Magasinet filters reportage "Trubbel i paradiset" av Henrik Ekblom Ystén med foto av Magnus Bergström är på många sätt en njutning: Välskrivet utifrån ett samhällsperspektiv om motståndet mot att ens provborra för att se om det finns något av intresse (exempelvis Vanadin, som behövs till batterier).
En tidig passage som fångar budskapet hyfsat väl:
Greve Carl Piper sitter och ler med armarna i kors. Han bjuder på en historia från förr, då ett annat bolag avsåg att undersöka Österlens marker:
– En skogsmaskin »råkade« då tappa sitt virke på en väg så att bolagets fordon inte kom fram dit de skulle. Sådant händer så lätt här ute …
Åhörarna skrattar och samsas i en spontan applåd.
Moderator Göran Rosenberg försöker nyansera bilden; vanadinet som Scandivanadium är på jakt efter är trots allt en eftertraktad metall som används för att producera batterier, något som behövs för att vi i framtiden ska kunna lagra bland annat solcells- och vindkraftsenergi.
– I USA finns ett uttryck, not in my backyard, säger Rosenberg. Man vill gärna ha förändring men inte där man själv bor. Är det inte risk att ni uppfattas så här?
Frågan får aldrig något svar. Deltagarna är ense: gruvbolag har inte på Österlen att göra.
Intressant nog nämner reportaget inte att det jordbruk som bedrivs i Skåne subventioneras rejält av Sverige och EU. Subventionssystemet är omfattande och komplext, och beskrivs exvis i ESO 2013:6 "Bonde söker bidrag" av Ewa Rabinowicz. Det svenska landsbygdsprogrammet, som är en del av den gemensamma jordbrukspolitiken, kostade totalt 36 miljarder kronor under nuvarande programperiod (2007-2013), varav hälften kommer från EU och hälften från den svenska statsbudgeten. (För perioden 2014-2020 är kostnaden 37 Gkr).
Bilden nedan ger en hint om vad landsbygdsprogrammet innehåller:
12 procent av stödet gick till Skåne:
Jag har därför dristat mig till att förtydliga kampanjparollen i en av reportagets bilder: