Visar poster taggade politik:

Jag och Calmfors kommenterar moderaternas förslag om högskostnadsskydd på elpriset

Jag och Lars Calmfors kommenterar moderaternas förslag om högskostnadsskydd på elpriset i SVT här. Ser att SVT ki sin rubrik använder formuleringen "Maxtak" om förslaget, vilket är ett nonsensbegrepp som moderaterna inte ska lastas för, mina efterforskningar tyder på att termen först siktade på Omni och olyckligt nog verkar sprida sig.
Mer diskussion på twitter.


DN-kolumn om svensk politisk kulturs förfall

Min senaste DN-kolumn genererade oväntat mycket positiv feedback. Tre kommentarer kan göras maa frågor/feedback som jag fått:

1. Varför nämner jag just m, kd och sd?
Svar: De är konservativa partier som gör en poäng av att värna svensk kultur, vilket gör deras beteende intressant/ironiskt. Men kultur är naturligtvis en funktion av allas agerande, och skulden ligger inte bara hos dessa.

2. Är samsyn och konsensus alltid något positivt?
Svar: Nej. Men att kunna kompromissa utifrån tydliga och stora åsiktsskillnader (vilket ofta varit fallet i svensk politik) är något annat än åsiktskorridorer, konflikträdsla och tävlan om att vara mest upprörd över sådant som alla ogillar.

3. Vad tycker m om texten?
Svar: Ingen aning. Men flera har hört av sig med uppskattning och berättat att det finns personer inom partiet som inte gillar dess agerande rörande exvis misstroendevotum och friare hyressättning i nyproduktion.

Det var det hela. Vill någon ha mer gnäll om att det var bättre förr, kan jag (helt oironiskt) rekommendera Torbjörn Elenskys fundering kring kultursidornas förfall i Respons.


SNS analys om kommunala bolag

I dag presenterades min och Gissur Erlingssons SNS-rapport om kommunala bolag. Rapporten bygger huvudsakligen på tre publicerade vetenskapliga artiklar om olika aspekter av kommunala bolag, och rapporten i sin tur kan sammanmfattas i tre punkter:
  • Kommuner med många bolag har en mer komplex organisationsstruktur där många sitter på dubbla stolar, vilket försvårar granskning och ansvarsutkrävande
  • Det råder oklarhet om bolagsstyrelseledamöterna ska arbeta för partiets, bolagets eller kommunens bästa.
  • Kommuner med fler bolag har högre kommunalskatt, högre uppfattad korruption men inte bättre företagsklimat och inte nöjdare medborgare.
Gissur och jag har idag också en debattartikel i Svenska Dagbladet. I denna efterlyser vi en utredning som tar ett samlat grepp kring bland annat följande frågor:
  • Av vilka skäl skapar kommunerna bolag?
  • På vilka områden är det lämpligt att kommuner bedriver bolags­verksamhet?
  • Hur uppnås hög kvalitet på ägar­styrningen så att risken för oegentligheter minimeras?
  • Vad ska en styrelse­ledamot i ett offentligt ägt bolag i grunden rikta sin lojalitet mot?
  • Bör inte bestämmelserna i lagen om offentlig anställning (LOA) om bisysslor, precis som för alla kommun­anställda, också gälla anställda i kommunala bolag?
Även Dagens Samhälle skriver om vår rapport.

Läsare av denna blogg torde känna igen det mesta från Det stora inlägget om kommunala bolag som skrevs i januari 2021 (Då var en av artiklarna fortfarande pågående arbete, men resultaten stod sig i den nu publicerade versionen).

Under det (välbesökta!) seminariet på SNS gjorde jag en prognos: Ökningen av antalet bolag i Sverige kommer att stanna av, men det finns få krafter som verkar i riktning mot att antalet ska falla.

En debattartikel om inkomst- och substitutionseffekt (!)

En tweet med en enkel lärdom från grundkursen i mikroekonomisk teori tog oväntat skruv:
Bl a ledde den till att Svenska Dagbladets debattsida hörde av sig och ville ha en debattartikel som utvecklar resonemanget. Kanske är detta första debattartikeln uppbyggd kring de mikroekonomiska favoritbegreppen begreppen inkomst- och substitutionseffekter?
Ur artikeln:
Samhällsekonomiskt sett är generella stöd nästan alltid att föredra framför åtgärder som mixtrar med pris­mekanismen (det vill säga marknadens prissättning av varor och tjänster). Pris­höjningar skapar nämligen två olika effekter som påverkar människors välfärd och beteende: en inkomst­effekt och en substitutions­effekt. Den förra innebär att vi blir fattigare när el och drivmedel blir dyrare. För hushåll med små marginaler kan inkomst­effekten vara betungande, och det är begripligt att regeringen vill ge kompensation för att motverka effekten. [...] Den andra effekten, substitutions­effekten, innebär att människor försöker byta ut det som blivit dyrare mot något som relativt sett är billigare och kan fungera som substitut: att skaffa en bränsle­snålare bil, åka mer tåg, cykla eller jobba mer hemifrån, exempelvis. [...] När nu miljöpolitiken får oväntad hjälp av tragiska händelser i vår omvärld, kan jag personligen tycka att regeringen borde ha viktigare saker för sig än att hitta sätt att kompensera bilister som dessutom bidrar till ökad efterfrågan på rysk olja och gas.



Recension av Supersmurfen, v1.1

Nedanstående recension av seriealbumet Supersmurfen publicerades 2013 på den numera insomnade sajten delibris.se. Jag har räddat den med hjälp av google-chachen, och gjort några mindre uppdateringar av texten. Enjoy!

Supersmurfen är en klassisk historia om hur en folkvald ledare efter en populistisk valkampanj förvandlas till en förtryckare, och hur hans kuvade folk kämpar för att hantera situationen. Dess allmänna giltighet är imponerande, och trots att den i många delar berör samhällets mest tragiska aspekter blir den aldrig sorglig.

Författaren tar sig betydande friheter med språket – var och varannan mening introducerar helt nya ord och begrepp – men framställningen är ändå så enkel att ett barn kan läsa den på mindre än en timme. Bokförlaget Semic gjorde helt rätt när Supersmurfen kom i nyutgåva förra året, med svensk översättning av Ingrid Emond.

Alla är förmodligen inte införstådda med detta seriealbums funktion som introduktion till några av samhällsvetenskapens centrala problem. Det är därför på sin plats att återge berättelsen i korta drag.

Historien tar sin början när smurfarnas ledare Gammelsmurf lämnar smurfbyn för att skaffa någon form av ört. I smurfbyn, vars 100 invånare utgör hela smurfsamhället, uppstår snabbt oenighet om vem som bestämmer i Gammelsmurfs frånvaro.

Efter initial förvirring bestämmer sig smurfarna för att hålla val. Första försöket slutar med att varje smurf röstar på sig själv. Ett dödläge uppstår och ett nytt val måste hållas. Inför det andra valet upptäcker en smurf att han kan få andras stöd genom generösa löften och missbruk av utnämningsmakten. Han lovar bland annat en lag mot "tråksmurfar", pannkakor tre gånger i veckan och får stöd av trumpetsmurf genom ett löfte om att han ska få bli orkesterledare efter en eventuell valseger.

Oppositionens valtal saboterar han genom att samtidigt bjuda på saft hemma hos sig. Valet vinns med 96 röster av 100.

