsobligationer (se diskussion här ), men intressant är deras reala kommentar:
Nu till det reala. Var ska färre jobba?
Först och främst borde färre "jobba" i arbetslöshetskön. [...] Vilken yrkesgrupp vi är beredda att minska? På sikt finns det mängder av arbetskraft att hämta i flera sektorer genom omorganisation och omreglering (bank&finans poppar omedelbart upp i mitt huvud).
Tänk t.ex. ett pensionssystem där staten betalar pension direkt till pensionärer, månad för månad. Eller ett kraftigt förenklat skattesystem. Hur mycket arbetskraft skulle frigöras?
Min enda kommentar till detta är att det nog inte frigörs horder av arbetskraft genom att förenkla pensionssystemet enligt förslaget.

Vad säger fallet Kallinge om kommunala bolag?

I en ny kolumn skriver jag om fallet Kallinge i Blekinge, där PFAS-kemikalier från försvarets brandsläckningsskum förgiftade dricksvattnet.
När ett fasansfullt misstag som detta uppdagas, skulle man kunna tänka sig att kommunen och kommuninvånarna tillsammans vänder sig till Försvarsmakten för att utkräva kompensation för att kommunens grundvatten har förgiftats med brandsläckningsskum. Ett annat fullt rimligt alternativ vore kanske att kommunen och Försvarsmakten tillsammans tog strid mot det amerikanska bolag som tillverkat skummet. Inget av detta hände. Istället inleddes en lång juridisk process i vilken drabbade kommuninvånare stämde sitt eget kommunala vattenbolag, Ronneby Miljöteknik

Under strecket i SvD: Den envisa idén om moraliskt förfall


Den 26 augusti skrev jag en understreckare om den envisa idén om moraliskt förfall. Merparten av min text är en sammanfattning av denna Nature-artikel (av Mastroianni & Gilbert) men på slutet gör jag lite egna funderingar.

Några kommentarer:
  1. Visst är det ett kraftigt underbetyg åt samhälls- och beteendevetenskapernas tidskrifter att en artikel som denna publiceras i Nature? Hade den kommit in i AER? APSR? Tillåt mig tvivla. ASR? Kanske, men förmodligen inte.
  2. Artikeln är bra inte främst pga data de själva tar fram, utan pga mönstret de hittar i en lång rad andra studier. Den enskilt mest intressanta studien är nog i Psychological Bulletin och visar att andelen som samarbetar i Fångens dilemma har ökat med 10 procentenheter sedan 1950-talet. Dessa data är från USA, ett land som ofta sägs vara ett land där socialt kapital och tillit långsiktigt anses trenda nedåt!
  3. Så här skriver jag på slutet av artikeln:
Inom den kritiska samhällsforskningen som ska belysa och förklara problem i vår samtid, är beskrivningar av olika typer av moraliskt förfall en stapelvara. När det tas för givet att moralen försämras blir samhällsanalys ofta till en tävling om att hitta den mest trovärdiga förklaringen. Beroende på akademisk skolbildning och politisk ideologi lyfts olika syndabockar fram: Är det månne kvinnans frigörelse som skapar moraliskt förfall? Sekulariseringen? Feminismen? Kapitalismen? Nyliberalismen? Invandringen?
I efterhand är det obegripligt hur jag kunde glömma att nämna New Public Management i uppräkningen av syndabockar. Och sociala medier naturligtvis!
  1. Vissa har ifrågasatt slutsatsen i Mastroiannis och Gilberts artikel) genom att hänvisa till den senaste tidens svenska brottsutveckling. Den trenden är onekligen oroande, men artikeln jag skriver om bygger på uppemot 100 undersökningar i 60 olika länder under flera decennier, och på många olika indikatorer på moral. Mönstret som beskrivs i artikeln är fullt förenligt med ökande gängskjutningar. Jag är inte ens säker på att våldstrenden i Sverige de senaste åren är ett tecken på fallande allmän moral: Kanske har moralen förbättrats hos 80 eller 90 procent av svenskarna, samtidigt som den försämras hos kriminella gäng?
  2. Astral Codex Ten är inte övertygad och har ett läsvärt kritiskt blogginlägg här. Jag tycker dock inte att kritiken är förödande, delvis går den ut på att (för) många olika aspekter av moral blandas i samma papper - men det är samtidigt pappret styrka.
  3. Avslutningsmeningen är den jag är mest nöjd med:
kanske är detta den mest radikala och provocerande tanke som går att tänka om vår samtid: Att människor är lika goda, ärliga, och hjälpsamma nu som de var förr, och att samhället som vi skapar långsamt utvecklas till det bättre.


DN-kolumn om svensk politisk kulturs förfall

Min senaste DN-kolumn genererade oväntat mycket positiv feedback. Tre kommentarer kan göras maa frågor/feedback som jag fått:

1. Varför nämner jag just m, kd och sd?
Svar: De är konservativa partier som gör en poäng av att värna svensk kultur, vilket gör deras beteende intressant/ironiskt. Men kultur är naturligtvis en funktion av allas agerande, och skulden ligger inte bara hos dessa.

2. Är samsyn och konsensus alltid något positivt?
Svar: Nej. Men att kunna kompromissa utifrån tydliga och stora åsiktsskillnader (vilket ofta varit fallet i svensk politik) är något annat än åsiktskorridorer, konflikträdsla och tävlan om att vara mest upprörd över sådant som alla ogillar.

3. Vad tycker m om texten?
Svar: Ingen aning. Men flera har hört av sig med uppskattning och berättat att det finns personer inom partiet som inte gillar dess agerande rörande exvis misstroendevotum och friare hyressättning i nyproduktion.

Det var det hela. Vill någon ha mer gnäll om att det var bättre förr, kan jag (helt oironiskt) rekommendera Torbjörn Elenskys fundering kring kultursidornas förfall i Respons.


Krönika om arbetsplats och att arbeta hemifrån i Tidningen Näringslivet

Historiskt sett kan hävdas att såväl kontoret som fabriken är strukturer vars uppgång sammanfaller med industrialiseringen. Hemarbete var normen i jordbrukssamhället, men också inom många hantverksyrken innan ångmaskiner, elmotorer och löpande band radikalt förändrade arbetslivet. Även intellektuella, forskare och författare satt ofta bokstavligt talat på sin kammare och skrev. Nu är många tillbaks exakt där. Var kontorsarbetsplatsen bara en historisk parentes?