Visar poster taggade lastips:

Lägre priser i många länder ökar den globala köpkraften och minskar fattigdom och ojämlikhet

The Economist har en trevlig artikel om att global BNP i PPP-dollar har reviderats upp. Orsaken är att International Comparison Programme har dokumenterat att priser på många produkter i många länder är lägre än förra gången de kollade. Intressant nog är den extra köpkraften inte jämnt fördelad, och artikeln nämner särskilt ökningar i Indien, Kina, Ryssland och Ukraina.
Artikeln är värd att läsa av många anledningar. En är att den innehåller en enkel förklaring av vad PPP-dollar är.
Artikeln preciserar dock inte vad jag antar är en omedelbar konsekvens av de reviderade siffrorna: att den absoluta fattigdomen har sjunkit med mer än vad tidigare data angett, och att den globala ojämlikheten mellan länder har minskat (detta borde vara fallet eftersom lägre priser i Kina och Indien betyder högre köpkraft för många fattiga).
Efter lite letande kan jag bekräfta konsekvenserna för global ojämlikhet. I ett blogginlägg från Världsbanken hittade jag följande:
Andelen av den globala befolkningen som lever i ekonomier där den genomsnittliga BNP per capita ligger under det globala genomsnittet minskade från 75 procent 2017 till 56 procent 2021. [översatt]
Det är en rejäl minskning på bara 4 år! Dessutom står det följande i blogginlägget:
Gini-koefficienten mellan länder för PPP-baserad BNP per capita förbättrades under åren, från 0,486 år 2011, till 0,466 år 2017, till 0,458 år 2021. [översatt]
Blogginlägget har till och med Lorenz-kurvor:
Artikeln i The Economist nämner inte heller varför vissa priser har fallit på ett sätt som ökar köpkraften för de fattiga. Faktum är att utvecklingen bara är att vänta till följd av marknadskrafterna: Fler fattiga gör det viktigare att producera billigt och att uppfinna och producera billiga substitutvaror. Konsumtionsmönster varierar således både inom och mellan länder, vilket gör att det behövs detaljerade pris och konsumtionsdata för att göra köpkraftsjämförelser. Artikeln berör detta indirekt:
And often the same consumer need is met by different goods in different parts of the world. In rural Thailand, workers live on rice. In similar parts of Ethiopia, they live on teff. But "rice is hard to find in Ethiopia and teff is impossible to find in Thailand, so price comparisons are not possible," as Angus Deaton of Princeton University and Alan Heston of the University of Pennsylvania have pointed out.
Lustigt nog illustrerar allt detta att jag och Therese Nilsson var rätt ute när vi i Southern Economic Journal år 2014 konstaterade att ojämlikhet i köpkraft sannolikt är lägre än inkomstojämlikhet just för att lägre priser i länder med hög fattigdom i viss grad motverkar fattigdomen.
De reviderade uppgifterna från Världsbanken visar att detta inte bara är en teoretisk möjlighet, det är en viktig trend som påverkar global köpkraft och fattigdom.
Se vidare
Bergh, Andreas, & Therese Nilsson. "When More Poor Means Less Poverty: On Income Inequality and Purchasing Power". Southern Economic Journal 81: 232–46.
Tidigare data från Världsbanken har indikerat att minskningen av absolut fattigdom i världen avstannade och reverserades under pandemin:

Jag har dock inte sett hur dessa siffror påverkas av köpkraftsuppdateringen som gjordes i maj 2024. Det ska bli spännande. Och visst är man nyfiken på att se hur Oxfam kommenterar dessa nya siffror?

Fyra lärdomar tio år efter Piketty-hypen


[AI-skapad stämningsbild]
Jag skriver i Smedjan med anledning av att det denna senvår är 10 år sedan svensk vänster drabbades av Piketty-hysteri.
Ett utdrag:
Däremot är det inte att rekommendera att försöka förklara världen, göra framtidsprognoser och skapa policyrekommendationer utifrån en enda leksaksmodell. Före Piketty hände det ofta att vänstern (med rätta!) kritiserade nationalekonomer som tvärsäkert uttalade sig om samhälle och politik på basis av enkla matematiska modeller. Men 2014 var det nya heta inom arbetarrörelsen och vänstern i stället att omfamna en sådan teoretisk, matematisk modell
Bland de fyra lärdomarna återfinns denna: "Vårda och utveckla tillgången till svenska registerdata"
Sverige borde utveckla denna styrka genom att göra det lättare för fler att få svar baserade på registerdata. Vad är genomsnittlig disponibel årsinkomst för 19-åringar i Sverige och hur mycket av detta utgörs av bostadsbidrag? Se där, ett exempel på vad en journalist, en forskare, en fastighetsägare eller en 19-åring kan tänkas vilja veta. Tyvärr går trenden just nu åt motsatt håll: Skärpta krav på etikprövningar, strikta tolkningar av GDPR och hög arbetsbelastning på SCB gör att Sverige håller på att slarva bort den styrka som våra registerdata är.

