Visar poster taggade deklinism:

Om pengar, pandemi, Viviana Zelizer och filosofiska rummet.

Viviana A. Zelizer är sociolog och författare till boken "The Social Meaning of Money: Pin Money, Paychecks, Poor Relief, and Other Currencies" (Princeton University Press). I NYT skriver hon om hur människor (i USA) pga pandemin (kombinationen av stimulanser och restriktioner som innebar mindre att lägga pengarna på) gjorde att många fick pengar över. Resultatet blev ökade gåvor, donationer och välgörenhet - till stor del med hjälp av ny teknik som PayPal, Venmo, Apple Pay, Cash App och crowdfundingsajter som GoFundMe.
Men kanske, spekulerar Zelizer, bidrog även det faktum att viruset kunde drabba alla:
But neither technology nor economics can fully explain why, amid financial uncertainty and physical peril, people would part with their money. Why give money away, even without an urgent immediate need for funds? Why not just save it?
Because in our bizarre pandemic world, money served as an unexpected social bridge. After all, despite the profound class, race and gender disparities of the pandemic, everyone became physically vulnerable. This created a collective trauma that did not exist in the 2008 financial crisis and may have resulted in greater solidarity. Heads of government, movie stars and other prominent figures got Covid-19, as did people’s friends, family and colleagues.
En metafundering: Det är inte var dag man kan läsa en kulturartikel av en sociolog som skriver om pengar och ny teknik - utan att texten dryper av den sedvanliga anti-kapitalistiska deklinismen.
Relaterat: Jag deltog i Filosofiska Rummet i p1 häromveckan. Kan avnjutas (?) här. Tema: Pengarna eller livet?
(Tack till Nonicoclosasos för tips om Zelizers artikel)

Vad vinner man på att efterlysa folks vrede?

Jag har funderat en del på Alice Teodoresco Måwes tweet om Sverige som (kanske) ett u-land.
Tolkar man henne snällt pekar hon på ett antal problematiska tendenser som är värda att diskutera och tas på allvar, och självklart ska man tolka henne snällt.
Jag har förvisso invändningar mot en del av de indikatorer hon stöder sin förklarande text i Fokus på. Ur denna:
I dag har Sverige 2,4 vårdplatser per 1000 invånare, vilket är det lägsta antalet i EU, samtidigt som befolkningen kraftigt ökat. Sverige hamnar i dag på plats fyra från slutet på en lista över polistätheten i EU, trots den grova brottsligheten.
Det finns rimligen inget egenvärde i att ha många sjukhusplatser eller poliser per capita, de är ju instrumentella för att uppnå hälsa, ordning och trygghet). Och som många redan påpekat betyder det faktum att något har försämrats inte att nivån blivit oacceptabelt låg eller har hamnat på u-landsnivå.
Min huvudinvändning är dock en annan. Det som förbryllar och oroar mig är hur Alice avslutar sitt resonemang. Tweeten avslutas "Var är folks vrede?".
Det är konstigt att efterlysa vrede av två skäl.
  1. Folks vrede är vanligt förekommande, lätt att hitta och yttrar sig bland annat i stor spridning för ATMs tweet.
  2. Vrede knappast är vad som behövs för komma till rätta med situationen.
För att få bukt med de problem som ATM framhåller med rätta, krävs en grundlig analys av deras orsaker, kompromissande och samarbete för att hitta och genomföra åtgärder. Vrede främjar inte något av detta, snarare motsatsen.
Även texten i Fokus avslutas problematiskt. Någon/några (oklart vem) anklagas för att
"genom att märka ord och aktivt misstolka, normalisera ett tillstånd som borde vara allt annat än eftersträvansvärt. Varför, kan man ju undra?"
Jag har svårt att tro att någon vill normalisera de problem som ATM beskriver. Ej heller tror jag att någon tror sig kunna uppnå en sådan normalisering detta genom att märka ord. Däremot råder knappast någon tvekan om att ATM i dessa texter eldar på människors vrede och konspiratoriska tänkande.

"Varför, kan man ju undra?" är nu en berättigad fråga.