Visar poster taggade lastips:

Hur ska gender equality paradox tolkas?

Det skrivs mycket om ett fenomen som kallas the gender equality paradox i Sverige just nu. Den så kallade paradoxen betecknar det återkommande mönstret att många könsskillnader tenderar att vara större i mer utvecklade och jämställda länder.
I The Atlanatic skriver Olga Khazan om fenomenet och illustrerar med en skatterplot av andelen kvinnor i STEM-ämnen (science, technology, engineering, and math) mot könslönegapet (kvinnors som andel av mäns):
I forskning och framsteg illustreras den utifrån en ny psykologiartikel. Det förklaras inte vad "jämställdhet" är men av forskningsartikeln framgår att det är Global Gender Equality Index
Mönstret är alltså inte något nytt eller omstritt, men det är långt ifrån självklart hur det ska tolkas.
Till att börja med: Det faktum att personlighets- och beteendeskillnader mellan män och kvinnor varierar kraftigt mellan olika länder talar knappast emot tesen att dessa skillnader till stor del är socialt konstruerade.
I The Atlantic framhålls att en trolig förklaring är komparativa fördelar:
The issue doesn’t appear to be girls’ aptitude for stem professions. [...] girls performed about as well or better than boys did on science in most countries [...] But when it comes to their relative strengths, in almost all the countries—all except Romania and Lebanon—boys’ best subject was science, and girls’ was reading. (That is, even if an average girl was as good as an average boy at science, she was still likely to be even better at reading.)
En liknande förklaring ges på (den utmärkta bloggen) research the headlines (som "addresses the way in which research is discussed and portrayed in the media").
So it is not the case that ‘gender equality leads to less women in STEM’ but rather, it appears that girls in more gender-equal countries are making higher education decisions based on their individual strengths and preferences.
Research digest från British Psychology Society väljer att landa i en aningen annorlunda slutkläm som betonar att det kan finnas systematiska preferensskillnader mellan könen:
[t]he study doesn’t suggest that we sit on our laurels and validate the status quo. It does suggest, however, that we misunderstand the current level of STEM gender imbalance if we attribute it entirely to social injustice. A substantial cause of the current STEM gender mix may be the product of young men and women making considered, rational choices to leverage their strengths and passions in different ways.

Om Amu Chuas bok Political Tribes på sydsvenskans kultursida

12 oktober hade jag en text om Amu Chuas bok Political Tribes på sydsvenskans kultursida. Jag upptäckte boken (tror jag...) via Ezra Kleins podcast och skaffade den genast. Jag tror att min text är en av de första på svenska om, men jag anar att det kommer fler.
Några utdrag ur min recension:
Istället för en välfungerande nationell demokrati där alla diskuterar miljöpolitik och pensionssystemets utformning, leder [USAs] demokratiseringsförsök[] till en maktkamp där människor sluter sig samman och röstar för att stötta den grupp de identifierar sig med [...] Många kan instämma i Chuas vassa kritik av USA:s agerande i Vietnam och Irak. Men Chua är lika kritisk mot den amerikanska liberala vänstereliten [...] Under paroller som "Vi är de 99 procenten" gör de anspråk på att tala för en stor majoritet av amerikaner, men enligt Chua är rörelsen snarast föraktfull mot de värderingar som många vanliga amerikaner har. [...] Om Chua har rätt har den liberalt sinnade eliten delvis sig själv att skylla. Medan den träter inom sig kring huruvida skulden för Sverigedemokraternas framgångar ska läggas på främlingsfientlighet, på materiella faktorer såsom nedskärningar och inkomstklyftor eller på identitetspolitik och överdriven politisk korrekthet, pekar Chua på möjligheten att det är kombinationen av många upplevda hot som gjort att grupptänkandet vunnit framgångar.
Det är särskilt intressant att läsa vad andra skrivit om Chua. Ur The Guardians recension:
it’s when Chua attempts to expand her argument into the ever more complex world of identity politics that the book begins to lose its way [...] It’s partly because Chua tries to shoehorn international relations, domestic strife and campus activism into one overarching category of tribal impulses. But it’s also because that while she’s adept enough at diagnosing tribal behaviour, she doesn’t seem to have a clear idea about what to do about it beyond acknowledging its existence.
En bok jag inte läst än är Liliana Masons "Uncivil agreement: Understanding Political Polarisation" (den sammanfattades dock sannolikt väldigt när hon var gäst i Econtalk).
Här är en text om den boken:
People are often members of multiple, cross-cutting groups, and we each have multiple social identities. Thus you might be a Democrat, a member of the church, Hispanic etc. What Mason argues is that these social identities are increasingly overlapping and aligning. Social identities are becoming more homogenous and each political party is becoming in turn increasingly socially homogenous or socially sorted. There is an alignment of partisan, religious, racial and ideological identities and there are less cross-cutting identities.

