Visar poster taggade lastips:

Mer i Filter om elbilen Uniti

Filter har följt upp sin granskning av den svenska elbilen som aldrig blev av - Uniti. Två illustrativa nyckelcitat:
Samstämmiga uppgifter beskriver ett amatörmässigt utvecklingsarbete, bland annat beställde Uniti hem en billig indisk elbil som man plockade isär för att studera hur rena basfunktioner fungerade. De komponenter man sedan behövde till sin egen prototyp var massproducerade lågprisprodukter som beställdes från kinesiska webbshoppar – exempelvis var bromssystemet egentligen avsett för släpkärror.
samt
Både Energimyndigheten och Vinnova utverkade miljonbelopp för noggrant specificerade utvecklingsprojekt. Enligt de tidigare anställda utförde Uniti inget av projekten – istället gick pengarna rakt in i företagets kassa för att betala löpande kostnader. När det blev dags att redovisa vad pengarna använts till bad Horne några i personalen att skriva falska rapporter. Detta ledde till att en anställd slog larm till den myndigheterna, och efter en revision återkrävde Energimyndigheten och Vinnova de utbetalade beloppen. Tre år senare – då skulderna nedskrivits till en fjärdedel efter Unitis rekonstruktion – väntar de fortfarande på sina pengar.

Är det annorlunda nu? Om risken för teknologisk arbetslöshet, med anledning av Olle Häggströms "Tänkande maskiner"

Jag är 70 sidor in i Olle Häggströms bok "Tänkande maskiner" och kan redan varmt rekommendera den, inte för att jag håller med om allt, men för att den är koncist och ärligt skriven på ett sätt som gör att åtminstone jag lockas att formulera mina invändningar när det är något jag inte riktigt håller med om. Så har det nu blivit, ty jag håller inte riktigt med Häggström när han runt sid 60 kommer in på risken att artificiell intelligens och automatisering skapar teknologisk arbetslöshet.

Häggström för en intressant diskussion som är betydligt mindre tvärsäker än mycket annat som publicerats. I korthet tycker jag dock att H. misslyckas med att förklara både att och varför det är osannolikt att varaktig teknologisk arbetslöshet uppstår i en marknadsekonomi.

H. konstaterar helt korrekt att Sveriges ekonomi framgångsrikt omvandlades från jordbrukssamhälle till industrisamhälle utan att det resulterade i ökad arbetslöshet. Men han noterar inte att denna framgång var exakt vad som kunde förväntas, och att samma sak skedde i andra länder. Ingenstans på jorden innebar övergången från jordbrukssamhälle till industrisamhälle långvarig teknologisk arbetslöshet! (Här kan jag ha fel, men jag skjuter glatt in ett 'nästan' om någon kommer på ett bra motexempel.)

Det finns skäl att förklara närmare varför detta utfall var det förväntade, dels för att H. gör en ansats som han inte fullföljer, och dels för att det har bäring på hur vi ska se på framtiden (vad som skulle kunna kallas Häggströms 'det är annorlunda nu'-argument). H. utgår från ett exempel där spikpistolen effektiviserar det arbete som utförs av snickare med hammare. Så här lyder resonemanget:
"Ett tänkbart utfall är att den teknologiska innovationen får följden att det arbete som tidigare krāvde tre snickare nu kan göras med två, så att den tredje blir arbetslös. Men den kan också tänkas innebära att de alla tre fortsätter och kanske rentav får sällskap av en fjärde) tack vare en ökad efterfrågan på snickartjänster till följd av att köparen får mer för varje betald timme. Effektiviseringens eventuella arbetsmarknadskonsekvenser hänger alltså på hur marknaden reagerar på den nya situationen, vilket är en knivig fråga vars svar kan variera från fall till fall" (s. 62)
H. målar alltså upp en situation där effekterna av en arbetsbesparande teknik - spikpistolen - är svårbedömda och varierar från fall till fall. Men så skrala är inte våra kunskaper om hur marknadsekonomin fungerar. Det blir tydligt genom att i tanken följa alternativet när den tredje snickaren blir arbetslös lite bara lite längre än vad H gör.

Precis som H konstaterar kan snickaren bli arbetslös för att priset pressats på snickeritjänster samtidigt som konsumenterna reagerar på detta med att efterfråga mer av något annat än snickeri. Alternativt har konkurrensen varit så svag att snickeriföretagaren inte behöver sänka priset på tjänsten och därför gör ökad vinst när spikpistolen sänker kostnaderna. Men oavsett om pengarna som sparas pga spikpistolen hamnar hos konsumenterna eller hos ägaren, kommer de att användas till något - och där kommer mer arbetskraft att efterfrågas. Det finns alltså inga garanter mot att hamrande snickare blir arbetslösa pga spikpistolen, men det finns mekanismer i marknadsekonomin som gör permanent ökad arbetslöshet pga tekniska framsteg till något synnerligen osannolikt.

H. påpekar sedan (s. 63) att det är annorlunda nu, dvs att erfarenheter från övergången från jordbrukssamhälle till industrisamhälle inte nödvändigtvis säger något om framtiden. Generellt stämmer det att framtiden inte enkelt kan extrapoleras från historien. Men det sätt på vilket situationen enligt H. är annorlunda nu, ändrar inte förväntningarna om hur tekniska framsteg påverkar arbetslösheten. H. påpekar att det numera är även intellektuella arbetsuppgifter som rationaliseras bort. Jag är inte övertygad om distinktionen som H. gör mellan fysiska, manuella och intellektuella arbetsuppgifter, men den kan accepteras här eftersom mitt argument är ett helt annat. Skälet jag gav ovan till varför vi inte bör förvänta oss att spikpistolen - eller industrialiseringen - orsakade ökad arbetslöshet, gäller nämligen intellektuella såväl som fysiska och manuella arbetsuppgifter.

Exemplet H. nämner - automatiserad journalistik - är alltså analogt med spikpistolsexemplet. Jag skulle till och med vilja hävda att det idag finns tillräckligt med empiri för att se vissa likheter mellan hur automatiserad journalistik och spikpistoler påverkat arbetsmarknaderna: Det tekniska hjälpmedlet används för att underlätta monotona arbetsuppgifter, vilket frigjort mänsklig arbetskraft för mer kreativa och intellektuellt krävande arbetsuppgifter. (Notera att jag inte menar att det alltid måste bli på detta vis. Jag fann det dock värt att påpeka att de två exempel H. väljer för att illustrera att det är annorlunda nu, uppvisar påfallande likheter.)

H. motiverar sin hållning med en upplysning som hjälpte mig att förstå hans slutsats. Han skriver:
"[...] personligen har jag svårt att tro att vi i evighet ska förmå hitta nya arbetsuppgifter där den mänskliga förmågan överstiger maskinernas" (s 63)
Även här kan jag ansluta mig till H:s bedömning vad gäller premissen, att maskiner kan komma att ha absoluta fördelar gentemot människan i de flesta (eller alla!) arbetsuppgifter. Av detta följer dock inte att människan kommer att drabbas av arbetslöshet. Det räcker nämligen att en produktionsfaktor har komparativa fördelar i produktionen för den ska att efterfrågas. I praktiken betyder detta att även om maskiner är absolut sett bättre än människor på allt, kommer det i en värld med begränsade resurser att vara effektivast att använda maskinerna till de uppgifter där de är som mest överlägsna människan, och låta människor arbeta där de är nästan lika bra som maskiner.
Slutligen vill jag invända mot H:s användande av en fabel för att illustrera och motivera sin hållning. I fabeln konverserar två hästar kring riskerna att deras position hotas av ny teknik såsom ångmaskiner och bilar. Den avslutas med påpekandet att antalet hästar i USA föll med 90 procent mellan 1915 och 1960.

Jag har inget emot fabler, men denna fabel är vilseledande. Fabelformatet och kontexten får nämligen läsaren att tro att de talande hästarna symboliserar människor. I själva verket symboliserar de verktyg, verktyg som används av människan i varierande utsträckning och på olika sätt beroende på mål och vilka andra verktyg som finns att tillgå.
Frågan som skulle besvaras var dock inte huruvida vissa verktyg - hammare, hästar eller skrivmaskiner - alltid kommer att efterfrågas. Frågan gällde huruvida arbetsbesparande tekniska framsteg skapar teknologisk arbetslöshet. För den frågan synes mig fabeln främst vara en dimridå.

H. nämner att Fabeln är tidigare berättad av Max Tegmark och Gregory Clark, så i den mån min invändning är relevant får jag väl invända mot dessa också...

Ny (illustrerad) bok: Hjälpas åt - Om marknader och människor.

Nu är den färdig, serieboken om marknadsekonomi, tecknad av Ola Skogäng (skapare av Theos ockulta kuriositeter) med manus av undertecknad. Här kommer en sneak-preview:

Boken öppnar med att två personer kommer i samspråk på ett kafé i Stockholm (kan du se vilket??):
De gnabbas ett tag - och sedan lägger jag mig i:
Eftersom detta är en serie, rör vi oss fritt i tid och rum.
Vi tittar bland annat in på en föreläsning för länge sedan...
...diskuterar likheten mellan företag och planekonomier...
och gör studiebesök på Världsbanken:

Boken avslutas med 11 sidor lästips som också är källor till alla fakta som framkommer i samtalet.
90% är referee-granskade forskningsartiklar, resten är nyhetsartiklar, böcker, working papers och liknande.
Budskapet i boken är - som namnet antyder - att marknadsekonomin är ett sätt att hjälpas åt.
I senaste avsnittet av #berghwernberg diskuterar vi några av de oväntade fördelarna med serieformatet.
Redan i höstas gjorde BOOA en liten film med mig, kring en del av det som dryftas i boken. Finns på youtube!
Beställ boken i de vanliga boklådorna, eller direkt från förlaget!

Om tillkomsten av "The Compensation Hypothesis Revisited and Reversed" och två bonus-skatterplots

Kanske kan det kallas det kombinatorisk innovation, men jag erkänner villigt att det finns ett betydande mått av lathet i vissa av mina forskningsartiklar, där det enda jag gör är att pussla ihop andras forskning så att ett mönster blir tydligt, ett mönster som alldeles för få verkar se. Här är det senaste exemplet:

För jättelänge sedan sade någon statsvetare sade att jag borde titta på Katzenstein (1985). Det kunde vara relevant för min forskning om välfärdsstaten. Jag hade aldrig hört talas om killen. Tesen visade sig, lite tillspetsat, gå ut på att exponering mot globala marknader gör länders ekonomi så volatil att de måste utveckla välfärdsstater för att skydda sig.

Det verkade skumt, så jag lade tesen på minnet. Varje gång jag snubblat över forskning som testat någon del i teorin, sparade jag den i en särskild mapp.

Sedan var det bara att vispa ihop det hela till en liten not, som visar att om något är det tvärtom: Ekonomisk öppenhet gör inte länder mer volatila och kan t o m vara särskilt viktigt för länder med stora välfärdsstater. Artikeln är open access i Scandinavian Political Studies.

Abstract:
This note describes how research on the link between economic openness and government size has changed over time. Early interpretations suggested that countries develop welfare states to compensate for volatility caused by economic openness (the compensation hypothesis). Recent findings have cast doubts on this interpretation. For example, more open economies are on average not more volatile, and economic openness does not unambiguously increase the social security demands from voters. Some recent studies suggest that economic openness is particularly beneficial for countries with high taxes and high‐income equality. A re‐interpretation of the compensation hypothesis is thus possible: Through trade, the citizens in large welfare states enjoy some of the benefits associated with cheap labour and high wage dispersion despite their domestic economy being characterized by high real wages, high taxes and a compressed wage distribution.
Min vän och danske kollega Christian Bjørnskov skrev om artikeln på Punditokraterna, och var vänlig nog att boosta den med två punktdiagram som på landsnivå illustrerar avsaknaden av samband, först mellan offentlig konsumtion och handelsvolym...
...samt mellan handelsvolym och volatilitet:

Om kulturella skillnader i socialt lärande

Läser just nu The secret of our success (Henrich) och Humankind (Bregman). En tes i båda är att det är viktigare (för både individer och populationer) att kunna lära sig av andra (s k socialt lärande, att härma det som visat sig fungera bättre) än att själv vara smart/individuell smarthet.
Intressant nog tycks graden av socialt lärande variera mellan samhällen/kulturer. I Henrichs bok fann jag en referens till detta papper, vari i följande kan läsas:
While initially social learning was seen as informationally ‘parasitic’ [4], with social learners ‘scrounging’ information produced at some cost by asocial learners, recent models have revealed a range of conditions under which social learning can theoretically enhance the fitness of both individuals and populations [5–10]. [...]
several lines of circumstantial evidence suggest that human social learning is cross-culturally variable, with people in the West less likely to copy others than people from East Asia [24]. [...]
we provide the first direct cross-cultural East–West comparison of the adaptiveness of human social learning, with no participant-deception and with a challenging task with no intuitively obvious solution. [...] All participants completed a computer-based task to design a virtual arrowhead which is then used on a series of hunting trip [...] After participants have chosen whether to modify their arrowhead or not via asocial or social learning, they click a HUNT button to see how many calories their arrowhead yields out of 1000. [...]

Participants [sammanfattat, ej citerat]: Seventy-six British participants, 70 recent Chinese immigrants to the UK, The Hong Kong sample comprised 73 participants, The Chinese mainland sample comprised 73 participants from Chao Zhou Normal University in Chao Zhou, a relatively small city of 2.6 million inhabitants in the same province (Guangdong) as Hong Kong

Resultaten är tydliga: Kineser och kvinnor är mer benägna till social lärande. Den kulturella effekten är betydligt större än könseffekten. Ur pappret:
Despite their Chinese heritage, HK and CI participants were comparable to UK participants in their copying frequencies. We suggest that CI and HK participants have recently undergone a shift from Eastern ‘high social learning’ to Western ‘high asocial learning’ due to the increasing Westernization of China. Ur pappret:
The effect of sex was roughly half that of culture (table 1). The odds of a female participant copying in Season 1 was e0.36 = 1.43 (95% CI[1.01, 2.01]) times that of a male participant, and in Season 2 was e0.34 = 1.40 (95% CI[0.96, 2.06]) times that of a male participant. [...]
Intressant nog betedde sig Kinesiska migranter i UK inte som Kineserna i Kina, vilket får författarna att fundera:
Despite their Chinese heritage, HK and CI participants were comparable to UK participants in their copying frequencies. We suggest that CI and HK participants have recently undergone a shift from Eastern ‘high social learning’ to Western ‘high asocial learning’ due to the increasing Westernization of China
Min fundering: På populationsnivå torde det finnas en kontextberoende optimal mix av socialt och asocialt lärande. Det är alltså inte självklart att högre socialt lärande alltid är att föredra. Men poängen som jag tror att både Henrich och i viss utsträckning även Bregman vill göra är att om det bara finns några enstaka 'asociala smartingar' är det socialt lärande som gör susen på populationsnivå.
Källa: Mesoudi, Alex, Lei Chang, Keelin Murray, and Hui Jing Lu. 2014. "Higher Frequency of Social Learning in China than in the West Shows Cultural Variation in the Dynamics of Cultural Evolution." Proceedings of the Royal Society B: Biological Sciences 282(1798). /pmc/articles/PMC4262178/?report=abstract (July 30, 2020).