Efter segern syns snabbt tecken på annalkande storhetsvansinne. Den nyvalde ledaren kräver att bli kallad Supersmurfen och bestämmer sig för att klä sig i guld. Hans beteende roar befolkningen, som initialt gapskrattar åt hans påfund. Trumpetsmurf påminner om löftet att få bli orkesterledare, men lockas istället med uppdraget att med trumma ut Supersmurfs olika beslut. Han ges privilegiet att välja ut en mindre armé för att hålla ordning i byn. Övriga smurfar börjar nu bli förbryllade, och missnöjet ökar när supersmurfen beordrar att ett palats ska byggas åt honom. Det är emellertid först när den ständigt skämtande Sprattsmurfen fängslas, efter ett oskyldigt och mycket förutsägbart skämt, som en motståndsrörelse formas. De lyckas frita Sprattsmurfen ur fängelset och flyr till skogs.

Halvvägs in i historien har alltså läsaren introducerats till problemen med kollektivt beslutsfattande, populism, röstköp och en folkvald ledare som successivt förvandlas till förtryckare. Även en och annan lärdom från public management har letat sig in i framställningen.

I andra halvan av historien skildras hur de rebelliska smurfarna lever i skogen för att undgå Supersmurfens försök att hitta dem. Under sökandet efter de okuvade väljer många av Supersmurfens förtryckta medborgare att byta sida. Supersmurfen svarar med att låta bygga en mur i form av en träpalissad runt byn. Till slut kommer en attack från de okuvade som organiserat sin motståndsrörelse. De lyckas ta sig över muren.

De attackerande smurfarna slåss lämpligt nog endast med tomater, lim och träpinnar. Likväl råder ingen tvekan om att detta är en tragisk episod i smurfarnas historia. Striden når sin kulmen när supersmurfen hamnar i ett trängt läge, och försvaras endast av sina 12 sista lojala vakter. Slutet är nära.

Detta seriealbum är i praktiken en lärobok som ger läsaren verktyg att förstå revolutioner och valrörelser i såväl samtid som dåtid. Det är slående hur många symboler och relevanta observationer som serveras läsaren utan att det någonstans blir töntigt utbildande. Ingen lär missa symboliken i den demokratiskt valde ledaren som går överstyr eller i den mur som byggs runt byn. Men detaljerna går djupare än så. Den som kan sin institutionella teori kan le åt hur supersmurfen befäster sin situation genom smart utdelande av sociala statussymboler, hur en av murbyggarna i smyg förser muren med en hemlig lucka, och hur den snåriga skogen runt byn är avgörande för att de okuvade ska kunna gömma sin egen by och koordinera sin motattack.

Slutet är både briljant och en besvikelse. När Supersmurfen i stridens hetta ser ut att tvingas kapitulera kommer Gammelsmurf tillbaka. Plötsligt ordnar saker och ting upp sig i ett huj. Gammelsmurfen skäller ut smurfarna för att de bråkar. Supersmurfen skäms för sitt beteende och börjar städa upp i oredan. Övriga inser att han är god innerst inne och hjälper honom städa upp. Den enda twist vi får är att Sprattsmurfen ger Gammelsmurf ett paket innehållande en tårta, som lustigt nog inte exploderar i ansiktet på honom.

Efter en fantastiskt pedagogisk illustration av flera av det mänskliga samhällsbyggandets mest grundläggande problem, upphör alltså alla sociala konflikter i samma sekund som en klok gammal man i skägg återvänder till byn. Det kan man såklart ha invändningar emot. Budskapet i supersmurfen är dock inte att demokrati inte kan fungera och att en gammal man i skägg är att föredra social planerare.

Alla utom de allra yngsta läsarna kommer att inse att smurfarnas problem att komma överens kan uppstå i sandlådor, klassrum och nationer över hela världen. Symboliken är uppenbar, och läsaren får ökad förståelse för den mänskliga samvarons problem. Det finns verkliga populister, verkliga förtryckare och verkliga sociala dilemman.

Men det finns inga verkliga gammelsmurfar som får diktatorer att bli snälla och alla medborgare att sköta sig.

Författare: Peyo
Originaltitel: Le Schtroumpfissime
ISBN: 9789155258962