Nu blir webben bildfattigare

Jag använder ofta The Browser och har stundom funnit det (med marginal) värt några dollar i månaden (2,50$ kostade när jag började, numera är det 5 vilket är på gränsen...). Numera ser sajten betydligt tristare ut, och det finns en förklaring:
One big change is that we have stopped using pictures on the website. The reason for this is prudence. It is often impossible to tell, without exhaustive research, the ultimate source of a picture and the rights attaching to it. The rise of automated image-recognition technology means that violations of copyright are far more likely to be detected and far more likely to be punished. This is a good thing; we do not wish to violate the copyright of others, however inadvertently; nor do we wish to be punished for doing so. The only safe course for us is to cease using pictures.
Tänker man så på The browser finns sannolikt liknande tankar på andra håll. Oro för att oavsiktligt råka bryta mot lagen gör alltså webben bildfattigare och tristare i detta nu.

DN-kolumn om överdrifter i samhällsdebatten

Dagens DN-kolumn handlar om överdrifter, ett ämne jag sparat till under ett bra tag, och som fick en bra krok i debatten kring LOs valfilm.
LO har försvarats av Åsa Linderborg, som skriver:
I LO:s valfilm hävdar en undersköterska att Moderaterna genom sänkta ingångslöner för nyanlända (man räknas som nyanländ de första åtta åren man är i Sverige) kommer innebära "sänkta löner för alla".
Detta är faktiskt inte en korrekt beskrivning av filmen, då det inte sägs något i filmen om sänkta ingångslöner för nyanlända. Istället argumenterar folk i filmen mot lönesänkningar generellt. Linderborg tycks hursomhelst vara medveten om att LO överdriver, men för detta får LO inte någon kritik. Det får däremot Faktiskt.se som försökt faktagranska LO, enligt Linderborg utan att utan att fatta hur löjliga de gör sig.
Nästa exempel är från Carolin Dahlman som i höstas meddelade att hon varit med i Nyhetsmorgon, och (helt korrekt om man ser klippet) sammanfattade sitt budskap så här:
Lika lite som moderaterna känner igen sig i LOs valfilm gissar jag att arbetarrörelsen och välfärdsstatens vänner känner igen sig i Dahlmans beskrivning, som innehåller flera överdrivna påståenden. Särskilt underligt är påståendet att pengarna är slut när det är dags att gå i pension, Sverige har ju en historia av att betala ut bidrag även när detta skapar underskott i de offentliga finanserna. Med risk för att verka löjlig vill jag påpeka att beskrivningen av välfärdsstaten inte heller är korrekt. Merparten av pengarna som går genom det offentliga används till förmåner som kommer medborgarna till del. Detta sagt sympatiserar jag med (vad jag uppfattar som) Dahlmans tanke att det vore bra om folk hade en större buffert av eget sparande.
Arpis artiklar om genusvetenskapen som överkyrka är redan väl omdiskuterade: Här är första artikeln, och här är en bra kommentar från åtta (!) forskare vid statsvetenskapliga institutionen i Lund. (Det finns åtminstone ytterligare en Lundakommentar, från Ann-Katrin Bäcklund, dekan, Samhällsvetenskapliga fakulteten och Jakob Gustavsson, studierektor Statsvetenskapliga institutionen)
En liten detalj jag noterade var att Arpi hänvisar till en artikel av Charlotta Stern som visar att internationellt publicerad genusforskning sällan tar forskningsläget om biologiska skillnader mellan könen i beaktande. Sterns artikel är välskriven och intressant, men exemplet stärker inte självklart Arpis tes om genusvetenskapen som överkyrka vid svenka lärosäten, ty Stern är docent vid sociologiska institutionen vid Stockholms universitet. (Den som är nyfiken på ämnet kan även finna Jesper Ahlins diskussion av genusvetenskapen intressant)
Om Greenpeace, kärnkraft, GMO och DDT finns mängder av debatt och diskussion på nätet. Denna artikel om Greenpeace motstånd mot GMO är läsvärd, liksom denna om DDT med mera. Ett annat intressant exempel på Greenpeace överdrifter är turerna kring oljeplattformen Brent Spar (från wikipedia):
The overestimation of the contents of the Brent Spar damaged the credibility of Greenpeace in their wider campaigns. They were criticised in an editorial column in the scientific journal Nature for their lack of interest in facts[12]. Greenpeace moved to distance itself from its "5500 tonnes" claim, after the Brent Spar argument was won, and because of this has been accused of indulging in historical revisionism

Svenskar säger hej, invandrare tar i hand och nästan alla kramas.

I senaste sociologisk forskning finns en rolig artikel av Anton Andersson, Christofer Edling och Jens Rydgren, kallad "In Sweden we shake hands" – but are we really?
Ur abstract:
Handshaking is predominantly used by respondents with an immigrant background, men and women distinguish between greetings depending on the gender of the person they are greeting, and greeting practices differ between northern and southern Sweden as well as between rural and urban areas.
Av data i pappret framgår att kramen är vanligare än handskakning både bland svenskar och invandrare, men handskakningen är betydligt vanligare bland invandrare än bland svenskar (som däremot oftare hälsar genom att säga hej).
Mina egna favorithälsningsfraser (yo, tjenamoss och goddagens) verkar inte analyseras i artkeln.