Visar poster taggade integration:

Om no go-zoner och elsparkcyklar - en kommentar till artikel i Sydsvenskan

I somras (21 juli) hade Sydsvenskan en artikel (skriven av Dusan Marinkovic) med rubriken "Förbjudet att parkera elsparkcykel i utsatta områden". Ingressen inleddes
"Elsparkcykelföretagen klassar Rosengård, Holma och Kroksbäck som no go–zoner."
Nyheten är att vissa utsatta områden i Malmö hör till de områden som är GPS-låsta i elsparkcykelföretagens appar. GPS-låsning innebär att appen med vilken cykeln hyrs känner av var du befinner dig och automatiskt sänker hastighet eller omöjliggör parkering i vissa områden.

Ur artikeln:
Det företag som funnits längst i Malmö är Voi. Enligt news desk managern Tobias Persson vill företaget kunna erbjuda sin tjänst till alla. På frågan om varför deras tjänst inte är tillgänglig för människor i utsatta områden skriver han såhär:
"Vi har tidigare haft verksamhet i både Rosengård och Holma men beslutat att stänga ner på grund av incidenter som skett vid upprepade tillfällen i dessa områden. Vi har haft medarbetare och tredjeparts-leverantörer som har blivit hotade, vilket har lett oss till beslutet stänga ner tjänsten i dessa områden [...]

Några kommentarer:
1. Det företag som funnits längst i Malmö är Lime, inte Voi (vilket hävdas i artikeln). Detta kan verifieras med en enkel sökning:

2. När fenomenet elsparkcyklar var nytt slogs jag av att det gick utmärkt att parkera och cykla i Rosengård - bland annat för att jag sedan tidigare konstaterat att Malmö Stads eget hyrcykelsystem inte placerade ett enda cykelställ i Rosengård.

Jag dokumenterade detta genom att ta en skärmbild på var kommunens hyrcykelställ finns (den röda cirkeln visar Rosengård, där det är helt tomt):

...och jämförde denna med var det fanns Lime:
Båda bilderna ovan kom för övrigt med i min seriebok, som ett av flera exempel på att man inte självklart bör förvänta sig att det offentliga värnar resurssvaga grupper mer eller bättre än marknaden. Jag vidhåller den poängen: Nog är det mer anmärkningsvärt att kommunen betraktar Rosengård som en "no go-zon" än att privata företag efter hot och incidenter lämnar området? Till stadens försvar ska dock sägas att systemet efter fem år expanderades till bl a Rosengård.

3. Artikeln verkar tyvärr sakna förklarande ambitioner. Betrakta exempelvis följande passage:
En tänkande läsare kan här lätt misstänka de som "kaosar" möjligen inte först har registrerat sig i företagets app, och att lösningen att "banna deras konto" därför inte är så självklar som Selma och Faisa tycks tro. Varken de eller något av företagen får några följdfrågor, vilket gör att denna eventuella lösning blir hängande i luften.

4. Användandet av begreppet "no go-zon" när det gäller GPS-låsning av elsparkcyklar är helt orimlig. Sydsvenskan borde stå över denna typ av effektsökande journalistik.

SNS-rapporten om RUT-avdraget och integrationen: Vad visar den egentligen?

Johanna Rickne har skrivit en intressant SNS-rapport som med hjälp av registerdata undersöker vilka som jobbar i företag berättigar till RUT-avdrag. Rapporten åberopas ofta som stöd för åsikten att RUT-avdraget inte främjar integrationen på det sätt som (eventuellt) förespeglades.
I sammanfattningen av rapporten står dock:
Majoriteten av de som är sysselsatta i rutsubventionerade företag, både som anställda och egenföretagare, är kvinnor. En stor andel av dem är utrikes födda och de allra flesta, över 98 procent, har svenskt personnummer.
Däremot konstateras också:
Däremot har bara 3,0–3,3 procent av kvinnorna flyktingbakgrund
Jag kanske minns diskussionen om RUT-avdraget felaktigt, men jag undrar om jobb för just flyktinginvandrare var ett centralt argument när RUT-avdraget infördes: Avdraget trädde ikraft 1 juli 2007. Integration och sysselsättning bland utlandsfödda diskuterades, men detta var långt före flyktingdebatten.
Enligt rapporten utgörs RUT-företagens anställda av invandrarkvinnor i mycket större utsträckning än lokalvård, hemtjänst, restaurang och privat sektor:

Ett annat argument som bygger på rapporten är att RUT-företagens anställda inte utmärker sig jämfört med restaurangbranschen, hemtjänsten och andra lokalvårdsföretag:
Rutnischade företag rekryterar till relativt stor del från svaga grupper på arbetsmarknaden, men utmärker sig inte i termer av att sysselsätta personer i ekonomiskt utanförskap, om man jämför med närliggande branscher
Inte heller detta faktum beskriver självklart ett misslyckande. Om RUT-sektorn har växt, torde efterfrågan på denna typ arbetskraft ha ökat även om andelarna inte skiljer sig nämnvärt. Det kontrafaktiska scenariot är svårt att veta, men det ter sig osannolikt att hela den sysselsättning som skapats inom RUT-företag annars skulle ha tillkommit inom lokalvård, hemtjänst och restaurang.
Någon uppgift om hur mycket branschen växt hittar jag inte i rapporten (bara att användandet av RUT-avdrag sexdubblades mellan 2008 och 20015, men det är ju lätt att mångdubblas från låga nivåer så det säger inte så mycket). Siffror från Almega tyder dock på en stark ökning av sysselsättningen i RUT-företag:
Som jag läser rapporten visar den att branschen utmärker sig genom att ha avsevärt högre andel invandrarkvinnor än jämförbara branscher, samtidigt som sysselsättningen har ökat på ett sätt som sannolikt inte skulle ha skett annars.

Uppdatering: Mikael Witterblad på SNS påpekar att ekonomen Anders Forslund var inne på liknande tankar när han kommenterade rapporten:

Kommunerna, SKL, kärnverksamheten - och låglönejobben

Dagens DN-debatt av företrädare för sociala företags branschorganisation är inte upplyftande läsning. Det handlar om kommuner som agerar långt utanför sin kärnverksamhet och därmed gör det svårare för privata aktörer. Det är inget nytt problem - tvärtom hade jag fått intrycket att kommuner blivit något bättre på detta område. Likväl:
Det är omöjligt för både sociala ko­operativ och för traditionella småföretag att priskonkurrera med kommunala kaféer där kaffet kostar 10 kronor, med kommunala cykelverkstäder där snygga genomgångna cyklar kostar 500 kronor och så vidare. [...] När kommunerna leker näringsliv blir det också ett hån mot driftiga invandrare som efter att ha gått starta egetkurs vågar ta språnget att exempelvis öppna en egen cykelverkstad. På samma sätt riskerar kommunerna att slå ut det ideella föreningslivet med antikvariat och möbelförsäljning som påminner om Röda korset, Emmaus och andra.
En ny orsak sägs vara extratjänsterna:
Regeringen har påskyndat utvecklingen genom de subventionerade anställningsformerna Extratjänster, och dess efterföljare Introduktionsjobb. Här ser kommunpolitikerna möjlighet att få intäkter för människor som de annars skulle betalat försörjningsstöd för. Arbetsförmedlingens motkrav är att kommunen hittar sysselsättningar inom den kommunala apparaten. När exempelvis Uppsala kommun tackade ja till 700 människor i Extratjänster, kunde alla dessa svårligen placeras på kommunkansliet. I Uppsala påskyndade Extratjänsterna framväxten av cykelbutik, snickeri, handelsträdgård, loppis och annat i kommunal regi.
Särskilt intressant fann jag följande passus:
SKL har hejat på utvecklingen genom föreläsningar och informationsskriften "Kommunerna och arbetsmarknads­politiken [pdf]" där man visar hur kommunerna kan ta sig runt kommunallagen och konkurrenslagen och numera driva både bilverkstäder och restauranger.
I skriften står följande om konkurrens:
Konkurrenslagen (1993:20) är i princip tillämplig på offentlig näringsverksamhet. [...] Rättsläget får emellertid anses oklart, och det går inte att med säkerhet uttala sig om i vilken utsträckning konkurrenslagen omfattar sådan offentlig prissättning som inte ger full kostnadstäckning och som snedvrider konkurrensen på marknaden. [...] Den 1 januari 2010 infördes i konkurrenslagen en ny så kallad konfliktlösningsregel som syftar till att komma till rätta med konkurrenssnedvridningar som kan uppstå när offentliga aktörer bedriver säljverksamhet i konkurrens med privata aktörer. [...] Ett sådant förbud får inte meddelas om förfarandet är försvarbart från allmän synpunkt. [...] Verket har gjort uttalanden om att det inte kommer att prioritera frågor som kan upplevas ligga i ett gränsland och där förutsättningarna att vinna framgång är osäkra.
Allt detta är sannolikt helt korrekt, men det är svårt att tolka det på annat sätt än 'testa - ni kommer sannolikt undan med det'. Samtidigt ska sägas att SKL rekommenderar en dialog:
Det kan också vara lämpligt att höra med det lokala näringslivet hur man ser på kommunens planerade åtgärder för att bereda arbetslösas sysselsättning.
Hur har vi då hamnat här? Min tolkning är att detta i förlängningen är en konsekvens av kommunernas goda intentioner att hitta sysselsättning åt nyanlända och andra grupper med svårigheter på den ordinarie arbetsmarknaden, i kombination med oviljan att låta jobb med lägre löner växa fram i det privata näringslivet.
Den svenska hållningen tycks alltså vara att vi generellt inte ska använda nyanländas billiga arbetskraft för att sänka priset på cykelreparationer eller hämtning av grovsopor - fast det är okej om kommunen gör det. Enkla jobb - men i kommunal regi.

Lite ny och gammal forskning om hur det går för utlandsfödda i etniska enklaver

Forskningen om hur det går för utlandsfödda som växer upp i etniska enklaver är spännande. Den ger inte någon entydig bild, men vissa mönster återkommer. I vissa avseenden går det sämre, men i andra avseenden går det bättre.
Här är några intressanta resultat från en studie av Emma Neuman:
The results show that second-generation immigrants raised in immigrant-dense neighbourhoods have a lower probability to continue to higher education, whereas, their earnings, unemployment and social assistance tendencies are unaffected. [...] Moreover, the social assistance and unemployment of non-Nordic second-generation immigrants appears to be negatively correlated with the neighbourhood share of co-ethnics and positively correlated with the neighbourhood proportion of other ethnic groups. Overall, we find that the results are very similar in the short- and long-run.
Nyligen kom också ett nytt wp av Özge Öner och Johan Klaesson med liknande resultat:
Using exogenously defined grid cells to delineate neighbourhoods we find robust empirical evidence that the employment rate of the respective immigrant group in the vicinity (as a measure of enclave quality) facilitates labour market integration of new immigrants.
The influence of the overall employment rate and the share of co-nationals in the neighbourhood tend to be positive, but less robust
Resultaten kommer från två specifika invandrargrupper:
We restrict our analysis to immigrants from the Balkans, arriving in Sweden in 1993 and 1994, and immigrants from the Middle East, arriving in 2005 and 2006
Resultaten ser ut så här: Sannolikheten att få det första jobbet är högre där fler i denna grupp är sysselsatta. Vissa tecken syns också på går bättre där det finns fler från samma invandrargrupp. Sysselsättningen i genomsnitt tycks inte spela någon roll.

Tidigare forskning (inte på svenska data) har haft svårt att hitta några negativa hälsoeffekter av etniska enklaver, och kanske t o m påvisat vissa positiva:
After controlling for confounding, enclave residence was associated with positive perception of general health with borderline significance (prevalence ratio = 1.06, 95% CI = 0.98, 1.15), but not with current smoking, hypertension, and diabetes. Ethnic enclave residence in urban areas may not produce a substantial impact on chronic health outcomes for Asian Americans beyond individual-level factors. [notera att detta dock är en ren observationsstudie]
Slutligen finns studien av Per-Anders Edin, Peter Fredriksson och Olof Åslund i QJE (på svenska data)
When sorting is taken into account, living in enclaves improves labor market outcomes for less skilled immigrants: the earnings gain associated with a standard deviation increase in ethnic concentration is 13 percent. Furthermore, the quality of the enclave seems to matter. Members of high-income ethnic groups gain more from living in an enclave than members of low-income ethnic groups.

Kultur sitter i länge, men är inte oföränderlig.

Emma Neuman gör intressant forskning om integration av invandrare. I artikeln "Source country culture and labor market assimilation of immigrant women in Sweden: evidence from longitudinal data" undersöks betydelsen av hemlandets kultur för kvinnors arbetsmarknadsdeltagande
Resultatet:
the labor force participation of immigrant women in Sweden is related to their source country culture, in the sense that women from countries where women's labor market participation is low (high) also have low (high) participation in the Swedish labor market. However, all immigrant women assimilate towards, but do not reach parity with, the participation rate of native women, and the difference between women from high- and low-participation countries diminishes with length of residence in Sweden
Generellt är jag nyfiken på kulturers persistens och föränderlighet, och detta resultat i likhet med många andra, tyder på att kultur är tämligen persistent men långt ifrån oföränderlig.