Visar poster taggade miljo:

Om argumentet att marknaden avskaffade kärnkraften

Ett argument som dyker upp då och då är att nedläggningen av den svenska kärnkraften var ett affärsmässigt beslut på marknadsmässiga grunder. Om det funnes en lista på argument som först låter smarta men som efter lite funderande inte är det, torde detta vara en god kandidat.

Tänk på en annan verksamhet än kärnkraft, vi kallar den X, och antar att:
  1. Det har hållits en folkomröstning om hur länge X ska få bedrivas
  2. Det har stiftats lagar om att X ska upphöra.
  3. Det länge fanns en lag som förbjöd människor att beräkna kostnader och utarbeta konstruktionsritningar för X.
  4. Alternativ och konkurrenter till X uppmuntras och subventioneras.
Om ägare och investerare i detta läge blir mindre sugna på X, är det naturligtvis korrekt att detta resultatet av en affärsmässig bedömning, men det är inget bra svar när någon kritiserar den politiska strävan att avskaffa X. Den affärsmässiga bedömningen inkluderar nämligen den politiska risken.

Detta konstaterande säger naturligtvis i sig ingenting om huruvida X är önskvärt eller ej. När det gäller just kärnkraften kan det tänkas att det finns en relativt enkel förklaring till att detta dåliga argument dyker upp hyfsat ofta:
  • Det fanns (och finns) många goda skäl att styra över samhället till andra, mer hållbara energikällor än kärnkraft.
  • Det var ingen orimlig bedömning att politiska beslut och signaler om kärnkraftens avvecklande skulle påskynda utvecklingen av andra energikällor.
  • När klimatfrågan blev mer akut tedde det sig plötsligt minst sagt idiotiskt att innan deras tekniska livslängd löper ut avveckla redan existerande, välfungerande och säkra kärnkraftverk som på marginalen producerar både mycket och klimateffektivt.
  • Hellre än att rätta till eller ens erkänna detta misstag, tycks många politiker välja den för dem enklare utvägen att skylla på marknaden.


Hur uppgiven bör man vara om klimatet - källor och bakgrund till kommentar på Hermele i Sydsvenskan

I torsdags hade Kenneth Hermele en lång artikel om den stundande klimatkatastrofen. Intellektuella som skriver att det kommer att gå åt skogen utan att vi kan göra något åt det är en fascinerande. Även om man faktiskt tror att det är för sent, vad är poängen med att basunera ut det?
Ett annat exempel i denna genre gavs i SVTs idévärlden i våras när Therese Uddenfeldt lanserade sin tes att vi omöjligen kommer att kunna ta oss ur oljeberoendet. Hon fick dock bra svar av miljöforskaren Tomas Kåberger.
Det problematiska ligger i att jag inte kan finna något alternativ till den nuvarande ordningen annat än den typ av statsstyrd ekonomi som fanns i Sovjet och Östeuropa efter andra världskriget och som var ännu sämre än kapitalistiska ekonomier på att hushålla med energi och råvaror och på att leda in samhällena i kretsloppsbanor. Vad de två systemen har gemensamt är vurmen för tillväxt utan gränser, tanken att ekonomin kan växa för evigt. [...] Inför en total samhällskollaps kommer världens ekonomiska och politiska elit – så föreställer jag mig det hela – till slut att visa dådkraft. Men då kommer det att vara för sent för det klimat och de öppna samhällen vi vant oss vid här på jorden.
Men efter att ha förkastat två ytterligheter, glömmer Hermele bort den medelväg som hittills gett domedagsprofeter likt Hermele fel, gång på gång. [...] Även i klimatfrågan finns dock ljusglimtar som det vore dumt att ignorera. I Kina ökar både medvetenheten om och åtgärderna mot klimatproblemen. Fler länder sätter pris på koldioxidutsläpp så att sänkta utsläpp ska löna sig. Den globala andelen el från vind och sol ökar, förvisso från en låg nivå men i accelererande takt. Priserna ändras så att förnybara energikällor får lättare att konkurrera. Jämfört med förbränningsmotorn har elmotorn flera fördelar som gör den attraktiv även för den helt klimatomedvetne: Den är tystare, enklare, säkrare och vänligare mot närmiljön.
För mer om skälen att vara optimistisk, och fler skäl än jag nämner i artikeln, se exempelvis
Särskilt intressant är utvecklingen av mängden solkraft i den globa elproduktionen i kombination med vad Tomas Kåberg anförde mot Therese Uddenfeldt (länk ovan) om elmotorns fördelar gentemot förbränningsmotorer.



Regleringar, risker och industri-intressen

Intressanta uttalanden av riskforskaren Ragnar Löfstedt: (HT Marcus)
– Det är lättare att fokusera på något enskilt bekämpningsmedel än att ta sig an luftföroreningar där det finns en stark bilindustri med stora intressen. I stället plockar man billiga poäng i media på att vara emot obetydliga risker, säger Ragnar Löfstedt.
Det här tar sig bland annat uttryck i att varje land tenderar att ha sina "favorit"-risker. I Österrike är man emot genmodifierade grödor, i Danmark är man emot kärnkraft, och i Sverige finns starka röster mot kemikalier. Gemensamt för alla de här riskerna är att förekomsten av dem är liten i de länder där motståndet är stort. Det låter paradoxalt men har en förklaring: Politiker som tar sig än de här riskerna får inga starka intressen emot sig.

Vilka länder är störst miljöbovar?

I denna PLOSone-artikel görs ett försök att rangordna alla länder efter "environmental impact":
Our rankings are based on natural forest loss, habitat conversion, marine captures, fertilizer use, water pollution, carbon emissions and species threat
Det blandas mao friskt och jag blir inte helt klok på skillnaden mellan den proportionella och den absoluta varianten av måttet, som bl a förklaras så här:
"we aimed to: (i) provide a rank of proportional environmental impact to determine how countries perform with respect to their available resources, (ii) provide a rank of total (absolute) resource use to determine which countries have the highest (and lowest) impact at the global scale"
Här är hela listan (proportional composite environmental (pENV) rank (lower ranks = higher negative impact).
Sverige klarar sig bra (150e värst av 179 länder). Singapore är värst, Kap Verde bäst.
Något starkt samband med BNP/capita tycks inte finnas, som framgår nedan.


Om någon känner till liknande och mer transparenta studier, tipsa gärna!

Källa: Bradshaw, Corey J A, Xingli Giam, and Navjot S Sodhi. 2010. “Evaluating the Relative Environmental Impact of Countries." PloS one 5(5): e10440. 

http://archive.epi.yale.edu/indicators-in-practice/ranking-countries-relative-environmental-impact