I somras (21 juli) hade Sydsvenskan en artikel (skriven av Dusan Marinkovic) med rubriken "Förbjudet att parkera elsparkcykel i utsatta områden". Ingressen inleddes
"Elsparkcykelföretagen klassar Rosengård, Holma och Kroksbäck som no go–zoner."
Nyheten är att vissa utsatta områden i Malmö hör till de områden som är GPS-låsta i elsparkcykelföretagens appar. GPS-låsning innebär att appen med vilken cykeln hyrs känner av var du befinner dig och automatiskt sänker hastighet eller omöjliggör parkering i vissa områden.

Ur artikeln:
Det företag som funnits längst i Malmö är Voi. Enligt news desk managern Tobias Persson vill företaget kunna erbjuda sin tjänst till alla. På frågan om varför deras tjänst inte är tillgänglig för människor i utsatta områden skriver han såhär:
"Vi har tidigare haft verksamhet i både Rosengård och Holma men beslutat att stänga ner på grund av incidenter som skett vid upprepade tillfällen i dessa områden. Vi har haft medarbetare och tredjeparts-leverantörer som har blivit hotade, vilket har lett oss till beslutet stänga ner tjänsten i dessa områden [...]

Några kommentarer:
1. Det företag som funnits längst i Malmö är Lime, inte Voi (vilket hävdas i artikeln). Detta kan verifieras med en enkel sökning:

2. När fenomenet elsparkcyklar var nytt slogs jag av att det gick utmärkt att parkera och cykla i Rosengård - bland annat för att jag sedan tidigare konstaterat att Malmö Stads eget hyrcykelsystem inte placerade ett enda cykelställ i Rosengård.

Jag dokumenterade detta genom att ta en skärmbild på var kommunens hyrcykelställ finns (den röda cirkeln visar Rosengård, där det är helt tomt):

...och jämförde denna med var det fanns Lime:
Båda bilderna ovan kom för övrigt med i min seriebok, som ett av flera exempel på att man inte självklart bör förvänta sig att det offentliga värnar resurssvaga grupper mer eller bättre än marknaden. Jag vidhåller den poängen: Nog är det mer anmärkningsvärt att kommunen betraktar Rosengård som en "no go-zon" än att privata företag efter hot och incidenter lämnar området? Till stadens försvar ska dock sägas att systemet efter fem år expanderades till bl a Rosengård.

3. Artikeln verkar tyvärr sakna förklarande ambitioner. Betrakta exempelvis följande passage:
En tänkande läsare kan här lätt misstänka de som "kaosar" möjligen inte först har registrerat sig i företagets app, och att lösningen att "banna deras konto" därför inte är så självklar som Selma och Faisa tycks tro. Varken de eller något av företagen får några följdfrågor, vilket gör att denna eventuella lösning blir hängande i luften.

4. Användandet av begreppet "no go-zon" när det gäller GPS-låsning av elsparkcyklar är helt orimlig. Sydsvenskan borde stå över denna typ av effektsökande journalistik.