Anders Björklund i Ekonomisk Debatt om att popularisera forskning

Anders Björklund skriver i Ekonomisk Debatt under rubriken "Ekonomiprofessorers genomslag i vetenskap och forskningskommunikation – en kommentar". Jag fann särskilt följande formulering både klok och inspirerande:
Forskning ska inte rapporteras till den breda allmänheten "studie för studie" och inte heller "projekt för projekt". Det riskerar att ge en plottrig bild av forskningen och kan också leda till förvirring bland journalister som ofta ska föra budskapet vidare till en ännu bredare publik. En äldre kollega beskrev en gång detta på ungefär följande sätt: "Det är inte flödet av nya forskningsresultat som ska föras ut till allmänheten utan beståndet av ackumulerad kunskap".

Under strecket i SvD om Francesca Gino och nationalekonomins utveckling

En gång för attans länge sedan åkte jag till Stockholm för en minikurs i det som då var det allra senaste: Ernst Fehr berättade om sin experimentella forskning. Jag insåg att detta skulle bli stort, men jag var också lite kluven till hur han behandlade ekonomisk teori och hur han tolkade sina experiment.

Under jullovet denna vinter dök jag ned i det rabbithole som Gino-datacolada-affären är. Det ledde till att jag idag skriver i SvD/Under strecket om en av de senaste skandalerna som involverar stämningar och hårda anklagelser om forskningsfusk. Min slutkläm:
Homo economicus kanske inte är helt död ändå.

Det finns MASSOR om ämnet på nätet. Tre tips:

  • Har du gott om tid är det roligast och mest informativt att börja med DataColadas första bloggpost i frågan, från 17 juni 2023: Data Falsificada (Part 1): "Clusterfake"
  • En bra allmän introduktionsartikel finns i The Atlantic: The Harvard Expert on Dishonesty Who Is Accused of Lying
  • En nyckelfråga diskuteras på Vox: Is it defamation to point out scientific research fraud?

Gino har på vissa punkter försvarat sig, och det kan vara svårt för den oinsatta att ta ställning när diskussionen blir teknisk. Ett av hennes argument (att resultatet finns även utan de observationer som i Excel ser ut att ha manipulerats, och att det därför inte fanns något motiv att fuska) har testats här av replicationindex och visats inte stämma.

Men som sagt, man kan fastna länge i detta...

Fakta om mediabias i USA

Det talas mycket om att olika nyhetskällor har en politisk bias åt ena eller andra hållet - men det är svårt att veta med säkerhet och ännu svårare att följa detta över tiden. The Economist har emellertid nyligen gjort en intressant och grundlig analys. Genom analys av anföranden i Kongressen hittas fraser som mer ofta används av demokrater resp republikaner:
We took all speeches in Congress in 2009-22 and broke them up into two-word phrases. We then filtered this list to terms used by large shares of one party’s lawmakers, but rarely by the other’s. The result was a collection of 428 phrases that reliably distinguish Democratic and Republican speeches, such as "unborn baby" versus "reproductive care" or "illegal alien" versus "undocumented immigrant"
Sedan undersöks olika nyhetsskällors språkbruk för att se vilka partiers språk det liknar:
we collected 242,000 articles from news websites in 2016-22, and transcripts of 397,000 prime-time tv segments from 2009-22. We calculated an ideological score for each one by comparing the frequencies of terms on our list. For example, a story in which 0.1% of distinct phrases are Republican and 0.05% are Democratic has a conservative slant of 0.05 percentage points
Resultatet är både tydligt och nedslående. Så sent som 2017 kunde man välja Washington Post, New York Times eller CNN och få en balanserad nyhetsrapportering. Det går inte längre:
Lustigt nog var 2017 det år då jag började prenumerera (elektroniskt) på New York Times, eftersom jag varje gång jag varit i USA och läst den på hotellet hade imponerats av dess höga kvalitet. Ganska snabbt började den kännas allt mindre nyanserad, och det har skrivits en del om hur tidningen har ändrat karaktär och varför (exempel: Bari Weiss abskedsbrev .htm).
En kvantitativ analys av det slag som The Economist nu gjort gör det svårare att avfärda debatten som subjektiv/cherrypicking/anekdotisk.

Nu är frågan: Vem gör motsvarande analys för Sverige?