Efter att ha kikat närmare på artikeln jag nämnde igår, som alltså visar att sysselsättningen i bra jobb växer medan den minskar i dåliga jobb, blev jag lite fundersam kring det myckna talet om jobbpolarisering. Bland annat såg jag att finansdepartementet med anledning av långtidsutredningen bjuder in till ett seminarium med rubriken
Jobbpolarisering på svensk arbetsmarknad och effekter av vuxenutbildning
Det störde mig att samhällsdebatten förs i termer av jobbpolarisering medan forskningen talar om jobbuppgradering. Jag behövde dock inte läsa länge i Magnus Gustavssons bilaga till LU2019 "Jobbpolarisering på svensk arbetsmarknad" innan förklaringen blev uppenbar.
Gustavsson skriver:
Detta är [...] den vanligaste förekommande definitionen av "jobbpolarisering" - att både hög- och låglönejobb uppvisar en positiv sysselsättningsutveckling i jämförelse med mittenlönejobb.
Jobbpolarisering behöver således inte innebära att den totala sysselsättningen ökar i de högst och lägst betalda jobben, utan enbart att den utvecklas bättre (mindre negativt alternativt mer positivt) än sysselsättningen i mittenlönejobb.
Jobbpolarisering måste inte heller innebära att de lägst betalda jobben uppvisar en ökad sysselsättningsandel, utan enbart att de uppvisar en mindre negativ utveckling än mittenlönejobbens sysselsättningsandel.
Detta betyder alltså att siffrorna för Sverige som finns i Oesch & Piccitto (2019) kan beskrivas som polarisering eftersom det är i kvintil 2 (kvintil 3 för arbetstillfredsställelse) som sysselsättningen minskar mest.
Polarisering är dock ett dåligt sätt att beskriva utvecklingen på eftersom den större trend som pågår är att dåliga jobb försvinner och bra jobb skapas. Polariseringsbilden är också dålig eftersom den när den återges i debatten mycket lätt blir till en etablerad sanning att jobben i mellanskiktet försvinner medan sysselsättningen i låglöne- och höglönejobb ökar - vilket alltså är helt fel.
Annorlunda uttryckt: Jobbpolarisering är jobbuppgradering sedd genom ett negativitetsfilter.
Mer om filter här.
Uppdatering: Påpekandet att det rör sig om jobbuppgradering har gjorts förr, men det är svårt att ändra vissa tankemönster när de väl fått spridning. Bilden nedan är ur en Arena-rapport av Michael Tåhlin, professor i sociologi vid Institutet för social forskning (SOFI), Stockholms universitet. De skrev även en DN-debatt med den intressanta rubriken "Myt om jobbpolarisering göder växande populism"
Uppdatering 2:
Det är slående hur annorlunda utvecklingen ter sig när den beskrivs i form av sysselsättningsandelar snarare än faktiskt sysselsättning. Digrammet högst upp ovan beskriver alltå hur sysselsättningen ändrats, från bra till olika yrken, medan de som talar om polarisering brukar visa sysselsättningsandel.
Enkelt uttryckt: Även om de sämsta jobben blivit färre, har de ökat sin andel av sysselsättningen eftersom de halvdåliga jobben minskat ännu snabbare. Och hux flux kan man visa på kraftig polarisering (bild ur Gustavssons bilaga):
Uppdatering 3
Det är ganska lätt att hitta exempel på att debatten kring forskningen om jobbpolarisering hamnar snett. Här är exempelvis en artikel om att finska konduktörer känner sig hotade:
- Det är främst arbeten i mellanskiktet som försvinner säger Mika Maliranta, forskningschef på Etla.
[Rubrik] Hög- och låglönejobb överlever
De yrken som väntas överleva är jobb i båda ändarna av inkomstskalan.
- Låglönebranchen har lyckats hålla kvar en stor del av jobben och löneutvecklingen har varit bättre än inom många andra yrkesgrupper säger, Maliranta.
Men i Finland ökar inte ens låglönejobben sin relativa andel, påpekar Gustavsson mha OECD-statistik:
Den enda märkbara skillnaden mellan de nordiska länderna i figur 2.3 är att Finland, till skillnad från övriga länder, inte har någon tydlig ökning av andel anställda i jobb med Lägst löner. [Gustavsson, s. 18]
Anders Eld skrev i arbetet.se underrubriken
Låglönejobben de enda som ökar [vilket dock sannolikt syftar på USA] Statistik visar att merparten av arbetstillfällena som försvann kan räknas till mellanskiktet på den amerikanska löneskalan. Men sedan ekonomin har slagit i botten är det inte dessa jobb som kommit igen, utan den ökade sysselsättningen står att finna i en helt annan del av arbetsmarknaden. Det är notoriska låglönesektorer som handeln, restaurangbranschen och omsorgen som nyanställer.
