Berghs betraktelser

Ur abstract till artikeln "Does Globalization Reduce Personal Violence? The Impact of International Trade on Cross-National Homicide Rates"

Supporters of the doux commerce (gentle commerce) thesis argue that increasing international trade decreases all types of violence, including homicide, by providing individuals with a rational interest in engaging peacefully with others, offering opportunities for cross border commerce and travel, and encouraging greater understanding of diverse cultures. By contrast, detractors argue that as globalization increases, inequality and poverty separate the economic well-being of highly industrialized core nations from that of developing peripheral nations and as this gap intensifies, it leads to crime increases. [...] We assemble a homicide database of 2145 observations over five decades, control for a wide range of alternative explanations, and test for an interaction between globalization and GDP. Consistent with the doux-commerce argument, we find that rising globalization has resulted in lower cross-national homicide rates during the past half century and that these declines are greatest for low GDP-high inequality countries.

Det roligaste (ok, bortsett från att handel tycks bidra till en mindre mordbenägen värld...) är att artikeln är publicerad i Social Forces, en 100 år gammal sociologi-tidskrift som inte direkt är känd för att sjunga den globala kapitalismens lov.

Social Forces publishes articles of interest to a general social science audience and emphasizes cutting-edge sociological inquiry as well as explores realms the discipline shares with psychology, anthropology, political science, history, and economics.

Källa: LaFree, Gary, och Bo Jiang. "Does Globalization Reduce Personal Violence? The Impact of International Trade on Cross-National Homicide Rates". Social Forces 102, nr 1 (01 september 2023): 353–76. https://doi.org/10.1093/sf/soac123

Bono i U2 har blivit äldre - och klokare. Ur en intervju i NY-times:

Systemic change is required, but I get one eyebrow up when people want systemic change but don’t want to bother to turn up for the town-hall meeting. I’ve met a few of them. You know, I smuggled some tapes out of the Genoa G8 meeting, where the anti-globalization protesters were

getting the shite kicked out of them. The 2001 Group of 8 meeting in Genoa was marred by violence between anti-globalization protesters and the Italian police.

They were smashed up and came to me and asked me to smuggle out some tapes. I did, and when I got the tapes back to the people, I sat down and said: "Look, what are you doing here? What are we going to do?" And they were like: "We’re anarchists, dude. We’re not into that shit." I said: "Is it just that this stuff’s too boring for you? Can we find a model?" You still have to vote and get organized.

I ended up as an activist in a very different place from where I started. I thought that if we just redistributed resources, then we could solve every problem. I now know that’s not true. There’s a funny moment when you realize that as an activist: The off-ramp out of extreme poverty is, ugh, commerce, it’s entrepreneurial capitalism. I spend a lot of time in countries all over Africa, and they’re like, Eh, we wouldn’t mind a little more globalization actually.

Ett nypublicerat papper pekar på att globalisering kan minska etniska klyftor, förutsatt att den institutionella kvaliteten är tillräcklig. Ur abstract från en nypublicerad studie

Using nighttime luminosity data from 1992 to 2012 and a global sample of ethnic groups, we show that the gap between politically marginalized groups and their included counterparts has narrowed over time while economic globalization progressed at a steady pace. Our quantitative analysis and four qualitative case narratives show, however, that increasing trade openness is associated with economic gains accruing to excluded groups in only institutionally strong states, as predicted by our theoretical argument. In contrast, the economic gap between ethnopolitical insiders and outsiders remains constant or even widens in weakly institutionalized countries.

Källa:

Bormann, N., Pengl, Y., Cederman, L., & Weidmann, N. (2021). Globalization, Institutions, and Ethnic Inequality. International Organization, 1-33.

En vanlig uppfattning är att handel och ekonomisk globalisering gör att vi måste arbeta mer och hårdare. Det är fel i sak, och förmodligen är det dessutom en ostrategisk argumentation om man vill att stödet för marknadsekonomin ska öka.

I grunden är det hela enkelt: Vi byter varor och tjänster med andra för att det är enklare än att göra allt själv. Arbetsdelningen gör att vi kan få mer av det vi vill ha, men den gör också att vi kan unna oss att ta det lugnare.

Argumenten som högertjejen framför här, är nästan ordagrant hämtade från den svenska debatten. Men den ekonomiska globaliseringen är inte en tävling om jobb, den är ett sätt att hjälpas åt genom att handla med människor i andra länder. Om indiska programmera är bra på att koda, kan människor någon annanstans ägna sig åt grafisk design eller batteriforskning. Vi blir rikare - och kan unna oss att jobba mindre - vilket vi också gör i genomsnitt:

Diagrammet ovan kommer från Boppart & Krusell.

Högertjejen är också snett på det när det gäller företagsklimatet i högskatteländer, och hon är (åtminstone initialt) mer pro-business än pro-market. Läs mer om detta i boken som kan beställas här!

Kanske kan det kallas det kombinatorisk innovation, men jag erkänner villigt att det finns ett betydande mått av lathet i vissa av mina forskningsartiklar, där det enda jag gör är att pussla ihop andras forskning så att ett mönster blir tydligt, ett mönster som alldeles för få verkar se. Här är det senaste exemplet:

För jättelänge sedan sade någon statsvetare sade att jag borde titta på Katzenstein (1985). Det kunde vara relevant för min forskning om välfärdsstaten. Jag hade aldrig hört talas om killen. Tesen visade sig, lite tillspetsat, gå ut på att exponering mot globala marknader gör länders ekonomi så volatil att de måste utveckla välfärdsstater för att skydda sig.

Det verkade skumt, så jag lade tesen på minnet. Varje gång jag snubblat över forskning som testat någon del i teorin, sparade jag den i en särskild mapp.

Sedan var det bara att vispa ihop det hela till en liten not, som visar att om något är det tvärtom: Ekonomisk öppenhet gör inte länder mer volatila och kan t o m vara särskilt viktigt för länder med stora välfärdsstater. Artikeln är open access i Scandinavian Political Studies.

Abstract:

This note describes how research on the link between economic openness and government size has changed over time. Early interpretations suggested that countries develop welfare states to compensate for volatility caused by economic openness (the compensation hypothesis). Recent findings have cast doubts on this interpretation. For example, more open economies are on average not more volatile, and economic openness does not unambiguously increase the social security demands from voters. Some recent studies suggest that economic openness is particularly beneficial for countries with high taxes and high‐income equality. A re‐interpretation of the compensation hypothesis is thus possible: Through trade, the citizens in large welfare states enjoy some of the benefits associated with cheap labour and high wage dispersion despite their domestic economy being characterized by high real wages, high taxes and a compressed wage distribution.

Min vän och danske kollega Christian Bjørnskov skrev om artikeln på Punditokraterna, och var vänlig nog att boosta den med två punktdiagram som på landsnivå illustrerar avsaknaden av samband, först mellan offentlig konsumtion och handelsvolym...

...samt mellan handelsvolym och volatilitet: